Ibland uppskattar man verkligen livet lite extra. Eller ja, är man som mig gör man det ganska ofta. Jag försöker verkligen njuta av småsaker, och tycker att jag lyckas ganska bra.

Helgen har varit lugn och skön, igår mötte jag upp Cecilie på stan, vi gick och handlade lite mat som vi skulle tillaga hemma hos mig, tog oss hit och kollade på film och sedan How I met your mother. Det blev aldrig så att vi lagade mat, istället smällde vi i oss både lakrits, smörgåsar och chips. En och annan öl slank också ner. Cecilie sov över här, och i morse återupptog vi How I met your mother tittandet. Den serien är klart världshistoriens bästa hittills. När vi kollar klart på disc två säsong 4 blev det film igen. Vi såg Ned Kelly som var en otroligt bra film!

När Cecilie åkte hem tog jag mig till Flughafen (flygplatsen) för att växla lite Schweizerfranc mot Amerikanska dollar. Jag passade på att ströva om kring och flumma runt lite i affärerna. Köpte mig en kaffe på Starbucks (inte för att jag tycker de är godare än någon annanstans, utan för att det var närmaste kaffestället) och lyssnade på min ipod-musik. Jag kände mig väldigt multikulturell när jag stod där med min Starbucks-mugg som svensk tjej ätandes på en bretzel (väldigt Schweiziskt!!!) och lyssnade på Bob Marley, med plånboken full av dollar.

Jag hoppade på S16 tåget, som går raka spåret från Flughafen hem till Zollikon. Men fick för mig att hoppa av på Hauptbahnhof inne i Zürich för att gå till Stadelhofen och ta ett nytt tåg därifrån. Jag njöt något extremt av varje steg jag tog, såg mig omkring lite extra, insöp all den Schweiziska atmosfären i den gamla delen av stan och bara levde. När jag väl kom till Bürkliplatz kände jag att jag inte ville ta tåget hem. Jag gick. Det tog säkert två timmar, jag stannade och tittade och lyssnade på så mycket längs vägen. Folk som hoppade från det enormt höga tornet i Zürisee, gatumusikanter av olika slag, mimare och sådant. Zürich är en underbart stad, och jag är lycklig som får uppleva allt här. Jag är väldigt lycklig, för jag har minsann allt man kan begära här i livet. Allt och lite till.

Visst är det tråkigt att packa?! Men det måste ju göras om man ska resa bort, och det ska ju jag. Sannerligen. På måndag morgon bär det av till New York och det ska bli en två veckors semester med jobbet. Inte helt fel med två veckors betald semester, och när jag säger betald menar jag det verkligen. De pröjsar allt, flygbiljetter och hela köret. De äger ett hus i The Hamptons, precis vid havet. Jag ska få bo i "gästhuset", så jag kommer till och med ha en egen del. De har en swimmingpool som jag hoppas vi kommer nyttja! Att shoppa loss i New York kommer bli en upplevelse utöver det vanliga gissar jag på!

Nåväl. Jag är bra på att packa. Det går fort, jag tar inte med överdrivet mycket och jag glömmer sällan något. Hoppas det blir så även denna gång. Direkt efter semestern i USA får jag tre veckors egen semester, då bär det av till Sverige.

Nu sk jag till gymmet och påminna min kropp om att den inte vill bli tjock!

Visst finns det dagar då det känns som om man inte skulle ha klivit upp ur sängen!? Till och med i min "försöker-alltid-vara-super-positiv" värld. Ja. Till och med här. Idag var en sådan. Bidragande faktorer var utomhus temperaturen på 37c, innomhustemperaturen på 30,5 c, en trött och grinig 9-åring, en drama-queen 7-åring, 14,5 timmars arbetspass (blir totalt 63 timmar denna veckan) och så vidare och så vidare.

Nehej, idag var ingen bra dag. Idag var en onödig dag. Mycket onödig. Fan att jag inte sov genom hela dagen.

I morgon ska det inte vara en sådan dag, nehej, i morgon är det en bra dag igen, så som dagarna vanligtvis är i mitt liv. I morgon blir det antingen grillfest hos Christian eller rajraj downtown med Cecilie och Jenni. Vi får se.

I morgon ska inte bli som idag i alla fall. Aldrig i livet att jag går med på det.

Floden Limmat som mynnar ut i Zürisee. Bilden är tagen från Grossmünster i tisdags.


Ju längre jag är här ju mer älskar jag staden, och landet. I början hade jag väldigt svårt för att ens tycka om denna plats, men jag antar att det var för jag saknade allt jag lämnade bakom mig, något enormt mycket. Jag saknar fortfarande det jag lämnat, men, Zürich tar mer och mer plats i mitt hjärta.



Zürich sett från Grossmünsters torn i tisdags. Floden heter Limmat.


Det finns allt här. Jag bor 13 minuter från centrum om jag tar tåget, då med gångväg inräknat. Och i Zürich centrum finns allt man kan be om. Ingenting är långtbort, och kommunikationerna här är utan dess like. Tågen går stup i kvarten och är sällan, om aldrig, försenade. Är de 3 minuter sena blir folk riktigt förvånade. Likadant är det med spårvagnarna. Sjön är underbar, vi bor ca 5 minuter från den, gångvägen. Just nu är det 26c i vattnet. 34c i luften, i skuggan.



Samma vy från samma torn, samma dag.



Hur ska jag kunna lämna denna underbara plats 2011? För jag har liksom tänkt dra mig vidare då. Jag är rastlös av mig.

Viljan finns där, onekligen. Men kommer det räcka hela vägen efter allt som hänt?

Snart blir det sol och bad inne i Zürich. Kul med en storstad där man kan sola och bada så nära centrum. Ikväll blir det fotboll, Holland ska kamma hem guld var det tänkt... Vi får se...

Minns ni denna låten??




Den spelades på radion nyss. Det är kul att byta land lite då och då, inte samma musik på radion helatiden!

Trött som få sitter jag hemma en lördagskväll när jag är ledig. Varför?

1. Alla är bortresta/hemflyttade/upptagna (de få som är kvar jobbar ikväll)
2. Vädret slog om totalt nu ikväll och det kom ett rejält åskoväder.

Hela dagen har varit solig och underbar, så som de flesta dagar har varit här denna sommaren. Det var nästan sjukt varmt idag, jag svettades så mycket i ansiktet bara av att sitta i solen och läsa, att det rann svett ner i ögonen på mig. Det sved utan dess like, så jag fick pallra mig ner till sjön. Jag tyckte vattnet var superkallt först, men när man var i var det helt okej. Men inte varmt, jag sa till Malin "tacka veta jag sjöarna i Sverige, de är varmare på sommaren". Hon höll med. Vi fick dock veta sedan att det är 24c i sjön. Det är alltså så jäkla varmt i luften, och har varit det så länge, att 24c kändes som isande kyla när man klev i plurret. Då är det varmt.

Nu ikväll höll jag som bäst på att packa min gymväska när det helt plötsligt drog upp till storm. Vinden ven som bara den, och snabbt kom tunga gråa moln in över Zürisee. Det var ett rejält oväder, blixtrade hela tiden utan uppehåll, åskade lika så. Jag trodde nästan träden skulle blåsa av utanför. Så det blev inget gym, jag höll mig inne.

Och nu är det kavlugnt igen.
Vädret kände för lite change of mind idag.

Undra om Wainscot kommer bli som St Moritz var.....

Drog till gymmet och tränade bort lite förvirringar, tankar och funderingar idag. Det kändes jäkligt gött när adrenalinet pumpades ut i kroppen. Det blev ett extra hårt pass med alla maskiner, ökade vikten med 5kg på två olika apparater. Gjorde de andra övningarna mer gånger än jag brukar. Svetten lackade. Körde 40 minuter Crosstrainer (42 faktiskt) fastän jag brukar hålla mig till 30 (är rädd att benhinnorna ska krångla igen). Kändes toppen.

Men när jag gick ut från gymmet så slog alla tankar ner mig igen, min hjärna började göra frivolter och lyssnade inte alls på mig. Tur att man är pigg och glad, även om man är förvirrad. Nu ska jag ut i solen som är lite mer behaglig idag än igår (idag ca 25c i skuggan). Läsa en bok. Fixa lunch. Sallad med tomat och ägg får det bli. Ikväll blir det down town med en tjej jag aldrig mött förr. Blind-date alltså. Fick hennes nummer av Gerd på Svenska kyrkan, hon mailade att tjejen är nykomling och stannar i Zürich över sommaren.

Bye bye

Drog till gymmet och tränade bort lite förvirringar, tankar och funderingar idag. Det kändes jäkligt gött när adrenalinet pumpades ut i kroppen. Det blev ett extra hårt pass med alla maskiner, ökade vikten med 5kg på två olika apparater. Gjorde de andra övningarna mer gånger än jag brukar. Svetten lackade. Körde 40 minuter Crosstrainer (42 faktiskt) fastän jag brukar hålla mig till 30 (är rädd att benhinnorna ska krångla igen). Kändes toppen.

Men när jag gick ut från gymmet så slog alla tankar ner mig igen, min hjärna började göra frivolter och lyssnade inte alls på mig. Tur att man är pigg och glad, även om man är förvirrad. Nu ska jag ut i solen som är lite mer behaglig idag än igår (idag ca 25c i skuggan). Läsa en bok. Fixa lunch. Sallad med tomat och ägg får det bli. Ikväll blir det down town med en tjej jag aldrig mött förr. Blind-date alltså. Fick hennes nummer av Gerd på Svenska kyrkan, hon mailade att tjejen är nykomling och stannar i Zürich över sommaren.

Bye bye

Jag finner inga ord. Vet inte alls hur jag ska kunna uttrycka mig just nu. Varken här på bloggen eller i mitt privata block. Jag känner mig... speechless? Jag känner att jag inte vet. Inte vet vad för ord jag ska använda, för jag vet inte vad jag tycker eller tänker eller någonting. Förvånad? Jo jag tackar. Glad? Jo. Men ja... Frustrerad? Ja. Irriterad? Ja. Ledsen? Ja. Lycklig? Ja.

Kan jag verkligen ha tolkat det rätt? Nej. Är nog bara ett missförstånd.

Men visst känns det som om jag fått en bomb släppt över mig. vet bara inte alls om det var en positiv eller negativ bomb. Kommer nog göra med den så som jag ofta gör. Gräva ner. Gräva ner den, sopa igen alla spår och tralla vidare som om ingenting hänt. Blir nog lätt, för det brukar vara upp till mig för att något ska hända i den här leken. Har liksom alltid varit.

Idag när jag kollade på aftonbladet.se hittade jag denna artikeln:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7428219.ab

Det handlar om Anders 42 år, som har Downs-syndrom. Han blev inspirerad av "Ica-Jerrys" reklamer och ville själv testa att jobba på Ica, innan har han jobbat på Samhall i 24 år. Han började som praktikant på Ica och har nu enligt aftonbladet "fast tjänst". Nu kan det lika gärna vara så att Ica inte betalar ett öre för denna "fasta tjänsten", det kan vara bidrag som ger Anders sin lön, det är jag väl medveten om. Då kan man säga att Ica mer eller mindre tjänar på att ta in honom, de får billig (om inte gratis) arbetskraft. Det kan ju även vara så att Ica faktiskt betalar hans lön. Det kan man bara spekulera i.

Men. Jag tycker det är skitsamma om Ica betalar honom, om staten betalar honom, eller om han så skulle vara där gratis. Han verkar lycklig, och får komma ut mer i samhället. Dessutom så är det nyttigt för allmänheten att möta på människor som Anders i varadagen, människor som inte är "som oss andra". Jag tror i synnerhet det kan vara nyttigt för folk som kommer från kulturer där det fortfarande (sorgligt men sant) är tabu med människor som har handikapp och liknande. Jag tror absolut det är bra för barn och möta människor som skiljer sig från mängden.

Ica gör säkerligen inte bara detta för att vara snälla mot Anders och andra människor med handikapp, de är inte dummare på Ica än att de vet att detta ger dem mycket uppmärksamhet och positiv kritik. Men så länge alla inblandade är glad tycker jag det är toppen!

Holland van ikväll, gött det! Nu tycker jag de kan ta och kamma hem guldet, det blir tredje gången de är i final, och tredje gången gillt heter det ju.

Ska bli spännande att se vilka de får möta i finalen. Spanien eller Tyskland. Tyskar kan vara så jäkla störande (har bott i Schweiz såpass länge nu att deras inställning till Tyskar smittats av sig) och tror alltid de är störst, bäst och vackrast. Dock är jag trött på spanskt blod då jag fått nog av det. Hur som så lär det bli livat på byn framöver, det är ju mer eller mindre derby i finalen hur det än blir. Jag får nog pallra mig till Landes Museum och kolla på matcherna!

Jag är bara helt såld på Waving Flag. Jag har sagt det förut, men det tåls att sägas igen, den är grym! Idag när jag var på gymmet och var halvvägs igenom mitt crosstrainer pass kändes det oändligt tills Waving Flag visades på MTV. Denna gången var det inte bara K'naan utan även Fefe, alltså den version där det även är franska med. Den är minst lika bra med Fefe!

Just nu känner jag inte igen mig själv! Jag beter mig på ett sätt som är så "inte jag". Fast så har jag nog sagt många gånger i vår. Denna våren/sommaren har varit något udda för mig, och jag har gjort många saker jag aldrig trodde jag skulle göra, och ibland tänker jag "men, är det här verkligen jag!?".

Detta är inte något negativt nu alltså, det är bara ett konstaterande. Mitt liv har åter igen förändrats något enormt. Denna gången kanske mer än någonsin, eftersom jag flyttade till ett helt okänt land helt ensam. Jag flyttade hit med bara en resväska, och hade varit en gång här innan, i två dagar. Har byggt upp ett liv här på ett halvår och känner mig väldigt hemmastadd.

Jag har många goa vänner här, och jag pratar nog bättre tyska nu än franska, lustigt nog. Dock föredrar jag Schwiizdeutsch framför Hochdeutsch.

Sedan är jag singel nu, det har jag ju inte varit på typ fyra år. Och innan jag blev ihop med Gabriel var jag bara singel drygt ett halvår, hade ett förhållande på cirka ett år innan dess. Och det halvåret son singel levde jag inte som singel, utan som arbetsnarkoman och gymnasiestudent. Så jag har inte levt "som singel" på mer än fem år känns det som. Detta är min första singel-sommar sedan 2004 i alla fall.

Men idag känner jag verkligen inte igen mig själv!

Undrar när man kommer återhämta sig från helgen... La mig 23.30 igår (det sker ungefär en gång i kvartalet, om ens det) och gick upp 07 i morse. Har varit som en zombie hela dagen. Har sovit en timme nu och är fortfarande dödstrött.

Ska plocka ihop lite fika åt ungarna, blir lite jordgubbar och småplock. Idag har tjejen med sig en kompis hem och grannflicka kommer säkert över om vi ringer och frågar henne. De ska leka i jaccuzzin, så jag borde väl även plocka fram lite badkläder. Längtar tills ikväll så jag kan få sova igen.

Drömde massa skummt nu när jag sov. I natt sov jag som en stock.

Shit, jag känner mig som en helt annan person! Vad har hänt med mig? Börjar bli lite nervös inför helgen, och har sprungit i garderoben halva dagen och provat kläder! Jag planerar ALDRIG vad jag ska ha på mig i förväg. Det sker bara inte. Oftast bestämmer jag mig tio minuter innan jag går hemifrån Det vet mina systrar!

Nu börjar listan på folk som ska med i alla fall fyllas ut lite, trots att de flesta man känner har åkt hem/på semester osv. Hittills vet jag att jag, Rita, kanske Cecile, Henrik och Christian. Även "nya Christian" ville festa och tyckte vi skulle höras av i morgon och bestämma något.

Längtar!!!

Och mera grym musik:

Chuchichäschtli betyder förövrig "kökslåda" på Schwiizerdütsch. Ett inte allt för enkelt språk vill jag påstå. Och de som tror att Schwiizerdütsch låter som högtyskan har fel. Ett enkelt exempel: heute (= i dag) på högtyska blir hüt på Schwiizerdütsch.