Börjar fundera på om jag blivit en bokmal? Näe fyyy! Det är nog bara så att jag har lite tid över nu och då, då passar jag på att ha en bok i närheten, för man hinner inte så mycket annat under dessa korta stunder. Dessutom kan det vara smidigt att ha en bok med sig när man kollar ungarna, då de har någon aktivitet osv. Läser nog hyfsat fort också. Har hittills läst 18 böcker i år. Nu ska jag påbörja min 19:e. Får se vilken det blir.

Sitter här och drömmer om helgen som komma skall! Lyssnar på lite musik och hoppas att helgen blir så b ra som jag verkligen vill att den ska bli!








Och årets bästa:

Nu är man beviljad inresa till USA av iallafall ESTA. Vi får se hur det går när man står i tullen och ska in, de är ju lite kinkiga amerikanarna! Men men, kul ska det bli att utforska Long Island, främst The Hamptons, och även New York. Ett nytt äventyr här i livet, med tanke på att jag aldrig korsat Atlanten förr. Ja, innan i våras hade jag aldrig varit utanför Europa. Nästan. Bara Tunisien, men det är ju nästan Europa. Till våren blir det Afrika igen om jag jobbar kvar här, vilket jag troligen gör, de vill ju ha kvar mig! Men i alla fall, då blir det Marrakech.

Efter USA blir det en mellanlandning här hemma i Schweiz för att ladda om bagaget, sedan slänger jag mig på ett plan till gamla Svedala. Kanske låter trist att tillbringa min treveckors semester i Sverige, men om man tänker på att jag varit i Nice(mars), Italien (skidåkning i mars), Hong Kong, Langkawi och snart USA så kan jag ju inte påstå att jag lider brist på resande just nu. Så en lugn paus i Sverige (lugn???) skadar inte!!

Ikväll jobbar jag så det blir inte ner på stan (tur, öl är inte nyttigt!!!) utan en lugn kväll framför datorn eller med en bok (Falling angels av Tracy Chevalier). Jag har nyss läst ut Angels & demons (ja, Änglar och demoner men jag läste den på engelska) av Dan Brown och måste säga att den var inte så bra. Den dög när man hade tråkigt, inte till att streckläsa! Hoppas The Da Vinci code är bättre, för jag köpte den samtidigt som Änglar och demoner! 

Måste slänga in en låt innan jag lägger mig, den var på radion precis nu. Den är så otroligt fin!

Ni får en länk:

http://www.youtube.com/watch?v=ML_-d-UFOkg

Det här med att blogga hinns inte riktigt med längre! jag gillar egentligen att blogga, men har man mycket annat för sig så kommer självklart bloggen inte upp bland de första tankarna på dagordningen!

Återigen har jag lyckats med en tokig helg i Zürich. Jag inledde lördagskvällen med att gå på Opera i Grossmünster. Det var annorlunda. Jag var där med familjen, barnen var som små änglar, i tre timmar satt de på varsin stol och var knäpptysta! Lille M satt bredvid mig och hade en bok med sig, så jag sneglade över axeln på honom och läste hela boken! Ha ha, lite illa kanske. Men opera är inte min grej helt enkelt, jag är inte tillräckligt kulturell antar jag.

Så fort jag och familjen skildes åt utanför Grossmünster slängde jag upp ölen jag hade i väskan och drack den när jag gick längs Nideldürfs gator. Jag kom fram till Kontiki när Minna och Fam stod utanför och pratade med två killar. Kvällen på Kontiki blev mycket lyckad, så lyckad att jag inte riktigt minns hur lyckad kan man väl säga. Men jag hittade återigen hem, landade här i min lya runt 8.00 i söndags, ungefär.

Nu sitter jag och youtubar igen, det blev Bob Marley ikväll!



Igår blev det en promenadochmcdonaldskväll på stan ihop med Maria. I förrgår var det likaså, fast då var även Minna med. Vi tog oss ut till flygplatsen också för att shoppa lite, jag äger nu ett par nya shorts!







Lyssna till Bob Marleys visdomsord nu mina vänner!

Lyssnade på radion idag när jag var på väg till Küsnacht för att lämna Mr.K's skjortor för strykning, och som kom Aerosmith på! Det var längesedan man hörd den musik, så nu ikväll har jag Aerosmithmaraton!



Musik är livet!


Denna minns väl alla!!
De som sett filmen Not another teen movie lär ju känna igen den om inte annat!

Idag har jag varit på ett bibliotek och lånat böcker, för första gången på århundraden, minst. Det var dock inte till mig, utan det var lilla A som lånade. Hon är en riktig bokmal, och det gillas skarpt av deras mor, som tycker det är bra att barn läser. Vilket är helt rätt. För att vara bara 6 år så läser A otroligt bra, hon har börjat skolan ett år tidigare än andra barn, och går nu i första klass, men läser samma böcker som de i andra klass gör. Hon läser dessutom på svenska, tyska och engelska. Inte bara ett språk alltså.

Själv läste jag två och en halv bok under en och en halv vecka, då vi var i St Moritz. Den första jag läste var n som hatar kvinnor av Stieg Larsson, den andra var Kvinnorna på stranden, författaren minns jag inte längre, och den jag läste halvt ut var Flickan som lekte med elden, också av Stieg Larsson. Resten av den läste jag ut i söndags, och nu är jag inne på tredje och sista i Milleniumtriologin, Luftslottet som sprängdes.


Dagens musik är kära gamla 3 Doors down, som jag lyssnat på sedan 2000. Denna låter är så bra, och det är en sådan låt som man själv kan känna skulle kunna komma rakt från ens eget hjärta (inte för att jag är säker på att jag verkligen har ett men). Fast 3 Doors downs absolut bästa låt är Kryptonite. Utan tvekan.




I think i've walked too close to love
And now i'm falling in
Theres so many things this weary soul can't take
Maybe you just caught me by surprise
The first time that i looked into your eyes

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
Feel like home

This life aint the fairy tale we both thought it would be
But i can see your smiling face as it's staring back at me
I know we both see these changes now
I know we both understand somehow

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
They feel like home
(hold on, you're home to me)

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
They feel like home

Måste lägga in en väldigt bra låt... När jag väntade på att barnen skulle koma utrusande från sina klassrum idag stod jag med min hederliga gamla Jens Of Sweden MP3 spelare (den var fan en värsting på sin tid, men ska eventuellt bytas ut mot en Ipod nano nästa månad) och just denna låt gömde sig bland min musik.

Idag när jag stod på crosstrainern och precis tänkte ge upp och kliva ner kom en låt jag verkligen diggar, så det var bara till att stanna kvar och svettas lite till.



Verkligen bra med inbyggd TV i alla crosstrainers/spinning cyklar/löpband och diverse maskiner. Dessutom finns uttag för hörlurar, så man slipper höra en salig röra av kanaler. För det är ett brett utbud med kanaler. Många tyska givetvis, även engelska och franska. Men jag är trogen till MTV. Dock är det tysk MTV, men det gör inget, man får vidga sina vyer ser ni. Jag har just upptäckt att jag av någon knäpp anledning gillar en tysk rap låt, som egentligen låter ganska... Ja? Inte min stil men.

Kalla mig galen eller vad ni vill, men av någon anledning gillar jag denna låten:



Jag har ingen aning om vad som flugit i mig. Kanske är det att den är så skön att gymma till? Eller köra bil till? Tyvärr kan jag inte hitta någon version som har samma tempo som den de sänder på MTV/radion. Den är bättre än denna. Bara så ni vet så sjunger han "händerna i byxfickorna" lite då och då...?

Ska vi avsluta med en riktigt smörsång, men som jag inte kan låtabli att sjunga med i när jag rullar fram på Zürich många och långa gator? Ännu en låt helt utanför min smak, men den fastnar. Vad har hänt med min musiksmak???? Nej, ingenting tror jag, jag har alltid varit ganska öppen för olika stilar. Det beror oftast på vilken situation jag är i, eller vilket skede i livet jag är i, vilken musik jag lyssnar på. Sen gillar jag att anamma musik från olika länder, så som Frankrike och nu Tyskland, då det blir lite mer variation än all den där Sony/BMG styrda musiken som rullar på radion hemma i Sverige.

Vad säger ni, suger alla tre låtarna eller får någon godkänt?

Satte på en film förut, P.S I love you. Verkade inte alls vara en film i min smak, men jag hade inte så mycket annat att välja på, så jag tänkte att jag får väl ge den en chans. Den var inte så bra, inte så dålig. Den gick an, men verkligen inget jag hade kollat på om jag haft andra alternativ. Dock älskar jag irländsk dialekt, så det var ju ett plus! Men till min irritation la filmen av strax halvvägs igenom, och av någon anledning verkar det som om man bara kan se just dit, och inte längre. Tur att det inte var en bra film! Typiskt att det ska bli så när jag väl ser på film. För det gör jag inte ofta vill jag lova! Just nu sitter jag och lyssnar på en av tidernas bästa låtar, When the children cry, med White Lion.

En låt som jag tycker passar bra in på mig och mina älskade systrar:



I wanna be young the rest of my life
never say no - try anything twice
til the angels come and ask me to fly
I'm gonna be 18 til I die - 18 til I die

can't live forever that's wishful thinkin'
who ever said that must of bin' drinkin'
don't wanna grow up I don't see why
I couldn't care less if time flies by

18 til I die - gonna be 18 til I die
it sure feels good to be alive
someday I'll be 18 goin' on 55! - 18 til I die

anyway - I just wanna say
why bother with what happened yesterday
it's not my style I live for the minute
if ya wanna stay young get both feet in it - 18 til I die

a 'lil bit of this - a 'lil bit of that
'lil bit of everything - gotta get on track
it's not how ya look, it's what ya feel inside
I don't care when - I don't need ta know why

18 til I die - gonna be 18 til I die
ya it sure feels good to be alive
someday I'll be 18 goin' on 55! - 18 til I die
ya there's one thing for sure - I'm sure gonna try

don't worry 'bout the future - forget about the past
gonna have a ball - ya we're gonna have a blast
gonna make it last - 18 til I die



HÄR HITTAR NI LÅTEN PÅ YOUTUBE!

älskar Lily Allen! hela hennes stil, och speciellt hennes texter!



Would you please take me away
from this place
I cannot bear to see
the look upon your faces
And if there
is some kind of god
do you think he's pleased
When he looks down on us
I wonder what he sees
Do you think
he'd think the things we do
are a waste of time
Maybe he'd think
we are getting on just fine
Do you think he's skint
or financially secure
And come election time
I wonder who he'd vote for

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

Do you think he'd drive
in his car without insurance
Now is he interesting
or do you think he'd bore us
Do you think
his favourite type of human
is caucasian
Do you reckon
he's ever been done
for tax evasion
Do you think he's any good
at remembering people's names
Do you think he's ever taken
smack or cocaine
I don't imagine
he's ever been suicidal
His favourite band
is Creedence Clearwater Revival

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long

1.Ta tag i den bok som finns närmast dig.
2. Bläddra fram sidan 56
3. Leta fram den femte meningen

"- Femton pund räcker inte till både inackordering och undervisning, och det som fattas kommer genom donationer"



Det var den femte meningen på sidan femtiosex i boken "Jane Eyre" skriven av Charlotte Brontë. Har ingen aning om vad den handlar om ännu, för jag har precis börjat läsa boken. Jag fick den av "mormor" som en liten present. Hon hade köpt med sig tre böcker till mig från Sverige, snacka om att jag blev förvånad över att få present av barnens mormor, som jag aldrig ens träffat innan! Kul att läsa lite böcker på svenska igen. Även om jag läser allt fortare och fortare på engelska nu, så lär jag aldrig kunna läsa lika snabbt som när jag läser på svenska, det är ju faktiskt mitt modersmål!

I'll stand by you forever my little meerkat! I'll be you Pumba!



If the sky that we look upon
Should tumble and fall
And the mountain should crumble to the sea
I won't cry, I won't cry
No I won't shed a tear
Just as long as you stand, stand by me


Som ni kanske vet så är Gabriel min lille meerkat, min surikat. Han är väldigt lik detta söta lilla djur, och det är det inte bara jag som kommit på. Och just denna låten är en av de låtar som får mig att genast tänka på stunder ihop med Gabriel. Troligen främst för att den ideligen spelades på Riviera Radio 2007, då vi upplevde vårat första äventyr i Frankrike ihop. Den spelas ännu på samma kanal, men just de där resorna i den vita Nissan Kingcab vi hade till förfogande är de jag först kommer att tänka på. Hur vårt äventyr började, även om vi inte stannade i Frankrike så länge den gången, så var det genom den resan som Gabriel fick jobbet han hade innan.

---

Våra liv är i krig. I krig med drömmar, visioner och kärlek. Vi vill så mycket, men kan inte få allt på en och samma gång, vi måste lära oss att var sak har sin tid. Just nu lever vi ut våra drömmar, och då kan man inte alltid vakna upp i samma säng på morgonen, skratta åt samma film, eller dricka kaffe ihop.

Jag är ingen tv-freak, och absolut ingen följa-en-serie-freak. Jag tycker nästan det är sorgligt när folk blir så där besatta av serier att de planerar sina dagar (oftast kvällar dock) efter dem. Nåväl, om man följer en serie, eller max två, slaviskt tycker jag det är normalt. Om den går en gång i veckan, max två. Går den oftare har man inget liv om man slaviskt följer serien/serierna. Enligt mig. Summan av kardemumman blir nog att jag tycker att om man mer än två gånger i veckan slaviskt sitter framför tvn för att kolla på en viss serie, är man sorglig. Det finns en grej jag följer just nu, Arga snickaren. Men jag skulle aldrig blir ledsen om jag missade ett avsnitt. Dessutom går det mesta att ladda ner eller ses via webb tv nuförtiden.

Men. Det finns en serie jag faktiskt vill se varje jäkla avsnitt av. En serie som är något utöver allt annat. How I met your mother. Seriernas serie. Komediernas komedi. Jag och Gabriel har köpt de tre första säsongerna på DVD. Men jag kan lova er att om vi hade haft internet i lägenheten hade vi inte köpt dem, då hade vi nöjt oss med att kolla på det som finns på webb tv.

Klockan närmar sig elva och jag är dödstrött. Gick upp vid tio, efter många gångers znoosning. Jag försöker verkligen att inte gå upp allt för sent, men hur ska man lyckas med det när man somnar senare och senare för varje gång? I natt var jag helt uppslukad av min bok. Det är livsfarligt när jag börjar läsa en bok, för jag ligger gärna vaken nätterna igenom och läser tills ottan närmar sig


Boken jag är besatt av just nu

Nu ska jag strax ge mig ner mot stan, ska ner till lägenheten i Vieille Ville och möta min tyska lärarinna. Känns inte lockande att plugga idag när huvudet är tungt som en vatten melon pågrund av för lite sömn. Men det kommer nog gå fint ändå.

Jag älskar de tillfällen då man stoppar in en okänd CD skiva i bilstereon (enda stället man använder CD skivor nu förtiden, och knappt där ens sedan vi skaffade vår FM sändare som man kan koppla till mp3:n eller mobilen osv) och upptäcker att där finns en låt man verkligen gillar men kanske aldrig hört förut, eller som rentav bara fallit i glömska. Vi har en sådan skiva i vår bil just nu, en skiva med okänd ägare och skapare. På denna skiva är en låt som jag älskar, en ganska gammal låt, En flicka som är stark. Gabriel frågade mig vem som gjort låten och jag sa att det var Mimikry. Han tyckte det lät som Hjalle och Heavy, och jag svarade att om jag inte missminner mig så var de med i Mimikry, men jag var inte säker.



Som den kunskapsnörd jag är gogglade jag Mimikry när jag kom hem och konstaterade att ja, Hjalle och Heavy är stommen i Mimikry. Det lustiga är att jag lyssnade på Mimikry redan 2002, kanske till och med tidigare. Jag minns tydligt alla de kvällar jag och Evelina tillbringade i hennes rum med hennes bror, då vi lyssnade på band som Mimikry, Charta 77 och Dia Psalma. De två förstnämnda upptäckte jag troligen i slutet av 90, början av 2000- talet. Dia Psalma har jag hört spelas så länge jag kan minnas nästan.



Musik kan verkligen väcka själen till liv, och minnen man trodde föralltid var utsuddade kan åter igen få sin skärpa om man lyssnar på vissa låtar. Just Mimikry och Charta 77 får mig att tänka på moppe tiden då allt i livet bara var ett äventyr, och inget kunde plocka ner en från ens drömmar bland molnen.

Sedan Gabriel tog sig an boken El Choco är han onåbar. Han har helt givit sin själ till boken och tar fram den vid varje litet tillfälle som ges. Det är livsfarligt att låta honom ta med den in på toa, då ser jag inte röken av honom på bra länge vill jag lova! Det är ytterst sällan en bok fängslar min bättre häflt så som denna. Jag har lästen, och förstår dess trollbindande kraft. Jag upplevde samma sak. Från första till sista sidan är boken bra. Den som inte läste den har missat något. Vårat exemplar här hemma har lästs av Gabriel, mig och mina två systrar och börjar nu bli ganska sliten. Får köpa en egen upplaga någon gång, denna är ju min yngre systers.


Gabriel med El Choco i högsta hugg

Boken handlar om hur en ung kille vid namn Jonas Andersson, från Kungälv strax norr om Göteborg åker fast i Bolivia för att ha försökt smugglat kokain till Sverige. Man får följa Jonas genom hans tid i det bolivianska fängelset El penal de San Pedro. Det är ingen dans på rosor, och varje dag kan vara din dödsdag på ett bolivianskt fängelse. Men för Jonas blev hans tid i Bolivia vändpunkten i hans liv som tog honom från kriminalitet och droger. Kärleken till en ung boliviansk flicka leder till att han under sin tid som fängslad blir far till en liten tös.


Bilden är lånad här

Jävligt cool!



Här hittar ni denna på Youtube!

Lili Allen gör bra musik, och har ofta ett starkt och tydligt budskap i texterna.



"Friday Night"

Friday night last orders at the pub,
Get in the car and drive to the club,
There's a massive crowd outside so we get in to the queue
It's quarter past 11 now we won't get in till quarter to two.

It's quarter to and we get to the front,
Girl on a guest list dressed like a c***
She asked security to check inside my shoes,
You can play this game with me but you know you're gonna lose.

Looked me up and down,
I don't make a sound,
There's a lesson that I want you to learn,
If you're gonna play with fire then you're gonna get burned,

Don't try and test me cos you'll get reaction,
Another drink and I'm ready for action,
I don't know who you think you are,
But making people scared wont get you very far.

In the club make our way to the bar,
Good dancing love but you should have wore a bra.
Guy on the mike and he's making too much noise,
There's these girls in the corner wanting attention from the boys.

I see these girls and they're shouting through the crowd,
Don't understand why they're being really loud.
They make their way over to me,
They try to push me out the way,
I'll push her back, she looks at me and says,
What you tryna say?

---

---

Foto: CEN/ Europics

"Jag var rädd att han skulle döda mig"

När den äkta mannen kom hem hittade han frun i säng med en älskare. Älskaren tog sig ut genom fönstret och ut på ett luftkonditioneringsaggregat för att undkomma den rasande äkta mannen. Men naken och rädd och hamnade han i stället på en bild som sprider sig över världen i rasande takt.


Så är inledningen på artikeln som jag precis hittade på aftonbladet.se. Uppenbarligen hade den flyende älskaren liten snopp, för så här står det i artikeln:

"– Människor skrattar åt hur jag såg ut naken – men jag vill poängtera att det var en väldigt kall dag, tilllägger Sung Meng."

Något som är bra med att bo i just Frankrike är att de satsar mycket på nationella förmågor, mest eftersom de är ganska usla på engelska här. Vad som är positivt med just det är att musik och allt annat innom media blir mycket mer varierat än hemma. Och det finns mycket bra fransk musik, tro det eller ej! 


Either you like him, or you hate him.

Jag är ingen såndär som brukar kolla på program som typ Idol och Lets Dance och annan sådan skit. Men ikväll hade jag tråkigt och min msn vägrade låta mig prata med de som var online (varför???) så roade jag mig istället lite med youtubande. Där trillade jag över lite Idol klipp, och när jag såg på detta rös jag nästan, så sjukt grym var grabben:




Om Sverige tillåter kan han gå långt. Riktigt långt. Men Idol är ju ett program som styrs mycket av tittarna, tyvärr. Det är ju inte alltid de som sjunger och uppträder bäst, som vinner, nej, det är de som vinner alla fjortisars hjärtan. Nej, alla som ser på Idol är inte fjortisar, men många. Väldigt många. En annan vanligt förekommande grupp Idol tittare är nolifers. Folk som inte har mycket till "irl" (in real life) liv, utan följer all skit som går. Oftast är detta tjejer, skulle jag gissa mig på en ålder skulle det väl hamna mellan 18-30 eller så.

Sedan finns det givetvis andra slags Idol-tittare också. Antar jag.

När jag stod och väntade på bussen från flygplatesn nu i eftermiddag kom det ett par och ställde sig bredvid mig, som tydigen skulle med samma buss. Så frågade de plötsligt om jag ville ha en biljett, de hade lämnat av en kompis och skulle nu åka hemmåt igen, och hade kvar kompisens biljett! Jätte schysst! Flygbussarna kostar 4€, och med de biljetterna kan man åka hur mycket buss eller spårvagn man vill längs rivieran i ett dygn. Så visst tackade jag och tog emot!

Jag var inte sämmre jag än att jag gav bort biljetten när jag gick av spårvagnen. Jag frågade första bästa kvinna om hon ville ha den och visst verkade hon bli lika glad som jag blev när jag fick den.

Detta fick mig att minnas en film jag sett, Pay it forward (skicka vidare). Den rekomenderar jag!

Nu ska vi nana! Har precis sett på Madagascar 2, den var väl rolig, men känns som om de hade idé torka när de gjorde den. Ett lejon som skiljs från sin familj, ska bli kung bla bla bla... känns lite mycket The Lion King över det hela. Och den lilla figuren som blir förföljd av hajen? En liten biroll som är så ful att den blir söt? Råkar ut för trubbel? Känns som ekorren i Ice Age. Bättre film har jag definitivt sett.

Nu blir det till att sova! God natt!

Vem av oss födda på 80-talet minns inte Lili & Susie? Att de nu är aktuella igen gör dem väl ännu mer oförglömliga. Jag minns tydliget ett avsnitt av Disneyklubben där de medverkade. Jag minns till och med att det var Johan Petersson som presenterade dem. Jag var fem år när disneyklubben började sändas, och ungeför 6,5 när de la ner. Jag minns inte Lilis & Susies låtar särskilt väl alls, men jag känner igen Oh mama när jag lyssnar på den.


Disneyklubben och Disneydags var de klart bästa barnprogramen under min uppväxt, de sände i alla fall de absolut bästa tecknade serierna jag minns, Luftens Hjältar, Räddningspatrullen, Darkwing Duck, Duck Tales och Bumbibjörnarna. Jag minns att största favoriten av dem alla för både mig och mina småsyskon var Darkwing Duck. Men den serien minns jag att de lade ner efter att barn hade dödat andra barn i Sverige och framförallt Norge. De tyckte helt enkelt att Darkwing Duck var för våldsamt. Jag och mina syskon blev väldigt besvikna, och tyckte det var löjligt.

"Disneyledningen stoppade den brittiska synthpopduonn Erasure från att i augustii 1992 medverka i Disneyklubben med motiveringen att sångaren Andy Bells öppet homosexuella läggning var "opassande". Så står det på Wikipedias sida om Disneklubben. Tänk vad hemskt fördomsfulla folk är! Tur att detta var för över femton årsedan!

Idag hade Gabriel sovmorgon, till halv två! Detta på grund av att resten av besättningen hade halva dagen ledig. Men Gabriel har vakten i kväll, så han måste vara på båten. Nu ska vi snart äta fukost/lunch. Det blir lite pasta carbonara, något jag vet att Gabriel älskar.

Igår när han kom från Monaco mötte jag upp honom nere vid Riquier, sedan gick vi ner till hamnen och tog varsin kaffe och bara njöt av livet. På vägen tillbaka passade vi på att leta upp den engelska butiken i Nice, och oj vad nöjda vi var när vi gick därifrån! Det visade sig att de hade en hel vägg med hyllor fyllda med begagnade engelska pockets. Vi trodde vi skulle behöva betala runt 3-4 € styck, vilket var delvis rätt. Om man vill köpa en bok kostar det 3 €, men man kan om man vill, även byta in sina gammla mot en ny. Så om man väl äger en pocket är det bara att gå dit och byta när man läst ut den, helt gratis. Så akn man hålla på så! Super bra, och ett smart sett att locka kunder på tror jag!

Jag hade med mig fyra pockets på engelska när jag flyttade hit, vi köpte varsin igår, så nu har vi sex! Jag valde en till med Elizabeth George, Carless in red. Jag gillar henne och har bland annat läst Deception on his mind och With no one as a witness. Vad jag minns har jag aldrig läst någon av hennes böcker på svenska, men de översätter ju ofta titlarna ganska kasst, så jag är inte helt säker. Om en bok är skriven med engelska som originalspråk föredrar jag att läsa den på engelska. Dels för att förbättra min engelska, dels för att engelska är ett mycket rikare språk, det är lättare att hitta en välskriven bok på engelska än en på svenska.