Drama, drama, drama! Nu minns jag återigen en av anledningarna till varför jag tyckte det var så skönt att komma bort från Lilla Edet. Stället är fullspäckat av dramaqueens! Värst av allt är när man själv står i skottlinjen och känner alla de inblandade. Hur som hellst, det finns vissa gränser för hur lågt man får sjunka när man ger sig in i fighter med folk tycker jag, vissa saker borde man bara inte säga, varesig de är sanna eller inte så får man ju ha en viss respekt för att fok faktiskt är människor som har känslor också.

Och vem är jag (eller du) att dömma om en människas liv är mer eller mindre lyckat egentligen? Alla kanske inte går en rak väg genom livet, endel kanske hamnar i diket en sväng, men man är inte sämmre för det. Jag tycker ju inte att du är misslyckad bara för att du inte lever efter mina deviser. För mig skulle mitt liv kännas tragiskt om jag bara lunkade på i samma gammla spår, hade samma gammla sketna jobb som alltid, bodde i samma gammla håla, höll mig till endast samma gammla vänner (inget fel på gammla vänner men det kan vara kul med lite variation ibland), var i hop med samma gammla kille/tjej bara för att det är så det är. Då hade jag känt mig misslyckad. Men inte säger jag att du är det om du lever ditt liv så! Jag kanske tänker det, men jag skulle verkligen försöka undvika att slänga det i ditt ansikte (om jag inte hade ett starkt hat emot dig av någon anledning, det finns endel människor jag aldrig skulle tveka en sekund för att såra så mycket det bara går, med det är människor som någon gång gjort mig väldigt illa. Som tur är, är de få).

Jag vet att jag är långt ifrån felfri när det gäller dömmandet av andra människor. Men vem är inte det? Men jag försöker i alla fall att inte vara det.