Idag har jag gjort något jag sällan gör. Jag gav upp. Jag gav upp jakten på min försvunna löpare, min beiga köksbordsduk alltså. När jag och Jonna var uppe en sväng i Trollhättan gick vi in på Rusta och jag köpte mig en ny likadan duk. Inte för att den var så jävla snygg, utan för den var så jävla stilren och så jävla billig. Typ. 29 kronor är lagom, inte för mycket i alla fall. För ovanligheten skull köpte jag även två toppar till mig själv på Cubus, en röd och en svart i samma modell, den röda fanns dock bara i för små storlekar, så den får vänta i garderoben tills jag blir smalare.

Så det så.