Såg en reportage på msn.se om hur Holly Madison fått kritik om sin nya vikt. Hon har gått upp 7 kilo. Läs HÄR om hur hon hanterar detta.


Bilden kommer från msn.se - Kändisnytt.

Tjejer som Holly, Kardashian och Scarlett Johansson borde man se upp till, istället för Hollywoods alla bengetar.

Så jäkla typiskt att man skulle åka på halsont denna veckan, jag som hade tänkt börja träna nu! Har ju inte vågat göra det än sedan jag kom tillbaka till Schweiz, eftersom jag haft en riktigt enveten förkylning som inte ger med sig. Nu när den äntligen började släppa tillbringade jag en hel helg med Jenni, som mot vårat vetande var sjuk. I Söndags eftermiddag blev det mer och mer klart för oss att hon var sjuk, och mot slutet av dagen mådde hon inte alls bra. Jag smittades naturligtvis. Jag tror mitt emunförsvar delvis är försvagat av all stress och psykiskpåverkan som mitt jobb har. Jag får ju inte bli sjuk. Det är lika med döden här. Blir jag sjuk igen (eftersom jag varit förkyld 2 ggr redan i år, fyyy på mig!) skulle min chef gå upp i taket! Jag tror att vetskapen av detta har gett någon slags placeboeffekt, och jag känner mig småsjuk hela tiden och är über nojjig.


Ni kan härmed kalla mig Piller-Pernilla! (Inte för att jag käkar allt det där men...)

Via sms fick jag idag en inbjudan om att åka till hem till Christian i Triemli för grillning på hans terrass (han bor på 6:e våningen och har en liten mysig takterrass). Är man översocial av-sig och dessutom ledig tackar man inte nej till något sådant. Jag var tydligen den enda som resonerade så, för det blev bara jag, Christian, Päivi (som är Christians typ flickvän) och Nicolas (som bor hos Christian i väntan på att hitta eget). Så det blev en engelskspråkig kväll, då Päivi är finska och Nicolas är fransman.

När jag skulle gå till tåget insåg jag att jag hade ont om tid, och fick springa. Jag höll på att dö, flåsade som en galning och svettades som en gris när jag väl satte mig på tåget. Pulsen var troligen uppe i 390. Jag vet inte om jag ska ta detta som ett tecken på att min förkylning fortfarande sitter i, eller att jag heltenkelt bara tappat allt nu efter min långa frånvaro på gymmet. Jag har verkligen sett fram emot att gå dit i morgon, men nu vet jag inte om jag kanske borde vänta, eller om jag absolut borde gå. Förkylning eller förslappning?

Hur som så tänker jag gå dit och se vad som händer. Jag ska bli kvitt de där kilona jag lagt på mig sedan vi åkte till USA Och jag ska bygga benmuskler inför skidsäsongen! Från och med i morgon ska jag även utesluta onyttigheter minst fem dagar i veckan. Det svåraste blir den där "ta-en-öl-med-kompisarna-på-nått-mysigt-ställe-mitt-i-veckan" vanan som man lagt till med sedan man flyttade till Schweiz. Men jag tycker det är värt det, för jag älskar att träna, och får en extrem kick varje gång jag presterar lite bättre resultat. Dessutom blir man sjukt mycket piggare!

Dagen lider mot sitt slut (! Ja, jag vet att det redan är "i morgon") och jag har plöjt igenom sista skivan av säsong 4 av How I met your mother nu ikväll. Detta skriver jag med risk för att låta som en såndär tråkig no-life människa som bara sitter hemma och glor serier dagarna igenom, men så är icke fallet. Nej, jag är ju sjuk! Då får man passa på att göra sånt som många andra gör halva sina liv.

No offence, men tycker ni inte att ni slösar bort otaliga timmar av erat liv om ni sitter klistrade framför X antal olika serier? En serie är okej att följa. Max, absolut max är två. Men då ska man inte vara så besatt att man deppar ihop om man missar ett avsnitt. Nej, såpass att man planerar in att se varje nyutsläppt avsnitt på tv:n får man bara vara med en serie. Annars är det för mycket. Och de som faktiskt inte kan vänta med att se serien på tv, utan laddar ner de nyutsläppta avsnitten direkt, de är tråkiga no-life människor. Thats it.


Mitt mini-apotek! Det jag tror mest på av allt här är det som syns minst! Honungen! Men allt detta intar jag just nu.

Nu har jag pumpat i mig mitt lilla mini-apotek och ska strax sova. Ni som känner mig vet att jag är anti-läkemedel så långt det går, mer eller mindre. Ja, jag tar ppiller, det är väl det. Jo, förresten, käkar betakaroten ibland också. Annars hade jag fortfarande varit vit som ett lakan. Hur som, jag tar inte ens alvedon, bara om jag verkligen, absolut måste. Jag tar kanske i snitt 2 alvedon om året, utan att överdriva. Minns inte ens när jag senast tog en alvedon faktiskt. Men nu kom jag av mig igen... I alla fall, nu har jag ett mini-apotek som jag pumpar i mig, eftersom min chef är paranoid. Vi får se, det kanske faktiskt hjälper.

Jag tror jag börjar bli beroende! Sitter här och har lite lätt ångest över att jag inte kommer hinna gymma idag! Det tar jag igen i morgon itsället, och på fredag, om jag hinner!

I morgon smäller det! Då ska jag återuppta mitt nyttiga liv. Gymmet ska det bli innan jag börjar jobba, och ingen mer fetto-mat. Nu har jag haft mina två svullo-veckor!

Har precis smällt i mig en hel ask med jordgubbar! Men det tycker jag att jag förtjänar! Började jobba klockan sju i morse, och direkt efter att ungarna var avlämnade vid skolan drog jag mig mot gymmet. Det blev 10 minuters uppvärming på crosstrainern, ett gympass med lite diverse övningar och ett avslut med 40 minuters crosstrainer. Efteråt var jag helt slut! Mne det är en underbar känsla när man har lite så där lagom träningsvärk sedan!

Jag känner för att börja blogga mer regelbundet igen, så gott folk, håll utkik!!

Detta blir tredje försöket till inlägg idag, och man kan väl bara konstatera att jag mer eller mindre gett upp dagens skriverier. Tur är väl det, att det inte blivit något inlägg av det jag först knåpat på. Mitt humör har gått som värsta bergoch dalbanan idag, ena sekunden glad, andra totalt jävla nere. Jag måste verkligen börja äta ppiller igen, detta går inte, kan inte låta hormonerna styra min kropp märker jag, för vissa perioder i månaden blir jag ju som ett psyko!

Jag har ALDRIG haft sådana här problem tidigare, jag trodde PMS och allt sådant bara var bullshit. Men. Ja, jag kan väl inte annat än konstatera att om det inte är PMS jag har nu, så borde jag låsas in med dubbla tvångströjor, jag är en fara för allmänheten. I och försig så pågår ju en hel del grejer i mitt liv nu som sätter mig på prov, men nja.

Jag borde låsas in och ifrån tagas alla rättigheter till internet och telefon under dessa perioder, jag kan ju häva ur mig saker jag inte har kontroll över. Nej, nu ska jag sova och försöka hålla mitt humör på en jämn kurva i morgon. Wish me luck.

Att vakna med en väldigt påträngande huvudvärk hör inte till det vanliga för min del. Men jag antar att det kan vara stress, spänningar och oro som släpper lite nu, och tar ut sin rätt på mitt fysiska välmående. Den promenad som jag tog igår kanske var lite väl mastig dessutom. Jag gick både fram och tillbaka till St Moritz Dorf härifrån Alp Suvretta, en promenad som man ca 1km från huset här beräknar ska ta 40 minuter, till St M Dorf, alltså i nedförsbacke hela vägen. Jag klockade inte ditvägen, men hem tog det mig 35 minuter. Uppför.

En promenad som nerför ska ta 40 minuter blev 35 minuter uppför för mig, dessutom så går jag ju en kilometer längre än till skylten med angivna tider. Så ja, jag knatade på rätt bra. Och icke glömmas skall att jag gick runt inne i byn (dorf betyder just by) hela eftermiddagen och tog mig dessutom en sväng ner till St Moritz Bad.

Fan vad duktig man är! Ibland behövs en väckarklocka, min har ringt och nu jävlar ska jag klara det här. Beachen 2010 here I come! Vill ju inte se ut som en säl på Hongkongs och the Hamptons stränder!

Förvirrad. Minst sagt. Förvirrad men glad.

Hur som så känns det som om jag kommer kunna gå ner i vikt. Jag rör på mig som fan och jag äter inte onyttigt alls. Önska mig lyckatill!

Nyss hemkommen från gymmet kan jag inte annat än konstatera att jag har tillbringat söndagseftermiddagen på bästa tänkbara sätt. Svettandes! Hoppas det ger resultat i framtiden! Känns verkligen trist att vi ska åka till St Moritz i två veckor, med tanke på hur bra jag har kommit igång med gymmet! Där kan ajg ju inte gymma. Men förhoppningsvis åka lite skidor i alla fall.

Sedan blir det Nice veckan precis efter det, då lär det inte heller bli mycket till gymmande. Men jag kan ju alltid ta långa promenader längs rivieran ihop med Gabriel, så det är värt att vara borta den veckan, utan tvekan.

Tre veckors frånvaro från gymmet alltså. Inte bra! Sedan två till i maj när vi drar till Hongkong. Ja, men det lär ju vara värt det även den gången!

Typiskt. Jag har förätit mig. Min mage har havererat totalt och jag mår så illa att jag bara vill spy. I vanliga falla hatar jag att spy (vem gör inte det?). Jag har en väldigt känslig mage, och har väl alltid haft om jag inte minns fel. För mycket chips (lite mer än en halv påse) och systemet är nere. För mycket ost. Ägg. Att äta ägg två dagar i rad kan vara nog för att allt ska skita sig (ordvits där!). Paprika är en annan jäkel. Eller äpple. Jag kan äta äpple om jag ätit mycket andra saker under dagen, men på tom mage kan ett äpple få min mage att vilja lämna min kropp. Lök lika så.

Så vad har jag då gjort sedan jag kom till Sverige? Jo, vräkt i mig saker jag inte ätit på länge. Idag var det naturell yoghurt med flingor till frukost. En varm choklad med ett wienerbröd när jag fikade med syrran. Tacos med Camilla och Tommie nu ikväll. Alltså massa laktos vilket är starkt för en mage som varit nästintill helt utan detta i runt tre månader. Tacokrydda är något jag vet med säkerhet att jag är väldigt känslig för, jag blir alltid kass efter att ha ätit tacos. Antar att det är paprikan i den. Igår blev det pyttipanna med två stekta ägg till middag. Cola och räkmacka (ägg igen) när jag fikade med Pamela och Linda i Trollhättan. Grovt bröd till frukost (i Frankrike har vi bara ljust bröd), med säkert två - tre glas O'boy till. Kvällen innan åt jag och Camilla laxpytt med stekt ägg. Till frukost var det smörgås och ännu mer O'boy.

Jag får helt enkelt skylla mig själv om jag mår illa efter allt det där. I morgon blir det andra bullar!

Saffransjakten går vidare... Híttade saffran idag, för 19€ per gram. Alltså runt 190 kronor för ett gram. Det blir härliga 190 000:- per kilo det. Nej tack. Inte för att jag tänkt köpa ett kilo men...

I morgon ska jag ut och kolla saffran priser! Ett gram kostar i kära gamla Svedala ca 70 riksdaler i år, så det ska bli spännande att se vad det kostar här. Får ta en sväng förbi Corse Saleya (mer känt som blomstermarknaden, har dock även frukt, grönt och kryddor) i morgon och kolla om jag hittar lite billig saffran. Gör jag det ska jag posta lite till min kära vän Linda så jag kan få hembakade lussekatter när jag besöker Edet!

Nu har de monterat pumpautomater med desinfektionsmedel i på spårvagnarna här i Nice. Ett smart sett att reducera en smittspridning av staden. Det gagnar alla! Har de gjort något liknande i Sverige än? Finns det desinfektionsmedel på allmänna platser?

Tänk hur mycket gott två personer kan proppa i sig på en kväll! Igår när jag kom in i vardagsrummet efter att ha gett Gabriel fria tyglar i frågan av vad vi skulle äta till filmen (He's just not that into you) fick jag mig en smärre chock. Han hade laddat upp rejält.


Chips med smak av kyckling och timjan, paprika snacks, saltade chips, dip till det, coops chocklad kakor, pepparkakor, choritzo extra fort... Varför välja en när man kan ta alltihop?


Ikväll är det ostbricka som står på menyn. Massa goda franska ostar i olika former och smaker ihop med kex. Man får faktiskt vara så här onyttig när man är sjuk tycker jag! Var på apoteket och köpte hostmedicin i eftermiddags, vi får väl se om den fungerar. Det var inte det lättaste att fråga efter slemlösande hostmedicin på franska, men tillslut så lyckades vi. Jag är egentligen väldigt mycket emot att ta mediciner om man verkligen inte måste, men nu har jag fått nog. Jag vill inte vakna en morgon till av att jag knappt kan andas för att luftrören är igenproppade.

Gott folk! Nu åker strax mina joggingpjucks på, jag tänkte ge mig ut på en promenad/ jogging runda. Jag är inte i form, superkass kondis, så jag joggar när jag orkar helt enkelt. Men det är inte vilken runda som hellst, utan rundan upp till Ville Franche, och nu snackar vi verkligen upp.

Förra måndagen började mitt nya liv med min nya kost, och jag har varit jätte duktig. Idag blev det tillexempel en halv tallrik fylld med kokt färsk broccoli och morötter, en halv potatis och en bit nötkött av något slag (det står ju på franska vad för kött det är när jag köper det, och jag har inte helt fått kläm på det där ännu. Sås fick bestå av en grön och svartpepparvariant, men inte för mycket av det goda! Jag åt i ochförsig en bit baguette till detta, men det var en baguette cereal, alltså en liten goding fullspäckad med nötter och frön av alla dess slag.

Beachen 2010 here I come!


Här ska jag ligga och vara smal och snygg 2010. Fast kanske dagtid dock...

Ikväll när jag trillade innanför dörrarna här var hela varadagsrummet belarmat med killar. Det hör väl kanske inte helt till ovanligheterna egentligen, men idag var de fler än de brukar, nämligen sex stycken. just nu sitter de och äter (en av de tre saker de alltid gör när de är här, de andra två är dricker och spelar) upp kakan jag bakade idag. Det som fanns kvar av den jag bakade igår har de sedan länge förtärt. Förutom kaka har de hunnit smälla i sig popcorn och cola, säkert något mer om jag känner dem rätt.



Jag har varit hurtig även idag, känns helt jäkla rätt att leva så här! och att dessutom ha skurit ner på onyttigheterna känns om möjligt, ännu bättre! Jag var ute och gick med Dixie, tänkte ta lilla Bergöstra-Åby rundan, men när jag kom till vägen där man kan svänga av mot Bergöstra kände jag att benen fortfarande var fulla med energi, så jag travade vidare. Det blev stora-Åby rundan deluxe, för går man från mammas lägenhet och runt blir den längre än från Lindas, minst en kilometer mer! Så efter den promenaden, och den korta jag och pam tog med Dixie, så kom jag upp i över en mil idag igen! Dixie går förresten superfint i koppel nu, hon går fot helt utan att bråka och sköter sig helt jäkla exemplariskt! Nästan så man kan tro det är en helt annan hund! Men nu är hon ju inte bebis längre. För att vara rottis har hon mognat ganska snabbt faktiskt, tycker jag.

Läste förresten i Edetposten om det där med en gubbe som påståts ha försökt köra på ett barn. mamman som var med har jag hört ska vara en såndär piller-människa, alltså lyckopiller. Det har en av hennes nuvarande vänner berättat. Så ja, hon kanske inte är den mest trovärdiga i världen? Jag har själv träffat mamma, och nej, jag tror inte hon är frisk i huvudet, varesig hon knaprar piller eller inte.

Tänk vad hurtig man kan vara ibland! jag började dagen med att cykla hem till Linda, för att vi skulle gå ut på promenad. Det blev den sedvanliga Åbyrundan med hundar och ett barn. Nu har amn gått där så många gånger att det inte alls verkar långt, men idag var jag lite mör, att cykla hem till linda tar lite på benen, det är mycket uppför! Tur att det blir mycket nedför på hemvägen då.



jag fixade middagen här hemma idag, spagetti med köttfärssås, inte fy skam! sedan cyklade jag hem till Amanda, var där, cyklade hem igen och kollade i skafferiet, cyklade till Edet och köpte lite bak-saker och satte igång med en surdegskaka som jag jobbat länge på nu. medans den stod i ugnen gick jag "brorundan-light" (gick inte genom edet utan bara mellan broarna). Just det, jag och Amanda tog oss en sväng till fots också.

Detta inneebär att jag cyklat lite mer än 12 kilometer idag, och gått 10,7 kilometer. Inte fy skam om jag får säga det själv! Dock kände jag att det började värka lite fram i smalbenen, så jag kanske får tagga ner lite, så man inte drar på sig en benhinneinflammation eller så.