Rutiner är inte min straka sida. Det är nästan så jag börjar undra om den sidan ens existerar. Jag har inte hunnit äta middag idag, slängde i mig en tallrik gröt vid tolv-tiden och har mölat i mig kaka efter kaka hemma hos Linda. Fast Bella var nog värst, den hunden älskar kakor Nu ska jag klä på mig och sticka till Pam, vi ska lura i lillstyrran en öl eller två... Inte för att det lär vara så mycket att luras med, hon är inte den som är den!

Måste bara säga att jag tycker det är roligt när någon kommer och leker paragrafryttare och inte ens kan uttrycka sig ordentligt i skrift, skriver med tydliga grammatiska fel. Jag är verkligen inte felfri när det gäller stavning och sådant, speciellt inte när det kommer till särskrivningar. Vill man nu uppfattas som en allvetare och kommer och spelar vitkitpetter borde man se till att även uttrycka sig felfritt, annars blir man (om möjlig i detta fall eftersom personen inte ens vågar stå för vem det är, trotts att den påstår att vi inte känner varandra) än mindre seriöst uppfattad. Tydligen är jag värd att lägga energi på trotts allt, annars hade personen inte skrivit till mig, två gånger dessutom! Nu orkar däremot jag inte lägga mer energi på detta, jag har bättre för mig än annonyma (fegt) kritiserande människor.

När vi ändå tagit upp ämnet stavning och grammatik kan vi spinna vidare på det. Jag har en ovana att aldrig läsa igenom det jag skrivit, och som vi alla vet är det lätt att få med stavfel och slarvfel när man sitter vid ett tangentbord. Jag är alltså långt ifrån felfri när jag skriver på internet, inget annats vill jag påstå. Men det finns folk som verkligen är urusla på att skriva, så man till och med undrar hur de klarade sig förbi svenskaproven i grundskolan.

Jag läser några bloggar, inte många. En av dem skrivs av en tjej som bodde i Edet för inte alls längesedan. Jag har tyckt bra om denna tjejen, men ju mer man läser verkar det som om hon vill överglänsa folk och spela viktig. Hon verkar verkligen tro att hon är för mer än andra. Och detta med grova stavfel. Det stör mig enormt mycket när man försöker vara bättre än andra och inte ens kan stava rätt. Hon har inte dyslexi, hon bara stavar som en kratta. Har man dyslexi har ingen rätt att kritisera en för hur man skriver anser jag, det är inget man kan hjälpa. Men som sagt, denna tjejen har inte dyslexi vad jag vet, och det ser inte heller så ut på hennes stavfel. Jag tar ingen på allvar om de i en text ska kritisera folk, och texten har massa uppenbara stavfel.

En annan störande sak är folk som använder punkt så lite som möjligt. Meningar som extremt överdrivet långa är bara jobbiga att läsa

Så, nu har jag kritiserat folk för deras grammatik. Jag vet som sagt att jag är långt ifrån felfri själv, men det mesta är faktiskt slarvfel, och jag tror mig dessutom inte vara för mer än andra. Vad är det jobbigaste skriftfelet ni vet som andra gör? Finns det något ni själva har svårt för? Jag har en förmåga att skriva ändå med e i stället för ä, trotts att jag vet att det ska vara ä. Det är ett av mina.

Undra hur denna dagen kommer te sig, att jag redan hunnit fika med Jonna och Linda i Edet hör inte till det normala. Vi skulle åkt till stallet där Jonna har sin häst, men det blev ändrade planer, på väg ner fick vi veta att en av hästarna har travat vidare idag, så vi åkte tillbaka till Edet. Man vill nog inte ha massa folk rännandes där när något sådant hänt. Vi passade i stället på att ta en fika på Boströms.

Det kommer bli en konstig dag för mig, det var väldigt länge sedan jag gick upp vid åtta. Jag hoppas fortfaranmde på att kunna vända dygnet rätt. På tal om ovanor, Andrius har haft kylen full med cola sedan ahn kom hem, och jag har inte druckit det alls! Inte ens igår när han och Pamela drack cola till maten. Jag är verkligen sugen, men tycker det är skit löjligt att man skulle vara beroende av en sådan sak som cola. Jag skämms över det faktum att jag haft problem med att låta bli att dricka. Jag har aldrig haft något annat slags beroende i livet, så varför vara beroende av cola av alla ting? Det borde inte vara svårt egentligen att låta bli. Och ska jag vara ärlig hade det nog inte heller varit så svårt som jag trodde det skulle bli. Tänk vad pengar man sparar på att inte hälla i sig det där giftet... För att inte tala om rökning. Där har vi en pengabov så det står härliga till. Gött att man själv aldrig trillade dit. Det intresserade mig helt enkelt inte, dessutom tycket jag det var dyrt, och jga är ekonomiskt lagd. Av alla oss barn har mamma bara fått en rökare, inte illa pinkat på fem möjliga!

Jag lyckade dessutom få Gabriel att sluta röka och snusa när jag träffade honom. Jag bad honom aldrig, jag tyckte det var upp till honom. Men jag sa att jag inte ville komma hem till honom så länge de rökade inne, eftersom jag lätt får hosta då. Det är konstigt tycker jag, jag växte upp med två rökande föräldrar som bolmade på som två skorstenar, men nu förtiden klarar jag inte av att sitta med folk som rökar, ibland får jag hosta även ute, om jag står för nära. Fast det är över snart exakt sju årsedan som jag slutade bo med inne-rökare. Hur som hellst så var Gabriel för lat för att röka utomhus, (sen klagade jag säkert på att det luktade om honom om jag känner mig rätt) så han slutade röka. Och när det gällde snusen ville jag inte ha någon närmare fysisk kontakt med honom så länge man kunde känna smaken av snus, för det hatar jag verkligen. Jag sa att han gärna fick snusa, men då fick han hålla sig borta från min mun, och det avgjorde det hela. Gabriel är vad man skulle kallat när man var liten, en pussgurka. Så han slutade snusa. Tänk vad pengar han sparar in nu!

Är mätt och belåten nu, har slevat i mig ugnsstekat rotfrukter och fläskfilé tillsammans med Andrius å Pam. Hon ringde när jag stod och lagade maten, så jag tänkte att tre är trevligare än två, så jag frågade om hon ville äta med oss. Sedan har det inte hänt så mycket mer egentligen, förutom att jag har jobbat idag. Nu ska jag glo på teve lite eller läsa en bok, kan inte välja!

I morgon ska Gabriel ringa runt lite till folk med lägenheter!

Eftersom du som kommenterade under aliaset "en arg" inte vågar stå för vem du är tar jag inte dig på allvar. Kan man inte stå för vad man säger, ska man inte yttra sig enligt mig. Jag tror mig inte kunna juridik heller, och jag påstod aldrig att Fns riktlinger är en grundlag, jag påstod att yttrandefrihetsgrundlagen är en grundlag.

Kul att folk orkar engagera sig så i en tjej som mig :D

Och till den andra kommentaren, jo jag förstår precis vad du menar. Jag tyckte bara hotet med polisanmälan var lite överdrivet, eller ja, lite väl fkraftfullt. Men jag förstår precis.

Ska strax hoppa ner i sängen och försöka sova, inte alltid så lätt, som den nattmänniska jag är. Idag vaknade jag dessutom efter två, så att vända dygnet rätt igen har inte fungerat så bra. Det har varit en riktig slöardag, jag lagade inte ens min egen middag, utan det gjorde lillsyrran. Tacos är alltid gott, men ännu godare när man blir hembjuden till en i La familia! Planeringen inför helgen är u full gång, inte ofta jag gör något sådant som att planera en helg i förväg! Men Andreas fyller år på lördag och bör därav firas, och detta kommer ske i Göteborg. Fredagen ser ut att kunna bli en bowlingdag, eller kväll rättare sagt. Ska det festas på lördag vill jag ta det lugnt på fredag, sådan är jag! Jag hoppas på att kunna lura med mig Camilla och Vaide, men hon verkar tveksam eftersom hon jobbar hela helgen. Man måste leva lite även om man jobbar, så jag hoppas hon hänger på! (jag råkar veta att hon kommer läsa detta så det är en del av min övertalningsprocess).

I morgon är det jobb i Trollhättan som gäller, sälja pulver. Jag jobbar som cambridgekonsulent, och en del av vårat jobb är att ge kostrådgivning. Det är en av anledningarna till att jag egentligen borde väga lite mindre, hur ser det ut om man står där överviktig och försöker sälja ett bantningspreparat? Jag har dock gått ner många kilon genom att använda mig av våran diet. Det ska i alla fall bli roligt att komma iväg och träffa alla goa människor tillsammans med Linda och Svea.

Jag blev hotad med polisanmälan om jag nämnde ett specifikt namn igen (gjorde det i ett tidigare inlägg i hop med ett annat namn, men tog bort raden eftersom jag respekterar en av personerna) i min blogg. Först tänkte jag inte bry mig om att nämna detta här, men så tänkte jag, va faan, tänk om alla slutar yttra sig om andra personer för att den personen ogillar det, hur kommer det då bli till slut? Och jag har aldrig varit den som låtit bli att yttra mig bara för det gjort andra arga. Så jag bestämde mig för att skriva det här, att jag blev hotad med polisanmälan. Polisanmälan! Jag blir så trött att jag bara vill dra en djup suck. Vi lever i sverige på tjugohundratalet och jag bli hotad med polisanmälan om jag använder ett specifikt namn igen på internet! Det ni! Hade personen i fråga hört av sig till mig och bara bett mig ta bort dennes namn, hade jag självklart gjort det utan problem. Så här löd texten till mig: "Jag uppskattar inte att bli uthängd på internet och kommer att polisanmäla om detta händer igen!"  De åtta första orden i meningen hade varit nog för att jag skulle tagit bort det jag skrivit, eftersom jag respekterar folks åsikter och att de kanske inte vill bli omnämnda. Hotet med polisanmälan tycker jag var onödigt, och befängt. Jag kan förstå om folk inte vill bli omtalade. Men det är sådant som händer i livet, folk nämner en, disskuterar en, skriver om en, så länge man existerar, och ofta även efter det. Det är en del av att vara. To be or not to be.

Jag har inte gjort något fel. Yttrandefriheten är en av sveriges fyra grundlagar.

Så här lyder FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (som jag hittade jag här)
"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser."

Under rubriken Grundläggande principer på Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter hittade jag dessa rader:
"Meddelarfriheten innebär bl.a. att var och en har rätt att straffritt lämna eller anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande. Den som lämnar ett meddelande för publicering har rätt att vara anonym och kan inte straffas för sin medverkan."

Här hittar ni mer information om yttrandefrihetsgrundlagen; Sveriges riksdags hemsida.

Sitter just nu och kollar på en dokumentär på kanal 5. Jag gillar verkligen dokumentärer, nästan oavsett vad de hanslar om, eftersom det är fakta, och därav lärande. Ju ovanligare ämne desto intressantare till och med. Den jag kollar på just nu heter Bröstmjölk till salu. I ett insalg är det en kvinna som ammar sitt eget batrn samtidigt som hon pumpar ut mjölk ur det andra böstet. Denna mjölk går sedan till ett sjukhus och intas av bland annat förtidigt födda barn som måste ha steriliserad mjölk. Hon berättade att vissa barn är allergiska mot mjölkersättning, och kan då egentligen bara inta riktig bröstmjölk, hon menar på att det hon gör räddar liv. Det tycker jag är jätte bra, verkligen en insats, om det ärddar livet på spädbarn så är det verkligen toppen att det finns personer som gör detta.

Plötslig sitter där två kvinnor i rutan och ammar varsitt barn. Sedan byter de bebis med varandra, och jag blir minst sagt chockad. För mig känns det sjukt att se. Jag kanske är hård, men att sitta där och slänga över ungarna till varandra som om de själva vore varsin två-mjölk någon halsar direkt ur, tycker inte jag är normalt. Och definitivt inte nödvändigt. Om du nu kan amma och allt fungerar fint, varför låta någon anna göra det med ditt barn? Jag kan bara inte se meningen med det. Ni kanske tycker att jag som aldrig varit gravid inte kan ana hur det fungerar i den värld där mödrar och deras barn lever, men jag vet att jag tycker det är konstigt om någon annan än du ammar ditt eget barn trotts att du själv är fullt kapabel till det.

En annan chokerande syn var när en femmåring låg vid sin mors bröst och ammade, då blev jag riktigt äcklad. Ett så stort barn! Jag kan inte hjälpa det, kalla mig trångsynt eller klarsynt, jag tycker vad du än säger, att man inte kan hålla på och amma hur länge som hellst.

Man kan minst sagt säga att jag sitter här hemma och är förvånad efter att ha sett denna dokumentär. En man påstodd dessutom i slutet av dokumentären att genom att dricka bröstmjölk har hans liv räddats. Han blev diagnostiserad med prostatacanser för 8,5 årsedan, men har aldrig behövt opereras eller så, och detta enligt honom tackvare bröstmjölken han köper på påse. Fascinerande tycker jag, och om det nu verkligen är så att det är mjölken som räddat hans liv, tycker jag det är jätte bra!

Förresten, kom på att lillsyrran sa att hon inte kunde se bilderna i min header.. De på mig och Gabriel, ellerah, helt enkelt att min header inte syns hemma hos henne. Jag kollade hemma hos mamma, där ser man den perfa, är det någon mer än syrran  som inte ser den? Ser du den?? let me know plz!

Brrr det är nästan lite kallt här hemma i huset, men jag orkar inte elda idag. Dessutom har jag konstaterat att jag går runt och luktar mordbrännare efter att ha eldat här inne... Ibland får jag inte riktigt till det, så det ryker in

Nu ska jag fortsätta prata med Gabriel på msn och kolla på My name is Earl.

Det var en seg lördag igår, minst sagt. Men den passerade tillsist, och det är huvudsaken.

Jag funderar på att göra mig oanträffbar idag, bara gräva ner mig i ett hål och inte svara någon som ropar på mig. Har redan lyckats hyfsat. Inte svarat på sms, dissat alla på msn, och idag var det ovanligt många som skrev där. Att bara försvinna kan ibland vara ett bra sätt att få uppmärksamhet på. Ibland är det då först folk märker att man fanns. De som tar en förgivet alltså. De flesta jag känner tar mig förgivet, det vet jag. Jag har väldigt få riktiga vänner, men otaligt många kompisar. Det är helt okej, jag har inget emot att ha "vanliga" kompisar. Det jag inte gillar är de som låtsas vara ens vän, men egentligen bara är en kompis. Varför låtsas vara mer än du är? Finns ingen anledning. Just nu kommer jag inte på någon sådan person, kanske inte finns någon i mitt liv nu. Men det har funnits, många. Allt eftersom åren går lär man sig rensa borta de man egentligen inte vill eller inte borde umgås med. Är det kanske en del av vad som kallas mognad?

Jag har genom åren umgåts med många som egentligen bara fick mig att må dåligt eller rent av uttråkade mig. Dessa är nu borta ur mitt liv, och jag mår så oerhört mycket bättre. Några av dem kallade sig mina riktiga vänner. Vi umgicks mycket och ofta i många år, uinder alla dessa år var jag inte i närheten av så lycklig som jag är nu. De fick mig att må dåligt, säkert inte medvetet, men så var det. Allt deras tjat om hur tjocka de var, när jag var mycket större. Tjat om att de fått en finne i pannan när jag hade tio. Det var bara en del av allt de gjorde som fick mig att må dåligt. Vi var dessutom tre som umgicks mest, och tre är inget bra tal när det kommer till tjejer. Om det är tre tjejer blir alltid någon hackkyckling, och allt som oftast var denna någon jag.

Om jag satt med A och pratade om B, så gick alltid A till B och sa sedan vad jag sagt, hon glömde berätta vad hon själv sagt. B frågade inte mig vad jag egentligen sagt, hon svalde det A sa och blev sur på mig. Visst säger man saker om sina vänner ibland som att man kan vara besviken på dem och sådant, det ska man kunna säga om en vän, om man kan stå för det. Jag står för vad jag säger, i ur och skur, det ska gudarna veta. Det är inte för inte jag fått stryk för mina ord.

Jag umgås nu allt som oftats med den person som kommit att bli min bästa vän genom mitt liv. Hon har alla de egenskaper en riktig vän bör ha. Vi kallar egentligen inte varandra för bästa vänner, men hon är den bästa vän jag haft. Bortsett från mina syskon då, men en sådan vänskap är ojämförbar. Syskonskap (eller vad man nu kallar det) är något utöver vänskap heltenkelt. I alla fall, det är så skönt att veta att jag har en vän där som alltid, alltid skulle ställa upp om jag behövbde det. Vi kan säkerligen vara trötta på varandra en dag utan att någon skulle ta illa upp. Vi kan definitivt ha meningsskiljaktigheter utan att någon blir sur. Fast för det mesta tycker vi ganska likt. Detta är bara några av egenskaperna hon besitter, min vän. Vi är inte alls på samma plan i livet när det kommer till vardagen, jag lever här ensam i huset, planerar inte en dag och har bara mig själv att sköta. Hon lever ett mycket "vuxnare" liv än mig med rutiner och familj, hon har sitt lilla barn att ta hand om, och en gubbe som kommer hem som hon lagar middag åt. Men detta spelar ingen roll alls, att våran vardag ser så otroligt olika ut, man behöver inte vara likadana för att gå bra ihop. Huvudsaken är att man är en bra vän.

Kan en lördag börja segare än så här? Tveksamt. Just nu sitter jag här hemma och har tänt en brasa för att värma upp mitt lilla hus, ny duschad och rastlös. Jag vill göra något ikväll, men det verkar vara segt att få tag på folk. Av de man känner som inte är med barn eller har små barn, verkar alla vara luspanka! Är jag den ända som hunnit få lön?

Vi får se hur det blir ikväll, men sitta hemma vill jag inte. Igår var vi hos AnnaK en sväng, men jag var som vanligt nykter. Jag har väntat hela veckan på att helgen skulle komma för jag ville dricka, men när det är segt är det ingen idé att korka upp tycker jag, så vodkan står kvar på sin plats.

Väntar på att Gabbe ska höra av sig och säga vad han tyckte om lägenheten han kollar på idag. Den är dyr, för dyr tycker jag, 600 € i månaden. Men så är det på rivieran.




Förresten, jag har fortarande inte druckit cola än, men jag drömde i natt att jag satt och klunkade i mig en flaska.

Nu har jag ändrat lite på den där listan jag fyllde i, det behövdes änna. Jag hade snott den av Jennie, och på en och annan fråga var hennes svar kvar tydligen. Jag bor bland annat inte i Lilla Edet, och om jag vill sova i samma säng som någon är det ju Gabriel och inte Viktor! Tänk så tokigt det kan bli! På en annan sån lista var en fråga om jag försökt ta mitt liv det senaste året, jag missade att ändra på den så det stod att, ja, det hade jag, men det har jag verkligen inte gjort! En människa som är frisk i själen försöker inte ta sitt liv, och jag är då sannerligen frisk! Jag älskar ju livet!

Usch, somnade på soffan i natt. Med flit. Ville inte gå in och lägga mig i en stor och tom säng när jag kunde trängas på soffan med Svea och Tiger.

Usch, jag sitter här just nu med en jobbig kännsla i bröstet. Känslan av saknad. I kväll har det verkat som om allt på teven har handlat om relationer och kärlek, och, saknad på ett eller annat sätt. Det får mig givetvis att tänka på Gabriel och hur jag önskar att jag var med honom just nu. Det känns så surrealistiskt när man pratar med honom och han gör helt vardagliga saker, sånt man förr var van vid att göra ihop med honom. Så små saker som att äta middag eller sticka iväg och köpa nått litet i affären. Sånt saknar jga så otroligt mycket ibland! Jag hoppas verkligen att vi kna vara med varandra snart igen! det blev inget med lägenheten han kollade på idag, men i morgon ska han ringa någon snubbe med en annan min-lägenhet.

Eftersom jag är uttråkad just nu stal jag med gott samvete denna lista av Jennie


OM DIG
1. Hur mycket är klockan just nu? 22:26
2. Namn? Pernilla
3. Vart bor du? Västerlanda
4. Hur många barn vill du ha? Vet inte om jag vill ha barn
5. Vill du gifta dig? Nae det tror jag inte
6. Har du ätit sushi? Nej, gillar inte mat i den stilen
7. Favoritglass? Choklad.
8. Hur många olika sorters flingor har du i köksskåpet? 1, Kellogs all bran
9. Humör? Bra


FYRA GREJOR
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen? Hmm.. njae
2. Har du en hund? Nej.
3. Sover du helst själv eller med någon? Med Gabriel så klart :D
4. Tror du på spöken? Naee


SKULLE
1. Skulle du vilja vara längre? Ja varför inte..
2. Skulle du vilja väga mer? Nej! Mindre
3. Skulle du vilja ha sex nu? He he, nepp
4. Skulle du vilja dricka dig full nu? Nej


KAN
1. Kan du röra på öronen? Nej
2. Kan du slicka dig på näsan? Nej
3. Kan du kolla i kors med ögonen? Ja
4. Kan dina föräldrar lita på dig? Ja
5. Kan du låta bli att prata på 4 timmar? Haha, jaa visst va.. skulle inte tro det :P
6. Kan du va på en fest utan att dricka? Lätt! Händer ofta.
7. Kan dina vänner lita på dig? Ja
8. Kan du tänka att pierca dig i naveln? Nej
9. Kan du suga? Kan? Alla kan väl, frågan är väl om man gör det?
10. Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar? Ja, lätt

HAR
1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar? Hurm, ja det har jag nog
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig? Mamma har sagt det många gånger!
3. Har du syskon? Ja, 4
4. Har du någonsin haft sex med någon? Ja
5. Har dina föräldrar ljugit för dig? Ja.
6. Har du varit full den här månaden? Nej
7. Har du redan tröttnat på dom här frågorna? Nej.
8. Har du borstat tänderna den senaste timmen? Nej.
9. Har du pussat någon som är fyra år äldre? Ja
10.Har du haft sex med någon som är tre år äldre? Ja
11.Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre? Ja
12.Har du blivit påkommen när du har haft sex? Hmm.. ja
13.Har du haft sex med mer än tre personer? Ja
14.Har du ljugit på någon fråga än då? Nej.

Jag tycker inte det är lika jobbigt att sitta här hemme ensam nu när jag håller mitt lilla huvud sysselsatt hela tiden, men hoppas mest av allt i världen på en lägenhet vid franska rivieran innan februari är slut! Gabriel ska imorgon kolla på de lägenheterna som han skulle kollat på i tisdags.

Förut när jag gick in på toa upptäckte jag v'rldens gulligaste och charmigaste sak...

 
Svea tycker nog att Tiger är lite tokig som sitter i tvättmaskinen!

Nu har man proppat i sig spagetti och köttfärssås hemma hos syrran, dock var det jag som stod för maten, jag tog med mig den jag gjorde igår. Jag åkte hem vid åttatiden för att kolla på Top Model, men ångrade mig lite, hade varit trevligare att stanna hos syrran en stund till.

Nu börjar det likna ett rent hus här, minst sagt. Men jag är dock inte klar än. Sitter just nu och häller i mig vatten, för vad är det nu? Tredje dagen i rad kanske? Jag har fått i mig nästan 1,5 liter vatten redan nu, så jag blir allt duktigare och duktigare. Åt hyfsat nyttigt bröd till frukost (solklart heter det) till en kopp te. Största bedriften hittils idag var när jag skjutsade Camilla till Boströms för hon ville köpa cola, jag stannade i bilen eftersom jag var riktigt luffklädd. En sekund tänkte jag be henne köpa med cola till mig, men nej då! Jag stod emot! Jag blir så stolt, och jag menar det verkligen! Jag skojar inte eller överdriver. Jag har verkligen problem med colan. Men detta är min fjärde dag utan, så håll tummarna för mig!

Tänk om jag kunde hålla detta nu?! Dricka mycket vatten, äta nyttig, näringsrik och varierad kost och hålla tassarna borta från colan. Det skulle vara så skönt, och jag skulle troligen gå ner i vikt dessutom, utan att ens egentligen banta, utan bara leva någorlunda sunt. Jag ska dessutom börja gå långa promenader igen, jag tror min fot håller för det nu. Eller snarare hoppas, för visst känner jag av ibland att den inte är helt okej.

Sitter här och tänker lite mer på det där med vikt. Det är ingen lätt sak att diskutera egentligen, det finns ungefär lika många olika åsikter som det finns midjemått. En sak är då banimej säker, jag vill gå ner i vikt. Jag gick ner i vikt. Har gjort det flera gånger till coh med, men råkar vara dålig på att hålla den. Jag tror att nyckeln till en lyckad viktnedgång och att hålla kvar målvikten är balans. Balanserad kost, naturligtvis, och, ett liv i balans och harmoni. Varje gång jag har haft rutin och balans på vardagen har jag gått ner i vikt lätt som en plätt. Och hållt vikten, tills allt rämnat. Det är nämligen så att mitt liv sällan går på rutin någon längre tid alls. Vilket jag egentligen inte är emot, jag gillar spontaniteten och att känna sig fri och obunden. Jag gillar när det händer saker hela tiden. Jag är inte den som planerar hur nästa vecka, eller ens nästa helg, ska se ut. Det är väl en del av att fortfarande inte vara vuxen kan jag tänka mig.

Hur som hellst så tror jag att jag inte kommer kunna hitta den vikten jag vill ha innan jag har ordning på mitt liv, och jag är nog inte tillräkligt vuxen för att få det än. Men jag ska försöka, jag gillar ju trotts allt att organisera saker, om de ligger i mitt intresse område.

Det ska bli så intressant att se hur detta året, och några kommande, artar sig i och med Usa's blivande president, Obama. Jag är inte alls särskilt insatt i Usa's politik, men jag kan säga att jag ogillade Bush extremt mycket, och tror mycket mer på Obama än McCain. här har ni i alla fall en kul musikvideo med en som föreställer Obama
I can do whatever I like

När ska jag få ändan ur vagnen och göra något åt de där kilona jag vill bli av med? Jo, svaret är igår. Igår åt jag köttfärssoppa till middag (frukost om man tänker på att jag vaknade bara en timme innan). Till kvällsmat (middag blir ju då detta, eller?) blev det smörgås, men ett såntdär bröd där de stoppat i alla dess möjliga sorters frön. Te fick ackompanjera. Idag började det ganska illa, jag och Linda tog oss till Boströms café i sällskap med Tove. Jag tog en bit prinsesstårta... Det var min frukost det! Men jag tänker som så att ska jag lägga ut dyra pengar så vill ajg göra det på något jag verkligen älskar. Jag var faktiskt så ståndaktig att jag hoppade över colan i alla fall, det krävs mycket av mig för att göra det. 

Till middag blev det köttfärssoppa idag igen, hemmagjord av mig själv då, igår var det mammas. Samtifigt som jag fixade min soppa gjorde jag köttfärssås inför morgondagen. Nu ikväll ska jag äta lite smörgås igen, ett nyttigt bröd. Man ska ju kunna gå ner och fortfarande äta gott hoppas jag.. Jag kan ju köra på cambrigdge pulver igen, det fungerar ju verkligen. Men jag är inte tillräkligt motiverad just nu känner jag.

Nej nu varv det något jätte intressant på teve, så jag återkommer väl.

Visst är min nya design väldigt simpel, men jag är så glad över att jag äntligen verkat få kläm på hur det här fungerar! Tids nog kommer jag säkerligen utveckla sidan mer, om jag känner mig själv rätt. Jag älskar att skriva, men om det finns något jag älskar mer är det att arbeta med det visuella, en bild säger mer än tusen ord. Därför säger säkert bloggens desig mer än alla ord jag någonsin plitar ner här, eller vad tror ni? Måste förresten säga att alla bilder på mig och Gabriel i headern är tagna utanför Sveriges gränser. Den första är i Antibes i november, nästa är i Nice i december och den sista är i Monaco i november. Jag längtar tillbaka något så otroligt mycket när jag ser bilderna... Både till plateserna och miljön, men mest av allt, till Gabriel.

Nu sitter jag här och har äntligen lyckats få in min egen header! Detta är sånt som ska vara enkelt för mig, har ju grejat med det i skolan... Men ja, det är ju säkerligen tre-fyra årsedan. Jag hade inte lyckats om det inte vore för http://www.designadinblogg.se vill jag lova!! Hoppas ni gillar min egenkomponerade bild i alla fall, jag valde ut tre av de bilder jag har på datorn just nu som jag gillar mest. Eller rättare sagt betyder mest och säger mest om mig!

Myspys på hög nivå här hemma, har tänt en brasa och grejat lite, även pillat med kameran. Ville lägga in lite bilder på mina små älsklingar!

       
Visst ser min lilla pisse söt ut?



Och visst ser Tiger ut att mysa?

Just nu gör jag precis det jag har lovat mig själv att sluta med. Jag äter massa smörgåsar för att stilla min hunger. Jag skulle försöka bli nyttig, men det är minsann inte lätt alla gånger. Hur som hellst kollade jag upp mitt BMI på en sida nyss, och jag ligger inte över 25 i alla fall. Dock närmare 25 än 19, så ner måste jag. På torsdags ska det säljas med cambrigde pulver, funderar starkt på att gå på en kur igen. Här har ni i alla fall en länk till sidan med BMI

Tänk vad man städar noga alldeles för sällan! Nu har jag precis blivit klar med köket, och det tog sin tid! Jag har skrubbat av varenda skåpslucka och händerna känns som russin. Då har jag inte ens tagit hand om golvet än. Badrummet är påbörjat och jag har även där skrubbat som en tok!

Jag måste väl erkänna att jag inte är den renligaste människan på jorden, det kan vara ganska rörigt här hemma och lite stökigt. En sak jag däremot försöker undvika är att få det smutsigt, så där när det är avlagringar och sånt mysigt. Att ha det rörigt och stökigt, alltså en tröja som hänger på stolen, en som ligger i soffan, tidningar på bordet och på dassgolvet, ett glas på rummsbordet och sånt tycker jag är mycket mer överkommligt än smuts.

Något jag alltid försöker vara noga med är tillexempel spisen, jag tycker det ser så äckligt ut när man kan se att den nyligen varit använd, intorkade matrester och sådant. Eller badrummet, handfat har en förmåga att se sketna ut väldigt fort, och om jag vet att någon ska komma hem till mig har jag nojja på att skura handfatet, och även spegeln ovanför. Och jag skämms om det är mycket hår på golvet (har ju två katter, och dessutom kommer min kompis hit med sin extremt fällande jackrussel ibland) men det kan hända ibland att jag dammsuger för sällan. Fast då bjuder jag ju inte hem folk.

Någon som ofta slår mig är hur folk jag känner kan ha det väldigt sketet hemma, och inte ens verkar skämmas för det. Nu talar jag mestadels om folk i min egen ålder, men ändå! Man ser väl om sitt hem är sketet, då släpper man väl inte in folk!

I brist på solsken kastade jag mig in till Nöjesbutiken idag för att pressa lite solarie. Vad fick jag för mina sextio kronor jag la i då? Inte mycket vill jag lova, rören lär sjunga på sista refrängen där! För hoppningsvis kanske lite färg visar sig i morgon, just nu är stanken av grillad hud ända tecknet på att jag har solat.

Åt middag hos mammsen idag, köttfärssoppa som jag älskar! Jag var så duktig att jag han hämta in ved och salta gårdsplanenen innan jag gav mig av, så nu är jag nästan lite stolt. Har dessutom bestämt mig för att städa rejäl här hemma idag, ska börja nnu genast till och med. Vi får väl se hur det går. Väntar febrilt på att Gabriel ska höra av sig om lägenheterna han tittar på idag...!

À bientôt!

När ska vädret egentligen bestämma sig för hur det vill ha det? Nu ligger det plötsligt ett tunnt lager kramsnö på backen, och det är halt och slirigt på vägarna. Det är säkert borta lagom tills i morgon morra då alla små barn vill ut och åka pulka, vem vet, det kanske till och med regnar om några timmar!? Jag måste i alla fall säga att det svenska vädret är otroligt lynnigt.Som den snöälskare jag är gör det mig ledsen att vi haft så lite av den vara hittils denna vinter. Gabriel som bor vid franska rivieran har sett mer snö än mig denna säsongen!

Han ska förresten kolla på två olika lägenheter åt oss i morgon, så håll tummarna! Personligen hoppas jag nästan inte ens längre, känns som om man gått igenom detta så många gånger nu. Tills vidare får jag nöja mig med det jag gör nu, sitter framför en sprakande brasa och kollar på E!, det är en dokumentär om Kimor Lee Simmons just nu.

Andrius lyckades supa bort sina nycklar i helgen, så han tar tåget till Örebro tidigt i morgon, vilket innebär att jag kommer få bära in all min ved helt själv nu, huh! Jag brukar alltd glömma göra det medans ljuset råder, och jag hatar att gå bakom garaget när mörkret vilar över detta avlånga land.

Nu har man överlevt ytterliggare en helg, inte så svårt när man håller sig nykter. I fredags skjutsade jag Andrius och Andreas till AnnaK (Anna-karin Hellborg) där det var fest. Jag stannade själv där tills jag skulle åka och jobba.Tidningarna var sena, och jag var trött eftersom jag hade gått upp så tidigt som elva på fredagsmorgonen. Efter att ha kört halva distriktek ungefär lutade jag mig tillbaka i kanske tio minuter och sov en snabbis. Jag kom hem strax efter sju, och hoppade i säng någon halvtimme senare.

Sov ut gjorde jag minsann, jag vaknade vid fyra på dagen igår. Kvällen var oplanerad, och ingen såg ut att ha fest. Jag bestämde mig för att inte sitta hemma, det slutade med att jag, Camilla, Vaide, Andrius och Suvi åkte till älvhögsborg och bowlade. Efter bowlingen letade vi fest, det slutade tillsist med att vi hamnade hemma hos Krille Ronnede, som Suvi tydligen känner. Det var inte mycket folk där, och inget vidare drag heller, men det var bättre än att sitta ensam hemma i alla fall. Jag höll mig nykter (som vanligt typ) hela helgen och körde min lilla bil fram och tillbaka.

Nu sitter man här och funderar på vad man ska göra av denna dagen, söndagar är sannerligen inte min favorit! Gabriel började precis skriva till mig på msn, så jag lär väl sitta vid datorn en stund till!

Jag har gjort mitt bästa i att försöka hålla mig sysselsatt hela dagen, så jag inte tänket för mycket på Gabriel. Det är sån jag är, skjuter bort sånt som är jobbigt, eller kännslor överlag kanske. Hur som hellst så sov jag länge och vaknade lagom tills jag skulle göra mig i ordning för en eftermiddag med pulverförsäljning. När jag skulle åka höll Andrius på med att röja upp på gårdsplanen, så nu ser det lite bättre ut.

Pulverförsäljningen gick bra och var lika trevlig som vanligt. det är alltid kul att se hur folk lyckas med att gå ner i vikt och mår bättre.Cambridekuren är det sättet jag själv lättats gått ner i vikt med, så jag tror blint på den. Det kom en och annan ny kund idag, och många välkända ansikten också. En som kommer farje vecka heter Gunvor, hon vägde 136 kilo första gången vi träffades, nu väger hon närmare 90. Hon började i Juni, så det har gått hyfsat fort.

Efter det åkte jag till Boströms för att inhandla lite mat. Väl där kommer en liten söt tant fram till mig och frågar vart kassan fanns, och sa att hon inte hittade nu efter att de hade byggt om. Det var ganska länge sedan det ändrades något i den affären, så jag tänkte att hon minsann måste vara lite vimsig. Hon gick och betalade sina varor och jag fortsatte handla lite. När jag väl kom till min bil såg jag att den lilla tanten irrade omkring på parkeringen. Jag gick och frågade henne vart hon bodde, Hantverkaregatan svarade hon, men visste inte riktigt hur man kom dit. Jag sa att jag kunde köra henne, men hon ville inte besvära mig svarade hon. Då sa jag att det inte var några problem, att jag skulle till Pilbågsgatan som ligger strax efter hennes gata, vilket var en lögn, men det fungerade.

När vi kom till numret hon sa att hon bodde på konstaterade hon att det inte var hennes hus, men ville inte få skjuts mera, hon ville inte vara till besvär. Så till sist släppte jag av henne, hon påstod att hon skulle hitta hem utan hjälp. Men jag trodde henne inte, så jag körde och ställde mig en bit bort så jag kunde se henne. Jag ringde upp en kompis som kollade upp tantens namn och adress i telefonkatalogen, som tur var hade hon ett namn jag la på minnet. Och så fick jag veta att tanten bodde på ett nummer högre än vad hon angett. Så jag åkte till henne igen och hjälpte henne hitta sin infart. Hon kännde inte igen mig först, men efter en liten stiund såg hon att det var jag igen. När vi hittat hennes infart väntade jag och såg så hon kom in, sedan åkte jag.

Jag fick veta att hon bott i edet i över sextio år, hon ohc hennes man hade byggt huset själva, men han var borta sedan många år tillbaka, tanten skulle fylla nittio om runt en månad sa hon. Jag hoppas hon inte är ensam, hon sa att hon hade en son, men han bodde i Indien.

Det var min dag, tills jag kom hem och satte mig vid teven och datorn.

Ciao

Idag var det livat på byn! När jag kom till Sibylla, eller Go'biten som det egentligen heter, var det fyra radiopolisbilar och en piketbil där. Utanför socialkontorets dörrar stod det folk och demonstrerade, av vad jag kunde se var det bara folk av ickesvensk bakgrund (hur kan man skriva invandrare utan att folk blir sura egentligen?) där, så jag undrade vad som samlat dem där. Jag fick ganska snart reda på att socialen omhändertagit en kvinnas lilla barn, trolgen en dotter i tvåårsåldern. Detta protesterades det nu emot genom att folk samlades utanför. Det hela gick överstyr och någon eller några hade kastat sten, och en kille, av vad jag fick höra, son till mamman vars barn var omhändertaget, såg till att en fönsterruta gick sönder.

Tänk att lilla Lilla Edet kan vara så livat va! Hur det hela egentligen ligger till har jag ingen aning om, men jag vet att det ska mycket till innan socialen ingriper och tar ett barn. Ett bra sätt att få tillbaka sitt barn är säkerligen inte att ställa sig utanför socailkontoret med sina andra barn och ställa till med liv. Det lär ju pratas om detta på byn, så man får säkert ett humm om hur det hela ligger till snart.


Lilla Edet idag, vid 15:20.

Som den kamera besatta människa jag är låg den i bilen och jag passade på att knäppa en bild.

Nu sitter jag här en sen kväll med bara mina ena katt son sällskap. Jag varvar mellan teven och datorn, och har faktiskt diskat, städat lite, vikt tvätt och satt i gång en maskin igen. Vardagen är som den brukar. Ensam.

Gabriel är nu troligen på båten i Monaco, antagligen ligger han i sin hytt och sover eftersom han ska jobba i morgon. Hans vardag har kommit i kapp honom också.

Jag sitter här och önskar att vi kunde sova i samma säng i natt igen, och alla andra nätter. Men som läget är nu har jag inte ens den blekaste aningen om när vi ses igen. Jag hoppas det blir väldigt snart, och jag hoppas att en av oss inte måste åka ifrån den andra, utan att vi kan stanna tillsammans. Ibland vill jag bara ringa upp honom och böna och be om att han ska komma hem. Det hade nog fungerat dessutom. Hade jag bett honom hade han nog kommit hem. Han tycker detta är lika jobbigt som jag gör, att vara ifrån varandra. Men sedan den dagen vi först möttes har han pratat om båtar hit och båtar dit, så jag tror han är på en plats han drömt om länge. Så det bästa vore väl om jag kunde åka till honom istället. Hitta mig ett jobb, så vi kan få i hop massa pengar, och sedan kanske flytta hem igen.

Skulle han flytta hem igen finns ett problem, han har inget jobb här. Och innom byggbranchen anställs det inte överdrivet mycket just nu. Det anställs ju ingen stanns nu.

Usch vad jag önskar att han var här med mig nu, satt här bredvid mig i soffan och mös lite. Fy fan vad jag saknar honom redan.


Min gullegubbe

Jag är ingen sån människa som stressar upp mig och blir helt virrig, nej, jag är snarare den som är kolugn. men ibland kna stressen trotts allt bubbla upp innom mig som en aktiv vulkan. Idag är en sådan dag, det är sista dagen med Gabriel. Han har packat sina väskor och om några fåp timmar kommer vi stå där på Landvetter och säga adjö. Denne gången ska jag inte sminka mig innan, jag misstänker att det är ganska dumt. Förra gången var Linda med när han åkte, så då var man inte ensam, och ingen risk för tårar fanns. Men nu kommer jag gå helt ensam till min lilla bil, och gud vet vad hur det kommer sluta.

Stressen innom mig gör nästan ont, så jobbigt är det. Men nog om detta, nu ska jag mysa den lilla tid vi har kvar, gubben ohc jag!

Nu sitter man här, sista kvällen hemma med Gabriel. Det känns ganska orealistiskt måste jag säga. Att han ska lämna mig i morgon och kommer inte tillbaka förens gud vet när. Idag var vi och köpte enj ny laptop som han ska ta med sig till Monaco, så nu kanske det blir mera skypande, han har tillochmed inbyggd webcam! Tänk att kunna få se hans lilla fejs samtidigt som man pratar! Vi han även förbi hans mormor och morfars. Där åt vi middag med dem och hans mamma.

Just nu sitter han och grejar lite med den nya datorn, jag skriver här och kollar på 2 1/2 men. Vi var hos Jonna och Jocke en sväng nu i kväll, satt mest och pratade och kollade på teve. Vi mötte dem ävene tidigare idag, i rättssalen och efter själva rättegången. Jag tror det gick hyfsat bra, eller hur man nu ska kalla det. Jag tror i vilket fall att Gabriel gjorde ganska bra ifrån sig, även om han råkade blanda ihop två saker lite. Hur som hellst, det var trevligt hemma hos dem, att känna hur det var förr, en vanlig kväll då man kanske drog iväg hem till några kompisar och bara var. Nu förtiden sitter jag hemma, ensam. I alla fall på vardagskvällarna. Spenderar all min tid framför datorn och teven tills jag ska jobba eller tills klockan är nästan morgon, då jag lägger mig.

Allt detta kommer börja som vanligt igen i morgon kväll, eller nja, jag lämnar av honom runt sex, så antagligen kommer det inte bli en sådan kväll i morgon, jag kommer nog inte vilja vara ensam, så jag lär åka vart som hellst, så länge jag hittar någon att vara med.

Det är när man har det så här man verkligen inser hur mycket ens familj finns där för en. Och det är underbart att ha syskon, speciellt lite fler än vanligt! Är inte Camilla ledig från jobbet är troligen Pamela det, och är inte hon heller hemma så finns ju Tommie. Mamma jobbar väldigt mycket, men oftats slutar hon vid nio-tio tiden, vilket är lagom för en nattmänniska som mig.

Usch vad jag inte längtar tills i morgon. Nu har vi ingen som hellst aning om när vi kommer ses nästa gång. Ingen alls, och det gör ont.

Vi såg på Eagle Eye igår hemma hod Linda, som förresten har lyckats hitta en riktigt fräsch lägenhet på Gärdhemsgatan. Filmen var helt okej, kanske lite för orealistisk för mig, men för övrigt bra. Och till allas förvåning somnade varken Mathias eller Gabriel en enda gång! Det ni! Det har aldrig hänt förut. Alla gånger vi sett på film med dem, vilket är ganska många vill jag lova, har åtminstonde en av dem somnat, oftast båda. Det blev ganska sent hos dem så när vi väl var hemma var det sängen som gällde. Linda är verkligen stor nu, men hon har verkligen inte lagt på sig mycket över armar och ben och så. När det gäller magen har hon fått en sådan som är rund runt om hela på sätt och vis, ibland kan man ju nästan inte se bakifrån att endel är gravida, men på henne kan man det.  Det är beräknat till den 16:e, så det dröjer väl inte så länge tills vi får veta.

Idag har vi varit i Trollhättan, Gabriel köpte en ny jacka och två nya spel till datorn. Vi klämde in en fika på Observerat och hör och häpna, Gabriel åt en semla! Vilken förvåning... Eller inte. Det finns nog ingen som älskar semla så mycket som han gör! Vi han även tvätta av bilen, vilket verkligen behövdes.

Nu har vi nyss lagat mat ihop, potatismos och fiskgratäng. Gabriel är grym på att göra mos, så jag stod för gratängen. Han har även sprungit fram och tillbaka till kaminen och stoppat in pinnar så fort han har kunnat.

Vi får se hur resten av kvällen blir!

Igår var vi hemma hos mamma och åt middag med la familia plus moms så att säga. Det var trevligt och maten var jättegod, smördegsbakad fläskfilé med mögelost fyllning och fläskfilé med bacon&pesto fyllning till potatisgratäng serverades. Sedan satte vi oss i varadgsrummet och mest umgicks hela kvällen. Det blev diverse sorters alkohol och en och annan blev lite på pickalurven så att säga, själv var jag nykter. Jag drack i fredags och tyckte att jag gjort mitt för helgen

Senare på kvällen höjdes musiken lite och grannen hörde detta, så han kom över. För att umgås alltså, grannen är allas våran David, även känd som Neger eller Bruno. Med honom följde Markus och Marlené. 

Det var väldigt mysigt hela dagen igår, och idag vaknade vi närmare två. Vi har hunnit titta lite på huset Mathias gör i ordning ihop med lite kompisar, och nu har jag precis duschat. hemma, i varmvatten, det känns som en extrem lyx, och jag njuter av varedna lite droppe! Jag ska aldrig mer ta varmvatten förgivet. Åtminstonde försöka. Nu ska vi ge oss av hem till Linda Schwarzlmüller (jag garanterar ingen rättstavning där!) tillsammans med Mathias för att umgås lite. ska bli kul att se Linda, jag har inte sett henne på säkert tre månader, och hon är minst sagt höggravid nu, hon ska ha den 16:e denna månaden. bruno och Christine ska ha den 28:e som kommer nu. Linda och Dennis ska snart på första ultraljudet så där är inget datum sagt alla ännu. Det är många barn på G nu, undra vem som blir här näst? En sak är säker i alla fall. Det är inte jag.

Rastlös som han är har Gabriel gett sig ner i pumphuset och ska kolla om han kan fixa vårat vatten, vi har inget varmvatten nämligen. Våran varmvattensberedare har sjungit på sin sista refräng och vi åkte till Bauhaus tidigare idag för att köpa en ny.

Det är så skönt att ha Gabriel hemma, och bäst av allt hittils var att vakna upp av att någon klängde på en, ville kramas och pussas när man själv bara ville sova vidare. Det var helt underbart! Synd bara att tiden går så ruskigt fort!


Det var inte länge han höll sig ifrån arbetskläderna

Ronjas pappa har tydligen fått för sig att han vill leka pappa igen. Lustigt. Han har inte brytt sig på hur länge som hellst, och plötsligt! Pang! Hmm, om jag inte minns fel var det han själv som gick med på att inte ha någon som hellst vårdnad, och dessutom satt och sa att han inte hade så mycket tid till umgänge eftersom han reser till thailand på vinterhalvåret och måste jobba andra halvåret för att bekosta sina resor. Men ja, nu har han ju fru och barn här, så han kan väl inte resa fram och tillbaka endå, då kan han ju passa på, eller vad? Jag blir så trött på den där soppan. Hoppas han åtminstonde skaffar en ordentlig bilkudde om han har henne igen. Det brukar hon ju åka utan när hon är hos honom, säger hon själv.

Att det kan finnas så lite bra på teven på en och samma kväll? Men nu äntligen är NCIS på 3:an. Jag var så desperat förut att jag kollade på webbtv på kanalfem.se, jag kollade på roomservice.

Jag, Pamela och hennes gammla jobbarkompis Geten åkte till våran kusin Annelie i Kungälv tidigare idag för att hämta en säng och en byrå åt mamma. Det var en rolig liten tripp och jag kan väl avslöja att ingen av oss tre var särskilt bekanta med spännband sedan tidigare, så den delen tog sin tid vill jag lova. Nu har Pamela satt ihop sängen och i morgon ska jag hem till mamma och äta frukost med henne igen, och vänta på att skänken hon beställt kommer. Det kommer bli så fint i lägenheten när allt är klart!

Natti natt!

Nu sitter man här och gäspar, för jag gick minsann upp strax innan elva idag Det ni! Inte illa pinkat av en trähäst va! Jag la mig nämligen runt 05:30 i morse, efter att ha legat och läst i några timmar. Jag förstår inte varför det ska vara så extremt svårt för mig att ha en normal dygnsrytm!? Vi får se hur det går nu när Gabriel är hemma, han är ju van vid att vara uppe i alla fall sju antar jag, så han kanske håller lite ordning på mig. Om nu inte han bestämmer sig för att ha sovmorgon varje dag. I morgon måste jag verkligen pallra mig till en mataffär och bullra upp, så man kan äta en jätte mysig frukost ihop i köket för fösra gången på evigheter!

Idag när jag slängde mig i bilen för att åka och äta frukost hos mamma upptäckte jag att hela min grådsplan (och jag menar verkligen hela) är som en enda stor skridskobana. Det är ren blankis över allt, utom i backen upp till vägen, som tur är. Vi får hoppas isen smälter bort någon dag nu, men om den nu tinar lär den säkerligen frysa till lika fort igen då den dagen går till ända.

Nu ska jag kolla på Sing a long.

Vad är det med mig och att sova länge helt plötsligt egentligen?? I natt sov jag över tolv timmar i streck igen. Det är ett fucking mirakel. Jag är inte den som sover mer än åtta timmar. Men jag antar att det är ett tecken på att jag inte alls är frisk ännu. Förvisso är jag inte magsjuk, och huvudvärken har lagt sig. Men snoret finns där allt, och hostan gör sig då och då påminnd. Sen är jag fortfarande ovanligt slö. Så man ska nog inte börja jobba än, jag ska bli frisk innan jag jobbar denna gången. Sist jag jobbade gjorde jga det enbart för att Kristina sa att hon var sjuk, jag var ju själv sjuk.

Nu närmar det sig tills Gabbe är hemma, ska bli så jäkla kul! Men så jäkla jobbigt när han åker igen. Det är ju det som är grejen. När man skiljs åt igen är det alltid värre än sist. Det blir bara jobbigare för varje gång, inte precis något man vänjer sig vid!

2008 Var ett bra år, jag orkar inte lista månad för månad, men jag kan försöka komma ihåg några av de bästa eller lättats ihågkomma stunder här och nu!

Vi flyttade in i huset igen i januari, kartongerna åkte fram och katterna lekte i dem hela tiden. Nu bodde jag, Gabriel och Andrius ihop igen. I februari började vi tapetsera om och fixa till sovrummet, och jisses vad glad jag är för det, nu är det fint, innan var det... blått. Minst sagt. Under några månader på våren jobbade jag på preem som ligger strax innan Älvängen, mer i Alvhem. Jag jobbade även en sväng på "Edets värdshus", mer kännt som Rasta. Inget av de ställena passade mig och jag sa upp mig på båda två.

Sebbe fyllde ett på sommaren, ganska roligt att följa två av ens närmastes barn. Jag var hemma hos dem ideg, han är så himmla go den lille killen, till och med söt när han är arg! Det hanns med några turer till diverse sjöar med dem. Jag var även med Linda och Tove och badade en hel del. Mamma bröt foten vid midsommar och var gipsad hela sommaren nästan, det var ingen rolig historia! men vi tog oss ut till husvagnen så ofta man kunde.

På hösten hade vi den obligatoriska halloweenfesten, hemma. Den var skitbra, och alla hade skoj. Dagen efter blev det städa vill jag lova! det har även hunnits med två turer för mig till Frankrike nu på hösten, eftersom Gabriel flyttade dit.

Det var väl det jag kan komma på nu bara så där.. Är trött så mer blev det inte!

Satt och kollade på en dokumentär på femman nu, den handlade om Bangkok och hur det fungerar med tjejer som letar utländska makar på olika vis. Jag tycker det är så hemskt, att folk har de så illa att de säljer sig själva för att slippa ur det, eller för att tjäna pengar överhuvudtaget. Man blir ledsen bara man tänker på det.

Min farbror bor i Phuket sedan många år tillbaka, säkert mer än tio. Han äger en bar och allt vad det nu innebär. Han var gift med en thailändska, Peng, men nu är de skiljda men fortfranade goda vänner. Jag har inte träffat honom på hur länge som hellst, men Pamela sa hej till honom när hon var där för några årsedan.

Min systerdotter har nu även fått ett så kallat syskon som är halv thai. Så kallat säger jag eftersom de aldrig kommer växa upp som syskon. Ronjas pappa är nämligen ett ärkerövhål som skiter ganska hårt i henne. Hade han velat träffa henne hade han gjort allt för att få träffa henne, men nej, han har inte ansträngt sig ett skit. Tvärt om. När det var vårdnadstvist mer eller mindre gav han bort vårdanden. Och eftersom han inte är särskilt lämplig som far åt Ronja har han inte ens vanlig umgängesrätt med henne. Hon berätta tillexempel själv för mig hur hon får åka i framsätet med pappa, utan bilstol. Det kom bara sådär en dag när hon skulle åka bil med mig. Verkligen ansvarsfullt va? När jag frågade henne "har du inte bilstol när du åker med honom?" svarade hon bara "ibland bara".I höstas såg mamma henne springa runt inne i Edet när det regnade, utan jacka. När hon frågade vart Ronjas far var svarade hon att hon trodde han var i Trollhättan, hon var ensam med sin jämnåriga kusin sa hon. Ronja är 8 år. Eller tänk er när han bara drog till Thailand utan att meddela sig, och var borta i flera månader. Syrran fick veta av mig att detta var på G. Han bara drog och lämnade sin lilla dotter.

När han kom hem igen hade han skaffat sig en thaia. Hon var nog ganska smart, för hon har redan blivit med barn, gift sig med honom och fött barnet. Jag hoppas han behandlar henne och det lilla barnet, en tös, bättre än min syster och Ronja. För ett tag sedan satt jag tillexempel med en vän, han är väl närmare de trettio kanske. Han berättade hur han och andra hade festat med min syster och hennes ex, och mitt framför folk under en fest hade hennes ex slagit henne. Detta ska tydligen inte ha varit någon engångsgrej heller. Min kompis berättade det utan att ens veta vad jag tycker om hennes ex eller så, det var typ det första han sa när jag kom in på min syster. I vilket fall som hellst, jag hoppas han behandlar sin "nya familj" bättre. Men ja, vad ska man säga? Svårt att lära ett gammalt as... oj jag menar hund, att sitta.
Detta är min syn på det hela. Ingen annans. Det finns mer jag kan nämna, men detta är saker jag vet är sanna, så jag stannar här. Vill inte stå för saker andra säger.

Nu lämnade jag visst det jag tänkte skriva om, dokumentären. Men jag blev så arg när jag tänkte på allt det andra att jag lägger ner här. Peace!

Usch vad jag avskyr bilden med semlan som är på förstasidan av blogg.se (tänkte använda ordet hatar först, men tycker det låter som om man inte har något vidare ordföråd när man alltid använder det vid negativa känslor). Visst ser den läcker ut? Den får mig verkligen att länga och tråna efter en stor fet fluffig semla! Men. Jag gillar knappt semlor. Det är det som stör mig. Att jag vill ha semla trotts att jag egentligen inte vill. Där ser man hur påverkad man kan bli av bara en bild! Det är verkligen förunderligt vad bilder kan göra! och en bild säger verkligen mer än tusen ord. Kanske därför jag älskar bilder så? Jag älskar ju ord och att uttrycka mig, och bilder är ju effektivare än ord!

Det jag egentligen hade i tanke när jag loggade in här var att kommentera den nya ica reklamen. Den när han scannar av Ica-Stigs ansikte, den är bara för skön! Jag höll nästan på att skrattar upp tarmarna genom munnen när jag såg den (ursäkta uttrycket, men det känndes ungefär så) nu i kväll. De kna verkligen få till det med endel av Icas reklamer. Jag miss aldrig för en sekund vad de gör reklam för slags varor, men själva klippet kna man minnas länge. Kolla in denna länken!!
Ica Reklam

Nu har jag packat ner allt mitt julpynt (en tomte, en adventsljustake och en fönsterstjärna) och letar efter min duk till köksbordet. Jag misstänker att den hamnat hos mamma, ohc efter alla hennes flyttar hit och dit är den kanske lost in space forever. Men ska jag flytta snart, vilket jag hoppas, gör det väl inte så mycket!

Nu ska jag försöka sova... Wish me luck!

Nu sitter man här och försöker planera lite inför Gabriels hemkomst. klockan 23:30 den 8:e Januari klivar han ur planet och är åter igen på Svensk mark. Då är det över femton veckor sedan han åkte. Det ska bli rligt att få hem honom, om än bara för sex dagar. Och mycket är det som ska hinnas med vill jag lova! Alla vill få sin del av kakan-Gabriel.

Hans mamma är väl den första han vill besöka gissar jag på, hon är så rar och go och kommer bli så glad! Sedan kommer vi troligen äta middag med min familj någon dag, mamma är så glad över att få hem sin efterlängatde svärson i några dagar. Att besöka hans far är väl obligatoriskt, så det lär väl bli en tur även dit. Vi ska ha en fest någon av dagarna också, troligen på fredagen. Det är mest av det enkla själet att folk oftast super mindre hårt på fredagar eftersom de är trötta av att ha jobbat. Då blir det mindre bråk och mindre stök här hemma. Just bråk är också något man måste tänka på när man bjuder folk, vi har ju endel vänner osm inte kan sitta i samma soffa utan att slåss, så tyvär kommer en och annan perons sållas bort denna festen. Vi vill inte ha bråk när han äntligen är hemma, så de som Gabriel står närmast får först och främst komma, om de har ovänner får dessa personer inte komma.

Vi får se hur de dagarna slutar, stressigt lär det bli från och till i alla fall!

Just nu önmskar jag att jag kunfe få låna någon annans huvud för en dag eller två, jag är hiskeligt trött på att ha mitt eget. Det känns som om någon har stoppat in mig i en tvättmaskin och satt centrifugen på högsta varvantalet. Magsjukan verkar ha begett sig någon annan stanns, puh! Jag har lite ångest dock för att jag gav mig ut bland så mycket folk på nyårsafton trotts att jag kännde att jag mådde dåligt, jag akn ju ha smittat hur många som hellst! I och försig trodde jag då att jag bara hade en extrem förkylning med lite slemmhosta på toppen, inte magsjuka. Det uppdagades först morgonen därpå. Men i alla fall, hoppas jga inte smittat någon!

På nyårsaftons morgon mådde jag inte alls bra, jag mådde lite illa men värst var huvudet och hostan. Men jag proppade i mig några alvedon, vilket jag annars brukar undvika så länge jag bara kan. Jag och Pamela (Pampers som Gabriel numera kallar oss (Pamela + Pernilla)åt varsin Ica microfiskgratäng som nyårsmiddag. Vi tänkte slå på stort och tända ett ljus, men tändare som låg närmast var sönder så det hoppade vi över. Vi åt dessutom i omgångar eftersom vi turades om att duscha också. Sedan bar det av hem till mig för finputsningen på min outfit (som var inget utöver det vanliga när man festar) och efter det åkte vi till Groth. Där var vi med alla goa och glada tills efter tolv, då begav vi oss till familjen Molina, eller rättaresagt Vikot Molinas pappas lägenhet. Där var det inte så mycket folk när vi anlände, och jag mådde fortfarande hyfsat bra. Men allt eftersom tiden gick blev det bara mer och mer folk, och jag mådde bara sämre och sämre. Som tur var verkade varken Jennie eller Emma särskilt pigga heller, så vi tillbringade mycket tid i trappan (som man har bekantat sig med förr) med att prata om dittan och dattan. Även Melanie, Jennies och Viktors dotter gav oss den äran att ha henne i våran närvaro stundtals, då hon inte busade, lekte, eller dansade. Jag måste säga att jag är grymt imponerad på hennes tal. Hon verkade prata både mycket och gärna för sin ålder, och detta trotts att hon är tvåspråkig! Inte var det någon särskilt blyg liten dam heller.

Jag vet inte riktigt vad klockan var när man väl kom hem, efter fyra är jag i alla fall säker på. Andrius var rasande på Andreas eftersom han hade lovat att han skulle se till att Andrius fick med sin dator hem på natten, men så blev icke fallet. På nyårsdagen när vi vaknade pratade han om att ta atxi för att hämta hem datorn, och givetvis våra bilar. Istället ställde David/Bruno upp. Resten av de två senaste dagarna har varit lite som i en dimma för mig, därav är heller inag bilder upplagda på internet, eller ens min hårddisk för den delen. Så ha tålamod gott folk! Jag vet att min Facebook brukar vara flitigt besökt efter att jag varit på fest med min kamera.

Gott nytt å nu hoppas vi på ett kanon 2009, och en flytt till Frankrike!

Jag höll mig nykter igår vid firandet av det nya året, men inte hjälpte det för att slippa må illa idag. Jag har åkt på magsjuka.Typiskt. Mer 'n så blir det inte den första dagen på det nya året, 2009!

Gott nytt år!