Sebaztian

Sebbe har en alldeles egen traktor som jag och han lekte med idag!

 

Ibland är det inte alltid så lätt att klä på och av sig själv!


Tisdag

Tänk vad fort tiden går, var hemma hos Linda och Mathias igår och Neo var ju jättestor! Efter en kväll hos dem åkte jag och Gabriel till Gbg, nanade där, åkte hem till Camilla, drog med henne till Thn och shoppade. Nu har vi en såndär modern grej så vi kan lyssna på musik genom bilstereon från mobilen.

Trött på dramaqueens och självömkande folk

Tänk vad folk alltid verkar missnöjda! Givetvis gäller detta inte alla, precis som allt annat här på jorden. Men ofta när man loggar in på tillexempel facebook så är det någon som skriver något självömkande, eller klagar på än det ena än det andra. Ja, för att inte tala om i vardagen, många människor klagar, gnäller och gnyr. De har det jobbigt, och allt är går emot dem hela tiden. Ingen i hela världen har lika mycket otur och olycka i sitt liv.

Jag undrar: Hur fan orkar ni?! Ärligt talat, om ditt liv är ett helvete och allt är så himmla jävla jobbigt och svårt hela tiden, gör något åt skiten! Håll käft med gnällandet om du inte kämpar stenhårt för en förändring. Det är aldrig upp till någon annan att ändra ditt liv, det är upp till dig. Det är inte din omgivnings fel att livet suger. Du är den person som kan göra något åt din situation. Ingen annan. För alla andra har fullt upp med sina egna liv och sin egen vardag.



I tisdags satt jag på stranden i Ville Franche sur Mer och njöt av en glass. Simpelt. Men inte alla förunnat här i världen.


Visst kan man hjälpa andra, det är inte så att jag tycker att man ska skita i de som "har det svårt". Men. Hur många är det som lever i våran närhet som verkligen har det svårt nog i livet så att de kan gnälla med rätt? Vi har det jävligt bra i våra liv, det finns så sjukt många som har det så mycket värre. Men nej, nej. En svenne gnäller lungorna ur sig bara de blir dumpade av sin partner, förlorar jobbet, tappar plånboken efter en fyllehelg eller det regnar två veckor i rad (det finns liksom länder där det inte regnar på många, många månader, hade det varit bättre eller?), eller om bensinpriset höjs med några ören. Sedan att folk på andra sidan klotet måste prostituera sig för att försörja sin familj, eller att det finns länder där säkert 10-20% (om inte mer) av alla de barn som föds bär på HIV från livets början, eller att det finns länder där de som är i våran egen ålder aldrig fått uppleva fred, allt det, det glömmer vi så jävla lätt. För vi har det ju sååå svårt här i Sverige. Så himmla svårt!

Nej, vad jag vill få sagt med allt detta svammel är bara att jag fattar inte varför så många ska tycka så synd om sig själva hela tiden. Livet lär knappast bli ljusare om man inte förväntar sig att det ska bli det. Jag älskar livet, och njuter av varje dag som går. Det har jag gjort i många år nu. Jag tycker man ska se de svårigheter man möter som stärkande.

Summan av kardemumman:

"Per aspera ad astra", eller "quod te non occidit, te durat". Välj själv vilket du gillar mest, de har samma betydelse i det stora hela.

Puss och god natt!

Vilken helg!!! Fullt upp hela tiden! Fast i fredags blev det i och försig en hemmakväll här med Camilla, Vaide och Svea för mig och Gabbe. I går blev det party med några av de allra bästa människorna! En och annan fattades oss, men så går det när folk blir för fulla för fort! He he.

Idag har det varit lite hit och dit, men kvällen landade i Göteborg hos Gabriels mamma.

Orka uppdatera när man har så skoj!

Wednesday night, Monaco Monte Carlo

En lugn fredagskväll. Inte helt fel, med tanke på hur de senaste två dagarna varit. I onsdags var det planerat att inte göra så mycket mer än att bara ligga på stranden, bada och äta glass. Sagt och gjort. Men efter det då? Jo, då blev det mer än lugn. Strax efter att vi kom hem till huset i Nice stövlade Glen in, och undrade om vi ville ha skjuts till Monaco. Varför inte? Det är bara Monaco Yacht Show once a year! Gabriel fixade middag åt oss (ja, han är perfekt, jag vet), vi fixade oss själva och hoppade sedan in i Glens lilla bil. Jag hade mina högsta klackar på mig, kanske lite taskigt mot min korta lilla pojkvän, eftersom jag blir något över 180 cm med dem.

När vi kom till Monaco mötte vi upp Bobbey, Fred, Jasper, Ether och Kerry på Stars & Bars. Föe ovanlighetens skull drack även jag öl, Corona för att vara exakt. Men ska jag vara ärlig var det mest för att de beställde in hinkar fulla med öl, och jag orkade inte beställa något särskilt. Jag kunde hakat på Kerry i hennes mojito race, men det är ingen drink som faller mig i smaken. Gabriel följde med Jasper till båten för att hämta lite saker, så jag stannade med de andra på S&B. Kerry blev lite väl dragen, så Esther lotsade iväg henne mot deras båt. När Bobbey och Fred hade ätit klart vad de beställt in följde jag ocg Glen med dem till Brasserie. Bobbey är ännu kortare än Gabriel, kanske så liten som 165cm eller så, så jag  höll mig mellan de andra två, som är i alla fall över 185. Missförstå mig inte nu och tro att jag tycker det är dåligt att vara lång som tjej. No, no! Jag älskar det och hade inte haft något emot att vara längre till och med! Men kortare? Nej usch!!!

När Gabriel kom och mötte oss blev det en och annan grogg. Vi stannade där inte så länge dock, alla drog sig mot Rascas (måste ta reda på vad stället verkligen heter, litar inte på Gabriels ord när det gäller franska namn), en efter en. Efter en och annan grogg även d'r bestämde vi oss för att ta bussen hem till Nice. Det gick så där.

Tre av killarna hade lovat dyrt och heligt att nattbussen gick. De hade fel. Vi satt vid busshållsplatsen i en evighet (tur att det var ca 23-24c varmt) innan vi bestämde oss för att göra det förbjudna. Sova ombord. Man får inte ta ombord nattgäster på båten. Men, vad ska man göra? Tom blev minst sagt förvånad när vi trillade in i hytten. Men vi sov bara där några få timmar innan vi påbörjade våran långa resa hem till Svea rike.

Gabriel var tok-bakis hela dagen, jag var pigg och glad.

Nej, nu har jag tjatat väl mycket om en för er ganska ointressant utekväll. Men, man får väl passa på att berätta när man varit ute och festat loss i Monaco av alla ställen. Alla vet ju att Monaco innebär lyx, klass och stil. Och det retar ju alltid någon om man försöker göra sig lite viktitig med något så simpelt som en vanlig utekväll ;) Vad gjorde ni i Onsdags? He he.

Kort uppdatering

Min frånvaro skyller jag på att gårdagen var fullspäckad med bland annat ett besök på stranden i Ville Franche och en mindre barrunda i monaco (började poå Stars & Bars, gick till Brasseri och avslutade på Rascas). Efter ett snurrigt försök i att komma hem mitt i natten böev det till att sova på båten (vilket jag inte får egentligen) och smyga iväg tidigt i morse.

Idag har hela dagen gått åt till att ta sig till Svedala, nu sitter jag i Camillas och Vaides soffa.

Grekisk solnedgång



Sirans reling i den grekiska solnedgången. Fotograf, Gabriel


En dag i Nice

Oj oj vad ont jag har i mina knän! De tycker nog att vi taraskat lite väl långt idag! Jag och Gabriel gav oss av ner till Promenade des Anglais strax innan elva, för att kolla på en lägenhet. Efter det blev det en tur in till Nice Etoile (ett enormt köpcentrum, är 4 våningar bla) och Gabriel blev förälskad i en jacka. Han köpte den dock inte, den var inte alls lik hans stil, så därför tror jag han tvekade. Men känner jag honom rätt kommer vi hinna dit innan den tar slut, och han kommer köpa den. Efter våran tur där inne tog vi oss med tramen (spårvagnen kallas tram här) till Carrefour, så nu har vi laddat upp med alkohol inför resan till Sverige.



Åkte på street race och blev knivskurna.

Ingen hemma i Lilla Eländet har väl missat den hemska nyheten om knivdaramt i Göteborg, men jag tänkte ta upp det här i alla fall. Vill ni läsa mer om det, om ni trots allt inte vet vad jag menar kan ni göra det på GP's sida genom att klicka här.

Det är helt sjukt vart våran värld är påväg. När ens vänner inte ens kan roa sig utan att hamna under någons kniv, framför mynningen på någons pistol. Jag blir så arg bara jag tänker på det hela. Detta hände tre schyssta killar, inga bråkstakar. Nu är det som tur är ingen fara med tre av de fyra som råkade illa ut, med den fjärde är det desto värre, men vad jag fattat det som, är läget stabilt.

Vart fan är våran värld påväg???

Jag hoppas alla ni killar kommer bli helt bra igen, för ni e goa grabbar som absolut inte förtjänar detta, och nu är det bara till att hålla tummarna för A så han blir helt återhämtad trots de stora skador han fick.

Jag blir så jävla förbannad. Det är helt sjukt hur ganster-aktigt allt verkar bli där hemma i Svedala, speciellt i Göteborg. Jag hoppas dessa killar som gjorde detta åker fast, och får ett hårt straff, varesig de haft en taskig barndom, varit mobboffer, knarkat, upplevt krig, eller allt annat folk gillar att skylla sina dåd på. Har man gjort något som detta ska man fanimig få äta skit. Men tyvärr suger det svenska rättssystemet jävligt hårt, så även om de så skulle bli dömda som skylldiga utan all tvivel, skulle de väl kanske få lite samhällstjänst. Är de dessutom hyfsat unga så räcker det säkert att de pratar ut lite hos socialen. Vi behöver verkligen ett hårdare system i Sverige!

Söndag

Varför känns alltid söndagar så meningslösa? I och försig har jag och Gabriel hunnit med en nyttig promenad upp till Ville Franche idag, inte bara raka spåret till affären, nej, vi tog oss en längre sväng längs kustremsan. Affären var inget vi egentligen behövde besöka idag, men Gabriel envisades med att han bara måste äta Coco Pops till frukost. Speciellt idag. Klockan är strax efter tre och han har inte ens öppnat det där paketet med Coco Pops ännu (som förövrigt kostade runt 35kr!).

I morgon blir det en sväng ner på stan igen, ska se om vi kan skriva ut våra CV. Innan vi tar oss till Sverige måste vi även åka till Antibes en sväng, och gå runt till alla agencys.


Strax innan Promenade des Anglais, Nice


Shopping längs Avenu Jean Médecin

Oj oj vad trött man kan vara helt utan anledning då? Eller, det kanske var bristen på näringsrik mat som gjorde det? Åt middag nyss så vi får väl se om det ger någon inverkan. Hur som hellst så ska jag och Gabriel stanna hemma ikväll, det blir inget partajande idag heller. Det känns som ett bra beslut, vi har ju hela veckan på oss! Här är det inte så att man behöver invänta en helg för att det ska vara folk ute i svängen.


Nice, Vieille Ville


Har varit nere vid Avenu Jean Médecin och shoppat lite. Gabriel har bland annat införskaffat ett par nya skor. En klippning för honom blev det också, så nu framhävs hans ljusa slingor ännu bättre!


Lär er stava försjutton!

Vad är det med alla människor??? Varför envisas folk med att skriva the? Visst, förr stavade man ordet på detta viset, det måste jag ju erkänna. Men men en accent! Annars är det fel, fel, fel! Det ska alltså stavas thé om man vill använda den gamla och omoderna stavningen. Inte the!

Och eftersom vi lever på 2000-talet tycker jag att vi lika gärna kan slopa den gamla stavningen helt, det ser ju bara ut som om man vill göra sig till och verka lite häftig. Te är så mycket svenska och känns så mycket bättre.

Du & Ja



Jag vet att du är trött  
Ensamhället är så kallt
Men vem befinner du överallt

Från den djupaste dal, till dom ljusaste dar
Jag säger till dig; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
Men jag vet att, du o jag klarar det ihop
för den ena har styrka o den andra har mod

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop

lystring

Åh jag vet at du är trött på den där ständiga känslan,
av att sitta fast, att känna sig fängslad
Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
Dagen blir natt o längtan blir ängslan
Men det känns som man har fastnat i ett gränsland,
där allting står still förutom klockorna som klämtar
Va inte rädd för vad du lämnar, 
jag vet att du är stark så du klarar vad som väntar
Jag säger till dig; du o jag klarar det ihop 
färden är lång o bördan är stor
Men jag säger; du o jag klarar det ihop
för den ena har styrka o den andra har mod

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop

Ah dom säger; vart man än går är det ödsligt o kallt
så länge som man flyr från sitt kall
Men om ditt kall inte riktigt passar deras mall
gör dom allting för att få dig på fall

Oh dom övervakar dig, spioner finns överallt
för det sticker i deras ögon
att se dig bli stark för dom blir svagare
Man e klar som kristall, vad som än kommer vi kommer stå pall 

Du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
men jag vet att, du o jag klarar det ihop

Du o jag klarar det ihop
vi går tillsammans mot en hel bataljon
Du o jag klarar det ihop
vi låter inget hat slå rot

Jag säger det igen; du o jag klarar det ihop
färden är lång o bördan är stor
men jag vet, 
att färden är lång 
o bördan är stor

Från den djupaste dal, till dom ljusaste dar

Ja, jag står bakom dig

Hemlängtan? Finns inte på kartan!

Det känns lite som om man springer i uppförsbacke i motvind just nu. Det krånglar med vattnet nere i huset i Västerlanda, det har det väl alltid gjort, men fördelen när vi bodde där själva var att Gabriel hade väldigt bra koll på allt det där. Det får bli till att ringa in proffsen snart. Sitter just nu och väntar på att en kompis vars bror är rörläggare ska ringa upp. Men hon i sin tur väntar på att brodern ska höra av sig till henne.



Krångel med vatten är inte kul


Det blir en del att göra när man väl kommer hem till Svedala, och jag längtar verkligen inte ett skit efter att åka dit. KÄnns bara mer och mer motsrävigt just nu. Men jag förstår ju att Gabriel vill hem till sina nära och kära! Han har inte träffat sin mor och far mer än en gång var på ett år! Men det blir mer av den varan nu.



Vem skulle vilja åka till Lilla Edet när man kan vara i Nice?


Palm


Tänk om man vore en palm...


Ännu en dag

Jag tror nog att man tydligt kan märka vilka dagar jag har mer liv än andra, bara genom att kolla i min blogg. De dagar då jag är extra nolifer skriver jag mer här, de dagar då jag gör något vetrtigt blir det mindre! Igår kom Gabriel hem, han sov här, idag blir det en hel-ensam dag, men i morgon, då jäklar! I morgon är hans sista dag


Urusel bild tagen från tåget, påväg från Nice till Monaco


Nu ska jag ner till stranden, för idag skiner solen åter.


Nice by night





Ibland undrar jag om inte Nice är som vackrast på natten


Nu bär det av mot Monaco

Nu ska jag ge mig ut i regnet (!) och ta mig mot Monaco. Camilla berättade förut att om det skulle komma regn idag, skulle det bli första gången sedan maj som hon såg dessa välbehövliga små droppar trilla ner från ovan där.

Tänk om man hade kunnat säga det samma. Jag tillbringade ju juni, juli och augusti i Sverige, så jag har sett många, många droppar. Det var förövrigt den regningaste julimånaden på över 50 år i Sverige hörde jag. Kan jag mycket väl tänka mig.

Catch up med Camilla

Fick ett sms av Camilla (hon jag jobbade för i våras) igår kväll där hon undrade om jag ville komma förbi på en kopp kaffe, naturligtvis ville jag det mer än gärna! Sagt och gjort, klockan tio blev det, tidigt för att vara mig, men nyttigt att komma upp! Det var jättekul att se lillkillen Kyle som inte var så himmla liten längre. Han har under sommaren gått från bebis till lillskit istället.

Det verkar alltid som om jag och Camilla kan prata i timmtal, och idag var inget undantag. Jag tror jag var därifrån strax efter tolv. Camilla har en så vettig syn på livet och ja, det mesta verkar det som, och hon vet även hur det är att vara i mina skor. En ung svensk tjej som slitit sig loss hemmifrån för att få lite perspektiv på världen. Nu är det bara till att hoppas att Gabriel hittar ett annat jobb på en båt baserad nära Nice, då är jag mer än välkommen hem till familjen med de tre busiga pojkarna igen! Det vore inte alls fel! Då kan jag plugga franska på eftermiddagrna, och kanske ta en och annan "båtkurs".





Nu ska jag slänga i mig någon slags lunch, har bara ätit en liten Danone (ni vet väl att det är franskat förmodar jag) youghurt hittils idag. Efter lunchen blir det att hoppa på första bästa tåg till Monaco för att spendera eftermiddagen/kvällen ombord på båten med Gabriel.

Nolifers kollar på Idol

Jag är ingen såndär som brukar kolla på program som typ Idol och Lets Dance och annan sådan skit. Men ikväll hade jag tråkigt och min msn vägrade låta mig prata med de som var online (varför???) så roade jag mig istället lite med youtubande. Där trillade jag över lite Idol klipp, och när jag såg på detta rös jag nästan, så sjukt grym var grabben:




Om Sverige tillåter kan han gå långt. Riktigt långt. Men Idol är ju ett program som styrs mycket av tittarna, tyvärr. Det är ju inte alltid de som sjunger och uppträder bäst, som vinner, nej, det är de som vinner alla fjortisars hjärtan. Nej, alla som ser på Idol är inte fjortisar, men många. Väldigt många. En annan vanligt förekommande grupp Idol tittare är nolifers. Folk som inte har mycket till "irl" (in real life) liv, utan följer all skit som går. Oftast är detta tjejer, skulle jag gissa mig på en ålder skulle det väl hamna mellan 18-30 eller så.

Sedan finns det givetvis andra slags Idol-tittare också. Antar jag.

Joggingtur på G

Gott folk! Nu åker strax mina joggingpjucks på, jag tänkte ge mig ut på en promenad/ jogging runda. Jag är inte i form, superkass kondis, så jag joggar när jag orkar helt enkelt. Men det är inte vilken runda som hellst, utan rundan upp till Ville Franche, och nu snackar vi verkligen upp.

Förra måndagen började mitt nya liv med min nya kost, och jag har varit jätte duktig. Idag blev det tillexempel en halv tallrik fylld med kokt färsk broccoli och morötter, en halv potatis och en bit nötkött av något slag (det står ju på franska vad för kött det är när jag köper det, och jag har inte helt fått kläm på det där ännu. Sås fick bestå av en grön och svartpepparvariant, men inte för mycket av det goda! Jag åt i ochförsig en bit baguette till detta, men det var en baguette cereal, alltså en liten goding fullspäckad med nötter och frön av alla dess slag.

Beachen 2010 here I come!


Här ska jag ligga och vara smal och snygg 2010. Fast kanske dagtid dock...

Stranden here I come!

Här snackar vi azurblått vatten! Ser ju nästan ut som om han är i en pool!



Stranden väntar på mig... Det ska tydligen bli kasst väder här nu i ett par dagar, så man får väl göra som man gör i Sverige då vädret är fint, passa på! Gabriel har en dag kvar med bossen ombord, när han åkt jobbar han 8-17 fram tills den 19:e, alltså på frdega, då börjar hans välförtjänta semester!


Andy, Philipus, Gabriel och John


Back to Lilla Eländet

Så var datumet för min och Gabriels resa till Svedala spikat. Den 24:e September landar vi på Säve flygplats, någon som vill hämta oss kanske? Det blir mycket nytt för Gabriel att komma hem till, som bara det att det faktiskt bor en liten familj i hans hus! Det kommer nog kännas lite konstigt skulle jag tro. eller det faktum att både Linda och Jonna har varsin liten bebis mer än de hade när han sist såg dem. Då var de ju inte ens synbart gravida någon av dem. Eller det faktum att Pamela numer är tillsammans med en av hans sedan långt tillbaka kompisar, Nisse, och att de två dessutom flyttat ut från sina lyor och nu bor ihop i ett hus de hyr.


Lilla Sabina, Jonnas dotter



Sebbe står bakom Alice som har lånat lilla Sabinas såndäringa ligg-grej, och Linda håller Sabina


Just det ja, Gabriel har ju inte sett Jonnas lägenhet heller!


Städdax!

Nu äe Glen hemma och nu städas det för fullt! Jag hade tänkt gå ner till stranden egentligen, men det är inte så varmt som de andra dagarna, så man kan städa utan att avlida. Termometern visar 25c.

Åter till skurmoppen.


Nice by night

Vilken härlig kväll! I skrivandestund (kl 01:50) är det 22c utanför fönstret och staden sover sådär lagom som Nice gör en lördag. Men det är inte det som gör att min kväll varit så lyckad. Nej. Det är det faktum att jag pallrade mig ner till spårvagnen och åkte till Gammla stan, där jag mötte Gabbe och Philipus. Vi tog en sväng till McDonalds (!) jag som hade lagt ner skräpmaten! Men man får väl offra sig för laget, killarna ville ha skräpmat, efter en hel sommar med lyxmat.


Påväg till Vieille Ville för att möta Gabbe och Phil passerade jag en av väldigt många fontäner här i Nice.


Vi drog oss tillbaka till Gammla stan, tog en kaffe och stod och tjötade om allt mellan himmel och jord, tills deras boss uppenbarade sig och jag smet iväg, och de tog sig tillbaka till Monaco. Naturligtvis åt han middag på en av Nices berömda restauranger, La Petit Maisson.



Place Massena. Eller som Gabriel trodde det hette: Plasma Cinema.



Fontänen lite närmare


Jag gick till hamnen på vägen hem, något jag inte ångrar! Det var årets hamnfestival, och oj vad folk och oj vad alla var på partyhumör! Edetnatta är en piss i havet jämfört med hamnfestivalen i Nice. De hade tre olika scener med varierad musik, och precis när jag traskade fram till första scenen började de riva av Jackson efter Jackson låt. Inträde var det inte tal om, nej, alla som vill vara med ska kunna vara med, så det var bara att gå ner och beblanda sig med folket. Ölen verkade vara billig med, jag såg någonstanns att den låg på 25kr för en vanlig 50cl fatöl. Det fanns säkerligen många fler prisklasser, eftersom det fanns många som sålde öl.

Nej, nog tjötat, bättre att visa lite mer bilder!







Och sist men inte minst, den lille mannen som gick runt med en slags vagn, där han på sidan vevade på en spak, så kom det cirkus/karneval-aktig musik ur den:


Länk

Skitroligt blogginlägg ser ni HÄR


Regn!

Det har faktiskt fallit några droppar regn här i eftermiddag. Och med det menar jag verkligen bara några. Det var inte mer än att man nästan inte ens märkte det. Nu ska jag in i duschen sedan bär det av ner mot hamnen och gammla stan. I hamnen ska det tydligen vara något super party, och i gammla stan ska ju Gabriel hålla till senare!


Strand dax!

Strax ner till stranden, blev en superlång sovmorgon idag. Inte planerat, men sånt är livet när man är nattuggla! Ikväll kommer Gabriel förbi Nice, Vieille Ville för att vara exakt.


Den stora vita båten är den som Gabriel jobbar på.

Läggdags?

Nej, läggdags snart kanske? Tänkte försöka pallra mig upp tidigt i morgon och gå ner till stranden. Ska det vara lika varmt som idag så får det bli så. Just nu sitter jag här, slösurfar och boostar kroppen med c vitamin i form av kiwi och appelsinjuice.

Men det kanske får bli lite mer webbtv innan jag snarkar? Det är 25c i sovrummet nu, har haft fönstrena på vid gavel i hopp om nerkylning, men ack och ve. Termometern på utsidan visar sina glada 25 den med. Det lär nog ta en stund för mig att somna.


C vitamin!!!

Gabriel



Du är det finaste jag vet,
Du är det dyraste i världen.
du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som
fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän,
du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod, och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.


Friheten är ditt vackra namn,
vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, friden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.
Ja du är det finaste jag vet,
du är det dyraste i världen.
du är som, stjärnorna som, vindarna som, vågorna som,
fåglarna som, blommorna på marken.

Ibland är livet nästan för bra för att vara sant!

Världens bästa nyhet trillade just in!!! När man jobbar så som Gabriel, på en yacht, så arbetar man säsongsvis. Säsongen här i medelhavet börjar på våren och slutar på hösten, och varierar från båt till båt. Man går efter när ägaren (eller de som hyr om man jobbar på en charter yacht) kommer ombord första gången på våren (oftast april-maj) och när denne går av båten för sista gången på hösten (oftast närmare oktober).

Nu lider Siran (båten Gabriel är på) gängets säsong mot sitt slut, närmare bestämt den 14:e lämnar Bob och hans familj båten. Så, till den goda nyheten då. På just denna båten får besättningen fem dagar ledigt precis efter säsongens slut! Gabriels dagar börjar den 19:e, alltså går han på semester den 19:e och inte den 23:e som vi tidigare trott!!!


Gabriel, här hemma i mitten av maj.

Lunch i Monaco

Det är varmt! Mycket varmt. Kollade på termometern nyss (givetvis är den i skuggan, annat vore fusk) och det var 29c. I morgon blir det till att spendera halva dagen på stranden om det är lika varmt som idag, för man pallar nästan inte detta som san svenne. Jag la mig på sängen i eftermiddags och tuppade av, nanade gott i runt en och en halv timme!



Guy, Andy, Andy, Elz och Tom, några av killarna på Gabbes båt!


Var i Monaco i förmiddags och åt lunch med Gabriel. Inte för själva ätandets skull, utan just för att få träffa Gabriel lite till. Nu ses vi tidigast söndag kväll, om ens då. Men, snart så! snart! Den 14:e lämnar Bob (Gabbes boss) landet för säsongen, och då slutar Gabriel 17.00 varje vardag och är ledig varje helg. Inte fy skam det inte!


Pernillas svenska lektion.

Visst har alla sin egen stil när man bloggar, tur är väl det, annars hade det varit trist. Vissa väljer att inte alls bry sig om grammatik och sådant, utan kanske skriver helt efter talspråk Och visst är det lätt att råka stava fel ibland, eller ganska ofta. Man snubblar lätt på tangenterna. Är man som jag läser man heller aldrig igenom sin text för att korrigera stavfel. Men det finns några ord som folk ofta stavar fel som kan reta gallfeber på mig. Det troligen vanligaste är ordet egentligen.



Lär er stava ffs!


Jag stavar långt ifrån perfekt, men, vissa ord ska man bara kunna.

Det stavas ju för fan med E, era jävla puckon! Jag fattar inte hur det kan komma sig att så många stavar fel på ett så lätt ord! Det är ett så ofta förekommande ord att man borde ha det inpräntat i huvudet att det ska vara E och inte I, som många verkar tro. Igentligen. Ser ni inte hur jävla fel det är? Vet hut!


Vi bor ju granne med Elton Johan försjutton!

Nu har Gabriel traskat ner till Riquier för att ta tåget tillbaka till Monaco, och vet ni vad han lämnade här? Klart ni inte vet! Men jag vet! Jo, den stoooora laptopen! Som inte är så stor, men den är än dock större än den där nya micro-laptopen. Skönt! Han visade mig förut exakt vilket hus som är Elton Johns, och vet i vad, vi bor på gångavstånd från honom, ja, nästan så man kan kalla oss grannar (om man är uppvuxen på landet, som jag, så är granne allt innom några kilometer). Kanske ska gå dit någon dag och kolla om han bjuder på en kopp kaffe. Eller te, han är ju britt.

 


Gabriel (det lilla huvudet nere i tendern) hjälper Elton ombord




Han ska vara trevlig och lättsam, den där Elton. Tydligen en riktigt kul och jordnära typ som tjoar och tjimmar med de anställda, och drar sig inte för att göra miner och grimascher mot de rika gubbarna när de blir för långrandiga. Gabriel gillar Elton sa han. En mycket trevlig man som verkar ha fötterna kvar på jorden, trots sin stjärnstatus!

Jag har haft förbannat ont i nacken hela dagen, så Gabriel ville vara snäll och massera in lite deepheat (typ som voltarensalva fast lite bättre) och när han var i full färd med detta skulle han skoja med mig om något, och nöp till lite i nacken. Lite för hårt. Mycket för hårt. Så nu har jag helvetes förbannat ont. Så kan det gå. Han var snäll som försökte i alla fall!


Min, bara min!

Min, bara min!


Gabriel, Nice Riquier 9 September 2009


Gabriel!!!

Tänkte bara uppdatera lite snabbt här! ska ju strax ut på terassen och sola, sedan ner till Riquier för att möta Gabbe, för att sist men inte minst gå ner till havet och ta ett dopp!

Igår var första gången på över 3 månader som jag och Gabbe sågs, ja, närmare 3,5 skulle jag tippa på. Det kändes så obeskrivlgt jävla skönt att få se honom live igen, att få kraaaaaama honom! Ord är överflödiga, det förstår nog även ni. Tänk er själva att vara utan den som står er närmast, i 3,5 månader!

Jag åkte till Monaco för att möta honom, stod vid hamnen och väntade så plötsligt såg jag Philipus komma gående med någon liten kille bredvid sig. Det var naturligtvis Gabriel. De två ihop ser ut ungefär som Baloo och Mowgli.

på kvällen gick jag och Gabriel till Kokkaburra, en australiensk pub i hamnen i Nice, och åt lite mat. Det är ett väldigt avslappnat ställe, och billig, bra mat. I kväll blir det nog något lätt hemlagat och mys på soffan!

See ya!

Bonjour!

Så fort jag och Gabriel bytt datorer med varandra så ska jag ändra min design här, för gud vad trist den är! Vi får se vad som sker framöver, men lite mer medelhavsinspirerad blir den troligtvis!


Utsikten från vårat hus... Måste skaffa stativ!!! Fy på mig som inte gjort det än!


Nu ikväll när jag var ute på min lilla promenad upp längs Mont Alban gick jag förbi en kvinna som stod och vattnade sina blommor. Hon hälsade goddag på mig som om jag vore en av grannarna hon möter varje dag. Så är det här i medelhavet, man är artig och hälsar på folk du möter i ditt eget kvarter. Folk är i allmänhet mycket öppnar och trevligare mot främlingar än vad vi är i trsita gråa Svedala. Jag skulle aldrig gå förbi någon utan att hälsa om jag mötte dem i ett bostadsområde här. Men hemma skulle jag troligtvis flacka med blicken och kolla bort som vilken annan Svensson som hellst. Trist!

Tacka vet jag rivieran, här är man artig minsann!


Mitt kvarter

Glen kom precis instövlandes och oj vad längesedan man såg honom! Det var bara att sätta hjärnan i engelsk-mode och ta en snabbgenomgång om hur bådas sommar sett ut. Hans hade minstsagt varit bra, och han har fått ett nytt jobb han verkar stormtrivas med. Det var dock en sak som gjorde mig lite lätt orolig, han kommer troligtvis få en lägenhet i monaco genom sitt nya jobb. Jag och Gabriel har inte råd att bo här ensamma, absolut inte! det skulle kosta oss 1230 € per månad, vilket blir nästan 13000 svenska kronor. Vi får se vad som sker, flyttar han blir det bara till att leta nytt boende för mig och Gabriel. Det går ju mot höst nu, så det är helt rätt tid på året för byte av bostad.

Nu är det inte långt kvar till Gabriel kommer till Monaco! Det känns nästan helt overkligt att jag ska få träffa honom. Skulle något dyka upp så jag inte får se honom i morgon bryter jag nog ihop på platsen där jag står, för nu har jag fanimig väntat! Jag kan inte med ord beskriva hur underbart det ska bli att få återse honom!

Nu tänkte jag bjuda på lite bilder, jag tog kort när jag gick upp till Ville Franche förut, så ni får helt enkelt följa med mig under min promenad från hemmet till affären.


Här bor vi, 22 boulevard des deus Corniches (Les Grand Corniche)




Längs trottoaren*, vid våran infart, finns denna vattenpost. Här kan vem som hellst dricka lite, eller fylla på sin flaska. Ganska välbehövligt om man skulle få för sig att gå upp till toppen av vårat berg i värmen som råder här!




Precis efter våran infart...




... och runt hörnet...



... I ett hus som detta ska jag bo när jag blir rik. Detta går nog på över tio mille, lätt.



Tänk er utsikten från den balkongen!!!




Vore jag en växt så skulle jag vilja vara en palm!



Snart är vi framme i Ville Franche, där mat affären är



Ville Franche!



*Trottoar är ett ord som vi lånat från franskan, fast de säger trottoir. Ett annat vardagligt ord vi lånat från fransmännen är paraply. Parapluie som det på franska heter, betyder mer eller mindre, inget regn. Plui är franskans ord för regn.
Tänk vad jag kan!!!

Uppdatering om mitt liv på rivieran

Usch vad illa av mig att skriva ännu ett inlägg utan bilder, för det finns inget tristare en en blogg med bara text. De få bloggar jag läser regelbundet är med mycket bilder, alla utom en, jencie.blogg.se, där är det till och från med mängden bilder, men texten är tillräkligt fängslande för att man ska stå ut.

Nåväl, nu ska jag uppdatera lite om min tillvaro.
Jag sitter just nu i soffan i vardagsrummet här i Nice och njuter av havsbrisen som ibland besöker oss. När den inte gör det, kan det nästan bli lite för varmt. Men bara nästan. I morse slöade jag runt lite här hemma, sedan tog jag spårvagnen ner till Vieille Ville (gammla staden, namnet på en stadsdel i Nice) och gick ner mot stranden. Det var underbart att få bada lite vill jag lova, och vattnet var precis lagom varmt för att fortfarande vara lite avsvalkande och inte bara varmt.

Jag har hunnit med en shoppingrunda inne på Carrefour (mat affär, typ som Ica Maxi fast mycket större) så nu har jag lite mat också. Har skurat halva köket, kylen är som ny, och strax ska jag fixa mig något att tugga på.

Jag lovar, snart blir det mindre text och mer bilder!

Home sweet home

Hemma!!!

Det var en obeskrivlig kännsla som flög i mig när vi började gå in för landning på Nice airport. När jag såg hela Nice från luften, såg den delen där vi bor, då känndes det bara så jävla rätt! Visst kännd det lite konstigt att inte kunna dra hem till Linda när som hellst, eller inte kunna festa med syrrorna till helgen, men nu är jag hemma!

Gött! Jag älskar Nice!

kitbra, likaså internet. Jag var lite orolig att det skulle krånga nu i början med att koppla upp sig till vårat trådlösa här hemma, men det tog kanske fem minuter så var allt klart! Dock snubblar jag på tangenterna eftersom de är så otroligt små!

Nu ska jag packa upp min väska och rota runt i mitt rum!! Glen har lämnat huset i en ganska rejäl oreda, så jag får nog städa lite i kväll eller i morgon!

Fick this shit, I'm going home.

I morgon, vid denna tiden. Då sitter jag framför teven på franska rivieran och svettas. I morgon. Då är jag hemma.

Smått blir stort

Oj vad konstigt det kommer bli att inte umgås med alla godingar snart! Men om jag inget nytt jobb hittar blir det ju en snabbvisit här i Svedala redan i slutet av månaden. Något som känns lite konstigt är det där med barnen. De växer ju så fort, och jag är ju så van vid att se dem varje vecka, men så är man borta ett litet längre tag, och vipps så är det mycket större plötsligt!

Sebbe, sommaren 2008, 1 år gammal

 

 

Sebbe, sommaren 2009, 2 år gammal

 

Sebbe, sommaren 2008. Bilden är hämtad från min efterfesten, och jag tog fotot.


Idag regnar det, på måndag befinner jag mig på rivieran igen.

Ibland kan jag undra hur jag fungerar egentligen. När andra är nervösa eller kanske känner sig ängsliga kan jag vara totalt nollad. När jag verkligen borde känna av vad som sker runt mig känner jag mig helt tom. Då tänker jag, när jag ser de andra som uppenbarligen känner av situationen, är det fel på mig? Men nej, jag vet ju hur det ligger till. Jag vet att det kommer komma, förr eller senare. Denna gången tror jag att mycket saker kommer komma över mig nästa vecka, då jag landat, då jag "kommit hem".

Fort Mont Alban, Ville Franche, dit ska jag ta mig en promenad nästa vecka.



För även om det känns konstigt att kalla Frankrike för mitt hem, så är det faktiskt mitt hem, och jag trivs sjukt bra i huset. Jag känner mig även väldigt hemma i Nice, och ja, resten av den bit jag sett av rivieran också för den delen. Jag tror till och med att jag känner mig som mest hemma i Antibes, och inte Nice. Jag hoppas dessutom att kunna ta en tripp till Callian till hösten. Callian är den lilla by där vi bodde 2007. Soups och Martine bor kvar där uppe, så om vi får ner bilen till Frankrike så lär det bli en resa uppåt bergen.


Linda utgör navet i den där ovärdeliga klicken av vänner!


Egentligen är det inte så mycket som är knas bland mina känslor just nu. Det har hänt en sak nu det allra sista, men det kommer ordna sig, och vi är väldigt bra på att hålla ihop i min familj. Jag anar att detta som skett nu kommer föra oss lite närmare personer vi inte haft så bra kontakt med på ett tag, så, inget ont som inte för något gott med sig.
Annars har jag absolut inget att klaga på i mitt liv, jag är verkligen lyckligt lottad, för jag anser mig ha allt man kan drömma om, och, jag vet om det, jag uppskattar det. Vad kan man mer önska här i livet än en familj som man älskar, en underbar pojkvän (som dock är lite långt borta, men det blir det ordning på från och med den 9:e), en klick med ovärderliga vänner och möjligheten att resa och se sig omkring i världen?

Svininfluensan

Vaccinera eller inte vaccinera? Det är frågan. Jag tror faktiskt mer på att inte vaccinera, om jag ska vara ärlig. Eller ja, jag tänker så här att jag är inte i någon stor riskgrupp precis, jag är varken gammal, gravid, sjuk eller har några andra anledningar till att känna mig rädd för en influensa. Dessutom känns det lite som om det snart inte är någon större idé att vaccinera sig, eftersom sjukdomen verkar sprida sig snabbare än vaccinet hinner verka när det väl delas ut. När man väl fått sig lite vaccin är det ju inte så att man är skyddad på stubinen, nej, nej, det dröjer. Och själva influensan härjar redan i vårat avlånga land. Man kan dessutom haft influensan utan att veta om det, man kan klara sig helt symptomfri. Och har man väl haft skiten är man sedan immun, eftersom kroppen sköter det där så snyggt.


Jag är ju redan ett svin så va faan! :D




Men det är helt upp till var och en hur man vill ha det, men jag tror jag röstar nej. Trots att jag lär befinna mig i smittozoner då och då, som tillexempel nu på söndag då jag ska flyga. Att jag dessutom ska befinna mig i en stad där det finns några hundratusen fler människor, ett land med typ femtiomiljoner fler människor, lär kanske öka risken för att bli smittad. Men jag gillar inte tanken på att spruta in massa vaccin i kroppen.

Skulle vara kul om de kunde komma med exakta eller iallafall ungefärliga siffror på hur många procent av de som drabbas det är som faktiskt dör. Och ännu bättre hade varit om de kunde visa oss detta gentemot samma slags statistik angående de vanliga influensorna som drabbar oss varje år.


Freedom

Fy fan vad skönt det ska bli att landa på Nice flygplats på Söndag. Jag kan inte med ord beskriva hur härligt det ska bli! Att komma bort från Edet igen, att komma hem till min egen säng och ett hus jag aldrig behöver känna mig överflödig i. Mitt hem. Mitt. Där kan ingen kontra "du bor inte här" när man gör sig påminnd. Där får man vara ifred och göra som man vill. Jag är för gammal för att bo hemma tror jag. Det var länge sedan, det är runt tre årsedan, för jag trillade in i Gabriels hem mer eller mindre så fort vi blev ihop. Frihet.

Droppen

Denna gången var det inte mitt fel. Och jag tänker inte förlåta utan att få en ursäkt, för denna gången blev jag verkligen felbehandlad. Bara för att man tykar med någon och kanske vräker ur sig dumma saker ger det inte dem rätt att göra en fysiskt illa. Och det jag gjorde var rent självförsvar, för jag fick jävligt ont och var jävligt rädd.

Thats it.


RSS 2.0