Price tag

Ibland kan man inte sluta att förundras. Puckon finns det gott om. Hur kan man påstå att en grupp människor fryser ut en person, när det är personen själv ifråga, som valt situationen som råder. Exempelvis genom att ta bort "gruppen" från sina vänner på facebook och liknande. Ja ja, nog om Edets dramaqueens.
Hörde en låt idag som jag tyckte var klockren! Price tag heter den. Själva låten i sig var inte så bra, men budskapet! Här kommer lite av godbitarna ur låten:
"Seems like everybody's got a price,
I wonder how they sleep at night.
When the tale comes first,
And the truth comes second,
Just stop, for a minute and
Smile

Why is everybody so serious!
Acting so damn mysterious
You got your shades on your eyes
And your heels so high
That you can't even have a good time.

Why is everybody so obsessed?
Money can't buy us happiness
Can we all slow down and enjoy right now
Guarantee we'll be feelin
All right."


Visst kanske jag lever hela mitt liv just efter att tjäna pengar nu. Men inte för att kunna köpa massa blingbling och andra statusprylar. Jag gör det för att förhoppningsvis ha en säkrare framtid, för att inte behöva oroa sig lika mycket över ekonomi och sådant.

Jobb ger pengar!

Nu är jag faktiskt lite trött. Är inne på arbetstimme nr 16 för februari månad. Ja, jag har alltså jobbat sedan kl 08.00 i går morse, med en timmes lunchrast mellan 12-13. Men vad är väl en bal på slottet? Fick 140€ i dricks av en snubbe ikväll så jag ska väl inte klaga.

Pengar. Jag hinner inte göra mig av med mina. Jag jobbar så mycket att jag inte kan göra mig av med lönen. Jag bor och äter gratis, har gratis internet/tv och sådana saker. Så utgifter har man inte många. Det känns lite konstigt, att pengarna rullar in, och stannar!
När vi väl är lediga håller vi inte igen. Helgen som gick spenderades på hotell i Auron med skidåkning och allt vad det innebär. Förrförra helgen var det hotell i Nice som gällde.
Men ett mynt har ju, som alla vet, två sidor.
Visst tjänar jag mer än jag kan göra mig av med. Men. Har inte så jäkla mycket till liv, eftersom man jobbar, jobbar, jobbar. Det är inte roligt att sitta här så ofta och mycket som man gör. Det som håller modet uppe är vetskapen om att man faktiskt kommer ha lite cash på kontot den dagen man kliver av och skaffar sig ett "riktigt" liv igen.
Det är fanimig inget glammigt jobb detta. Att bo på en lyxyacht i Monaco är inte som det låter. Jag skurar toaletter, tvättar, diskar, lagar mat, serverar och ja, allt som man kan göra på ett hotell i princip. fast detta stället flyter. Standarden SKA och MÅSTE vara som på ett femstjärningt hotell. Men en dag ska jag ha några hundra tusen på kontot. Då flyttar jag hem igen.

RSS 2.0