Vi hade i alla fall tur med vädret
Igår blev det Trollhättan, den årliga cruisingen. Full blev man. Gött det, att veta att även jag kan bli full fortfarande. Och kul hade jag, trotts att vi egentligen inte gjorde något särskilt. Men i goda vänners lag så är det ju så det ska vara!
Badade dessutom i havet igår, vid campingen i Ljungskile. Det var inte allt för varmt, men jag gissade rätt när jag sa 15 grader, inte illa va!
Snabbinloggning
Befinner mig i Svearike för en vecka, så vem vet, vi kanske ses, du och jag! Sitter hemma hos Camilla och Vaide och beundrar deras lägenhet.
En tur till Monaco
Bara så ni vet
Meant to be
"Sluta leta och låt ödet föra er tillsammans "
Kunde inte sagt det bättre själv! Lyckan och kärleken, framför allt, tror jag kommer till en bara man låter allt ha sin tid, låter livet gå och inte försöker pressa fram något. Jag känner så många som haft förhållanden som man redan från början kunde dömma ut, förhållanden som verkade vara bara ett desperat försök i att slippa vara ensam. Och det förstår väl vi alla hur det brukar gå!
När jag och Gabriel träffades var jag helt inställd på att leva singellivet. Han var nybilven singel sedan bara några dagar. Vi började umgås i slutet av April 2006, och hade inga förväntningar eller krav alls på varandra. Vi bara lät allt flyta på. Nu är vi här, tre år senare, och njuter av livet mer än någonsin.
Jag och Gabriel på stranden i Port El Kantaui, Juni 2007
Ett annat exempel på kärlek som var meant to be tror jag är den mellan min kära mor och hennes "gubbe" som jag kallar det. De var ihop i två år när de var unga, jag tror mamma var yngre än 17. Efter att det tog slut sågs de kanske några gånger eller så, vad vet jag, men efter några år hade de helt åtskilda liv. Så nu, dryga trettio år senare har de funnit varandra, och jag måste säga att båda två ser ut som nyförälkade femtonåringar. Inget fel med det, nej, nej. Det är urgulligt! Det käns så skönt att se mamma så lycklig som hon är nu, och hon om någon förtjänar en så bra gubbe som denne hon har nu, han verkar vara e riktig jackpot!
Ny kamera
Har vart ute på stan och köpt en ny digitalkamera, en kompakt blev det. Den var tyvärr inte till mig själv, utan till Gabriel. Ingen särskilt avancerad, det var vi inte ute efter heller. Det blev en liten Pentax. Den har alla de saker vi var ute efter pch kostade bara 99€, jag fick dessutom tag på ett minneskort för 12€. Allt annat medföljde kameran. Att det var 5x optisk zoom är inte helt fel, de flesta andra i samma prisklass och till ohc med 50€ uppåt hade runt 3-4x. Får hoppas det medföljande batteriet är okej, sånt kan ju annars vara kasst ibland.
Tror ni Gabriel kommer gilla färgen? Den var billig, så det får han göra varesig han vill eller inte.
En härlig dag!
Åter igen har det blivit en jaga-runt-på-Gabriel-dag. Inte mig emot! Jag började med att släna mig iväg mog Nice flygplats strax innan tre. Jag satt där i godanro när Hayden Panettiere gick förbi. Efter en stund kom även Gabriel och Alan (G's hyttkompis) förbi, i sällskap av Elton John's make. De skulle följa honom till deras chefs privata Boeing 737. När detta var avklarat gjorde jag dem sällskap och vi gick upp till Quick (typ som Max & McDonalds) och åt. Gabriel hade inte ens hunnit få i sig frukost, den lille stacakren! Burgarna var goda, men inte alls i samma klass som de andra hamburgerhaken. Vi gick sedan till bilarna, Alan skulle möta upp oss i Fontvieille (en stadsdel i Monaco) efter att ha tatt en sväng förbi ett apotek.
Jag i Fontvieille, sitter med tröjan på efter att ha blivit nerkyld av både glass och cola.
Men den åkte va ganska snart igen vill jag lova!
När jag och Gabbe anlände till Fontvieille gick vi till et mysigt litet café alldeles vid hamnen (som så många andra caféer här nere) och beställde in varsin galssvariant. Min var i stil med banansplitt, och gud vad gott det var med glass, säger jag som inte alls är någon glassmänniska. Men betalar man 10€ för en glass så ska det väl vara gott? Visst är det dyrt, men beställer du en glass ute i Monaco så får du räkna med att punga ut lite mer. Gabriel hade dessutom fått 50£ i dricks, så han tyckte vi skulle passa på att njuta lite extra av livet. Värmen har varit extrem idag, kanske var det därför jag avnjöt min glass så till fullo?!
Sascha och Alan, två riktigt sköna typer!
Alan kom i sällskap av Sascha, en as cool canadensare helt i min smak av person. Hon har verkligen en utstrålning som heter duga! Idag var hon dessutom bra på pickalurven, hon startade drickandet vid niotiden. Men är man på Monaco Grand Prix så är man. Jag gick förresten genom centrum påvägen till tåget, och oj vad fina bilar det finns! Man blir ju helt extas!
När Alan lämnat av Sascha i centrum kom Philipus med en av tendrarna (en liten båt som finns ombord på deras stora båt, används mer eller mindre bara för att frakta folk och saker) och hämtade upp grabbarna. Då var det bara för mig att ge sig av hemmåt, och klockan hade hunnit bli strax innan nio.
Alan, Philipus och Gabriel ger sig av i solnedgången...
2x115hk på en båt som bara är till för transport? Då har man för mycket pengar!
Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus.
Och vem är jag (eller du) att dömma om en människas liv är mer eller mindre lyckat egentligen? Alla kanske inte går en rak väg genom livet, endel kanske hamnar i diket en sväng, men man är inte sämmre för det. Jag tycker ju inte att du är misslyckad bara för att du inte lever efter mina deviser. För mig skulle mitt liv kännas tragiskt om jag bara lunkade på i samma gammla spår, hade samma gammla sketna jobb som alltid, bodde i samma gammla håla, höll mig till endast samma gammla vänner (inget fel på gammla vänner men det kan vara kul med lite variation ibland), var i hop med samma gammla kille/tjej bara för att det är så det är. Då hade jag känt mig misslyckad. Men inte säger jag att du är det om du lever ditt liv så! Jag kanske tänker det, men jag skulle verkligen försöka undvika att slänga det i ditt ansikte (om jag inte hade ett starkt hat emot dig av någon anledning, det finns endel människor jag aldrig skulle tveka en sekund för att såra så mycket det bara går, med det är människor som någon gång gjort mig väldigt illa. Som tur är, är de få).
Jag vet att jag är långt ifrån felfri när det gäller dömmandet av andra människor. Men vem är inte det? Men jag försöker i alla fall att inte vara det.
Vad är väl en bal på slottet?
Och eftersom jag hittils bara fått "båt-vänner", allstå folk som jobbar på båtar, så är det ungefär så alla jag känner här nere kommer ha det i sommar. Tanken var ju att jag också skulle fått ett båtjobb, men i och med den ekonomiska krisen är konkurrensen sjukt hård i år. Folk som har flera års vana på nackem får inte jobb, så då kan ni ju tänka er chanserna för att jag skulle fått ett båt-jobb. Det ser ut osm om det enda vi kan göra är att rida ut den här kris-vågen och hoppas på bättre tider.
Men tills dess då? Ska jag sitta här helt ensam hela sommaren? Det är faktiskt ganska långtråkigt att gå ner och lägga sig på den kilometerlånga stranden helt ensam varje gång. Ta ett dopp ensam. Ta en promenad ensam. Vakna ensam. Diska ensam. Städa ensam. Äta ensam. Se på film ensam. Det har hänt att det gått dagar då jag på kvällen kommer på att jag inte sagt ett enda ord. För vem ska jag prata med? Som tur är så är folk mycket öppnatre och trevligare här, så man får ofta ett vänligt ord i matkön eller på bussen.
Jag är ensam.
På våran lilla åktur genom Nice idag
Prickigkorv?
Under änglatrumpeten i trädgården
Och så till en ganska klassiks redigeringsteknik
Pay it forward
Jag var inte sämmre jag än att jag gav bort biljetten när jag gick av spårvagnen. Jag frågade första bästa kvinna om hon ville ha den och visst verkade hon bli lika glad som jag blev när jag fick den.
Detta fick mig att minnas en film jag sett, Pay it forward (skicka vidare). Den rekomenderar jag!
På havets vågadevågadevågadevåg
Vi två på Nice flygplats igår (Torsdag)
Ett himmlans flängande.
Att ta sig till flygplatsen blev ett smärre projekt, som tillsist lyckades, och väl där fick jag nästan en hel timme ihp med Gabriel. Alltså var det mödan värt. Jag fick ju även veta att jag kunde möta upp honom i Cannes senare på dagen, för han skulle åka bil ensam därifrån till Nice. Så jag begav mig till Cannes, med buss. Aldrig mer igen. I alla fall inte med 200:an och när det är filmfestival.
Men när jag strosat runt i Cannes ett tag fick jag veta att det var ändrade planer och jag kunde inte möta Gabriel där. Men han skulle dock vara chaufför till Antibes. När de kör sin boss någon stanns för tillexempel en lunch, så måste de vänta på platsen på honom. Hur lång tid det än tar. Och middagen som Gabriels boss skulle på visste vi ju skulle pågå länge, så jag hoppade på tåget mot Antibes för att möta Gabbe där. Men jag träffade två jätte trevliga tjejer, som jag tjätade med, så jag missade hållplatsen och hamnade i Cagnes Sur Mer. Jag hade att välja på att ta 200:an eller tåget till Antibes. Svårt val. Tåget!
Så äntligen fick jag träffa min gubbe! Sedan blev det tåg tillbaka till Nice igen, och att gå hem. Hela långa dagen i nya flippflops. Så nu är mina fötter arga på mig.
Men som grädde på moset fick jag ju se Bill & Hillary Clinton.
Människor av stor betydelse?
Det vimmlar av kändisar här nere, speciellt nu när Filmfestivalen i Cannes går av stapeln. Jag har tillexempel hört en massa skvaller om Hayden Panettiere. Som tillexempel vart hon sov natten till idag (natten mellan onsdag och torsdag blir det i min värld). Hon ser tydligen väldigt, väldigt vanlig ut osminkad, en sådan tjej man inte skulle lägga märke till fick jag höra. En papparazzi berättade dessutom att det finns fler ställen än det jag vet, som hon tillbringat mycket tid på. Sådant blir vardagsmat här nere, och om du är i yachting-världen blir det vardagsmat väldigt fort. Själv har jag aldrig varit så super impad av kändiasr i stil med henne. Kändisar som inte åstadkommit något särskilt egentligen.
Nej, jag diggar folk som faktiskt gjort något stort, som förändringar eller så. Eller folk med lite mer inflytande. Som Gabriels boss, han lär ju ha ett ganska fett finger med i många spel. Efter att han blev avlämnad vid en av de mest kända yatcherna nu i kväll stod jag och Gabbe där på kajen och pratade i godan ro, när det blev en himmla massa uppståndelse. Det kom en kortege av bilar och mc's. Polis-mc's och svarta diskreta lyxiga bilar. Och en grå folkabuss. Den skar sig ganska mycket till det andra. Vi trodde först det var prinsen av Monaco som kom, eftersom det var ett sådant stort säkerhetspådrag. Och längs landgången till Yachten stod alla officerare uppradade för att hälsa sin gäst välkommen. Det var inte prinsen. Det var herr och fru Clinton. Först hoppade Bill ut, sedan kom Hillary. Jag blev ganska förvånad, där stod jag bara tretti meter från Bill och Hillary Clinton.
Men så är livet här på rivieran.
I believe that the sun shines after the rain
I alla fall, jag har nu pratat med lite people på internet ikväll igen, och nog sjutton ska det lösa sig även denna gången.
Ja, jag är positiv av mig. Tycker jag i alla fall.
Hittade en låttext som jag roade mig med att kryssa för det jag tyckte stämde in på mig. I Belive med Kayla Neil? Aja, här kommer den, är du lika uttråkad som mig kan du ju göra samma sak!
I believe that the sun shines after the rain [x]
I believe if you don't get hurt you'll never gain [x]
I believe in not doing things the easy way [x]
I believe that being selfish doesn't pay [x]
I believe in a second chance [x]
I believe in a life long romance [x]
I believe there is life after death [?]
And standing up to a life of mess [x]
I believe in love at first sight [x]
I believe that revenge isn't right [x]
I believe that first impressions last [x]
And there is nothing better then a good laugh [x]
I believe that dreams do come true [x]
I believe there's destiny for me and you [x]
I believe that good things come to those who wait [x]
I believe love never arrives too late [x]
I believe something good comes from something bad [X]
I believe that for tears of happiness there are tears of sad [öh?]
I believe everyone has a guardian angel [ ]
And the good you do will be rewarded well [x]
I believe sometimes there is no explanation [ ]
I believe money can't buy people's affection [x]
I believe you don't know what you've got until it's gone [ ]
I believe a new day arrives with every dawn [X]
I believe to always look on the bright side [x]
I believe that life is just one big ride [x]
I believe when I die people will grieve [x]
But it's ok because I believe .
...
Hade vart gött med ett jobb till, så man kunde få in lite mer pengar, för pengar är ju gött att ha. De rullar fort iväg om inte annat.
Lätt fånget, lätt förgånget?
The loneliness is killing me
Citat
"Absentem laedit, qui cum ebrio litigat "
Latin, som ni givetvis förstår, och betyder "Den som grälar med en berusad skadar en frånvarande".
Visst har väl vi alla gjort det. Tjafsat eller bråkat på fyllan. Men ack så dumt det är! Eftersom man inte är i sina sinnens fulla bruk så kan man ofta säga saker man varken egentligen tycker eller menar. Jag är en sån som hatar när folk fyllebråkar. Det förstör hela min kväll. Tyvärr händer det allt för ofta, i alla fall hemma i Sverige. Alltid ska det vara någon som ska tjafsa eller bråka. Ofta är det saker som folk inte vågar ta upp när de är nyktra, som kommer fram på fyllan.
På tal om fylla. Jag hörde något hemskt häromdagen. Ett gäng tjejer var ute och festade, varav den ena blev väldigt full. En av de andra tjejerna tyckte att hon blev en börda, och sa till sin kompis att hon tyckte de skulle lämna den fulla tjejen. fattar ni! Överge en dyngrak tjej ute på krogen! Det kan ju sluta hur illa som hellst. Och hur jävla ego är det inte att ens komma på tanken! Jag har aldrig ens snuddat vid tanken, och jag hoppas verkligen att om jag någon gång blir den där fulla tjejen, så är jag med vänner som tar hand om mig.
Visst, det är inte roligt, men det är så det är, det är en risk man tar när man väljer att dricka alkohol med folk. Jag har själv hjälpt påtok för fulla personer otaliga gånger. Men som sagt, så är det. Jag satt en gång på en fest i flera timmar och tog om hand om en tjej som var nästintill medvetslös. Jag kännde henne inte ens, visste inte hennes namn förens någon berättade det. Men ingen annan satt där, så vad gör man?
Nytto dag
Gick till och från Camilla idag, inge genvägar eller så, så det blev väl kanske mellan 30-40 minuter per väg. Har i och försig inte motionerat något, men har bara ätit nyttigheter, så det går väl ändå antar jag. Dessutom har jag bara druckit en kopp kaffe, en kopp örtte och en himmla massa vatten.
Jag ska nog få ordning på den här kroppen! Synd bara att våran våg vi köpte är helt galen. Jag kan inte väga så mycket som den visar. Det går bara inte, för jag kommer i kläder som innan var för små, medans vågen här påstår att jag gått upp kanske 2-3 kilon sedan flytten. Dessutom väger man olika beroende på hur man står, om jag lutar mkig lite frammåt så väger jag ytterligare två kilon.
Min middag, kokta grönsaker med lite salt på, tortellini med pesto. Mumma!
Blommor och bin
Utanför sovrummet har jag upptäckt att vi har en änglatrumpet! Jag älskar dem! Men denna var tyvär i lite tråkiga färger, någon gulaktig sak. Anledningen till att jag missat denna växt tills nu är att den inte blommat innan, och jag har simply trott att det var något slags träd, för den är stor. Rosorna har väl snart blommat ut antar jag. Suck, jag saknar all färgprkat som den svenska naturen ger.
Tre olika färger på rosorna... Lite trist
Lonely
Vi får se när jag får sällskap här hemma. Snart hoppas jag! Men Glen verkar även han ha fullt upp, han har inte ens hunnit kolla om någon vill hyra hans rum.
Åter till min kyckling.
Citat
Jag är ingen feminist, jag gillar inte själva ordet feminist. Jag skulle hellre använda ordet equalist. Det lägger inte betroning på något kön, läggning, hudfärg eller någonting annat i den stilen. Det lägger betoning på just rättvisa. För det är precis vad det betyder, equal, jämbördig, likvärdig, jämställd. Jag kollade upp det engelska ordet på lexin för att få lite mer kött på benen, och inte komma med någon felaktig fakta, och så här stod det bland annat:
jämlik; som är lika mycket värd som andra (politiskt, socialt, ekonomisk etcetera)
Men i alla fall, varesig jag är feminist eller inte kan jag inte sticka under stolen med att kvinnor är en av de grupper i samhället som behandlas sämre just på grund av att de (vi) är kvinnor. Och det är allmänt känt att en kvinna i samma position som en man i många yrkesgrupper, måste prestera väldigt mycket bättre än mannen för att ses som lika duktig. Alltså tycker jag absolut att den första delen av citatet stämmer mycket bra, om inte till och med helt perfekt. Huvudet på spiken liksom.
Men den andra delen, ja den är väl mest till för att sätta lite klatch på citatet och lätta upp allvaret skulle jag tro, det är i alla fall så jag ser det. Provocera lite helt kanke?
En ganska humoristisk bild
Sleeeeepy
Och att då ha tagit hand om tre små busiga grabbar under förmiddagen gjorde ju inte att man blev piggare precis. Himmla tur att de är så snälla och söta. Zack råkade hitta mina knall-rosa solbrillor, så vi roade oss med att testa dem och ta kort på varandra. Fast Kyle var inte intresserad av brillorna, bara mobilen.
Jag gick ner till beachen och la mig efter att ha lämnat grabbarna och deras mor. Färg har man fått, näsan är så där Rudolf-röd nu igen. Flår gör jag, som väntat, men inte alls så mycket. Men något som förundrar mig är att färgen i ansiktet försvinner så himmla fort. Såg förrestemn två tanter idag som lika gärna hade kunnat vara två läder-handväskor, så skrynkliga var de. Jag skojar inte, de såg ut som den gamma kärringen i "There's something about Mary" (den där Mary).
jag tog mig en sväng upp längs Jean Medicin, kollade lite i affärer men handlade nästan inget. en ny bikini-underdel blev det, men den kostade runt 6€ tror jag, och jag har en överdel utan underdel, men dessa två matchar, så nu har ja ett par!
Som ni kanske märker e jag väldigt trött, så som jag flumskriver!
Efter min shopping tog jag mig hemmåt, det har vart 26c i skuggan idag, det plus alldeles för lite sömn plus alldeles för lite mat (har kännt mig sådär illamående så jag inte ville äta, troligen för jag var så jäkla trött). Jag tog en nap på 1 timme förut, så det blir ju sokm att ha sovit tre timmar i alla fall.
Nej. Nu måste jag gå och lägga mig. Innan jag däckar på platts.
Van rätt låt i Eurovisionsfestivalen?
Och jag har tillbringat lite tid tre somrar i rad i Norge på en racing bana, med över 30.000 pers, och de flesta va dem just norrmänn. Heaven on earth för en tjej, för runt 90-95 % (helt utan att överdriva) var ju dessutom just killar.
Eurovision igen
Eurivision 2009
Europavalet 2009
Jens Holm
Och vill ni veta mer om själva snubben i fråga, kolla här!
Åter igen, so far so good. Han verkar vara väldigt intresserad av att värna om djuren. Det gillar jag skarpt. Dessutom kör han den där global-rättvisa-grejen. Och vem gillar inte rättvisa?
Vem vet, kanske är honom jag kommer rösta på? För rösta bör man. Hoppas man kan poströsta.....???
Socialbidrag
TTELA ARTIKELL
Vad ska man säga? Jag blir inte förvånad precis. Det handlar alltså om socialbidrag, och att utbetalningarna av socialbidrag ökar markant i just Lilla Edets kommun. Visst är det bra att de som behöver, får hjälp. Men många utnyttjar systemet. Det finns väldigt många som inte söker jobb särskilt ihärdigt, som istället vänder sig till socialen, och får hjälp. Sedan finns det de som verkligen vill jobba, men som inte lyckas få jobb. Att de får hjälp är ju självklart. Jag känner några som hamnat i den situationen, att de verkligen behövde hjälpen. Sedan känner jag även folk som haft jobb men misskött dem bara för att de inte kännde för att sköta dem, som sedan gått på soc. Det är inte okej.
Det finns även de som verkligen kämpar, men av någon anledning kanske behöver hjälp från socialen, som inte får den hjälp de behöver. Jag känner väl till en sådan familj, som var med om en hemsk sak kan man väl kalla det, som blev av med allt de ägde och hade, inklusive jobb. Som fick hjälp. Till en ganska lågt satt gräns. Hjälpen räckte inte ens åt varsin säng. De satt i en lägenhet som inehöll endast ett antal sängar, en färre än vad familjen var till antal. Men de kunde minnsan få låna en vinöppnare och en vitlökspress av soc. De hade tydligen en liten lista på husgeråd man kunde låna. Tror ni den familjen har något förtroende för socialen? Det tror inte jag.
Det är sjukt, hur endel kan få hur mycket hjälp som hellst, trotts att de misskött sig, och andra, som skött sig hela sitt liv, inte får tillräckligt med hjälp. Systemet behöver en ändring. Det står klart. Men hur? Det är ju väldigt bra att systemet finns, men jag tycker det läcker som ett soll.
En låt
Hela dagen har jag hört samma låt i mitt huvud. Och visst är det en vacker låt egentligen.
Just idag är jag stark
Mat shopping
Jag fick köpt ganska mycket, revbenspjäll, en hel kyckling, massa grönsaker och lite till. För runt 24€ tror jag det blev.
När religionsfriheten bör få en gräns.
"Europaparlamentet beslutade nyligen att samtliga länder i Unionen måste legalisera religiös ritualslakt på obedövade djur. Slaktmetoden, som framförallt tillämpas av bokstavstroende muslimer och judar, innebär att djuret, utan föregående bedövning, får halsen avskuren och sedan lämnas att förblöda till döds, vilket ibland kan ta flera minuter."
Jag vet inte mycket om detta parti, men kan aboslut säga att här håller jag med dem. De vill motverka legaliseringen av denna sorts slakt.
Jag kan inte i hela min värld förstå hur folk kan förespråka denna slakt, där djur får halsen avskuren, utan bedövning, för att förblöda till döds. Att begå en så hemsk och bestealisk gärning i någon guds namn, det är bara förvridet och idiotiskt enligt mig. Kan man plåga ett djur till döds med gott mod, då anser jag att man måste vara en ond, självisk, kallsinnig och avskyvärd människa. Jag personligen får dåligt samvete bara jag häller vatten på en myra (har problem med dem här, de har byggt bo under en av listerna i vardagsrummet).
EU kräver dessutom att de svenska beteshagarna ska skövlas på träd och buskar. Enbart för att de ska likna övriga europas hagar mer. Är inte det sjukt så säg! Även detta uppmärksammar SD på sin hemsida här. Så här lyder början på ingressen:
"Till skillnad från större delen av övriga Europa innehåller de traditionella svenska betesmarkerna varierande växtlighet i form av buskar och träd. De svenska ekarna, hasselsnåren, björkdungarna och enebuskarna har länge retat byråkraterna inom den Europeiska Unionen, som anser att alla europeiska betesmarker måste se exakt likadana ut."
Vi måste sätta oss upp emot EU's galenskaper, nu har de verkligen börjat gå för långt. De vill vinna sympati hos muslimer och judar, men det ska inte få kosta våra djurs välbefinnande! Och varför vi ska fälla träd i kohagen vet jag inte hur de motiverar egentligen. Kan man ens finna ett motiv?
När jag tänker på hur lite jag verkligen hört om detta i medierna blir jag rädd. Riktigt rädd. Hur kommer det sig att allt detta kan pågå bakom kulisserna. Vi är väldigt, väldigt obetydliga brickor i EU's fula spel känns det som. Kommer de få fortsätta dra fram med sådan fart så kommer de snart ha uppnått Hitlers mål. Europa blir en stormakt där individualitet är en raritet.
Alla som är emot djurplågeri, klicka här och skriv under!!!
Ni kna även gå med i dessa gruppen på facebook:
Rädda den svenska sommarhafen: http://www.facebook.com/group.php?gid=133957490293
Nej till EU:s krav på införandet av ritualslakt i Sverige: http://www.facebook.com/group.php?gid=81895152113
Kopiera gärna länkarna och sprid dem. Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något.
"Love is like a butterfly, hold it too tight, it'll crush, hold it too loose, it'll fly away"
Men jag kom att tänka på nu i kväll att det där gäller inte bara pojkvänner eller flickvänner. Det gäller även vanliga vänner. Kompisar. Polare.
En del människor verkar ha hur lätt som hellst att hitta vänner som de på väldigt kort tid gör till sina förtrogna, som de behandlar som om de aldrig haft en bättre vän. Sedan när någon liten förändring sker, och de kanske glider isär lite på något sätt, ja då hittar de ett annat offer som de betraktar som världens bästa vän. Som en vän bättre än alla vänner de innan haft. Precis så som de gjordee med vännerna innan. Jag tror att man är lite desperat på att bli älskad när man är inne i ett sådant beteende. Men vad vet jag, jag är ju inte psykolog.
Men visst är det vanligt! Jag vet flera stycken som hade passat den där mallen. Det är synd bara att sådana människor ofta blir så desperata i att behaga deras dåvarande bästa vän, att de trampar de gammla vännerna på tårna, och blir blinda inför vilka som verkligen är bra och dåliga vänner. Vilka som verkligen vill ställa upp och hjälpa till, fastän de har blivit nerpetade till en andra, eller kanske tredjeplatts. För det är ju de som är de riktiga vännerna.
De som alltid finns där. Alltid. Inte bara när du ringer dem, när du följer med dem, när du gör som de vill, när du hjälper dem, när du lyssnar på dem.
Nej. De riktiga vännerna är de som finns kvar vid din sida även om du inte alltid ringer dem, även om de ibland måste gå din väg, även om de ibland inte kan få din hjälp, även om de ibland är tvugna att bara lyssna och själva hålla tyst.
Jag är väldigt glad att jag hittat en liten, liten, liten klick sådana personer. Den må vara väldigt liten, men lyser som den klaraste stjärna på den mörkaste natthimmel. Och jag tror de själva vet vilka de är, jag behöver inte berätta det för dem, hur mycket jag älskar och uppskattar dem.
Det finns några människor som jag ställer upp för även om de ibland trampar mig på tårna. Även om de ibland sårar mig. Även om jag ibland är så trött på dem att jag bara vill spy. Det är de som jag är en riktig vän åt. Jag hoppas de vet vilka de är, och ja, jag vet att några av er, eller i alla fall en, kommer läsa detta.
Ännu en varm dag på rivieran har passerat
Det var 25c i skuggan, trotts att det varit ganska disigt idag. Så ni kan ju bara tänka er hur det kommer bli när högsommarvärmen drar in över landet. Undra om jag kommer palla det? Jag som är så känslig när det gäller värme. Har haft en jobbig huvudvärk idag, tack vare för lite vatten och för mycket värme. Måste lära mig dricka mer!
Det är ingen match att få upp till 25 i solen, därav kollar jag alltid tempen i skuggan.
Visst har jag tråkigt när jag ägnar mig åt att fota en termometer!!!
Tre saker
Hittade den här på Jennies blogg och tänkte, varför inte? Jag har ju inget bättre för mig:
Tre saker som finns (just nu) i min/mitt:
Kylskåp: pizzadeg, öl och zuccini
Frys: Pytt i panna, en kartong med magnum mandel och kycklingfilé
Skafferi: Pasta, potatis och kidneybönor
Handväska: Plånbok, spårvagnskort och nycklar
Sminkväska: Örhängen, armband, halsband (allt smink ligger utspritt i en låda)
Badrumshylla(skåp): Tvål, rakhyvlar och deo
Förråd: Torktumlare, girll och snowboard
Hjärna: Huvudvärk, saknad och ensamhet
Jackficka: Papper.
Kryddskåp: Grillkrydda (snart slut, kan någon posta ny?) Vitlök och svartpeppar
Barskåp: Öl, vin och mera öl
Köksbänk: Skärbräda, olivolja och vattenkokare
JAG UTMANAR:
Den som känner fört
Cocaholic?
Cola beroende är egenltigen inte mer speciellt än kaffe beroende. Men folk som dricker mycket cola verkar tycka det är kul att göra en grej av det. Jag tror dock att cola är mycket skadligare för kroppen än kaffe. Men men, skit samma. Jag hällde i alla fall ut cola idag.
Nu ska jag gå till L'eclerc och handla lite mat.
Har man långtråkigt kan man passa på att ta kort, så kan man liva upp bloggen lite i alla fall.
Sömntutan rapporterar
Sov alldeles för länge idag också. Vaknade efter tolv... Men på lördag blir det andra bullar, då ska jag ju upp och jobba. Nu vette katten när jag ser Gabriel nästa gång, han jobbar standby nu ett tag. Vad sjutton ska jag ta mig för då? Vem ska jag umgås med? Jag känner ju ingen här! Nåväl, ska ta mig ner till den franska språk skolan vid Place Massena senare eller i morgon, se om man ska hoppa på någon kurs.
Jag undrar hur trädgårdsmästaren tänkte när han planterade alla rosorna här, för han har verkligen satt så många olika färger det bara går bredvid varandra. Tacka vet jag mina två små basilika plantor!
Gissa den röda tråden!
Ja, dessa tre, emu, haj och kängru. De har även samma ska gemensamt med får, ko och räkor, inte de där små räkorna man har hemma i sverige, utan de där stora som kallas prawns på engelska (våra räkor är shrimps). Och muslor.
Jo, jag har ätit dem alla nu i kväll. Vi gick ner till Kookabura som ligger i hamnen för att äta middag, eftersom Gabriels boss kommer ombord i morgon så fick det bli en liten kickoff onför säsongen. Restaurangen är specialiserad på australiensk mat, därav det lite udda urvalet. Jag måste säga att godast av allt var kängru. Visst känns det lite konstigt att säga att man ätit kängru när man tittar på den där söta bilden ovan, men jag äter både gris och ko med gott samvete så varför inte testa på kängru.
Roses are red and violets are blue
Lite av min utsikt varje dag alltså. Visst, ett land kanske inte är fint i allas ögon men... Jag är väl en lantis i själ och hjärta kanske.
Tänk om man vore femton igen
Inte för att livet är särskilt hårt men... Tänk att ha ett helt sommarlov, tio veckor som bara går ut på att ha kul. Vara med så många vänner man bara hinner med, alla vill ute och göra saker, tälta, bada, festa, bara vara. Tänk om man inte behövde oroa sig för räkningar, försäkringar, CV, jobb, att behöva städa, tvätta, diska...
Men det jag saknar mest är absolut umgänget man hade då. Inte just personerna kanske, utan sättet man umgicks på. Nuförtiden så ska det planeras i förväg, om man ens kan och hinner träffas. Och när man väl träffas så avbryts man ständigt av blöjbyten eller nappflaskematning, eller så ringer någon sur pojkvän som minnsan tycker att deras tjejer borde vara med dem istället för att ödsla tid på mig. Ja, ni vet hur det är. Förr kunde man skrika och gapa på varandra ena dagen för att bli sams igen nästa. Säger man ett ont ord om någon idag så pratar de inte med en på månader, kanske till och med år.
Livet här nere påminner lite om när man var yngre. De flesta bor på en båt vilket ofta innebär att någon annan fixar allt från mat, tvätt, disk, räkningar, försäkringar och ja, hela köret. Det känns som om alla lever livet lite mer här. Att bo på båt är ju lite som att bo i ett kollektiv också. Jag och Gabriel blir dock påminnda ibland om att vi faktiskt borde vara vuxna nu, mest tackvare huset som han äger i Lilla Edet. Med hus kommer ansvar.
Omvända tider
Gabriel har fortfarande ont i halsen, så det blir en lugn dag hemma skulle jag gissa på, inga strapatser eller långpromenader.
Gabriel under ett eukaluptusträd, påväg ner från Mont Alban i Nice
Some dodgy areas
Det är en promenad man kanske inte borde utföra ensam mitt i natten. I synnerhet inte som ensam tjej. Det är som alla säger här nere, lite dodgy areas. Till och med kanske ganska mycket. Skumma kvarter. Men det känns tryggare och tryggare ju högre upp på berget man kommer, alltså ju närmare vårat hus man kommer. För ju högre upp, ju lyxigare blir husen, och ju längre bort från de kanske lite "fattigare" områdena kommer man. Det är verkligen inte som hemma, där jag känner att jag kan traska runt i stort sett vart som hellst utan att oroa mig. Men det är bara to deal with it, jag måste ju jobba, och ibland blir det sena kvällar då mörkret infunnit sig och bussarna ´slutat gå. Jag är glad att spårvagnen går till ett-tiden i alla fall, så man slipper traska genom halva centrala Nice!
Eglise
I Nice finns det massa härlig arkitetkur
Jag ville helt enkelt bara visa hur cool den är. Och smutsig.
Nice Port
Jag jobbar ungefär där pricken är. Uppe på berget finns en super mysig park. I hamnen finns många mysiga cafeer, och några bra barer. Det är runtomrking här som jag spenderar mina dagar. Efter jobbet brukar jag gå längs med kustlinjen bredvid parken, sedan går jag längs hamnen och hem. Det är absolut en omväg, men vem kan motstå en promenad längs havet när solen lyser för glatta livet?
Mainstream
Jag älskar att variera mig. Jag är sedan länge redan trött på sovrummet vi har gjort i ordning där hemma. Skulle lätt slita ut allt och fixa nytt igen. Jag är även trött på badrummet. Dock lite svårare och dyrare att slita ut och gör om. Jag gillar inte rutiner, det gör mig uttråkad. Hur mycket jag än försöker frå en dygnsrytm som flyter på bra så hör inte det ihop med min personlighet. Ena dagen lägger jag mig tre på natten, och går upp nio på förmiddagen, för att lägga mig vid nio tio på kvällen. Att äta på någorlunda samma tider börjar jag dock bli bättre på, men när jag säger någorlunda samma menar jag en diff på +-4 timmar hit och dit.
Jag tycker inte det är fel av de som lever ett såntdär trist mainstream-svensson liv. De får gärna göra det. Men det är nog inget för mig. Inte än på många år i alla fall. Tänk om jag också blir så en vacker dag... Usch!
Friheten att bara dra iväg på picknick och slänga ut en filt framför en liten bukt vid medelhavet är oslagbar
Skymningstid på Rivieran
Ännu en dag på rivieran har passerat, i morgon jobbar jag kväll och Gabriel är troligtvis hemma för att hinna bli helt frisk innan säsongen börjar.
Film festivalen i Cannes
Väl hemma hittade jag Gabriel på soffan, han hade blivit hemskickad efter att läkarbesöket visade halsfluss. Filmfestivalen i Cannes går av stapeln denna veckan, så deras boss kommer ombord och hela besättningen behövs. Tänk vad mycket celbs det kommer finnas här i krokarna! Kul om man fick se en eller två!
Jag tog en liten tripp upp till affären för att köpa mjölk och lite youghurt till Gabriel, ska strax fixa middag, spagetti får det bli.
Här kommer de trippa fram med sina svindyra kläder och skor! Det lär knäppas många foton på denna röda mattan om bara några dagar.
I know I'm twisted, but there's nothing to do about it.
Varför gör jag så här mot mig själv?
Flyttar över 200 mil, två hundra mil, från alla jag älskar?
Packar en väska, en sportbag, och drar.
Varför?
Nu var det ju delvis för att Gabriel befinner sig här sedan September 08.
Han hade ett jobb han älskade i Sverige, allt rullade på (typ, de som inte vet annat kommer aldrig heller få veta troligen) jag hade ett jobb som jag verkligen gillade. Ja, jag älskade att vara tidningsbud. Belive it or not, men det jobbet passade mig som handen i hansken (jag hade alltid handskar på mig förresten) delvis just för att det var nattetid. En annan anledning var för att jag slapp vara trevlig mot folk. Efter att ha jobbat innom service industrin sedan man var runt 14 kan det vara gött. Slippa ha en chef flåsandes i nacken! Jag kna faktiskt inte komma på något negativt med jobbet. Jo, kanske. Om det regnade och min ruta krånglade, då kunde man bli lite blöt. Men, som Anette (min lågstadie lärare) alltid sa: Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. När jag väl rotat fram Gabriels gammla oljeställ (ett riktigt regnstll, sådant som byggjobbare har) så var inte ens regnet ett problem.
Men till saken. Vi båda hade as goa jobb och saker och ting flöt på till synes väl. Så en dag i Augusti när vi stod på Ica Maxi i Trollhättan ringde min mobil. Jag svarade:
Jag: Hej...
Bobby: Hi Pernilla! How's life going? I wonder if you have Gabriel nearby?
Jag: Ööh... jes aj do, wejt.
Så berättade han att de hade en ledig position på hans båt, igen. Detta var tredjegången han ville få ombord Gabriel. Ena gången valde hans kapten en annan kille, andra gången tackade Gabriel nej. Denna gången sa han ja. Vi hade redan börjat prata om att dra igen, men vi tänkte oss mer kanske våren 10. Oj, vad knas det ser ut! Våren 2010 alltså. Men tackar man nej till ett sådant erbjudande när man ändå tänkt söka jobb här är man bra blåst. Siran är en väldig väl beryktad båt, och att ha den på sitt CV väger tungt. Väldigt tungt.
Jag kom av mig igen.
Frågeställningen löd ju Varför?
Jag kan ju bara tala för mig själv, jag kan inte svara för Gabriels skäl. Här är mina:
Jag är sjukligt rädd för att bli en "Svensson" med ungar, villa, volvo och vove i unga dar. Visst låter det som ett fint liv. När man har lite i bagaget. Inget för mig innan jag sett lite av vad som döljer sig bortom Sveriges gränser. Om det nu någonsin blir något för mig.
Jag tror helt enkelt jag trivs väldigt bra med att inte veta vart livet bär. Inte ha massa förhoppningar och storartade planer som ändå säkert bara går i stöpet. Jag lever för dagen, och har nog alltid gjort. Jag är en människa som hatar att ha förväntningar, för jag hatar att bli besviken. Låter som om jag är en sorglig människa va? Men nej, det skulle jag inte vilja påstå. Jag är lycklig. Jag mår bra. Jag njuter väldigt mycket av små saker, sådant som många andra missar.
Som bara det faktum att få sova en hel natt utan att behöva oroa sig över att man ska bli uppdragen ur sängen bara för att. Visst har jag fortfarande i mig att alltid ha mobilen laddad bredvid sängen, men det är en annan historia. Visst har jag väldigt svårt för att somna de flesta kvällarna, men när jag väl somnat så sover jag.
En annan sak jag ofta tänker på är hur härligt det är att inte ha någon som trampar på en. Att leva helt utan sådana människor är fruktansvärt underbart. Därav väljer jag att inte ta till mig endel personer som andra kanske tycker att jag borde släppa in. Men nej, är man en översittare så har man brännt sina broar. Även om vi kanske har ett förflutet gemensamt. Och blod är inte alls alltid tjockare än vatten.
Well, nu spårade jag ur igen. Nu blev det visst "Åh vad jag är nöjd med mitt liv därför att..." men i alla fall, jag tror jag trivs bra med att inte ha en framtid planerad, att ta livet osm det kommer, för det var så det var lättast att göra när jag växte upp. Av många olika anledningar. Inget jag ser som negativt, men jag tror tyvärr det kan vara svårt att leva med en människa som mig. En som inte vågar tänka frammåt allt för mycket, en som inte släpper folk ända innanför dörren, utan låter dem stå på tröskeln och frysa i draget från utsidan. En som kör sitt eget race lite väl hårt ibland och glömmer av att det kan finnas andra i bilen.
Men that's who I am, take it or leave it.
Påväg hem igår kväll, efter en lång dag i Nice och Cannes. Två väldigt trötta och sletna personer.
Jag antar att hans livsvisioner måste likna mina, eftersom han stått ut med mig i tre år nu. Det är väl som man säger, lika barn leka bäst.
Fettohelg
Gabbe kollar på fransk-dubbade E!
Frukost mitt på dagen
Idag blir det nog segt, Gabriel mår inte alls så bra. Får se om han orkar följa med mig upp till Casinot för att handla lite mat, eller om jag får traska iväg själv.
Hemmasittarkväll
Det blir alltså en lugn hemmakväll i stället för barbeque i Cannes eller utgång i Monaco som var vad vi hade planerat. Typiskt.
Tidigt uppe en lördag!
Igår tog jag tåget till Monaco, trodde jag skulle behöva ta det långsamma, men han till snabbtåget som gick tio minuter innan. Tji fick jag, snabbtåget var tvunget att göra saaakta hela vägen till Monaco, för Milanotåget var försenat och uppehöll rälsen. Så jag kom fram senare än jag skulle gjort även om jag tog det långsamma tåget som skulle lämna Nice tio minuter efter det snabba. Typiskt.
Vi gick till båten så Gabriel fick sin middag, gick till Pataya och tog en öl med Elliot, Allan och några andra jag inte träffat innan, sedan bar det av till La Brasseri. Monacos sämsta öl ställe. Inte Monacos sämsta ställe, bara sämsta öl ställe. De serverar endast en sorts öl, deras egen. Den smakar illa osm fan, och alla som druckit den vet att efter en öl får man väldigt lätt en ortolig baksmälla. En öl! Efter två är baksmällan garanterad.
Den nya snubben som börjat på båten var med, John. John Knight. Lätt att han inte kommer kallas John, det kommer bli något i stil med The Knight eller så. För av någon anledning döps alla killar på Siran om. Gabriel heter Benny. Eller Sancho. Eller the Meercat. Roligast smeknamn har Tom, honom kallar de Shrek. Han är inte grön, men ganska stor och har ett Shrek-smile. Eller så säger de Geeza. Men det kan även vara Elliot. Och han kallas även Elz. Som sagt, alla får ett eller flera nya namn.
Jag drack bara en öl och en redbull-vodka, det fick räcka eftersom jag ska jobba idag. Nu ska jag dra mig, leka hela förmiddagen!
Nattamat
På tal om natt, igår, eller rättare sagt natten till idag, vaknade Gabriel när jag skulle lägga mig. Han kom på att han minsann var hungrig, gick till kylen och proppade i sig en och en halv youghurt, en banan, en massa mjölk och en hel del vatten. Bara så där, innom loppet av fem minuter. Sedan var det bara tillbaka till sängen och han var nöjd. Hur kan man bara vakna upp så där, gå raka vägen till kylen och smälla i sig lite vad som hellst?
Gabriel länsar kylen mitt i natten
Nej, nu får jag skynda mig om jag ska bli klar.
Who am I?
Vad har jag hunnit med sedan studenten? Till utbildning är det inte ett skit, men annars, massor! Jag har hunnit med diverse jobb, bland annat i restaurangen på Säve flygplats, Go biten (f.d Sibylla) i Lilla Edet, Tidningsbud i Lilla Edet, Dayworker (som deckhand) ombord på M/Y Moonmaiden II (2007) i Toulon, bensinstationsbiträde i Skepplanda och nu som något i stil med nanny eller barnpassare. Jag passar liksom på att se mig lite omkring innom olika yrken, dessutom ser jag olika platser.
Jag lever livet.
Mamma vill verkligen att vi ska plugga, men jag kan bara inte komma på vad jag skulle vilja plugga till. Jag har svårt att se mig själv jobba med samma sak för all framtid. Nåväl, kanske låter lite överdrivet, men det är väl ungefär så, har man väl slösatbort (ägnat?) flera år på att plugga så stannar man väl troligen innom det yrket väldigt länge. Men jag vågar påstå att mitt liv rullar på väldigt fint utan en utbildning so far. Om jag en dag får för mig att landa på jorden och skaffa ett absolut permanent boende, bli Svensson eller så, ja då kan jag kanske sätta mig i skolbänken och plugga. Men än så länge är jag definitivt för rastlös. Vet ärligt talat inte om jag är en sådan person som kan "stadga" mig. Jag har Gabriel, det är det jag behöver som stabil tillvaro, resten får gärna vara lite luddigt.
Därav kan jag inte heller svara på om jag någonsin kommer försöka få barn eller inte. För ett barn behöver rutiner och en stabil tillvaro. Och det där är bara inte min grej. Blotta tanken på rutiner som fungerar som et urverk får mig att rysa.
Snooze 9 minuter
Fast i och försig kanske det är bra, jag hade nog inte pallat med att vistas i solen idag.
Visste ni förresten att standardinställningen på alla Snoozningar är nio minuter? Det visste inte Gabriel när jag började prata om det häromdagen. Men så är det. Detta beror på att man tror att man faller tillbaka i en djupare sömn om man får sova längre. Mer eller mindre. Sedan har det väl säkerligen något med mekaniken att göra, varför det inte blev exakt tio i stället för nio. Allt kan jag ju inte veta, eller hur!
Krig och fred
Europeiska flagga och Trikoloren (frankrikes flagga)
Fotot är taget av Mig, Promenade Des Anglais, Nice
Åttonde maj har kommit och dagen är röd. Här i Frankrike slösar man inte bort de röda dagarna genom att jobba, nej då! Här är nästintill allt stängt och igenbommat. McDonalds nere på Carrefour här i Nice har öppet, så även ett litet Casino som ligger en bit ovanför Mont Boron, det tar runt en kvart att gå dit från vårat hus på Les Deux Corniches.
Men till saken, det är alltså åttonde maj, Fête de la victoire 1945. Så kallas denna dagen här. Allmänt kännd som fredsdagen för Andra Världskrigets slut. I Norge är det flagg dag, och de benämner den som Frigöringsdagen. I Sverige? Vet vi ens att det är en speciell dag? För det är ju en väldigt speciell dag. Men vi hissar inte ens flaggan i Svea rike. Varför? Är det för att vi inte blev lika hårt drabbade av kriget som så många andra länder i Europa? Sverige blev ju rent av rikare tack vare kriget. Men ska vi då inte iallafall kunna hedra minnet av denna dag? Dagen då freden flög genom europa? Hur många svenskar vet alls vad denna dage betytt för historien?
Det är förövrigt 123 årsedan som Coca colan kom till världen. Denna förädiska dryck. Jag kallar den förädisk för jag har själv haft problem med den, överkonsumtion. Coca cola är troligen ett av världens absolut mest välkända varumärken..
Alltså är den åttonde maj en dag man borde tänka till lite på. Så fyller Gabriels bror 20 år också. Grattis Alexander som ligger i lumpen just nu. På tal om krig och fred.
Hur ska helgen sluta?
En svensk tiger
Jag började jobba runt nio i morse, och var där tills mellan ett och två någon gång. Sedan gick jag den cirka tre minuter långa promnenaden från lägenheten till stranden. Tog fram mitt badlakan och bredde ut mig för att läsa min bok. Som tur är var jag lite eftertänksam och tog på mig mina shorts (sånadär långa som slutar under knät) efter ett tag. Jag hatar att bränna mig, och ser verkligen inget vettigt i att sola sig knallröd. Jag tycker egentligen inte esn det ser bra ut att bli för brun om man vanligtvis är en viting som jag. Det ser bara onaturligt ut. Är man dessutom en född blekfis men under årenslopp solar sig till en ständig "brunhet" får man ändå aldrig den där snygga bruna nyansen. Man tenderar att se mera bränd ut. Min kära syster Camilla är förunnad ett helt annorlunda pigment än jag, hon ser super fräsch ut när hon är brun. Men jag skulle troligen bara se bränd ut om jag blev lika brun som hon brukar bli i slutet av sommaren. Orättvist.
Disney
Nu blir det till att sova! God natt!
Vin des Côtes du Rhône
Nu lagar han mat, söt som han är, det blir en gulsch gryta. Det var bland annat därför jag gick och handlade, för vi hade inget billigt rödvin hemma. Vi hade rödvin, men bara sådana som kostar runt 300-400 € per flaska. Ja, alltså den billigaste av de tre kostar minnst tretusen spänn. För en jäkla flaska vin!
Tre av flaskorna är så där snuskigt dyra, resten kostar troligen under 3 € styck!
Det är inte vi som köpt dem, någon eller några lämnade dem här efter fösta grillfesten. Jag skulle tippa på att de kommer från en båt och har blivit över efter förra säsongen. För vem ger bort så jäkla dyrt vin bara för en grillning? Inte hade då jag gjort det i alla fall.
Macro
Jag hade kunnat få till så himmla mycket bättre bilder.
Kunnat gå närmare motivet.
Kanske borde skaffa mellanringar?
Sömntutan
Vattkoppor
Jag är verkligen bortskämd som har tre så snälla killar att passa, De är små charmtroll! Men idag var det inte helt lätt i alla fall, Kyle vaknade med vattkoppor i morse, och de blev bara fler och fler under dagen. Han somnade nästan gensat i kväll, men vaknade efter bara en timme och kunde inte alls sova. Han fick sitta med oss (Gabriel höll mig sällskap) i soffan och var vaken ända tills mammsen och pappsen kom hem. Man känner isg verkligen maktlös när man sitter där och ser hur ett litet barn lider och man inte kan göra något åt det. Tänk hur det kliar med vattkoppor! Får hoppas det går över fort, det är ju de frsta två dygnen det är värst. Så på torsdag när jag kommer tillbaka kanske han är lite bättre.
Jag och Gabriel sitter här och mumsar i oss färsk mango, han är hungrig säger han. Ovanligt? Nej, knappast.
Pilla säger nej till Piller
Gabriel sover på båten i natt, annars hade han troligen fått mig i säng för en bra stund sedan. Men jag tog en tupplur på en timme i eftermiddags, jag hade en sån otrolig huvudvärk att jag tänkte att sömn kanske var behövligt. Jag tror inte på det där med värktabbletter och tar dem absolut inte om jag klarar mig utan, jag måste må väldigt, väldigt dåligt innan jag proppar i mig massa kemiska piller. Ppiller är väl ett måste, men annars så håller jag min kropp fri från de små rackarna.
Min tupplur, plus en stor cola på McDonalds nu i kväll, plus en kaffe latte, plus en kopp te med honung i har väl även det påverkat min energinivå. Jag är troligen mycket tröttare än jag känner mig.
Pernilla utmanar D40:n
Själv tycker jag det blir lite effekfullt med en ny och en gammal taggtråd
Fort Mont Alban, från 1500-talet. Kolla in taket på tornet!
Just some barbed wire
Beviset på att även en D40 kan, bara fotografen kan!
En ensam vallmo slåss om uppmärksamhet
Varför blogga?
En fråga som slog mig för en liten stund sedan. Jag började blogga dels för att jag älskar att skriva, och det är ännu roligare om någon kanske läser det och man får lite respons. Jag vet att jag slarvar ganska mycket när jag skriver på en dator, så därför slinker ett och annat stavfel med som jag egentligen kunde varit utan, så jag hoppas inte folk tror jag stavar riktig så illa som det ibland kan bli. Fast visst finns det en del stavfel som verkligen är stavfel. Jag föredrog faktiskt alltid att göra inlämningar och liknande för hand när jag gick i skolan, just för att man stavar bättre när man skriver så. I alla fall jag. Jag läser dessutom aldrig igenom ett inlägg när jag skrivit klart... Kanske borde börja med det så jag kna korrigera stavfel? Men, njee, det orkar jag nog inte.
Sedan så skulle jag aldrig formulera mina meningar på samma sätt i en inlämning som jag gör här, här är det ju (ju är ett exempel på ett ord jag absolut skulle undvika i en inlämning) mer vardaglig text. Men skulle jag blogga "seriöst", alltså försöka få min blogg att bli något, skulle jag troligen formulera mig mer korrekt.
En annan anledning till att jag bloggar är att det blir lite som en dagbok. Man kan kolla tillbaka och minnas, och dessutom se bilder från speciellt tillfällen, vilket man inte kan i en 'vanlig' dagbok, om man inte vill printa, klippa och klistra. Dessutom så kan mina nära och kära få en inhblick i hur min vardag ser ut trotts att jag bor 200 mil ifrån dem.
En till anledning är att det är ett bra sätt att förmedla sina åsikter på. Och jag är en perosn med mycket åsikter. Vilket många stör sig på, men jag tycker inte man måste dela åsikter för att kunna vara vänner.
Jag älskar att fota och redigera bilder, och att dela dessa bilder med andra är ännu roligare. Bäst av allt är när folk ger kommentarer, varsig det är positiva eller negativa. Konstruktiv kritik är alltid bra!
Och sist men inte minnst är att det fyller ut min tid. När jag har långtråkigt bloggar jag mycket mer än när jag har händerna fulla. Kanske ganska självklart egentligen.
Fluff
Who dares wins
Nu verkar det som om våran gammla hyresgäst flyttat ut och den nya familjen är på plats. Skönt att det börjar bli klart alltihopa! Andrius och Suvi har inte kännt varandra allt för länge, vad kan det vara? Runt fem månader? Fyra? Jag vet inte, jag har i alla afll förmig att de borde varit ihop runt såpass länge nu. Och de flyttar ihop redan. Redan. Ja, det går fort kan man säga. Verkligen fort. Men ja, dem av alla kan jag förstå. För Andrius är bara hemma runt tre dagar i veckan, och att ligga och betala flera, flera tusen i månaden på ett boende som man inte använder mer än kanske 2 timmar, tre dagar i veckan (han är mer eller mindre bara hemma och vänder ibland, eftersom han sover hos Suvi och umgås med henne hela helgen) förstår jag att man inte vill.
Och vårat hus var definitivt för stort och för dyrt för honom, så han hade troligen flyttat förr eller senare, varesig han träffat en tjej eller inte. Suvis nuvarande boende är inte beboligt alls, eftersom hennes hyresvärd inte gör klart huset som lovat. Han sa att huset var som en tvåa, men sovrummet är inte användbart alls, rutor fattas i fönsteren osv. Han lovade henne att det skulle fixas fort som sjutton, det har gått månader och inget händer. Så att hon skulle flytta var även det väntat. Så varför inte flytta ihop? Fungerar det så fungerar det. Skiter det sig så skiter det sig. Vad spelar det för roll, då är det ju bara att flytta isär och börja om på varsitt nytt boende. Man måste våga satsa lite här i livet, annars kan man ju inget vinna!
Kolla bara på mig och Gabriel! Jag flyttade mer eller mindre in hos honom efter bara några månader. Jag tog inte dit alla mina saker, nej, men mina kläder fick en egen garderob väldigt fort och de gånger jag sovit 'hemma' sedan han och jag blev ihop kan jag nog räkna på mina tio fingrar. Och det håller än, efter tre år.
Jag kan tänka mig att folk på byn hemma snackar nu, eftersom de flyttar ihop så snabbt. Men det är bara för att de inte har något vettigare att lägga sin egen tid på, då får man livnära sig lite på andra så ens tillvaro kan bli lite intressantare.
Jag önskar dem i alla fall lycka till med livet ihop och hoppas de kommer trivas som sambos!
Söndag i solen
Vi satte oss på våran lilla filt och bara njöt av dagen, läste varsin bok. När vi tröttnat på att sitta där tog vi en lång promenad runt berget och hamnade efter många gissningar på rätt väg hem. Vi gjorde ungefär samma sak här hemma, la oss i solen och bara njöt. En riktigt slapp dag helt enkelt.
Nu sitter vi i soffan och ska kolla på Webb teve. Gabriel har fixat popcorn. I morgon är en ny dag, och jag ska jobba och Gabriel är åter igen ombord på båten.
Vi hade en amerikans soldat i trädgården när vi kom hem
När läggdags (strax innan åtta) närmade sig började jag göra i ordning min och Gabriels middag. Han satt i soffan med killarna och kollade på Musse Pigg på franska. Kyle var så trött att han han somna i Gabriels knä. När vi frågade Zack strax efter åtta om han ville sova var han väldigt nöjd med detta, han älskar nämligen att sova! Som sagt, de är väldigt lätta barn!
Det var ortoligt gött att ha en hel dag då man bara slappnade av och inte hade massa måsten.
Nu när vi kom hem var det en liten salamander i trädgården, den syntes nästan inte alls, den var verkligen kamouflagefärgad! Den såg ut precis som Usa's soldaters öken kläder! Hade jag inte varit helt slut efter vandringen upp till huset hade jag slängt fram kameran och knäppt av en bild eller två, men nej, jag får säkert fler chanser att fota våran amerikanska soldat-ödla.
Sol, vind och vatten
Ja, ja, nu ska jag fixa klart lite här, lär inte bli något mer surfande förens kanske sent i kväll, eller tidigt i morgon.
Lili & Susie och Disneyklubben
Disneyklubben och Disneydags var de klart bästa barnprogramen under min uppväxt, de sände i alla fall de absolut bästa tecknade serierna jag minns, Luftens Hjältar, Räddningspatrullen, Darkwing Duck, Duck Tales och Bumbibjörnarna. Jag minns att största favoriten av dem alla för både mig och mina småsyskon var Darkwing Duck. Men den serien minns jag att de lade ner efter att barn hade dödat andra barn i Sverige och framförallt Norge. De tyckte helt enkelt att Darkwing Duck var för våldsamt. Jag och mina syskon blev väldigt besvikna, och tyckte det var löjligt.
"Disneyledningen stoppade den brittiska synthpopduonn Erasure från att i augustii 1992 medverka i Disneyklubben med motiveringen att sångaren Andy Bells öppet homosexuella läggning var "opassande". Så står det på Wikipedias sida om Disneklubben. Tänk vad hemskt fördomsfulla folk är! Tur att detta var för över femton årsedan!
Elizabeth George
Igår när han kom från Monaco mötte jag upp honom nere vid Riquier, sedan gick vi ner till hamnen och tog varsin kaffe och bara njöt av livet. På vägen tillbaka passade vi på att leta upp den engelska butiken i Nice, och oj vad nöjda vi var när vi gick därifrån! Det visade sig att de hade en hel vägg med hyllor fyllda med begagnade engelska pockets. Vi trodde vi skulle behöva betala runt 3-4 € styck, vilket var delvis rätt. Om man vill köpa en bok kostar det 3 €, men man kan om man vill, även byta in sina gammla mot en ny. Så om man väl äger en pocket är det bara att gå dit och byta när man läst ut den, helt gratis. Så akn man hålla på så! Super bra, och ett smart sett att locka kunder på tror jag!
Jag hade med mig fyra pockets på engelska när jag flyttade hit, vi köpte varsin igår, så nu har vi sex! Jag valde en till med Elizabeth George, Carless in red. Jag gillar henne och har bland annat läst Deception on his mind och With no one as a witness. Vad jag minns har jag aldrig läst någon av hennes böcker på svenska, men de översätter ju ofta titlarna ganska kasst, så jag är inte helt säker. Om en bok är skriven med engelska som originalspråk föredrar jag att läsa den på engelska. Dels för att förbättra min engelska, dels för att engelska är ett mycket rikare språk, det är lättare att hitta en välskriven bok på engelska än en på svenska.
Nästa bok av Elizabeth Geroge som jag är ute efter.
Men jag vill ha den engelska upplagan, What came before he shot her.
Ännu mera tröttsamt
Och för att svara på din kommentar:
om det är så lätt, varför fixa du inte det innan du åkte??
Jo, för att som du redan vet så använde inte våran hyresgäst övervåningen, tanken var hela tiden att vi skulle ha våra saker kvar där. Det vet du! Att våran hyresgäst skulle hitta en tjej som han flyttar ihop med efter fyra månader var inte precis planerat, och i vanliga fall är ju uppsägningen på tre månader, det tog två veckor. De nya behöver ju övervåningen eftersom de är fler, som du vet.
Vi hade säkert lätt kunnat hitta någon annan som hyrde som inte behövde övervåningen, hade faktiskt flera som ville hyra, men vi valde dessa för att vi vet hur de är och att det kommer fungera fint med dem. Sen att vi var naiva och trodde vi inte skulle ha några problem att få hjälp med det lilla som behövdes fixas, det är våran dumma blåögdhet. Men som tur är så ska våran nya hyresgäst hjälpa oss, han erbjödsig innan vi ens han fråga när vi sa att vi säkert lätt kunde hitta någon annan så han slapp göra även det insisterade han. Han menade på att Thats whats friends are for.