Satte på en film förut, P.S I love you. Verkade inte alls vara en film i min smak, men jag hade inte så mycket annat att välja på, så jag tänkte att jag får väl ge den en chans. Den var inte så bra, inte så dålig. Den gick an, men verkligen inget jag hade kollat på om jag haft andra alternativ. Dock älskar jag irländsk dialekt, så det var ju ett plus! Men till min irritation la filmen av strax halvvägs igenom, och av någon anledning verkar det som om man bara kan se just dit, och inte längre. Tur att det inte var en bra film! Typiskt att det ska bli så när jag väl ser på film. För det gör jag inte ofta vill jag lova! Just nu sitter jag och lyssnar på en av tidernas bästa låtar, When the children cry, med White Lion.

Igår var en dag som bara svischade förbi! Jag började med att bege mig till gymmet, där jag körde tjugo minuter på crosstrainern (ja, jag vet, det är lite, men jag mjukstartar, har inte tränat på flera år!) sedan körde jag igenom mitt styrketräningsschema. Häromdagen träffade jag en instruktör som även skrev ett personligt träningsschema åt mig nämligen. Efter gymmet mötte jag upp Janina vid tvåtiden vid Stadelhofen. Vi hade planerat en shoppingrunda på stan, men när jag kom ut från gymmet vräkte snön ner i stora blöta flingor. Så det blev en snabbis shopping, men vi hittade allt vi var ute efter i alla fall.

Sedan begav vi oss av hem till mig med tåg, för att mellanlanda och ta bilen till Dietlikon för att shoppa på Ikea. Det hade slutat snöa när vi åkte hemifrån, men när vi bara hade kört en liten bit började det snöa igen. Och nu var det vad man hemma i Sverige hade ansett som snöstorm. Det var blixt halka, och om jag stod still i uppförsbacke (vilket man ofta gör här i Schweiz, verkar som om varje stoppljus är i uppförsbacke!) slirade jga en bra stund innan jag kom framåt Men we made it trots vädret och trots att vi inte besökt Ikea tidigare, utan bara hade kartor att gå efter och leta oss fram.

Jag är inget fan av Ikea egentligen. Massproducerade prylar och inte den allra bästa kvalitén. Men när man har flyttat till ett totalt främmande land kan vet vara kul att handla i en välkänd butik. Dessutom är de väldigt billiga med ljus jämfört vad alla andra affärer här i Schweiz är. Så många ljus blev det! Vi åt även i deras restaurang, gissa om det var gott med köttbullar, sås, potatis och lingonsylt! Både jag och Janina handlade dessutom upp ett lager av godis och mat i deras lilla matbutik. Till min besvikelse så hade de inga Djungelvrål. Men bilar, Ballerina, Singoalla och marabou choklad hade de i alla fall!

En låt som jag tycker passar bra in på mig och mina älskade systrar:



I wanna be young the rest of my life
never say no - try anything twice
til the angels come and ask me to fly
I'm gonna be 18 til I die - 18 til I die

can't live forever that's wishful thinkin'
who ever said that must of bin' drinkin'
don't wanna grow up I don't see why
I couldn't care less if time flies by

18 til I die - gonna be 18 til I die
it sure feels good to be alive
someday I'll be 18 goin' on 55! - 18 til I die

anyway - I just wanna say
why bother with what happened yesterday
it's not my style I live for the minute
if ya wanna stay young get both feet in it - 18 til I die

a 'lil bit of this - a 'lil bit of that
'lil bit of everything - gotta get on track
it's not how ya look, it's what ya feel inside
I don't care when - I don't need ta know why

18 til I die - gonna be 18 til I die
ya it sure feels good to be alive
someday I'll be 18 goin' on 55! - 18 til I die
ya there's one thing for sure - I'm sure gonna try

don't worry 'bout the future - forget about the past
gonna have a ball - ya we're gonna have a blast
gonna make it last - 18 til I die



HÄR HITTAR NI LÅTEN PÅ YOUTUBE!

älskar Lily Allen! hela hennes stil, och speciellt hennes texter!



Would you please take me away
from this place
I cannot bear to see
the look upon your faces
And if there
is some kind of god
do you think he's pleased
When he looks down on us
I wonder what he sees
Do you think
he'd think the things we do
are a waste of time
Maybe he'd think
we are getting on just fine
Do you think he's skint
or financially secure
And come election time
I wonder who he'd vote for

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

Do you think he'd drive
in his car without insurance
Now is he interesting
or do you think he'd bore us
Do you think
his favourite type of human
is caucasian
Do you reckon
he's ever been done
for tax evasion
Do you think he's any good
at remembering people's names
Do you think he's ever taken
smack or cocaine
I don't imagine
he's ever been suicidal
His favourite band
is Creedence Clearwater Revival

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

Så snöar det. Igen. Hoppas verkligen det har snöat lika mycket i St Moritz när vi åker dit! Inte så långt kvar nu, bara två veckor. Ska bli roligt att åka tillbaka, det r verkligen otroligt vackert där. Men det är inte den mest spännande resan jags ka göra i vår. Nej, dne kommer i maj.

Har varit på både Coop & Migros idag ohc handlat mat inför helgen. Faktum är att det gör jag varje fredag. Det, och lämnar/hämtar kläder på kemtvätten. I dag ska M ha med sig en kompis hem, så jag ska se om jag kan baka något gott till grabbarna. Kladdkaka kanske?

S¨å är man då en erfarenhet rikare. Har nämligen ätit macaroni & cheese idag, och återigen undrar jag hur det är fatt med amerikanarna!? Skulle detta vara något speciellt? Något särskilt gott? Nej, det vill jag inte påstå. Inget jag kommer laga igen för min egen skull. Det lär bli för barnens i så fall.

Våren och sommaren kommer bli händelserik. Det kommer bli många resor, två av dem utanför Europas gränser.

I dag har det snöat. Ännu mer. Det verkar som om denna vintern inte tänker ge med sig. Men inte gör det mig något, jag älskar vinter, snö och kyla! Jag är som fisken i vattnet när det är kallt och klart ute! Visst är sommar och sol också underbart, men vintern känns så frisk och härlig!

Nu vet jag när jag kan vara ledig nästa gång, och få träffa min prins! Ska bli så kul att åka och hälsa på honom, kan ju hoppas att våren börjat komma i Nice då. Det blir i början på Mars. Sedan ska han komma hit, troligtvis ganska snart efter det!

Min mor och mina systrar är på väg (eller framme?) till Thailand i detta nu, med lite blandat folk. Storasyrrans kille är med dem, lillsyrran är ju singel, mamma har sin gubbe med. Sedan har jag ingen vidare koll på vilka de andra är som är med men men.

Utmattad. Det är dagens ord. Egentligen förstår jag inte hur jag kan ens sitta upp just nu. Det känns som om dagarna bara flyger förbi här, och ibland kommer jag på att jag inte hinner med att verkligen njuta av hur underbart livet är. Men innerst inne vet jag att jag njuter, väldigt mycket! Jag kan sitta och flumma bort vid alla tänkbara tillfällen och bara konstatera hur bra jag har det och hur underbart mitt liv är. Så visst fan njuter jag allt.

Igår vart det vinprovnings med ungdomsgruppen som Svenska kyrkan håller i. Det var en jätte trevlig kväll och jag träffade massa schyssta tjejer. Vin är inte min grej, men jag lärde mig allt ett och annat. Får se om det stannar kvar i minnet bara! Det blev ganska sent, jag ska vara glad som var en av de tjejer som bor absolut närmast stan, för jag var inte i säng förens närmare två tiden! Upp igen i morse vid halv sju.

Idag har jag varit på min andra tyska lektion. Det är en tjej i gruppen som verkligen fattar noll och ingenting, och gör så att vi inte hinner med så mycket. Jag hoppas de flyttar henne från gruppen! Hon talar enbart spanska, och jag tvivlar på om hon ens kan lära sig ett andra språk. Hon tror fortfarande att Ich uttalas "it", och heisse "hati", trots att vi i flera timmar försökt få henne att förstå att det inte är så. Suck. Efter tyskan var det gymmet som gällde! Det var verkligen skitkul att komma dit. Han som visade mig hur alla maskiner fungerar, och som skrev mitt personliga träningsschema var super duktig på engelska, likaså han som stod i receptionen. Det är ju en fördel, när man själv inte hunnit lära sig så mycket tyska än.

Nej, nu ska jag se om jag kan gå på date med John Blund. I morgon är en ny dag med nya äventyr!

Usch, jag lär inte somna i första taget ikväll. Sov ut i morse, och gudarna ska veta att det behövdes. Men jag vaknade inte förens klockan elva, vilket innan jag kom hit till Schweiz var min normala uppstigningstid mer eller mindre. Men då la jag ju mig långt in på småtimmarna också. Jag ska upp 07.30 i morgon och följa barnen till skolan, så det blir väl lite kämpigt kanske.

Idag kom en tjej som heter Heike (tysk) hit och hämtade upp mig, sedan åkte vi in till Zürich centrum och gick runt på stan lite. Hon visade mig ställen som kan vara bra att känna till. Efter det gick vi och åt pizza. Jag måste faktiskt säga att pizzan var riktigt jäkla god, det är inte vanligt att man får en god pizza utanför Sveriges gränser av vad jag erfarit hittills i livet!


Lite kul bara:



Igår mötte jag Janina efter fotbollscupen, och vi två fördrev eftermiddagen med lite shopping. Nu har jag nya träningsskor, två par träningsbyxor (ena par blir nog mysbyxor istället) och en ny tröja. Skorna var de dyraste skor jag någonsin köpt, de kostade runt 130 CHF, vilket blir ca 900 SEK. Jag gillar inte att lägga ut mycket pengar på saker och ting, köper hellre på rea och sådant. Detta var rea. Och det var de absolut billigaste träningsskorna jag kunde hitta längs hela Bahnhofstrasse, som är den största shoppinggatan i hela Zürich. Här är det verkligen inte billigt att handla vill jag lova. Men det var i alla fall ett par adidas, som satt bra. Vi får väl hoppas att de ger valuta för pengarna!

Varför ha tråkigt när man kan youtubea (egenpåhittat ord, ja) lite?







Och så en där Björn visar att han inte har koll:

Är verkligen rysligt trött nu... Jag lär sova gott i natt, efter en långdag med fotbollscup och shopping i Zürich centrum!

Ibland undrar jag hur folk är funtade. Det finns många puckon ibland oss, men en del lyser lite klarare, som polstjärnan ungefär. Kolla in denna videon så ska ni få sen en av Sveriges alla polstjärnor. Hans föräldrar är nog inte de stoltaste i landet. Hoppas jag, annars är det ju fel på dem också. Detta är i och försig en sak som hyfsat ofta följer med uppfostran. Åsikterna som denna grabben har alltså. Men inte alla gånger. Själv hade jag en far som var så mycket rasist det bara går att bli. Sådan blev inte jag.



Ska man skratta eller gråta egentligen?

Här har ni däremot en av mina idoler, Soran Ismail, så ni kan få skratta lite! Han är grym!

Så där! Nu var det klart! Nu är man en såndär invandrarjävel ni vet. Idag var jag och hämtade ut mitt id på migrationsverket, eller vad man nu ska kalla det. Det är i alla fall Schweiz motsvarighet till migrationsverket. Nu har jag alltså fått mitt uppehållstillstånd. När jag ändå var i Zollikon centrum passade jag på att gå till banken och fråga hur jag skulle göra för att aktivera mitt kontokort, och det var lätt som en plätt, så nu är även det gjort. Snart trillar första lönen in, första Schweiziska skatt och pensionssparandet dras från den och på tisdag ska jag efter min tyskalektion gå och skriva in mig på gymmet som ligger vid Bellevue. Välintegrerad ska man satsa på att bli serru! Kan inte sitta hemma och häcka. Lära sig språket är a och o när man flyttar till ett annat land. Dock har jag inte tänkt bo här förevigt, men vem vet, det kanske blir två - tre år? Jag satsar på ett i alla fall, sedan får vi se hur det känns!

1.Ta tag i den bok som finns närmast dig.
2. Bläddra fram sidan 56
3. Leta fram den femte meningen

"- Femton pund räcker inte till både inackordering och undervisning, och det som fattas kommer genom donationer"



Det var den femte meningen på sidan femtiosex i boken "Jane Eyre" skriven av Charlotte Brontë. Har ingen aning om vad den handlar om ännu, för jag har precis börjat läsa boken. Jag fick den av "mormor" som en liten present. Hon hade köpt med sig tre böcker till mig från Sverige, snacka om att jag blev förvånad över att få present av barnens mormor, som jag aldrig ens träffat innan! Kul att läsa lite böcker på svenska igen. Även om jag läser allt fortare och fortare på engelska nu, så lär jag aldrig kunna läsa lika snabbt som när jag läser på svenska, det är ju faktiskt mitt modersmål!

Tänk att jag inte ens hinner blogga! Igår och idag har det varit fullt upp, imorgon är schemat lika fullspäckat. På lördag ska M spela fotbollscup, och jag ska följa med och titta på. Samlingen är klockan 06.30, så jag lär väl gå upp tidigare än så dags som jag ibland annars lägger mig efter en fredags kväll. Men vad gör man inte för laget liksom? Mr K är inte hemkommen ännu, och Mrs LK är sedan länge uppbokad på lördag. Cupen kom plötsligt så det faller på min lott att vara i publiken.

Idag gick jag och min nyfunne vän Janina till Starbucks (inte samma Starbucks som i tisdags dock) och fikade efter våran tyska lektion. Vi tog en liten promenad innan, och han räkna till fyra Starbucks på bara vår korta vandringsfärd. Jag förstår inte grejen, stället är så sjukt överreklamerat, så varför slå upp det i varje hörn? Kaffet och allt de har smakar precis som det gör på alla andra ställen som har samma grejer. Anledningen till att vi hamnade där idag igen var för att vi faktiskt inte hittade något annat café. Ska jag vara ärlig så tycker jag att McCafé i Frankrike (Mc Donalds eget café) har mer att välja på, och de har en speciell kaffe som jag älskar, Cafe Viennois, som inte finns på Starbucks.

Tyskan var hyfsat kul, men det är en tjej/kvinna (hon kan vara 20 eller 40, svårt att se faktiskt) som inte hängde med för fem öre, vilket gjorde att lektionen inte gick fort framåt precis. Jag hoppas innerligt att hon byter grupp, annars lär jag byta, för det blir ingen valuta för pengarna om man ska läsa ihop med henne. Det var totalt omöjligt att få henne att uttala orden rätt, bara det tog en evighet att gå igenom. Låter kanske elakt, men va sjutton, hur ska hon kunna lära sig tyska i en grupp där vi lär oss genom engelskan, när hon inte ens kan engelska? Jag frågade henne en väldigt enkel fras på engelska, vilket land hon var ifrån. Det tog en bra stund innan hon fattade. Trodde jag. Tills jag insåg att hon inte fattat alls, för hon förklarade för mig på spanska vad hon jobbade med. Min spanska är bättre än hennes engelska, och det vill inte säga lite, för jag har aldrig i mitt liv pluggat spanska, eller ens varit i ett spanskspråkigt land.

Så skulle man då haft sin första tyskalektion idag, men läraren dök aldrig upp. Men det gjorde inte så mycket, för redan innan lektionen började jag prata med en tjej som skulle vara med, hon hette Janina och visade sig vara finlandssvensk. Det kändes riktigt gött att få prata svenska med en ny person. Förvisso har hon lite brytning, men inte alls mycket, med tanke på att hon kommer från en liten kommun utanför Vasa i Finland, och inte alls är uppvuxen i Sverige. Hon var verkligen jätte trevlig, och jag är säker på att vi lär umgås en hel del under den tid då hon är i Zürich. Hon åker tillbaka till Finland i Augusti.

Till mina systrar, Camilla och Pamela:



This is my life med Kim Larsen, en av de bästa låtarna genom tiderna!

Det är skillnad på att vara nanny och att vara au pair, jag själv är nanny. Det skiljer sig lite från land till land vad kriterierna är för att kunna kalla sig nanny eller au pair. Detta är något som inte så många hemma i Sverige vet om, de flesta tror att nanny och au pair är samma sak.

Exempelvis så ska en au pair i Schweiz stanna mellan 12 och 18 månader. Sådan är inte min tjänst. Jag har en fast tjänst, alltså kan jag stanna här tills barnen blir så gamla att de inte längre behöver min hjälp här i familjen. Vilket lär dröja, med tanke på att flickan, A, är 6 år nu. Dessutom måste en au pair i Zürich ta tyska lektioner, minst tre timmar i veckan. Jag måste inte detta, utan det är något som jag och familjen LK har kommit överens om helt själva. Pappan i familjen är Schweizare och tycker att det är viktigt att man lär sig tyska om man ska vara i Schweiz. Jag håller fullt ut med honom, ska man bo i ett land ska man lära sig språket, annars ska man ta sitt pick och pack och dra! Att lära mig tyska har aldrig varit intressant för mig, men nu anser jag att det är ett måste, och tycker det ska bli kul. Något annat bra med att jag inte är au pair och inte kom hit genom en au pair förmedling är lönen. Jag tjänar drygt 10.000:- SEK mer i månaden än vad den genomsnittliga au pair lönen ligger på! Inte fy skam om ni frågar mig!


Allt detta fick jag som en liten present av fru LK igår när hon kom tillbaka från sin konsert ute i Europa! Super bra för mig som minst sagt har problemhy!

Familjen jag arbetar hos är underbar! Mamman är en av de mest genuina och omtänksamma människor jag mött. Pappan är uppvuxen i en väldigt rik familj, och har vuxit upp med mycket tjänstefolk i huset och under den tid då mannen verkligen var herre i huset. Det märks inte. Han är snäll och omtänksam och verkar vara väldigt mån om att alla ska ha det bra, och att alla ska bli behandlade rättvist. Barnen är två goa små ungar, ohc mycket intelligenta.

Och fru LK's mormor är utav en annan värld, så rar som hon är! Hon åkte hem till Sverige i morse, och jag kna garantera att jag kommer sakna att ha henne här i huset!

Kanske ska man ta och sammanfatta det gångna året, 2009?!

I början på året jobbade jag med att sälja Cambridge pulver i Trollhättan, ihop med min kära vän Linda. Det var ett roligt jobb och det blev många timmar i våran lilla soffa ihop med hundarna Bella och Svea. Samtidigt körde jag ut tidningen i "centrala" Lilla Edet. Gabriel hade varit borta från Sverige i tre månader i januari och jag bodde ensam med Andrius. Förvisso hade vi katterna Svea och Tiger hos oss.

Jag packade ihop hela mitt och Gabriels hem och ställde undan våra saker. För nu skulle även jag flytta till Frankrike. Den 24:e mars flyttade jag till Nice, och bodde åter igen ihop med Gabriel, fast nu även med en kompis från Nya Zeeland, Glen. I Frankrike fick jag jobb hos en familj med tre goa små grabbar. Våren var helt underbar, och i Frankrike kände jag mig snabbt som hemma!

Så kom sommaren, och med den en resa till Sverige för att fira lillbrorsans student som var i början av Juni. Väl i Sverige blev det så att jag stannade. Jag hade inget jobb över sommaren i Frankrike, men kunde däremot jobba en del i Sverige. Det var en fartfylld och helt underbar sommar, som mestadels spenderades ihop med mina systrar, eller Linda och hennes familj. Storasyrran stadgade sig, till min glädje med en av mina vänner Nisse! Verkligen roligt! Från midsommar till den 3:e Juli var vädret toppen, solsken och varmt varje dag. Svenskarna trodde de skulle få en fin sommar. Ack så fel. Från den 3:e juli regnade det nästan varje dag hela månaden. Utan att överdriva.

I augusti åkte jag tillbaka till Frankrike, och Gabriel kom tillbaka från medelhavets blå vatten. Vi njöt av den Franska sensommaren, som var varmare än Svensk högsommar. Det blev mycket bad och solande på stranden i Nice, och en och annan fest i Monaco. Tillsammans åkte vi till Sverige för att hälsa på allt och alla. Vi flög med ryanair från Marseille till Säve. Hemma i Sverige gick tiden i en rasande fart, och vi körde bilen genom Europa hem till Frankrike. Jag kan inte med ord beskriva den känsla det var att äntligen få komma hem till Nice igen, hur underbart det kändes inom mig när vi kom åkande ner från Alperna in mot Nice centrum. Vi var hemma.

Och hösten flöt på bra, men jag hade inte så jätte mycket jobb. Gabriel hade bytt jobb och var nu på en annan båt, men högre befattning och bättre betalt var han nöjd. Själv skrev jag lite annonser här och där på internet om jobb. Och jag fick napp. Familjen LK i Zürich kontaktade mig i början på november, och de flög mig från Nice till Zürich för att komma på intervju. Jag var i Zürich i tre dagar och åkte tillbaka till Nice med känslan av att jag skulle återvända till Zürich inom kort. Jag fick ett samtal några dagar efter mitt besök i Zürich, och de sa att de gärna ville att jag skulle komma och jobba för dem.

I december packade jag väskorna och begav mig till Sverige för att förnya mitt pass. Jag bodde hos lillsyrran. Det var inte så super kul att vara hemma, alla jobbade hela tiden, men helgen var rolig i alla fall. En dag senare än tänkt (på grund av allt snökaos runt om i Europa var det även kaos på flygplatserna) flög jag från Sverige till Nice. Dagen efter att jag landat i Nice begav jag och Gabriel oss till de sydfranska alperna och Isola 2000 för en skidåknings weekend. Min familj slutade fira jul för några årsedan, så skidåkning var det som gällde den 24:e december för mig! Vi åkte tillbaka till Nice. Dagen efter hemkomsten packade jag åter mina väskor, vi städade ur lägenheten och förberedde oss på ett liv i sär igen. Den 28:e december åkte jag till St Moritz i Schweiz och påbörjade mitt nya jobb som nanny.

Jag skulle väl kunna sammanfatta 2009 med ett ord tror jag: Resande.

Det blev många turer hit och dit. Jag tror att 2010 kommer bli lite i samma tecken.

Då var det dags, jag tänker nu visa er mitt lilla krypin!


Mitt ganska feminina badrum!

Det kunde nog inte varit mer feminint! Rosa är kanske inte den färgen jag själv skulle ha valt men det ser i alla fall fräsch ut. Golv värme är det dessutom, och det gillas skarpt när man ska upp ur badkaret!


Min lilla kokvrå!

En liten kokvrå med kyl, frys, kokplattor och förvaringsutrymmen, den är precis lagom stor för mig, och allt jag behöver finns och får plats här! Längs väggen mitt emot står en hylla där jag har stekpannor och alla dess möjliga tillbehör.


Sovrum/vardagsrum/köksbord

Här är då mitt sovrum, mitt vardagsrum och min matplats, allt i ett. Från fönstret har man en super mysig utsikt!


Massa garderober har jag!


Taget från sängen!


I min bokhylla <3


Utsikten mot sjön, från mitt fönster.



Utsikten uppåt trädgården, från mitt fönster

Idag fick mitt självförtroende en rejäl boost. Jag har inte dåligt självförtroende, nej nej, men det kan ju boostas ändå.

Det var så här:

Denna dagen har varit lite tung rodd här i familjen LK's hus. Barnen har avrit otroligt trötta, och saknar sina föräldrar mer och mer för varje dag, det är inte konstigt alls. De börjar nog bli lite små sjuka också, för både jag och Dora har åkt på en rejäl förkylning med huvudvärk och hosta. Så det har varit mycket bråk mellan A och M. De har även varit väldigt trotsiga mot mig och deras mormor. A vägra tillexempel sätta upp håret i morse, trots att hon mycket väl vet att det måste göras. Det tog ungefär 20 minuter innan jag fått i hårbanden. Det var så mycket liv på dem i morse att jag var tvungen att köra dem med bilen till skolan för att hinna i tid. Och vi bor ca tre minuters gångväg från skolan, i en vuxen människas takt.

Så det har alltså varit en tung dag så att säga. Man har fått "skälla" och gnälla mer på dem än vanligt, och vi har haft många diskussioner och argumentationer (små barn, små problem, stora barn, stora problem).

Men så i alla fall.

Nu ikväll när jag precis hade gått in till mig, och stängt dörren, hör jag hur M och A går med mormor utanför, påväg ner till lekrummet. Då säger M helt ur det blå "mormor, du vet, Pernilla är en av de bättre nannysarna vi haft, hon är en av de bästa, hon är så bra mot oss".
Jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen nästan. Jag vet redan att både Mrs K och Mr K är väldigt nöjda med mig hittills, och att de känner att de som de säger "äntligen hittat någon som det känns bra med och som de känner att de kan lita på". Men när jag hörde M 9 år säga så, så var det liksom som att få guldmedalj. För jag är inte den som fjäskar för barnen, eller försöker vinna dem med godis och liknande, som jag vet att många nannys gör. Jag låter dem inte få som de vill om vi har menings skiljaktigheter om hur saker ska göras. Jag kämpar tills de lyder, även om det så kräver att jag är sträng mot dem och måste vara hård ibland. För jag vet att i längden mår vi alla bäst om jag gör så. De får respekt för mig, och inser att jag inte bara är en "kompis" som många nannys kör på att vara, utan att jag faktiskt är en vuxen människa som är där för att ta hand om dem och hjälpa dem, och finnas där för dem när de behöver mig.

Jag har varit lite rädd att jag kanske varit lite väl hård på min sak, men när jag hörde M säga så, så insåg jag att nej, jag är inte för hård. Jag är nog alldeles lagom. För annars hade de inte sagt sådana saker. Och det märker jag ju för övrigt också, som att de gärna kramas med mig och sådant. Men att få höra de där orden var liksom beviset!

Jag är stolt över mig själv!

Kan lägga upp en bild jag verkligen gillar, en bild på min fina syster, som är den bästa storasystern man kan ha (förutom mig själv då, he he)




Fotograf: Niklas Gustavsson (han snodde min kamera och lekte lite)

I dag är jag - trött! Känns som ett återkommande koncept i min värld just nu. Det är så mycket på G och så mycket nytt så annat vore väl kanske konstigt. Tur är väl att jag är en person som gillar när det är många järn i elden.

Tänkte lite på det där förut med vem vore jag om jag inte hade gett mig ut i världen? För jag kan minnas att jag ända sedan jag var liten har velat ge mig av, komma bort. När jag var yngre tänkte jag att om jag inte hade lämnat tryggheten hemma i Lilla Edet, eller för all del, Sverige, då hade jag varit ingen. En nobody. Då tyckte jag att man var en nolla om man nöjde sig med att bara traska vidare på den stig som så många andra redan trampat upp för en, stigen hemma i ens egna skogar. Jag tycker inte riktigt så längre. Jag tycker inte att man är en nolla bara för att man väljer att nöja sig med det som finns att tillgå i ett Svensson liv. Men. Jag hade känt mig som en nolla om jag hade valt ett Svensson liv. Det är upp till var och en vad de har för drömmar om sina liv. Men jag hade personligen aldrig kunnat nöja mig med att stanna i Sverige. Hur kan man veta att man verkligen trivs i Sverige och vill leva där, om man inte testat på lite andra alternativ?

Jag är en person som verkligen värderar upplevelser framför materiella ting. Så att köpa massa snygga möbler och inredningsprylar har liksom inte varit intressant, eftersom jag vetat att jag en dag skulle ge mig av. Mitt och Gabriels hem var en salig röra av ihop-plock-möbler. Ärvda, köpta begagnade, något nytt. Inget dyrt. Förutom den förbannade tv:n då. Den är förbannad för att den är förbannat stor. Annars är den bra. Men nu står den hemma hos min kära mor och blir väl omhändertagen och säkerligen mer använd än den någonsin varit innan den kom dit. Samma med bilar, vi har haft ett par stycken vid det här laget. Sex stycken om man inte räknar med alla firmabilar Gabriel kört (och det gör man ju änna inte, de är ju inte ens egen). Våra bilar har varit billiga, och prisvärda! Polon lever än, och den lille rackarn har verkligen varit en trotjänare! Men jag måste säga att jag saknar min Mondeo! Den bilen gillade jag verkligen. Att jag fick 4000:- mer för den när den såldes än vad jag gav för den var inte fel!

Massa text och inga bilder. Fy på mig! Får bli bättring framöver!

Jag är så trött att jag skulle kunna somna sittandes. Men eftersom Mrs K's mor skulle komma hit ikväll, långväga, var jag tvungen att stanna uppe tills hon anlänt och gjort sig hemmastadd. Hon bor i Sverige, och påbörjade sin resa vid tiotiden i morse, och var framme runt halv nio nu i kväll. Hon är verkligen en supermysig mormor och verkar vara en väldigt rar person. Om jag fattat saken rätt har hon i hela sitt arbetsamma liv varit barnläkare hemma i Sverige, och jag kan mycket väl tänka mig att det var ett jobb hon passade utmärkt för.

Nu blir det till att sova. Familjens vän Iris har varit här hela dagen med sina två hundar Tanga och Samba. Barnen har givetvis jagat dessa två runt halva huset! Dessutom var det tennis för M och körsång för A idag, så jag hade att göra efter att skolan var slut. Blir lättare i morgon, då är det bara A som ska spela tennis medans M är aktivitetsfri hela dagen!

God natt!

I'll stand by you forever my little meerkat! I'll be you Pumba!



If the sky that we look upon
Should tumble and fall
And the mountain should crumble to the sea
I won't cry, I won't cry
No I won't shed a tear
Just as long as you stand, stand by me


Som ni kanske vet så är Gabriel min lille meerkat, min surikat. Han är väldigt lik detta söta lilla djur, och det är det inte bara jag som kommit på. Och just denna låten är en av de låtar som får mig att genast tänka på stunder ihop med Gabriel. Troligen främst för att den ideligen spelades på Riviera Radio 2007, då vi upplevde vårat första äventyr i Frankrike ihop. Den spelas ännu på samma kanal, men just de där resorna i den vita Nissan Kingcab vi hade till förfogande är de jag först kommer att tänka på. Hur vårt äventyr började, även om vi inte stannade i Frankrike så länge den gången, så var det genom den resan som Gabriel fick jobbet han hade innan.

---

Våra liv är i krig. I krig med drömmar, visioner och kärlek. Vi vill så mycket, men kan inte få allt på en och samma gång, vi måste lära oss att var sak har sin tid. Just nu lever vi ut våra drömmar, och då kan man inte alltid vakna upp i samma säng på morgonen, skratta åt samma film, eller dricka kaffe ihop.

Åter igen lever jag i en värld där mitt namn orsakar huvudbry. Alla jag känner i Frankrike/Monaco har mer eller mindre lärt sig att kalla mig någonting som börjar på P, sedan vad resten är, är väldigt olika. Men alla hade de ett namn på mig i alla fall. Allt från mitt riktiga Pernilla (var mer eller mindre bara Tom från London och Glen från NZ som kunde uttala det) till Perl, Vanilla, Penny, Penelope, Perla, Pnila, Pamela (!!! min syrra heter så) and so on and so on... Det var verkligen ytterst få gånger, om det ens någonsin hände, som folk uppfattade mitt namn rätt vid första försöket, hur tydligt jag än artikulerade. Men vet ni vad!? Jag gillar't! Det gör mig lite mer unik, lite lättare att komma ihåg. Dessutom är det ganska lätt att få igång en konversation med folk när du har ett namn som är mer ovanligt, och därav mer intressant än ett "vanligt" namn. Här i Schweiz, i St Mortiz var det en man som sa: "Oh, so your name is Manilla, what a wonderfull name!" och när jag berättade att det inte var Manilla, utan Pernilla svarade han: "Thats even better, never heard it before!"

Jag älskar mitt namn, och har alltid gjort det. Det är inte vanligt ens i Sverige, och jag gillar att vara lite annorlunda innan folk ens kommit längre än till mitt namn! Jag gillar att bli ihågkommen!

Penelope är nog det smeknamn jag vant mig mest vid, det är Bobbeys namn på mig. Har känt honom sedan 2007, men fortfarande lyckas han inte få till mitt riktiga namn!

Det har varit en ganska lugn men informationsrik dag idag. Mrs K åkte till Milano i förmiddags och ska vara borta en vecka. Mr K åker till New York på Tisdag, så efter det är ingen av föräldrarna hemma. Men Mrs K har fixat så att hennes mamma kommer hit långväga från Sverige för att hjälpa mig lite. Mest är det egentligen för att de inte vill att barnen ska bli lämnade så länge med någon som de faktiskt inte känner riktigt än. Både jag och de vet att jag hade klarat mig utan "mormor", men för att barnen ska känna sig trygga så gör vi så här, vilket jag tycker är bra.

Mycket resande i denna familjen, och jag är lycklig som kommer få ta del av lite av detta. Redan i februari ska vi till St Moritz igen, ett helt fantastiskt fint ställe. Dock är allt för lyxigt och för dyrt för oss dödliga människor, men jag älskar vinter och kyla, så jag njuter av naturen till 100% när jag är där! Till sommaren blir det New York i runt fem veckor tror jag, det ska bli spännande! Jag har aldrig varit på kontinenten Nord Amerika.

Att leva i en resväska är inte helt fel, man får se och uppleva mycket. En sak som är väldigt bra är att man kommer ifrån allt det där materiella ganska rejält. Hemma köper folk flashiga saker hela tiden för att impa på varandra eller för att de tror att de behöver dem, eftersom de sett dem på tv eller hört någon berätta om dem. Folk köper och köper och lägger prylar på hög. Konsumerar. Hamstrar. Tävla om vem som har vad, och jämför hela tiden.

Ännu en dag har passerat och ännu en gång har jag varit ute på äventyr. Det bästa med att leva så här som jag gör - på resande fot, är att det inte är lätt att falla in i ett ekorrhjuls liv, och man får så ofta uppleva nya saker som berikar ens liv!


St Moritz, Januari 2010


I morse vaknade jag och kunde konstatera att det hade fallit lite snö igen. Inte mycket, men det syntes i alla fall att det var nysnö. Jag hoppade i mina kläder och packade ner lite kartor och tågtidtabeller i min väska och gav mig ut i vinterlandet. Jag gick för första gången ner till Zollikons tågstation. Väl där kom jag på att jag hade glömt mitt halbtags abo (ett kort man betalar en engångssumma för, ca 2400 sek, så åker man för halva priset med alla tåg i Schweiz i tre år) hemma. Så jag fick betala fullpris. Men jag kom fram till Zürich hauptbahnhof i alla fall. Därifrån begav jag mig ut på stan och började min upptäcksfärd. Jag måste säga att de höga priserna här i Zürich chockerar mig. Exakt samma varor som hemma i Sverige eller Frankrike kostar mycket mer här. Inget vidare kul nu innan man hunnit få sin första lön. Och jag kan garantera att jag lär shoppa loss nästa gång jag lämnar landet, vilket troligtvis blir i Nice då.


Snögubben som jag och A gjorde i St Moritz!

Zürich är en väldigt vacker stad, och jag längtar tills våren och sommaren kommer så jag kan få se staden i sin fulla prakt! Jag köpte en engelsk bok vid tågstationen Zürich Stadelhofen, och ska börja läsa den senare i kväll. Hoppas inte jag läser ut den lika snabbt som den senaste boken jag läste, Body Double, som tog mig mindre än en vecka att plöja igenom. Men den var så otroligt bra så det gick som en dans att läsa den. Boken jag köpte idag, Keeping the dead, är av samma författare som Body Double, Tess Gerritsen.

Jag fick några frågor av "Total Pink" som jag tänkte att jag faktiskt kan svara på här, för det kanske är fler som är nyfikna!


"Vad har du för sysslor ??? Är du ledig ngn dag ?? Vad gör du på fritiden ??"

Mina sysslor är först och främst att lämna/hämta barnen i skolan då deras mor inte har tid. Även att få upp slashasarna ur sängen på morgonen (morgontrötta barn!) och se till att allt är i sin ordning inför skoldagen. Efter skolan är det olika träningar som de ska lämnas/hämtas på, så som balett, fotboll, kör/sång, tennis, modern dance, hiphop och golf. Detta är en aktiv familj, och barnen verkar tycka att det är väldigt kul att hålla på med så många saker. Är deras mor och far inte hemma blir det jag som gör läxorna med dem (inte lätt när de är på tyska, men när det är engelska går det som en dans!) och fixar middag åt dem. Även får dem i säng. Det är även min uppgift att hålla rent och snyggt efter barnen, alltså plocka i ordning deras leksaker om de sprider dem runt huset (vilket de sällan gör, de har varsitt rum och ett stort lekrum) och gå ner med deras tvätt till tvättstugan, och även ta upp den rena tvätten. Som tur är så behöver jag varken tvätta eller städa, jag behöver inte ens plocka in disken efter dem på morgonen om jag inte vill (vilket jag gör ändå), eftersom familjen har en städerska som kommer varje vardag.

Så det är helt enkelt väldigt mycket kring barnen och inte så mycket mer. Förutom att jag ska handla mat åt familjen en gång i veckan och lämna/hämta kläder från kemtvätten samma dag.




Om jag är ledig beror helt på. Mamman i familjen är operasångerska och har väldigt varierande schema, men ibland kan hon vara borta ett par dagar i rad, ibland en vecka eller så. Hon har sagt att när det är så, så vill hon ha barnen helt själv ett par dagar efter att hon kommit hem.  Men jag kommer ha mer eller mindre varje vardagsförmiddag (fram till 15.15) ledigt, då barnen är i skolan. Detta tack vare att jag inte behöver städa eller så.


Fritiden har inte kommit igång riktigt ännu, jag har ju precis kommit hit, så jag har fått "in skola" mig ganska mycket hittills. Men nu när ledigheten kommer ska jag börja plugga tyska på en språkskola här i Zürich, och jag har fått ett gymkort av familjen, så träning lär det bli framöver. Känner inget folk alls här än, men får väl se till att komma ut bland folk och socialisera mig snart!

Sitter här i min lilla lilla lägenhet på Guggerstrasse och njuter så av att ha ett eget krypin! Det är verkligen guld värt, och jag hade inte pallat med detta jobbet om jag bara haft ett rum hos familjen eller så. Men här har jag det bra, allt jag behöver finns och jag betalar ingenting för det! Mat och hygienartiklar är det jag behöver stå för själv. Det känns verkligen som om jag har hamnat hos en underbar familj, och det enda hinder för att jag ska må bra här är frånvaron av mina nära och kära. Verkar det som hittills i alla fall.

Som tack för att jag klarade av att så abrupt bli inslängd i jobbet som jag blev när jag anlände i Schweiz så ska jag få ett helårs gymkort! Mrs K var jätteglad att jag åtog min ansvaret för barnen redan samma dag som jag flyttade hit, och skötte allt utan hennes hjälp under en vecka, medans hon var och jobbade på en opera. Det var inte alls planerat, utan jag skulle precis som mina företrädare få en mjukstart med hela familjen. Men hon åkte några timmar efter min ankomst, och plötsligt så var jag redan aktivt arbetande.

Det är så skönt att ha ett hem man vet att man kan stanna på ett tag nu. Hem ljuva hem.

Nu börjar vardagen här i Schweiz så sakteliga ta form. Idag var det upphämtning vid skolan av M, för att köra honom raka vägen till tennisen. A åkte med en kompis till kören som hon sjunger i. Där hämtade jag och Mrs K upp henne efter att ha varit hos slaktaren, banken och Schweiz motsvarighet till försäkringskassan. Jag är numera inskriven i Schweiz som boende och arbetande. Jag betalar skatt och pension här. Jag har även öppnat ett bankkonto idag, kan ju vara bra att ha när lönen ska trilla in.

Jag åt middag med familjen idag igen, vi åt Spätzli med en väldigt traditionell Schweizisk köttgryta. Gott var det vill jag lova. Blir till att köpa mig lite Spätzli minsann. Har varit på Coop och laddat upp min kyl lite idag, så nu blir det flingor till frukost snart! Det var kul att köra runt lite i min silvriga lilla Polo, och än har jag inte kört vilse. Men det kommer säkerligen!

Tänk hur lätt man kan förbättra en halvtaskig bild i Photo Shop!





Bort med två störande skidåkare och bort med massa störande skuggor i snön! Sedan finns det alltid ett och annat mer man kan göra...!

Så gott folk, nu kommer jag definitivt vara online lite oftare. Eller ja, mycket oftare. Nu har vi nämligen anlänt i Zürich, och jag har börjar göra mig hemmastadd i min nya lilla lya.


Ett litet hus i Suvretta, St Moritz.


Vistelsen i St Moritz var toppen! Det var verkligen otroligt fint där uppe bland alla dalar, berg, snö, djupa skogar och öppna vidder. Precis utanför mitt sovrumsfönster hade de en liten plats för mat åt rådjur, så när som man tittade ut stod det alltid en liten rackare eller flera där. I morse såg jag sju på samma gång.
Lyxen i St Moritz är obeskrivlig. Folk är så rika att de lätt kan torka sig i arslet med 100$ sedlar. Lätt. Vi bor tillexempel grannar med familjen som äger Gucci. Och huset intill som nyss sålts, ägdes av de som äger Hugo Boss. Så det är på den nivån vi är. Familjen jag bor och jobbar hos äger flera världskända företag. Innom alla möjliga branscher. Igår åt vi middag på Hotel Suvretta, som är ett väldigt lyxigt ställe. Var och varannan dam var klädd i päls (usch!) och barnen såg ut som små prinsar och prinsessor hela högen.


Snö finns det gott om i St Moritz...

Igår åt jag, Mr K och Mrs K rysk kaviar (såndär svindyr, inte sån man kan köpa på Ica) med champagne till lunch. Enbart för att de hade det hemma och inte orkade släpa med det hit till Zürich. Helt sjukt om ni frågar mig, att vid lucnh öppna en flaska champagen och äta rysk kaviar, bara för att man inte orkar ta med det från ena huset till det andra. Men så lever folk här. När jag blir stor ska jag också bli rik.


Mr K står på gårdsplanen, M står precis framför mig och A sitter nedanför M.

Familjen jag jobbar för har inte bara mig som anställd i hemmet, utan även en hushållerska. Så vi är två heltidsanställda här i hemmet. Jag ska också bli så rik att jag slipper städa och allt sådant, vore inte det skänt! Tänka bara vad vi två kostar dem! För vi båda jobbar vitt och får lagliga löner med skatt och pension och allt. Och det är inga dåliga löner heller, jag kommer få ut mer än jag någonsin fått per månad. Jag kommer definitivt få ut mer än jag hade kunnat få ut om jag hade jobbat i Sveriga, som outbildad 22årig tjej. Om jag hade tagit ett lärlingsyrke innom bygg eller industri skulle jag kunnat få liknande lön, men aldrig innom ett "kvinno yrke".


I förgrunden, en skidbacke, i mitten St Moritz Dorf, i bakgrunden, alptoppar.

Nej, mycket tjöt här. Nu ska jag njuta av att ha kommit "hem" och packa upp det sista. Ska bli skönt att inte resa nu på ett tag. December blev en hel del väskpackning. Nice -  Sverige. Sverige - Nice. Nice - Isola. Isola - Nice. Nice - Zürich, Zürich - St Moritz. St Moritz - Zürich.

En väg i St Moritz. Ganska mycket snö, och mer kommer det hela tiden!

Still alive, jo. Har bara väldigt mycket att göra just nu, men så fort vi kommer till Zürich blir det mer uppdateringar. Är i St Moritz ännu.


Från mitt sovrumsfönster i St Moritz.