Tänk vad folk alltid verkar missnöjda! Givetvis gäller detta inte alla, precis som allt annat här på jorden. Men ofta när man loggar in på tillexempel facebook så är det någon som skriver något självömkande, eller klagar på än det ena än det andra. Ja, för att inte tala om i vardagen, många människor klagar, gnäller och gnyr. De har det så jobbigt, och allt är går emot dem hela tiden. Ingen i hela världen har lika mycket otur och olycka i sitt liv.

Jag undrar: Hur fan orkar ni?! Ärligt talat, om ditt liv är ett helvete och allt är så himmla jävla jobbigt och svårt hela tiden, gör något åt skiten! Håll käft med gnällandet om du inte kämpar stenhårt för en förändring. Det är aldrig upp till någon annan att ändra ditt liv, det är upp till dig. Det är inte din omgivnings fel att livet suger. Du är den person som kan göra något åt din situation. Ingen annan. För alla andra har fullt upp med sina egna liv och sin egen vardag.



I tisdags satt jag på stranden i Ville Franche sur Mer och njöt av en glass. Simpelt. Men inte alla förunnat här i världen.


Visst kan man hjälpa andra, det är inte så att jag tycker att man ska skita i de som "har det svårt". Men. Hur många är det som lever i våran närhet som verkligen har det svårt nog i livet så att de kan gnälla med rätt? Vi har det jävligt bra i våra liv, det finns så sjukt många som har det så mycket värre. Men nej, nej. En svenne gnäller lungorna ur sig bara de blir dumpade av sin partner, förlorar jobbet, tappar plånboken efter en fyllehelg eller det regnar två veckor i rad (det finns liksom länder där det inte regnar på många, många månader, hade det varit bättre eller?), eller om bensinpriset höjs med några ören. Sedan att folk på andra sidan klotet måste prostituera sig för att försörja sin familj, eller att det finns länder där säkert 10-20% (om inte mer) av alla de barn som föds bär på HIV från livets början, eller att det finns länder där de som är i våran egen ålder aldrig fått uppleva fred, allt det, det glömmer vi så jävla lätt. För vi har det ju sååå svårt här i Sverige. Så himmla svårt!

Nej, vad jag vill få sagt med allt detta svammel är bara att jag fattar inte varför så många ska tycka så synd om sig själva hela tiden. Livet lär knappast bli ljusare om man inte förväntar sig att det ska bli det. Jag älskar livet, och njuter av varje dag som går. Det har jag gjort i många år nu. Jag tycker man ska se de svårigheter man möter som stärkande.

Summan av kardemumman:

"Per aspera ad astra", eller "quod te non occidit, te durat". Välj själv vilket du gillar mest, de har samma betydelse i det stora hela.