12:30 Lyfter flyget i morgon. I morgon, Ja. Fel dag. En dag för sent. Men det lyfter i alla fall. Blev ombokad till ett Air France flyg istället av snälla KLM tjejen. Så i morgon blir det Paris för hela slanten. Kul. Inte. Jul. Fy för julen.

Men en stor eloge till KLM och deras personal som varit otroligt hjälpsamma och förstående när jag fick en lättare panik attack när de sa att nästa flyg jag kunde ta lyfter den 27:e. Efter mycket om och med ordnade de mig en biljett i morgon. Skam den som ger sig.

Åh denna jul! Julstämningen är på hög nivå i år måste jag säga, det känns verkligen i hela kroppen att det är jul. Ingenting kan ändra på det, och det lovar jag.

För allt är å helvete. Precis så som julen alltid är. Det börjar med mys, värme, förväntningar, ja allt det där som inte hör julen till. Lycka sprider sig i kroppen, sakta, sakta. Men så PANG! Så så går det där över, och julstämningen tar över. Myset blir till osämja, bråk och liv. Värmen byts mot regn och rusk, om man har tur kanske snö, och isande kyla. Förväntningarna grusas illa kvickt och kvar står man med besvikelser upp över öronen. Julen är här, och helvetet kan börja. Det bästa med julen är när den är över, och nyår istället nalkas. Fan för julen, åt helvete med den och allt vad den innebär. Detta blir en jul som alla andra. En jul där stjärnan i granen hänger på sne, kulorna är sönder och barren trillar av innan självaste dopparedan.

Om min flight i morgon blir inställd tänker jag bosätta mig på landvetter och stanna där tills de släpper ombord mig på ett annat plan, för här har jag inget att göra i alla fall. Nice är mitt hem (än så länge) och det blir bara tydligare för varje dag jag är här.

Fan för julen.

Nu har man vart hemma ett tag och kallt är det! Tydligen är det snö i Monaco också om jag fattat rätt? Hmm... Ikväll blire party i alla fall! I går var det Thn med systrarna, Nisse, Sofia och Pete. Idag var jag hos Frida och klippte mig och jag är supeer nöjd :D

Det var det

Typiskt. Jag har förätit mig. Min mage har havererat totalt och jag mår så illa att jag bara vill spy. I vanliga falla hatar jag att spy (vem gör inte det?). Jag har en väldigt känslig mage, och har väl alltid haft om jag inte minns fel. För mycket chips (lite mer än en halv påse) och systemet är nere. För mycket ost. Ägg. Att äta ägg två dagar i rad kan vara nog för att allt ska skita sig (ordvits där!). Paprika är en annan jäkel. Eller äpple. Jag kan äta äpple om jag ätit mycket andra saker under dagen, men på tom mage kan ett äpple få min mage att vilja lämna min kropp. Lök lika så.

Så vad har jag då gjort sedan jag kom till Sverige? Jo, vräkt i mig saker jag inte ätit på länge. Idag var det naturell yoghurt med flingor till frukost. En varm choklad med ett wienerbröd när jag fikade med syrran. Tacos med Camilla och Tommie nu ikväll. Alltså massa laktos vilket är starkt för en mage som varit nästintill helt utan detta i runt tre månader. Tacokrydda är något jag vet med säkerhet att jag är väldigt känslig för, jag blir alltid kass efter att ha ätit tacos. Antar att det är paprikan i den. Igår blev det pyttipanna med två stekta ägg till middag. Cola och räkmacka (ägg igen) när jag fikade med Pamela och Linda i Trollhättan. Grovt bröd till frukost (i Frankrike har vi bara ljust bröd), med säkert två - tre glas O'boy till. Kvällen innan åt jag och Camilla laxpytt med stekt ägg. Till frukost var det smörgås och ännu mer O'boy.

Jag får helt enkelt skylla mig själv om jag mår illa efter allt det där. I morgon blir det andra bullar!

Tack som fan kap kun kap
Koh pangan koh tao khao lak
Fuck it i phuket pingpong show
Kalla folket för tjingtjonghoes
Trekant i grekland leka stekarn
Bakfull redan fredag
Mallis kanarieholmarna
Mickey dee’s ha barn i bollhavet
En riktig stilikon med silikon
Bor i samma stad som du vill ifrån
Kvinnomisshandel solariebrännna
Fixa mat vad fan har vi hemma
Soppatorsk och foppatofflor
Barnen nersjunkna i tv-soffor
Ordning o reda lådvin på fredag
Kunskap från wikipedia
Tonårsgraviditet
Ångesten ingen vet
Minnesluckor barn med syrran
Vill alltid vara kvar i fyllan

Dansa bugg lyssna på carola
Manikyr permanenta håret
Återträff med högstadieklassen
Avundsjuka på överklassen
Och gilla kungafamiljen
Spyr utav dagen-efter-piller
Skvaller o hänt i veckan
Grannen hembränt o bläckan
Nätpoker karaoke
Man kan ju inte bara ha tråkigt
Finlandsfärja bon jovi-covers
Living on a prayer looptroop rockers
Raggarbilar power meet
Gällivarehäng fan va fint
Fyllebråk på mc donalds
Gå hem o bli rånad ungefär en gång månan
Lönehelg försök o svälj
Stoltheten ur en ölbutelj
En stor stark o hotshot
Hur länge har det pågått
Skit i det gonatt o sov gott


Ja vad ska man säga? Stämmer det inte in ganska bra på Sverige och dess befolkning? Jag är glad i alla fall att  jag inte är någon Svennebanan. Jag må vara en blond, men ingen Svensson och absolut ingen Svennebanan. Nej nej.

Julbak på Grinden, december 2009


Lindas kreation


Mina mästerverk

Visst är det kul att vara hemma och träffa de nära och de kära. Men redan igår insåg jag att jag verkligen gjort ett bra val som lämnat Lilla Edet. Man hinner inte vara här i mer än runt två dagar innan man är välinformerad om byns små intriger, som folk blåser upp till storleken av en zeppelinare. Dessutom springer alla runt varandra och pratar om dessa små intriger, pratar om varandra med andra, pratar över huvudet på varandra, och säger en sak till en person, men en helt annan till nästa. När en sak händer berättar A det för B. B springer med "eld i röva" och berättar för C. Men eftersom B har ett så tråkigt och händelselöst liv så förstorar denne upp saken som hänt när C får höra historien. C springer vidare och berättar för D, och on it goes.

Vi fick lära oss om kommunikationsteorin i gymnasiet. Kommunikationsteorin bygger på att det finns en sändare, budskap, mottagare och brus. Det är sändaren som vill förmedla ett budskap åt mottagaren och bruset är de olika störningar som finns runt omkring. Edetbor agerar mer än gärna som det där bruset, vilket ofta leder till att folk blir sura eller sårade i onödan.

Saknar jag Edet?
Nej, fan heller.

Typiskt att man glömmer väskan med kameran och plånboken i den, i Lindas bil! Vi var hos Jonna en sväng förut och sa grattis till henne. Vi pratade även om den kommande helgen, då det festast skall! Jonna har fest på lördag hemma hos sig, och på fredag blir det utgång i Trollhättan som det ser ut nu. Förhoppningsvis med ett gött gäng. I morgon ska jag till Trollhättan och träffa Tiger och hennes blivande ägare, familjen som har henne just nu. Min lilla pisse ska få ett nytt hem. Eller ja, hon bor ju där redan, men jag ska skriva över ägandeskapet på henne i morgon. Kanske dags att avsluta försäkringen jag har på henne då också! Hoppas bara verkligen att de tänker låta henne vara en ute/inne katt. Annat vore hemskt! blir lite shopping med Pamela också innan dess.

Nu ska jag strax åka ner tyill mitt förra hem i Västerlanda, huset som Gabriel äger. Sist jag var där såg det ut som en svinstia, minst sagt. Det var en familj som hyrde av oss, och varje gång jag var där såg det verkligen hemskt ut. använda blöjor, disk, skräp, leksaker, saker, you name it, över allt både på insidan och utsidan av huset. En sak är säker i alla fall, de som bodde där är INTE noga med att ha det rent runt omkring sig. Tjejen gick hemma hela dagarna, så man akn ju knappast påstå att det var tidsbrist som gjorde att det var så äckligt där. Hon var mamma ledig nämligen. Men men. Nu är det tomt. Ska bli spännande att se om de lämnade kvar allt som är vårat, så de inte tog med sig något. Vi får se. Killen är ju i alla fall en schysst kille så vi får hoppas på det bästa. Kan ju bara hoppas att vi får in sista hyran av dem snart. Om det någonsin händer.

Kommer nog kännas konstigt att komma ner till huset när det är helt tomt.

Igår när Jonna hämtade upp mig på Landvetter stod hon med en julmust i högsta hugg berädd att ge den till mig. De3n tjejen är en bra vän, som vet precis vad amn vill ha när man varit borta från Sverige ett tag. Snacka om att hon känner mig! Och snacka om att lilla Sabina hade växt, och blivit om möjligt än mer lik sin bror Sebaztian!

På tal om lika barn. Åkte hem till Linda idag vid två tiden, och Alice är jätte lik Tove nu! Ser ut som en 6 månaders kopia va så som Tove såg ut när hon var så liten. Fast Alice låter desto mer än vad Tove gjorde. Jag, Linda, Tove och Bella bakade pepparkakor frammåt kvällen. Det blev väl mest att jag och Linda bakade, Tove och Bella smakade. Pepparkakorna blev urtjusiga! Lindas bror Johan kom förbi, så jag hade turen att få skjuts hem till Camilla av honom.

Var även hos farbror Polisen i morse med mamma som sällskap. Så nu är mitt nya pass på G, förhoppningsvis kommer det på fredag. Snabbt som blixten gick det att fixa passet, ingen kö alls hos Polisen. Nu har de mina fingeravtryck i sin databas, eftersom man numera måste lämna fingeravtryck för att få ett pass. Lite Big Brother's watching you över det tycker jag. Nu kan de helt lagligt få alla människors fingeravtryck (för alla behöver väl ett pass nuförtiden).

Helgen närmar sig med stormsteg, och min resa till Sverige likaså. I morgon kanske det blir en tur upp till Isola, och allt går osm vanligt i 200 km/h i mitt liv. Det ska bli kul att få se Camillas nya lägenhet, och att träffa min lilla Svea igen. Och att dessutom kanske få träffa Tiger, min lilla söta Tiger som jag trodde hade vandrat vidare för länge sedan, det känns lite overkligt! Hur ofta är det att en katt dyker upp efter ett halvårs frånvaro?! Inte så ofta skulle jag gissa på. Familjen där hon befinner sig nu vill behålla henne, och jag hoppas att det är en bra familj. Hon behöver defintivt ett hem hon kan trivas i, och hos Camilla skulle hon aldrig trivas. Hon är för skygg för att bli en city-katt. Svea verkar tycka att city livet fungerar fint hittills. Huvudsaken är att hon får gå ut, för att hålla en katt inlåst i en lägenhet är djurplågeri och egosim. Anser man sig inte kunna släppa ut sin katt ska man inte ha katt. Då är man bara ego om man skaffar en pisse och låter den stackarn leva inlåst i en lägenhet hela sitt liv.

Tiger och Svea är båda två registerarde och försäkrade i mitt namn, så om nu Tiger ska bli den andra familjens kisse måste ju även den biten ordnas. Tur för dem att hon är steriliserad (man ska inte låta en honkatt spring runt och bli med kattungar stup i kvarten, det finns redan så många hemlösa katter) redan, det är inte precis gratis. Efter att hon och Svea fått varsin kull fick de båda åka till vetrinären så det inga mer ungar kan bli.

Undrar hur kallt det är i Sverige nu. Det stod 11c på termometern i förmiddags när jag kollade. Den är dock i skuggan, så den jacka jag hade tagit på mig när jag gick ut åkte av fortare än kvickt.

Gabriel tyckte vi skulle ta en tur i prisehjulet de ställt upp vid Place Massena. Jag är inte helt säker på om jag vill sitta i en sån där korg ensam med honom, för han kanske skulle få för sig att gunga den? Vem vet. Jag är i alla fall lite höjdrädd, så en tur med honom där uppe låter jag nog bli. Tror jag. Men ensam hade jag vågat mig på. Vi får se. Det är högt.


Ett parisehjul i Nice, 50 meter i diameter. Ganska stort hjul tycker jag.


Min Gabbegubbe, Promnedae des Anglais, Nice.

Nice är min favorit stad. Jag älskar Nice. Så mycket att jag nästan skulle kunna tänka mig köpa en sådan där pinsam "I <3 Nice" t shirt, ni vet en såndär som alla turister köper när de varit i städer som New York eller London. Men bara nästan. För de är verkligen pinsamma. Men i alla fall. Jag älskar Nice.



Min snygging! Julmarknaden vid Place Massena, Nice. Enorma strålkastare lyser upp hela torget i olika färger, därav den väldigt konstiga färgen på bilden. Lamporna skiftar färg efter en stund och är väldigt stämningsfulla!


Här finns nästintill allt, och det som inte finns, är det nära till. Det är varmt och soligt här, havet är ett stenkast bort, hela staden är ju byggd längs rivierans kustlinje. Det finns stora gator med shopping så långt ögat kan nå. Lokaltrafiken är utan dess like, dessutom snuskigt billig. Tåg, bussar och spårvagn går stup i kvarten. Man kan även ta en hellikopter om man vill, vilket dock är lite dyrare. Men inte löjligt dyrt, från Nice flygplats till Monaco kostar det runt 90€ för en person sa Gabriel. Det är nära till naturen också. Och alperna. En timme med bil och du kan slänga dig ut i Isolas pistade backar. Nice is awesome.


På skylten framför granen står det att denna gran är en gåva från två Sverige, och en herr Ivarsson. Ja, Ivarsson från Lilla Edet. Lite coolt tycker jag!


Place Massena. Vad man inte kan se är att det spelas musik. Ni kan inte ens ana hur magisk denna plats är i verkligheten en kall (kanske 10c) december kväll!

Jag är ingen tv-freak, och absolut ingen följa-en-serie-freak. Jag tycker nästan det är sorgligt när folk blir så där besatta av serier att de planerar sina dagar (oftast kvällar dock) efter dem. Nåväl, om man följer en serie, eller max två, slaviskt tycker jag det är normalt. Om den går en gång i veckan, max två. Går den oftare har man inget liv om man slaviskt följer serien/serierna. Enligt mig. Summan av kardemumman blir nog att jag tycker att om man mer än två gånger i veckan slaviskt sitter framför tvn för att kolla på en viss serie, är man sorglig. Det finns en grej jag följer just nu, Arga snickaren. Men jag skulle aldrig blir ledsen om jag missade ett avsnitt. Dessutom går det mesta att ladda ner eller ses via webb tv nuförtiden.

Men. Det finns en serie jag faktiskt vill se varje jäkla avsnitt av. En serie som är något utöver allt annat. How I met your mother. Seriernas serie. Komediernas komedi. Jag och Gabriel har köpt de tre första säsongerna på DVD. Men jag kan lova er att om vi hade haft internet i lägenheten hade vi inte köpt dem, då hade vi nöjt oss med att kolla på det som finns på webb tv.

Detta har verkligen varit en seg dag hittills. Började med att jag som vanligt sov längre än tänkt. Sedan satt jag och väntade på tyskalärarinnan som aldrig dök upp, för att tillsist pallra mig mot McDonalds och dess generösa wifi. Nu sitter jag här, och mitt emot mig på platsen med eluttaget sitter en kille, som inte alls ser ut att vara på väg därifrån än på länge. Så har jag otur får jag ingen ström och datorn dör om 1 timma och 35 minuter. Jag hade tänkt sitta här tills Gabriel kommer med tåget, vilket betyder att jag har ca 1 timma och 55 minuters väntan framför mig.

Tråkigt tjöt. Igår var det söndag, och i December har affärerna öppet även söndagar här i Nice, vilket känns som en extrem lyx, då mer eller mindre allt vanligtvis har stängt på söndagar i detta land. Nästa söndag sitter jag på ett plan på väg till Sverige. Det ska bli kul. Hoppas jag. Känns som om jag ska vara där i en evighet, hela nio dagar. Jag undrar vad jag ska ha för mig under alla dessa dagar, då de flesta jobbar eller är uppe i sitt. Men eftersom jag måste ordna ett nytt pass hade jag inget val, är tvungen att vara i Svedala så länge att jag hinner med den biten.

Fast ska jag vara ärlig känns det mest jobbigt just nu, tanken på att åka till Sverige. Stressigt. Jag hade nog hellre tillbringat de dagarna med Gabriel, med tanke på hur länge vi kommer vara ifrån varandra framöver. Och det är inte lockande att flyga tre gånger på lite mer än två veckor. Ja, herregud, vad stressigt det låter som om december kommer bli. Om exakt tre veckor från idag bor jag inte längre i Frankrike, då är jag helt plötsligt Schweizare.

Så nu är man en upplevelse rikare! Idag var jag och Gabriel på opera i Monaco, och det var verkligen något utöver det vanliga! Det var väldigt pampigt, och det var häftigt att se och lyssna på denna föreställning. Min arbetsgivare har definitivt en röst utöver det mesta, och hon skulle kanske till och med lyckas med det de gör i tecknade filmer - spräcka glas. Jag tycker absolut att man borde testa på att gå på opera någon gång, även om man inte är ett fan av klassisk musik. Det hela blev så mycket intressantare när man upplevde det på plats!

Efter Monaco trippen mötte vi upp Tom och Si på Waynes för ganska sen frukost. Lunch snarare, men jag åt en english breakfast i alla fall, och gott var det!Vi flummade runt lite i Nice med dem och letade upp den biograf som visar filmer även på originalspråk, vilket innebär att man alltså kan få se dem med engelskt tal! Tom och Si skulle se New Moon/Twilight (har ingen koll på hur allt det där hänger ihop med de där filmerna) men jag och Gabriel avstod. Har inte sett första av filmerna och är inte alls säker på om jag ens vill. Det blev i alla fall en trevlig eftermiddag i goda vänners lag. Strax innan de skulle se filmen gick vi och köpte kaffe. Vi hamnade på något tunisiskt café som luktade så mycket hasch det bara går. Tom köpte tre olika... Bakelser? Ingen av dem var särskilt god, tydligen tunisiska specialiteter

Det har varit så mycket på G det sista att man bara låtit allt med vad internet heter falla i glömska! Tillgången till internet här nere i Nice är oändlig även om man inte har internet hemma, men jag har varken haft tid eller ork att ta mig till något wifi ställe.


Gabriel äter risgrynsgröt på Slammers och för honom är lyckan total!



Hela jag bubblar inuti vid tanken på allt spännande som är på gång i mitt liv! Snart ska man en sväng till Svedala och träffa alla nära och kära där, kommer säkert stöta på ett och annat pucko också men det är man ju van vid om man bor i Lilla Edet. Efter det är man tillbaka i Nice, kommer flänga mellan Nice och Monaco skulle jag tro. Mysa med Gabbegubben, han är ledig från att jag kommer tillbaka tills jag åker igen!



De två charmtrollen Gabriel och Bobbey har förfriskat sig med öl, glögg och svensk julmat!


Åker igen ja. Till Zürich. Ska bli så spännande! Fast när man väl landat där är resan inte slut, ska vidare till St Moritz för att möta upp familjen LK där. De har ett hus, eller stuga eller gud vet vad där. Det ska tydligen vara alpernas motsvarighet till Monaco.

Så till bilderna från julbordet på Slammer... Kvalitén suger, men det var en kompaktkamera som inte ville vara med riktigt, så det får ni tåla!


Gabriel njuter av den svenska julmaten. Köttbullarna var en favorit hos alla, och man fick hålla hårt i dem för att de inte skulle bli stulna av de som valt att inte köpa mat!


Si, Bobbey och Emma


Moa och snubben jag aldrig minns vad han heter (britt tror jag i alla fall att han är)


Kocken Jimmy från Skottland och stewardessen Sasha från Kanada


Luciatåg


Guy, Sasha och Tom


Gabbe och Tom, två föredetta Siras deckies.


En lagom full Pernilla fotar en lagom full Gabriel vid Place de Garibaldi, Nice. Fotot blir lagom suddigt.