Borde egentligen ligga och sova nu, det är ju meningen att jag ska klippa mig hos Frida runt tolv i morgon... eller i dag vill säga. Men det blev en sen kväll i Götet, kom hem för en liten stund sedan, satte in lite foton i ett album och placerade mig här.

Jag hade bjudit hem min kära vän Therese på fika som idag eftermiddag. Vi gick ihop i gymnasiet, och har i princip inte träffats sedan dess, bortsett från de gånger vi råkat springa på varandra. men vi har hållt kontakten, och det är det som räknas. hur som hellst. vid tre skickade therese ett sms till mig, som jag vaknade av. Till sist kom vi fram till att vi skulle gå på bio i Götet, så jag slängde mig i bilen hem till mor för att duscha, sedan vider till Älvängen för att möta Therese.

Vi åkte ner och tajmade så att vi kom precis logom till 18:20 bion och vi såg Låt den rätte komma in. Det var en lite halv ryslig film, men ganska dålig i handlingen, och jag skulle inte rekomendera att betala pengar för att se den. När vi hade sett den tog vi en promenad i innerstan, genom de lite äldre kvarteren. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, det var nog inte tyst mer än högst tre sekunder i sträck. Båda konstaterade att hungern gjorde sig påminnd, så vi hittade ett lagom mysigt café där vi parkerade oss länge nog för att hinna med två smörgåsar, tre koppar kaffe/kaffe mocca, en cola, ett glas juice och en negerboll. det vill säga att vi satt där tills de nästan slängde ut oss.

Vi spatserade återigen genom de underbara mysiga äldre delarna av Göteborgs innerstad. det var en av de trevligaste kvällar jag haft på år och dagar, verkligen helt underbart. Det är så mycket vi delar samma åsikter om, och de gånger de skiljer har vi inga problem med det. Det finns väldigt få personer jag kan vara så öppen och ärlig med som Therese. Nu menar jag inte att jag inte är ärlig mot andra, men saker jag kanske inte vill berätta för många, kan jag lätt berätta för henne. Och jag vet att hon aldrig skulle dömma mig, även om jag skulle säga något som hon tycker är tokigt eller så.

Vid halv tre kom vi till bilen, och båda var mäkta chokade över att tiden sprungit iväg så mycket, men vi är nattugglor, då blir det kanske så. Väl tillbaka i Älvängen skiljdes våra vägar åt, och nu kanske det tar ytterligare ett år innan man ses igen, vem vet? Therese ska ju trotts allt till Indien och jobba ett halvår som volontär, nu i Januari var det planerat att hon skulle åka.

Nu ska jag nana, det har varit en otroligt rolig kväll, som påminner om att det inte alls behöver vara de du träffar oftast som egentligen är dina närmaste vänner.