Härom natten kom jag på att jag var hungrig, jag sökte igenom min väldigt tomma kyl och mitt lika tomma skafferi. Sedan var det frysen. Och tamigtusan, längst in bortom all is och alla sommargrönsaker fanns en skrämd liten panpizza. Överlycklig över mitt stora fynd slängde jag mig på saxen, gjorde det där gulliga lilla snittet i förpackningen och la den lilla djupfrysta degklumpen i micron. Hör och häpna, efter två långa minuter var den inte i närheten av färdig. Den fick säkerligen grillas i minst fyra minuter, tills jag gav upp och slukade den med halvsmält ost. Jag har länge trott att mircon sjunger på sista refrängen, men nu är jag väl övertygad. Den är troligen från artonhundrakallt, så det var väl så dax. Men ska man flytta orkar jag inte investera i någon ny.

Kanske borde anmäla den till Antikrundan?

Detta skrev jag igår runt 21 tiden men det har av någon underlig anledning inte publicerats, så jag gör det nu igen

Egentligen borde jag vara så trött att jag stupade vid detta laget. Men jag känner mig inte så trött, bara i benen och fötterna. Kunde som vanligt inte somna, så jag läste tills Gabriel gick i morse. Somnade inte ens då, utan låg vaken tills efter sju. När alarmet ringde var det lika välkommet som en hink sand i Sahara ungefär. Jag hade ställt den på nio eftersom jag tänkte åka in till Antinbes och gå till marknaden. Men som det tidningsbud man är har man vant sig vid konstiga sovrutiner och jag studsade upp ur sängen.

Gjorde mig klar för avfärd och var uppe vid Gare SNCF (tågstationerna som är lite större i Frankrike går under den benämningen) strax efter tio. När jag anlände till marknaden blev jag glatt äverraskad, det var ännu mer stånd än vanligt, antagligen för att julen nalkas. Hur som hellst så blev jag mäkta nöjd över att hitta maybellines dream mousse blush för ynka 2 euro! hemma kan man få punga ut runt nittio spänn om man har otur. På tal om otur såg jag att The Body Shops foundation som jag köpte i Kungälv för 230 riksdaler bara kostar 19 euro här. Men man akn väl inte alltid ha tur antar jag. Kom även över ett Maybelline nagellack för 2 euro.

Efter att kollat klart på markanden gick jag till Entermarche och handlade lite matgrejer. Trist. Sedan åkte jag tillbaka till Nice, gick till lägenheten och lämnade av mina grejer, hämtade kameran och en bok och begav mig till stranden och Promenade des Anglais. Påväg tillbaka upptäckte jag en kyrka som till och med ligger på samma gata som lägenheten vi lånar!

Efter det blev det till att fixa ihop en köttfärspaj, smälla i sig den tillsammans med Gabriel och ge sig av till Gare SNCF igen för att ta tåget till Cros De Cagnes där vi skulle kolla på ett rum som ett par vill hyra ut. Nu har vi tagit oss tillbaka igen, med 200 bussen, som är Franska rivierans svar på västtrafiks 600 typ, den går mellan de viktiga ställena och stannar på massa små stopp därimellan.

Här kommer lite av dagens kamera lekande:


    
   

För ett tagsedan satt jag och kollade runt efter färgade linser, men jag hittade ingen lätt hemsida, allt var som en djungel! Och dessutom har jag aldrig använt linser, så jag är helt noob på området som lillbrorsan skulle sagt. Så jag gav helt enkelt upp.

Men så igår läste jag i en blogg  jag läser varje dag (www.jencie.blogg.se) att man kunde få färgade linser gratis från ett ställe om man var bloggare, www.fargadelinser.com. Vad kan passa bättre än att testa på gratis! Och det visade sig dessutom att sidan var lätt att förstå. Det stod klart och tydligt till vilken naturlig ögonfärg alla olika linser passade, och man kunde dessutom se "vanliga" privatpersoner på före och efterbilder hur deras linser blev. Skit bra, då får man ju ett humm om hur det verkligen är, jag litar inte alls på företags egna bilder på ögon, jag vet ju själv hur jag fixar mina ögon i photoshop!

Det ska bli väldigt intressant att se resultatet, då jag mer eller mindre har tvåfärgade ögon! Jag lägger upp en oredigerad bild på mig här, så ni ser hur mina ögon ser ut. Sen kommer jag naturligtvis lägga upp före och efterbilder när linserna  väl kommit. Kan jag ha linser och inte tycker det är jobbigt ska jag definitivt beställa mer färger!

Så klicka er nu fram till www.fargadelinser.com och fixa er ett par ni också! Jag tycker lillsyrran ska testa blåa, det kommer passa asbra på henne!! Det går även att gå genom www.fargadelinser.se som är samma sida!


Hur tror ni dessa ögon blir i blåa linser från www.fargadelinser.se ??

Nu sitter man och vantar pa att maten ska bli klar, det blir farsk kyckling med klyftpotatis. Vi kopte lite smatt och gott, dyrt blev det, 40,47€ narmare bestamt. Men men, sa ar det har.

Min fot ar lite battre nu och Gabriel hade med sig en grej man kunde linda runt for att ge stod. Har tagit lite bilder nu osm jag ska lagga upp nar jag sitter vid den andra datorn! Det ar Friends pa Tv, men det ar ju naturligtvis dubbat, inget for mig alltsa!

See ya

Allt går i ultrarapid känns det som just nu, och det är bara bra, för då kommer jag till Gabriel fortare. Inte egentligen om man är realistisk, men det behöver man väl inte vara om man inte vill! Jag saknar honom, min lilla gubbe. Jag måste erkänna att jag är ute och festar mycket mer nu när han inte är hemma, men är det konstigt? Jag är 21, denna tiden kommer aldrig åter, så varför inte passa på och få allt festande avklarat? Eller i alla fall det mesta av det. Så man inte plötsligt bara sitter där med villa, volvo, vove och två ungar på armen halvvägs genom livet och kommer på att man glömde "leka rommen av sig" som mamma brukar säga. Visst har vi redan våran villa, det kan vi inte komma ifrån. Och katterna, men de har Camilla sagt att hon kan hjälpa oss med, vilken ängel va! Och ja, bilen kan man ju alltid sätta ut på blocket. Och ungar är underbara små ting, som jag verkligen gillar. Men jag är helt på det klara med att jag inte är redo för barn än på flera år, om någonsin. Så länge jag känner att jag inte är redo för barn kan jag inte heller säga att jag verkligen kommer bli det heller. Dessutom finns det jobbiga ärftliga sjukdommar på både min och Gabriels sida som gör att man kanske tänker efter inte bara en, två eller tre gånger, utan fyra, innan man skaffar barn.

Skaffar. Så kan man väl inte säga egentligen? Skaffar är ju något man gör med en tv, eller kanske ett wii. Det var ett dåligt ord att välja!

Och nu kan jag äntligen säga det högt! Linda, Dennis och Tove ska utöka familjen, och denna gången är det varken jack russel, höna eller får, det är en liten bebis! Linda har en bulle i sin ugn, och Tove ska få ett syskon! Det är så roligt, och jag tycker verkligen det är bra att Tove ska få en liten bebis, jag tycker alla barn förtjänar att ha syskon. Själv har jag fyra, och tackar de högre makterna för det! Jag blir då aldrig ensam, det finns alltid någon där för en.

tänkte förresten lägga upp en bild med min nya friss!


Det är inte lätt att ta kort på sig själv med en stor systemkamera!

Nu har man äntligen fått klippt av manen och dratt i några slingor! Gjorde det på Fridas salong, City salongen, i Kungälv. Hon är grymt duktig och jag har aldrig blivit det minnsta missnöjd! trott att jag annars ofta blir det. Efter klippningen åkte vi till Allum som ligger i Partille, för att julhandla. det blev i princip inget inköpt, förutom en ögonskugga. Tidigare på dagen köpte jag en foundation i Kungälv, på The Body shop.

På kvällen bar det av till Sand med Jonna och Pamela. När vi kom dit satt det lappar på fönstren om någon tjej som skulle ha födelsedags party på Sand. Min första tanke var: Vem fan bryr sig? Min andra tanke var: åh har hon också åkt till någon skojare i göteborg som sminkar upp och tar kort på vem som hellst, och tar sjukt mycket betalt för något JAG kan göra hemma? Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker folk är blåsta som tar de bilderna. Fjolligt! Men det är upp till var och en, jag akn ju göra det hemma som sagt, så jag har väl försprång där. Och när vi stod i kön såg vi en väldigt (inte för att det spelar roll, men jag vill ge en uppfattning om hur hon såg ut) rund tjej, rättare sagt, tjock. Hon var dessutom otroligt kort. Hon hade på sig en klännig som kanske hade varit snygg på en normalbyggd tjej, men på henne såg den ut som ett skämt. Hon såg ut som en karikatyr på någon ond sago prinsessa. Håret var överstylat och hon var översminkad. Okej om man ska på värsta balen eller så, men Sand? Som är ett av Trollhättans typ töntigaste uteställen? Hon kanske hade varit vacker om hon varit lite smalare, ansiktsdragen försvinner ju ganska mycket om man är tjock, i alla fall på de flesta. Både jag syrran och Jonna blev chokade av att se denna karikatyrtjej, som dessutom sprang runt och betedde sig som en äkta dramaqueen. Sedan insåg vi att det var hon. Tjejen på bilden, födelsedags tjejen! Usch och fy vad pinsam hon var!

Hon bad vakterna släppa för folk från "hennes lista" före alla andra. De sa att nej, så gick det inte till. Lista? den kan inte varit lång, för det var ovanligt lite folk på Sand. Väl inne på Sand sprang hon runt och frågade alla ja känner om "de var hennes gäster"  Hennes gäster? Vem trode hon att hon var? Nej, vi var där för att det är dit vi brukar gå. Jag har så svårt för människor som hon, tror att de är mer än andra.

Jag kollade in hennes blogg, mest för att se vad hon skrivit om årdagen och partyt på Sand. Där såg jag att hon har en katt, en perser. Klart att en tjej som hon ska skaffa en katt vars ras är starkt kritiserad och sönderavlad så att de har fysiska defekter. Det är ju en modekatt! Det fanns dessutom bilder på den stackars kraken i kläder!!! Fy fan! Inte nog med att folk tvingar på hundar kläder, men en katt? Svea och Tiger vägrar att ens ha halsband! Hur kan man vilja ta ifrån ett djur hela dess instinkter och värdighet genom att dra på den trasor som är till för utseendets skull? Det finns saker som är praktiska, täcken och reflexvästar tillexempel, men en klänning på en katt? Nej fy fan vilken brud! usch! Kolla om ni vill: www.my-pink-passion.com

Blev väck at moobilen idag, blä! Det var min syster Pamela som ringde för att kolla om jag pratat med tjejen som klipper mig, syrran vill ha slingor men vill veta ett pris innan. Jag var inte på prathumör, jag sov ju! Så samtalet blev kort. Strax efter det ringde mamma, då tvingade jag mig själv upp ur sängen. Klockan var strax innan tolv så det var så dags endå. Nu går jag runt här hemma och funderar på hur det kan komma sig att jag inte hittar någonting som faller mig i smaken att äta, trotts att jag storhandlade igår. Antagligen är det för att jag hatar att äta när jag nyss vaknat, jag behöver ett par timmar på mig för att få igång suget på mat. Men eftersom jag ska jobba snart så måste jag ju äta något, tillgodohåller med yoggi yoghurt så länge. Nyttigt? Inte en chans. 8% socker... Huh!!modifierad stärkelse från tapioka? Förtjockningsmedel pektin?? Nääe, låter so om den innehåller massa saker min kropp gärna hade varit utan!

Så ska man åka och ge kostråd åt folk. Just passande att jag äter en riktigt sockerbomb då. Jag vet ju så himmla väl hur man ska äta. Men när man har ett så oregelbundet liv som jag har så trillar allt det där bort väldigt lätt. Men det ska bli ändring på det. Efter nyår blir det Cambridgekuren, som jag vet fungerar! Gäller bara att hålla sig någorlunda på mattan efteråt.

Satt och kollade igenom lite lådor som mamma & co dumpat av här hemma hos mig nu under flyttandets stress. Det var gammla leksaker, mina och mina syskons. Mitt bland dessa prylar hittade jag min dagbok som jag fick julen 1997. Jag hade skrivit ganska sällan, fram till och med början på 2001. Det var ganska intressant att läsa i den, samtidigt ganska upprivande.

Vissa saker kan vara otroligt roligt att se tillbaka på och minnas. Andra kanske borde förbli glömda, borde aldrig se dagens ljus igen. Jag trampade rakt i några sådana gropar.

Jag läste bland annat på en sida hur en av mina då bästa vänner var kär i en kille som inte är svensk. Killen tyckte att vi skulle komma hem till honom och hälsa på. Min kompis vågade inte riktigt, hon var för blyg. Jag var inte blyg. Jag var rädd. Rädd att en perosn skulle få veta att jag umgicks med en kille som inte var svensk. "Han skulle döda mig" hade jag skrivit. Ordagrant. Jag kunde inte umgås med vem jag ville utan att oroa mig.

Nu är allting annorlunda. Jag skulle aldrig låta någon annan styra mina val eller försöka tvinga mig att tycka något jag inte tycker. Kanske är det därför jag har en sån stark drivkraft att få fram vad jag tycker och tänker idag. Tycker jag någonting så säger jag det. Det kan störa folk, ja, självklart. Men den friheten vi van år 2002 fick mig att bestämma mig för att jag aldrig skulle låta någon annas åsikter styra mina egna.

Hur som hellst. Efter att ha läst igenom min gammla dagbok tänkte jag att det kanske inte är så kontigt att jag så ofta tänker att jag är väldigt lycklig nu. Det händer inte alls sällan att jag tänker att det verkar som om livet bara blir bättre och bättre ju mer åren går. Det finns alltid små motgångar i vardagen, självfallet. Men på det stora hela är livet lättare än någonsin, och jag uppskattar varje dag som går. Jag har ju allt man behöver, min familj, Gabriel, rikitiga vänner, ett trivsamt litet rött hus med vita knutar, jobb och två katter. Det är det allra viktigaste, sen finns det ju ännu fler bra saker! Nej, livet är helt enkelt toppen som det är nu, och jag är glad att jag inte är barn längre.