Politik är hyfsat intressant tycker jag, men, det finns fanimig inget parti som stämmer bra in på allt jag tycker och tänker. Kanske är för att jag faktiskt tycker och tänker ganska mycket. Hade varit lättare om man hade färre saker i huvudet, färre saker man tyckte var viktiga då det lider mot val.

Jag är absolut ingen blåmes, inte det minsta lilla. Snarare på den röda sidan. Men allt de röda säger är inte rätt heller. Dagens ord skulle jag vilja ge till Reinfeldt, även om jag inte är något fan av honom alls. Här har ni anledningen:

Jag känner mig så köpsugen! Eller shoppingsugen som alla bloggare hellre säger, antagligen för att det låter flashigare. Jag är gött avis på mina systrar som ska till Ullared nästa helg, lagom tills att jag lämnat landet! Men men, vad är väl en bal på slottet? Jag lämnar ett troligtvis kallt och regnigt Sverige för att återgå till ett soligt och varmt Frankrike. Synd bara att Camilla bangade ur (som jag mer eller mindre väntat mig) på att hälsa på nu i Juni.

På tal om att handla. Är jag ortättvis när jag tycker att man inte ska handla en massa saker om man har skulder upp över öronen? Tillexempel skulder hos kronofogden på saker som lån, telefonräkning osv, eller skulder till kompisar? Saker (eller djur) som man inte ens betalat ännu? Jag anser att om man sitter med skulder har man ingen rätt att unna sig lyx som McDonalds eller pizza hur ofta som hellst, eller resor till Ullared och liknande. Hade jag varit skuldsatt (vilket jag långt och länge inte tänker bli eftersom jag skulle se det som en skam) hade jag fanimig sett till att leva på bröd och vatten. Nya kläder eller prylar eller hobby grejer hade självklart fått vänta, eftersom det är någon annans pengar man har i plånboken (tillexempel kronofogden eller liknande). Har man skuldsatt sig får man fanimig ta skiten och försöka ordna upp sitt liv. Men är man inte en vuxen och mogen människa så är väl kanske inte det så lätt att förstå. Så av barn och ungadomar kan man kanske inte kräva för mycket? Eller? Nej, inte av barn. Men även ungdomar ska ha vett på att betala av sina skulder istället för att handla mer och leva på andra. Snylta. Räkna med att få mat hemma hos kompisen eller liknande.

Så nu har jag passat på att tycka och tänka lite. Men är man skuldsatt så tycker jag man ska leva i skiten och rensa upp sina skulder innan man shoppar kläder och prylar eller käkar på McDonalds.

Det vimmlar av kändisar här nere, speciellt nu när Filmfestivalen i Cannes går av stapeln. Jag har tillexempel hört en massa skvaller om Hayden Panettiere. Som tillexempel vart hon sov natten till idag (natten mellan onsdag och torsdag blir det i min värld). Hon ser tydligen väldigt, väldigt vanlig ut osminkad, en sådan tjej man inte skulle lägga märke till fick jag höra. En papparazzi berättade dessutom att det finns fler ställen än det jag vet, som hon tillbringat mycket tid på. Sådant blir vardagsmat här nere, och om du är i yachting-världen blir det vardagsmat väldigt fort. Själv har jag aldrig varit så super impad av kändiasr i stil med henne.  Kändisar som inte åstadkommit något särskilt egentligen.

Nej, jag diggar folk som faktiskt gjort något stort, som förändringar eller så. Eller folk med lite mer inflytande. Som Gabriels boss, han lär ju ha ett ganska fett finger med i många spel. Efter att han blev avlämnad vid en av de mest kända yatcherna nu i kväll stod jag och Gabbe där på kajen och pratade i godan ro, när det blev en himmla massa uppståndelse. Det kom en kortege av bilar och mc's. Polis-mc's och svarta diskreta lyxiga bilar. Och en grå folkabuss. Den skar sig ganska mycket till det andra. Vi trodde först det var prinsen av Monaco som kom, eftersom det var ett sådant stort säkerhetspådrag. Och längs landgången till Yachten stod alla officerare uppradade för att hälsa sin gäst välkommen. Det var inte prinsen. Det var herr och fru Clinton. Först hoppade Bill ut, sedan kom Hillary. Jag blev ganska förvånad, där stod jag bara tretti meter från Bill och Hillary Clinton.

Men så är livet här på rivieran.

TTELA ARTIKELL

Vad ska man säga? Jag blir inte förvånad precis. Det handlar alltså om socialbidrag, och att utbetalningarna av socialbidrag ökar markant i just Lilla Edets kommun. Visst är det bra att de som behöver, får hjälp. Men många utnyttjar systemet. Det finns väldigt många som inte söker jobb särskilt ihärdigt, som istället vänder sig till socialen, och får hjälp. Sedan finns det de som verkligen vill jobba, men som inte lyckas få jobb. Att de får hjälp är ju självklart. Jag känner några som hamnat i den situationen, att de verkligen behövde hjälpen. Sedan känner jag även folk som haft jobb men misskött dem bara för att de inte kännde för att sköta dem, som sedan gått på soc. Det är inte okej.

Det finns även de som verkligen kämpar, men av någon anledning kanske behöver hjälp från socialen, som inte får den hjälp de behöver. Jag känner väl till en sådan familj, som var med om en hemsk sak kan man väl kalla det, som blev av med allt de ägde och hade, inklusive jobb. Som fick hjälp. Till en ganska lågt satt gräns. Hjälpen räckte inte ens åt varsin säng. De satt i en lägenhet som inehöll endast ett antal sängar, en färre än vad familjen var till antal. Men de kunde minnsan få låna en vinöppnare och en vitlökspress av soc. De hade tydligen en liten lista på husgeråd man kunde låna. Tror ni den familjen har något förtroende för socialen? Det tror inte jag.

Det är sjukt, hur endel kan få hur mycket hjälp som hellst, trotts att de misskött sig, och andra, som skött sig hela sitt liv, inte får tillräckligt med hjälp. Systemet behöver en ändring. Det står klart. Men hur? Det är ju väldigt bra att systemet finns, men jag tycker det läcker som ett soll.