De nya jeansen som jag köpte i Nice börja bli lite stora, de sitter bra typ en timme efter nytvätt, sedan är de lite lösa. De går an att strosa runt i, men ska man ut och festa vill man ju ha kläder som sitter bra. Så idag smet jag in på H&M och köpte ett par nya jeans, igen. Dessa var dock kanske lite, lite små i midjan, men inget som lite viktminskning inte rår på! Och de fungerar superbra om jag bara inte har ett tight linne/t-shirt, vilket jag sällan har.

Råkade även slinka ner två toppar... Så nu är man förberedd för helgen!

Det här med att blogga hinns inte riktigt med längre! jag gillar egentligen att blogga, men har man mycket annat för sig så kommer självklart bloggen inte upp bland de första tankarna på dagordningen!

Återigen har jag lyckats med en tokig helg i Zürich. Jag inledde lördagskvällen med att gå på Opera i Grossmünster. Det var annorlunda. Jag var där med familjen, barnen var som små änglar, i tre timmar satt de på varsin stol och var knäpptysta! Lille M satt bredvid mig och hade en bok med sig, så jag sneglade över axeln på honom och läste hela boken! Ha ha, lite illa kanske. Men opera är inte min grej helt enkelt, jag är inte tillräckligt kulturell antar jag.

Så fort jag och familjen skildes åt utanför Grossmünster slängde jag upp ölen jag hade i väskan och drack den när jag gick längs Nideldürfs gator. Jag kom fram till Kontiki när Minna och Fam stod utanför och pratade med två killar. Kvällen på Kontiki blev mycket lyckad, så lyckad att jag inte riktigt minns hur lyckad kan man väl säga. Men jag hittade återigen hem, landade här i min lya runt 8.00 i söndags, ungefär.

Nu sitter jag och youtubar igen, det blev Bob Marley ikväll!



Igår blev det en promenadochmcdonaldskväll på stan ihop med Maria. I förrgår var det likaså, fast då var även Minna med. Vi tog oss ut till flygplatsen också för att shoppa lite, jag äger nu ett par nya shorts!







Lyssna till Bob Marleys visdomsord nu mina vänner!

What to say?

Skaffa aldrig barn gott folk. De tar mer än de ger.
Förösk inte heller argumentera med en 6åring, det är som att stånga huvudet i en vägg.

Okej people! Nu har jag lite mer klarhet i hur min framtid ser ut angående resor. Jag vet till ochmed när det blir köra Svedala nästa gång! Så här ser de närmaste månaderna ut:

April: Zürich - Nice - Zürich

Maj: Zürich - Thailand - Hong Kong - Zürich

Juni: Zürich - Sverige - Zürich

Juli: Zürich - New York - Zürich

Augusti: Zürich - Nice - Zürich

Augusti kan även eventuellt bli Zürich - Sverige - Nice - Zürich, eller samma fast utan Nice... Vi får se.

Det blir lite resor hit och dit, och jag kan väl knappast påstå att mitt liv blir allt för långtråkigt!

Jag vet faktiskt inte riktigt om jag ska ta det som positivt eller negativt att mina allra nyaste jeans som jag köpte i Nice för drygt tre veckorsedan numera är förstora. Det måste vara motsatsen till "fukt i garderoben" här hemma hos mig just nu! Inte helt fel!

Man kanske borde ta och äta lite frukost såhär framåt kvällen? Jag har inte ätit någonting ännu, bara druckit lite cola. Det är inte så att jag är bakis och inte kan äta, jag har bara inte orkat. Det blev en galet sen kväll igår, och ganska galet vild också. Tjejerna var helt underbara och redan på förfesten var det super kul! På roddfesten var det kanske 70%killar, kändes det som i alla fall.

Mr.K här berättade igår att Nordiska Roddföreningen var ökänd redan strax efter Första Världskriget för sina vilda fester, och han sa att jag skulle "akta mig för terrasen". Jag var ute på terrasen dock.

Jag tappade bort tjejerna en stund och gick mot spårvagnen, men då hade tydligen sista vagnen redan gått. Jag kunde lugnt konstatera att det var för mörkt och jag var för full, för att till fots kunna hitta till Stadelhofen, dessutom hade jag inte så lång tid på mig tills sista tåget skulle gå, så det var bara till att gå tillbaka till festen, som var i full rulle. Men hem kommer man alltid, och det gjorde även jag. Vid åtta-halv nio i morse ungefär.

Ska det va så ska det va!

En av de få saker jag faktiskt saknade med Sverige då jag flyttade till Frankrike var naturen, grönskan. Längs Rivieran är det lite väl varmt under sommarhalvåret för att det ska kunna vara lika grönt och färgsprakande som det är i Sverige. Att jag kunde se medelhavets azurblåa vatten från vardagsrumsfönstret vägde väl i och försig upp detta ganska rejält.

Men här i Schweiz där jag bor nu, kommer jag inte behöva sakna grönskan. Familjen LK's tomt ser nästan ut som en liten park. Just nu kan jag se två trädgårdsmästare från mitt fönster, de röjer upp efter oredan som ställdes till då de installerade bergvärme här i huset. Solen skiner för fulla muggar och termometern som är placerad i skuggan visar på 15,5c, så vädret ska jag inte klaga på! Jag hör bäcken som dela denna tomt med herrgården som ligger bredvid, forsa. Den mynnar ut i Zürichsjön som man har utsikt över härifrån.

Det ska bli intressant att få uppleva en vår, sommar och höst i detta land som för mig innan var så totalt okänt Schweiz är inget land man reflekterar så mycket över egentligen. Förutom allt de producerar, som många kända klockmärken, Nestle, Nestea, Nespresso, armeknivar, ost, choklad (Lindt, Toblerone, Sprüngli, Mövenpick och många fler stora namn) och allt vad det nu är.

Det är verkligen vår i luften! Inte en tvekan om saken. Idag rattade jag min lilla Polo Fun längs Zollikons gator med nedvevade (borde väl egentligen heta nedtrycka nuförtiden, man vevar ju inte längre utan trycker på en knapp!?) rutor och riktigt njöt av lukten av vår!

Ser ut som det blir jag som håller i förfesten på lördag, ska verkligen bli superkul! Inte ofta man ska ut och festa med folk man inte har en aning om vilka de är! 

Jag blir galen. Datorn blir segare och segare, något är väldigt fel, annat kan jag inte påstå. Nästa fredag blir det jag som går och köper mig en extern hårddisk och lägger in allt av värde (typ 11 gig musik och 20 gig bilder) på den, för att sedan formatera min lilla pärla. Så här kan jag inte ha det!

Tur att man har en bra lön och superlite utgifter (mat och inget mer), då kan man göra så, springa och köpa vad som faller en in. Så nästa vecka: externhårddsik, ipod och flygbiljett. Har funderat på att köpa nytt objektiv till min kamera också. Får se, kanske väntar lite till med det, måste leta upp ett som passar mina behov först.

Det finns så många tragiska människor där ute i världen. Människor som ständigt lever på andra. Människor som aldrig gör något vettigt av sina liv. Människor som aldrig lär sig att se och uppskatta de små glädjeämnena i livet. Ja, listan kan göras lång. Men en av den värsta sorten måste vara människor som är berädda att totalt offra andras välbefinnande enbart för egen vinnings skull. Det finns till och med de som offrar sina egna barns välmående.

Jag är inte religös what so ever, men. Jag tror att what goes around, comes around. Karma.

Men det sköna med dessa människor är att man kan ta bort dem ur sitt liv om man vill.

Det bästa är ju att så länge man själv vet att man kommit så mycket längre i livet både själsligt och ytligt än vad denna sorts människa har, så har man inget att ångra eller sörja över. Mitt liv är, trots många hinder på vägen, väldigt bra, och jag har upplevt och lyckats med mycket som många inte ens hinner med på en hel livstid. Mycket av detta har jag min kära mor att tacka, men även mina syskon och Gabriel. Mina syskon, Pamela, Camilla och Tommie har alltid funnits där för mig, och kommer alltid göra. Vi är en otroligt tight liga.

Jag och Camilla har växt upp väldigt, väldigt nära varandra, med bara 16 månaders skillnad har vi upplevt och gått igenom så mycket ihop. Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer behöva vara ensam, för Camilla är en del av mig. Pamela har jag under hela min uppväxt sett upp till. Hon fanns där för oss när vi var små, lärde oss så mycket och hjälpte mamma att ta hand om och uppfostra oss. Hon skyddade oss även från Kalle Anka, då vi var utsatta. Idag ser jag inte upp till Pamela på samma sätt. Inget negativt menat nu, det är bara så att vi båda är vuxna nu, och våran kontakt idag är mer som den jag har med Camilla, vi är jämlika nu. Vi kan dela allt och kommer föralltid stå varandra ofattbart nära. De senste 2,5 åren har vi umgåtts väldigt mycket, ibland dagligen. När det kommer till Tompa så har jag och han så mycket gemensamt intressemässigt. Det är dessutom väldigt givande att prata med honom, Tommie är definitivt familjens ljushuvud. Av alla de barn min mor fick, så har han lika mycket intelligens som vi övriga fick tillsammans ungefär. Jag är otroligt stolt över att ha honom som lillebror.

Så fort jag vet vilka veckor till sommaren som jag är ledig ska jag boka en lägenhet i Nice, så jag kan få dit min familj på en härlig semester! Stenen är redan i rullning, och lägenheten är hittills ledig. Läget är underbart, mitt i Vieille Ville, 3 minuter till stranden, 3 minuter till spårvagnen och den stora busshållplatsen, Gare Routier, och 10 minuter till tåget. Jag längtar så tills jag ska få visa dem mitt andra hem - Nice! Men, nu ska jag fokusera på lite andra resor innan dess, har ju Thailand, Hong Kong och New York som ligger närmast i tiden.

Sitter och rensar datorn lit, började bli dags, har ungefär 25 gig i bara bilder. Så trillade jag in i en mapp som gav mig en våg av hemlängtan. Mappen heter Nice by night.


Place Massena. Nice. En av mitt livs stora kärlekar.


Åh denna vackra stad!


Vid denna fontän brukade jag och lilla Kyle tillbringa varma förmiddagar

Kollade facebook nyss. Tycker det är kul att folk hemma i Sverige säger år efter år att de ska bojkotta melodifestivalen nästa år. Men så sitter de där året därpå och hejar och hurrar. Och avslutar med att återigen yttrasig om bojkott. Själv minns jag inte senast jag följde detta program.

Ibland kanske man borde avsluta ett kapitel i sitt livs bok även om man inte vill. Annars kanske det blir så att om man inte avslutar det där kapitlet på egenhand, kanske resten av boken blir oskriven. Det kapitlet kanske blir ens sista, om man fastnar där.

Lyssnade på radion idag när jag var på väg till Küsnacht för att lämna Mr.K's skjortor för strykning, och som kom Aerosmith på! Det var längesedan man hörd den musik, så nu ikväll har jag Aerosmithmaraton!



Musik är livet!


Denna minns väl alla!!
De som sett filmen Not another teen movie lär ju känna igen den om inte annat!

Detta blir tredje försöket till inlägg idag, och man kan väl bara konstatera att jag mer eller mindre gett upp dagens skriverier. Tur är väl det, att det inte blivit något inlägg av det jag först knåpat på. Mitt humör har gått som värsta bergoch dalbanan idag, ena sekunden glad, andra totalt jävla nere. Jag måste verkligen börja äta ppiller igen, detta går inte, kan inte låta hormonerna styra min kropp märker jag, för vissa perioder i månaden blir jag ju som ett psyko!

Jag har ALDRIG haft sådana här problem tidigare, jag trodde PMS och allt sådant bara var bullshit. Men. Ja, jag kan väl inte annat än konstatera att om det inte är PMS jag har nu, så borde jag låsas in med dubbla tvångströjor, jag är en fara för allmänheten. I och försig så pågår ju en hel del grejer i mitt liv nu som sätter mig på prov, men nja.

Jag borde låsas in och ifrån tagas alla rättigheter till internet och telefon under dessa perioder, jag kan ju häva ur mig saker jag inte har kontroll över. Nej, nu ska jag sova och försöka hålla mitt humör på en jämn kurva i morgon. Wish me luck.

Kan någon väcka mig? Det känns som om jag fastnat i en dröm, ett ingenmansland Det är bara svart och tomt. Jag börjar tröttna på det här, måste vakna snart. Men vågar jag vakna, vem vet, då kanske jag faller i ett djupt håll, eller måhända bottenlöst? Eller är det så att jag faller just nu? Hur som, så känns det som om livet står totalt stilla, jag kommer varken bak eller fram och inuti mig huserar känslan av total tomhet.

Idag har jag varit på ett bibliotek och lånat böcker, för första gången på århundraden, minst. Det var dock inte till mig, utan det var lilla A som lånade. Hon är en riktig bokmal, och det gillas skarpt av deras mor, som tycker det är bra att barn läser. Vilket är helt rätt. För att vara bara 6 år så läser A otroligt bra, hon har börjat skolan ett år tidigare än andra barn, och går nu i första klass, men läser samma böcker som de i andra klass gör. Hon läser dessutom på svenska, tyska och engelska. Inte bara ett språk alltså.

Själv läste jag två och en halv bok under en och en halv vecka, då vi var i St Moritz. Den första jag läste var n som hatar kvinnor av Stieg Larsson, den andra var Kvinnorna på stranden, författaren minns jag inte längre, och den jag läste halvt ut var Flickan som lekte med elden, också av Stieg Larsson. Resten av den läste jag ut i söndags, och nu är jag inne på tredje och sista i Milleniumtriologin, Luftslottet som sprängdes.


Dagens musik är kära gamla 3 Doors down, som jag lyssnat på sedan 2000. Denna låter är så bra, och det är en sådan låt som man själv kan känna skulle kunna komma rakt från ens eget hjärta (inte för att jag är säker på att jag verkligen har ett men). Fast 3 Doors downs absolut bästa låt är Kryptonite. Utan tvekan.




I think i've walked too close to love
And now i'm falling in
Theres so many things this weary soul can't take
Maybe you just caught me by surprise
The first time that i looked into your eyes

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
Feel like home

This life aint the fairy tale we both thought it would be
But i can see your smiling face as it's staring back at me
I know we both see these changes now
I know we both understand somehow

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
They feel like home
(hold on, you're home to me)

There's a life inside of me
That i can feel again
It's the only thing that takes me
Where i've never been
I don't care if i lost everything that i have known
It don't matter where i lay my head tonight
Your arms feel like home
They feel like home

Sakta men säkert börjar man komma in i rutinerna som livet i Zollikon medför. Jag är ingen rutin-människa, eller, jag har åtminstone alltid haft extremt svårt för att ha rutiner ett längre tag, och jag får lätt panik om mitt liv känns för inrutat. Men så som livet är här så hinner man knappt vänja sig vid rutinerna innan allt ställs på tvären och hela ordningen kastas om igen. Det är ju bra, om man är som jag. Flexibel sa Mrs LK att man måste vara om man tar detta jobb jag har. Och ja, jag är nog fanimig flexibel.


När ämnet musik är på tapeten ska jag passa på att påminna er om en extremt bra låt. Visserligen har jag lagt upp den tidigare, men den är ju så otroligt klockren, så den är värd en andra omgång:




Nu ska jag koka mig en kopp te och sätta på min nya Michael Jackson skiva. Ja, du läste rätt. Jag har alltså köpt en CD skiva, helt lagligt. Det är nog första gången på säkert... Åtta år eller så, som jag köper en CD. Men tills jag hunnit införskaffa mig en Ipod Nano får denna skiva duga. Min CD spelare är mer eller mindre som en hel mediastation, och man kan trycka ner Ipoden direkt ner i spelare, och musiken spelas genom högtalarna. Man kan även koppla upp apparaten till datorns wifi och spela musik därigenom. Men jag har i ärlighetens namn inte orkat kolla efter hur man gör. Kanske vore något...

Måste lägga in en väldigt bra låt... När jag väntade på att barnen skulle koma utrusande från sina klassrum idag stod jag med min hederliga gamla Jens Of Sweden MP3 spelare (den var fan en värsting på sin tid, men ska eventuellt bytas ut mot en Ipod nano nästa månad) och just denna låt gömde sig bland min musik.

Ibland är livet precis så rättvist som det borde vara. Idag fick jag veta att vi inte bara ska till Hong Kong (bara och bara...) i maj, utan vi ska stanna i Thailand på vägen dit, och vara där några dagar. Vi ska tillbringa vistelsen i Thailand på två olika hotell, båda femstjärniga och mycket, mycket lyxiga. Det ena är Intercontinental i Hua Hin, och det andra är The Peninsula i Bangkok. Jag bara måste få skryta lite om denna lyx nu, det är fan inte varje dag jag åker helt gratis över halva världen och bor på snuskigt lyxiga hotell. Eller, helt gratis... Jag menar, med betald lön. Som sagt, måste få skryta lite!

Och i Hong Kong ska vi bo på The Peninsula, som även det är ett otroligt flashigt hotell, ett av världens finaste ska det vara... Känns lite overkligt att lilla obetydelsefulla jag ska få uppleva allt detta! Jag!

Först St Moritz, sedan Bangkok och Hua Hin, sedan Hong Kong, och för att runda av sommaren i New York. Inte illa pinkat va?! Erkänn, lite lyxigt har jag det allt. Men det är ett visst pris jag får betala för allt detta dock, och det är att vara ifrån alla jag älskar och tycker om. Men, vet ni vad?! Det är det fan värt, för jag vill inte leva livet med att aldrig ha sett mig omkring.

Life is a book and he who stays at home reads only one page