Ensam

Nu sitter jag här en sen kväll med bara mina ena katt son sällskap. Jag varvar mellan teven och datorn, och har faktiskt diskat, städat lite, vikt tvätt och satt i gång en maskin igen. Vardagen är som den brukar. Ensam.

Gabriel är nu troligen på båten i Monaco, antagligen ligger han i sin hytt och sover eftersom han ska jobba i morgon. Hans vardag har kommit i kapp honom också.

Jag sitter här och önskar att vi kunde sova i samma säng i natt igen, och alla andra nätter. Men som läget är nu har jag inte ens den blekaste aningen om när vi ses igen. Jag hoppas det blir väldigt snart, och jag hoppas att en av oss inte måste åka ifrån den andra, utan att vi kan stanna tillsammans. Ibland vill jag bara ringa upp honom och böna och be om att han ska komma hem. Det hade nog fungerat dessutom. Hade jag bett honom hade han nog kommit hem. Han tycker detta är lika jobbigt som jag gör, att vara ifrån varandra. Men sedan den dagen vi först möttes har han pratat om båtar hit och båtar dit, så jag tror han är på en plats han drömt om länge. Så det bästa vore väl om jag kunde åka till honom istället. Hitta mig ett jobb, så vi kan få i hop massa pengar, och sedan kanske flytta hem igen.

Skulle han flytta hem igen finns ett problem, han har inget jobb här. Och innom byggbranchen anställs det inte överdrivet mycket just nu. Det anställs ju ingen stanns nu.

Usch vad jag önskar att han var här med mig nu, satt här bredvid mig i soffan och mös lite. Fy fan vad jag saknar honom redan.


Min gullegubbe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0