Sitter här hemma och kollar på Inisder special, det handlar om den svenska polisen och dess så kallade Cowboymetoder och olagligheter. Tack vare sättet de jobbar på är risken för att oskyldiga döms stor. Jag måste säga att jag inte blir ett dugg förvånad. Jag har inte längre något som hellst förtroende för det svenska poliseväsendet. Otaliga händelser de senaste åren har fått mig att tappa tron på de som ska upprätthålla ordningen i vårat samhälle.

Innan har det varit mindre indicier som gjort att jag fått ett illa tycke om polisen, bland annat att de kan vara väldigt otrevliga helt oprovecerat. Det är sällan jag sett ungdomar som blivit bra behandlade och bemötta av polisen, min uppfattning har oftast varit att de anser oss unga som pack redan innan de pratat med oss. Men i år har det hänt saker som verkligen spätt på mitt misstroende för polisen. En av dessa händelser var Edetnatt här i Lilla Edet. En ung kille var arg och stod utanför öltältet. Han hade muckat med en kille som var kvar inne i tältet, och väntade på att denna skulle komma ut, han hade för avsikt att slåss med killen som var kvar inne. Men innan han ens han göra något grep vakterna in och tog ner honom. Det uppstod ett enormt tumult på platsen och folk var upprörda över polisens behandlande av min kompis. Men droppen var när en polisman tog stryptag på min kompis, som redan låg ner på marken med tre poliser på isg, han var redan chanslös. Hans lillaysyter bevittnade allt detta och fick panik, där låg hennes bror på marken och blev slagen av polisen, de var tre stycken på honom och ändå tog de stryptag. Hon försökte springa fram för att lugna sin bror så polisen skulle vara mildare mot honom. Men hon lyckades inte, innan hon kom fram stod en polisman ivägen för henne och slog iväg henne som en vante. Jag stod en bra bit bakom henne, men kraften polisen använde var så stark att hon drog med mig i fallet och vi ramlade väldigt illa båda två. Tjejen ifråga är en väldigt tanigt bygd tjej, hon väger under 50kilo, så polisen borde verkligen övervägt sitt agerande. Hennes bror blev förd till en polisbil en bit bort. När detta lugnat ner isg något kom syskonens mamma till platsen, ovetande om vad som hänt. Hon rusade mot polisbilen för att fråga varför de tog hennes son, men polisen var väldigt otrevlig mot henne och vägrade prata med henne. De satte sig i bilen för att åka iväg, men då ställde hon sig framför. Ena polisen gick ut och jag och flera personer till fick bevittna hur hon fick minst två slag av polismannen. Detta är sjukt, helt sjukt. Jag mår illa bara jag tänker på det. Hon ringde in till polisen med en gång för att anmäla händelsen, men det var inte lyckat. Självklart blir det inget av det.

Samtidgit som detta hände var det en sextonårig kille som kom i olag med polisen. De tog ner honom och var väldigt hårda på honom, och när de släpte honom slog han den ena polisen och sprang från platsen. Polisen sprang efter och fick fatt på honom. De satte honom i bilen och körde iväg till ett litet skogsområde strax utanför Centrum. Resten av vad jag kommer skriva är killens egen utsago. Väl där tog de ut honom ur bilen. De sa till honom att de inte kunde sätta honom i fyllecell eftersom han var för ung, så han skulle få gå från platsen de släpte honom på. han tyckte att det var bra, eftersom han trodde allt nu var över. Men polisen ville roa sig lite först. Han fick ett slag i ryggen av batongen och hukade sig av smärta. När han reste sig upp igen måste det ha triggat polisen, för då slog han igen. Killen reste sig åter och polismannen sa "Ger du dig?" killen var förbannad och full, så han svarade Nej. Då fick han ännu ett slag i ryggen., med samma fråga igen. Nu svarde han "ja, jag ger mig, ja ger mig! Jag ger upp!" Då lämnade de honom på platsen och åkte iväg. Direkt efter händelsen kom killen in till centrum igen, han hade tappat sin mobil och visste inte hur han skulle komma hem. Jag mötte honom på torget och han berättade för mig och två till i detalj om händelsen. Jag har hört honom berätta flera gånger för folk om detta, och jag har ingen som hellst anledning att tro att han ljuger. jag kan inte se en anledning till varför han skulle ljuga, och av vad jag hade fått bevittna tidigare på torget hur polisen kunde bete sig så känns det rimligt. Alla har ett val när det gäller att tro på historien eller inte. Jag tror på den.

Nu denna helgen som var uppstod ett bråk mellan en taxichauför och en man här i komunen. Taxichaufören startade bråket och putte även ner mannen i en bäck. Han kontaktade själv polisen, men när de var påväg försökte han åka från platsen. En nittonårig tjej ställde sig i vägen, så han inte skulle kunna köra. Detta struntade han i, och körde rakt på henne. Hon slängde sig upp på huven, för att undvika att hamna under bilen, och höll sig fast där huven börjar. Taxigubben fortsatte köra, och hon försökte ta sig till sidan av bilen för att kunna hoppa av. Taxigubben körde i diket och kunde inte längre lämna platsen. När polisen kom pratade de först med chaufören, och fattade sedan beslutet att häkta mannen som chaufören bråkade med, helt utan att bry sig om att det var fyra andra personer på platsen som hävdade att chaufören var den skyldiga i fråga. Mannen blev häktad för våld mot tjänsteman. Det är konstigt att de häktade honom, trotts att chaufören försökte fly från platsen. När tjejen försökte berätta att chaufören körde på henne valde polisen att inte lyssna och bara ignorera henne. Detta är en händelse jag tror på helt utan tvivel, då jag känner alla inblanade utan chaufören väldigt väl, och de alla berättade samma sak. Polisen hävdade att chauförens ensama vittnesmål var starkare än de fem andras. Dagen efter släptes mannen från häktet. saken som startade bråket mellan de två var att taxichaufören vägrade ta emot hans kontokort som betalmedel för de 120 kronor han begärde för deras resa, en resa som annars brukar hamna på runt 60-70 kronor. Mannen hade inga invändningar till summan, han räckte fram kortet, ett visa kort från swedbank. Chaufören vägrade ta det och hävdade att det var ett ogiltigt kort utan att ens testa det, och begärde kontanter. Mannen kunde inte ge honom kontanter, eftersom han bara hade kort, och det utlöste bråket. Min gissning är att chaffisen ville tjäna lite svarta pengar. hur som hellst, polisens agerande skrämmer mig.



Och efter att ha kollat på Insider blev det inte bättre. Vad är detta för land som har människor som de vid polisen? Visst finns det bra poliser också, antar jag, jag har bara inte träffat någon än. Rötäggen är dock alldeles för många. Det är sorgligt. Jag börjar tycka att polisen verkar vara ett stort skämt, och undrar om jag någonsin ska återfå förtroende för dem. Tveksamt.

Har precis prata med Gabbe på msn i nästan en timme. Jag måste verkligen skaffa skype och ett headset, känns så mycket mer äkta genom telefonen. Att ringa till Monaco är inte ett alternativ, det är svindyrt. Förresten på tal om ingenting så måste jag köpa ett litet hus till våra katter, eller något liknande. De lägger sig i allt som är korgliknande, och nu har Tiger även börjat krypa ner i papperskassarna som står på golvet.

Idag har jag ätit en påse pulver, en banan, ett äpple, tre skivor wasa solruta sesam med makrillfilé i tomatsås och en med kalkonpålägg. Hoppas verkligenm att jag kan hålla någon slags diet nu.

jag ska jobba i natt, så jag orkar inte skriva mer. natti natt

Nu har jag gjort det. Mitt första samtal med Gabriel på telefon. Det varade i en minut och tjugo minuter. Och jag kunde inte hålla gråten borta, när jag skulle säga sista ordet, ´hejdå` brast det. men jag tror att han kanske inte hörde det. I och försig var jag nära att störtlipa under hela det långa samtalet, så han lär ha hört på min röst att något var fel.

Det känns helt enkelt bara så jävla sorgligt att jag inte ens vet när jag får träffa honom nästa gång. På dessa nästan två och ett halvt åren har vi varit ifrån varandra fyra gånger. Och nu är han flera hundra mil bort! Jag hoppas innerligt att vi snart får vara tillsammans igen. Det gör rent av ont i mig när jag tänker på honom, så mycket saknar jag honom redan.

Det värsta är att det kändes som om han inte alls tyckte det var så svårt att åka som jag tyckte det var. Jag kan ju ha inbillat mig men... Han verkade inte alls lika ledsen och nedstämd som jag. I och försig ska han ju få uppleva massa roliga och ovanliga saker, han ska få bo i Monaco på en lyxyacht och jobba med det han älskar, det är väl inte så lätt att vara ledsen då kanske. För mig är det ju en helt annan sak. Jag ser det ju bara ur min synvinkel. Och det är att killen som jag älskar ska lämna mig helt ensam på obestämd framtid. Det är två helt skilda sätt att se på det. för mig är det bara svårt, för honom är det väldigt delat.

Nu ska jag försöka glömma bort att jag inte har min lilla prins här hos mig och ta en dusch. Jag var med Linda och Jonna på en ridtur, och mockade sedan i stallet nu i eftermiddags.

Gabriel är ute och hugger upp veden som ligger vid garagegaveln just nu. Han vill kanske inte att jag ska sitta här alldeles ensam och dessutom frysa i vinter. Fast ensam blir jag ju inte, jag har Andrius, Svea och Tiger kvar.

Igår blev det då klart, vi fick beskedet vi väntat på. Gabriel fick jobbet i Monaco, och han åker någon gång nästa vecka. Utresedatumet kom ganska plötsligt, och hela våran värld känns upp och ner just nu. Det är så mycket som ska göras innan han åker, Mathias vill ha sitt relaxerum färdigkaklat, vi måste packa (vilket jag anser bara tar cirka en kvart, folk överdriver alltid sina packtider enligt mig), vi måste fixa med räkningar och sådant, allt som ska dras från diverse konton och liknande. Vi vill dessutom ha lite ensamtid, bara få vara med varandra och njuta, för sedan kommer vi inte ses på ett bra tag!





Jobbet han har fått är som Deckhand på M/Y Siran, det är en lyxyacht på ca 67 meter som är stationerad i Monaco året runt, men nuder sommarhalvåret är hon chartrad och kan åka runt lite varstans i medelhavet. Vi har en kompis som jobbar på båten, Bobby, en irländsk kille som vi lärde känna sist vi var i Frankrike. Han var en av de jag gjorde STCW95 kursen i Biot med. Bobby är First Officer på båten, alltså står han näst under kaptenen. Det var han som ringde och frågade om Gabbe ville ha jobbet. Han har kommit med liknande erbjudanden två gånger tidigare, men då har det inte riktigt passat. Denna gången verkade det som rätt tillfälle. Det kommer bli oerhört jobbigt för mig att vara ifrån Gabriel. Bara att behöva gå och lägga sig ensam i en enorm enochåttiosäng varje kväll, helt ensam, kommer kännas konstigt. Men jag har ju Svea och Tiger, de får hjälpa till att värma mig. Sen så kommer Andrius bo kvar här med mig, så jag är inte ensam egentligen. Han har bott med oss sedan slutet av maj förra året, så det kommer inte alls vara några konstigheter i att jag och han bor ihop, men det kommer säkert börja spekuleras på byn här hemma. Det tvivlar jag inte på för en sekund!

Våra planer är att Gabriel ska försöka hitta en lägenhet någonstans i Antibes, Cannes eller Nice, så jag akn komma ner och bo där, tills jag fått jobb på någon båt. I värsta fall får jag kanske nöja mig med ett jobb i land, men då är jag i alla fall närmare Gabriel, vilket är en stor tröst. Nu återstår att se hur allting artar sig. Gabriel måste även han gå STCW kursen. Den kostar runt trettontusen, så vi får kolla lite på pengarna vi har nu så vi inte slösar för mycket.

Nu ska jag gå ut och kolla hur det går med veden, jag och Andrius roade oss med att samla ihop alla träd och grenar som låg på gräsmattan i förmiddags, det är dessa Gabriel nu hugger upp.

Helgen lider mot sitt slut och jag sitter framför tvn efter att ha kollat på Mord i sinnet. Jag tänkte göra en liten resume av helgen, som började med att jag låg hemma i soffan och kollade på film i fredags kväll. Jag jobbade natten mellan fredag och lördag, mindre rolig. Gabriel var med firman på Ullevi på någon slags cross-freestyle uppvisning. I går ringde Linda och väckte oss, jag och hon hade planerat att ta en långpromenad. Jag begav mig hem till henne, där det bjöds på nybakat bröd och kaffe. Suvi kom förbi, och tillsammans gick vi hem till henne, vilket är ca fem kilometer. Efter det gick jag och Linda tillbaka. Tover var väldigt grinig på vägen hem, så Linda bröt mot alla regler och mutade henne med lite choklad. efter promenaden åkte jag hem till Gabriel. Vi slappade här hemma ganska länge innan vi beslöt oss för att åka till Edet. Jag var tvungen att lämna in några nycklar på jobbet.





Precis utanför jobbet var det säkert över hundra-hundrafemtio personer. De hade samlats för att kolla på streetrace. Det finns en kille här i Edet som brukar annordna lite sådana saker, och nu verkar det som han valde hemmorten denna gången. Polisen kom naturligtvis efter ett tag, och folk skingrade sig. Men bara för en stund, de drog vidare till trollhättan och racade där is tället, men givetvis kom polisen även dit. Själv var jag troligen och åt kebab på grill-X i Trollhättan vid det laget, världens bästa kebab-ställe!

Idag åkte jag, Gabbe, Andrius, Linda och Tove till älvhögsborg och badade. Det var mysigt, synd att man gör sådant så sellan. Tove var ganska grinig nästan hela tiden, men jag har inte så ont av det, hon är ju bara strax under två, barn som är så små kan ju inte berätta själva vad som är fel ibland. Troligen mådde hon dåligt, vi fick senare erfara att hon evetuellt åkt på den beryktade Edet-magsjukan. Väl hemma hos Linda igen hoppade Donken in som barnvakt medans Tove skulle sova middag. Jag. Linda och Gabbe gav oss ut med hundarna för att skjuta lerduvor. Jag är riktigt stolt, jag träffade flera stycken, trotts att detta var första gången jag testade! Gabriel var ännu bättre, och yträffade nästan alla. Även han är helt grön när det gäller lerduveskytte, men han har lekt en hel del med luftgevär och liknande.

Vi bestämde oss för att gå hemmåt igen när hundarna ballade ur, de, eller rättare sagt Bella, blir helt galen när man skjuter lerdvor. Det blev lite fika och smörgås hos Linda, sedan vaknade Tove och sandlådan blev nästa anhalt. Det var otorligt mycket leksaker där, Vi gjorde ett ryck och rensade rejält, så nu ser man sanden igen. Dennis kom hem och det blev mera kaffe. Efter detta åkte vi hem och fixade tacos, landade i soffan och har stannat här sedan dess.

En härlig helg må jag säga!

Sitter här i soffan helt utslagen med Gabriel halvsovandes bredvid. Det har varit en sån där underbar Spetember dag, sån man troligen kommer minnas länge. Jag vaknade av att Linda ringde och frågade om jag ville med ut och gå. Det slutade med att vi begav oss ut i Västerlandas djupa skogar och letade svamp. Det blev en riktigt bra fångst, om jag får säga det själv. Massa fina kantareller, och ett och annat praktexemplar av CarlJohan. Efter en stunds vandrande i skogen långt från stigar och vägar kom vi till ett träsk. Vi klarade oss båda hela vägen över genom sedvanlig grästuv-hoppning. Nästan. Linda kom i land och jag hade en tuva kvar innan fast mark. Och då halkade jag. Jag märkte inte ens att jag missade tuvan förens jag tog några steg, utan min ena sko. När jag hittade den igen var den helt vattenfylld. Men som tur är så bidrog det hyfsat varma vädret till att vattnet i skon blev kroppstempererat ganska fort, så jag slapp i alla fall att frysa.

Efter skogsturen blev det lite kaffe hemma hos Linda, Tove gjorde oss sälskap. Hon shade några leksaker på bordet, en wüve, en äst och en hynna. En vove, häst och höna. Väl hemma fixade jag baconlindad fläskfilé med ugnsstekta rotfrukter och kantarellsås till middag, visst låter det lyxigt!

Kvällen har tillbringats i soffan. Gabriel har fått ett väldigt intressant mail som vi väntat på länge, som vi försökte svara på, men vi behöver lite råd från en engelsktalande person först, eftersom det är ett ganska viktigt mail. Annars har vi kollat på tv och ätait lite kvällsmat. Jag åty smörgås, Gabriel åt glass med mintchokladshonung.

Det var min dag i korta drag, hoppas jag får fler så här mysiga dagar. Det har regnat och åskat hela eftermiddagen, det höjde mysfaktorn ännu mer!