Varför känns det som om helgerna alltid är mycket mer fullplanerade och stressiga än vad vardagarna är? Det måste helt enkelt vara så att det är så. För mig i alla fall. Om runt en timme är jag påväg till Monaco, jag tänkte att jag skulle ta 18:20 tåget, då rullar jag inte 18:40 på stationen. Inget snabbtåg, men det får duga. Vi tar troligen sista tåget hem i kväll, blir alltså inte så sent, det går innan midnatt.

På tal om natt, igår, eller rättare sagt natten till idag, vaknade Gabriel när jag skulle lägga mig. Han kom på att han minsann var hungrig, gick till kylen och proppade i sig en och en halv youghurt, en banan, en massa mjölk och en hel del vatten. Bara så där, innom loppet av fem minuter. Sedan var det bara tillbaka till sängen och han var nöjd. Hur kan man bara vakna upp så där, gå raka vägen till kylen och smälla i sig lite vad som hellst?





Nej, nu får jag skynda mig om jag ska bli klar.