Rent mjöl

Det finns så många tragiska människor där ute i världen. Människor som ständigt lever på andra. Människor som aldrig gör något vettigt av sina liv. Människor som aldrig lär sig att se och uppskatta de små glädjeämnena i livet. Ja, listan kan göras lång. Men en av den värsta sorten måste vara människor som är berädda att totalt offra andras välbefinnande enbart för egen vinnings skull. Det finns till och med de som offrar sina egna barns välmående.

Jag är inte religös what so ever, men. Jag tror att what goes around, comes around. Karma.

Men det sköna med dessa människor är att man kan ta bort dem ur sitt liv om man vill.

Det bästa är ju att så länge man själv vet att man kommit så mycket längre i livet både själsligt och ytligt än vad denna sorts människa har, så har man inget att ångra eller sörja över. Mitt liv är, trots många hinder på vägen, väldigt bra, och jag har upplevt och lyckats med mycket som många inte ens hinner med på en hel livstid. Mycket av detta har jag min kära mor att tacka, men även mina syskon och Gabriel. Mina syskon, Pamela, Camilla och Tommie har alltid funnits där för mig, och kommer alltid göra. Vi är en otroligt tight liga.

Jag och Camilla har växt upp väldigt, väldigt nära varandra, med bara 16 månaders skillnad har vi upplevt och gått igenom så mycket ihop. Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer behöva vara ensam, för Camilla är en del av mig. Pamela har jag under hela min uppväxt sett upp till. Hon fanns där för oss när vi var små, lärde oss så mycket och hjälpte mamma att ta hand om och uppfostra oss. Hon skyddade oss även från Kalle Anka, då vi var utsatta. Idag ser jag inte upp till Pamela på samma sätt. Inget negativt menat nu, det är bara så att vi båda är vuxna nu, och våran kontakt idag är mer som den jag har med Camilla, vi är jämlika nu. Vi kan dela allt och kommer föralltid stå varandra ofattbart nära. De senste 2,5 åren har vi umgåtts väldigt mycket, ibland dagligen. När det kommer till Tompa så har jag och han så mycket gemensamt intressemässigt. Det är dessutom väldigt givande att prata med honom, Tommie är definitivt familjens ljushuvud. Av alla de barn min mor fick, så har han lika mycket intelligens som vi övriga fick tillsammans ungefär. Jag är otroligt stolt över att ha honom som lillebror.

Så fort jag vet vilka veckor till sommaren som jag är ledig ska jag boka en lägenhet i Nice, så jag kan få dit min familj på en härlig semester! Stenen är redan i rullning, och lägenheten är hittills ledig. Läget är underbart, mitt i Vieille Ville, 3 minuter till stranden, 3 minuter till spårvagnen och den stora busshållplatsen, Gare Routier, och 10 minuter till tåget. Jag längtar så tills jag ska få visa dem mitt andra hem - Nice! Men, nu ska jag fokusera på lite andra resor innan dess, har ju Thailand, Hong Kong och New York som ligger närmast i tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0