Läste ett av Jennifers inlägg i hennes blogg och blev så inspirerad! Hon har ju så rätt! I vartenda litet ord! Sista meningen var så klockren att den får stå för mitt citat för i natt:

"Sluta leta och låt ödet föra er tillsammans "

Kunde inte sagt det bättre själv! Lyckan och kärleken, framför allt, tror jag kommer till en bara man låter allt ha sin tid, låter livet gå och inte försöker pressa fram något. Jag känner så många som haft förhållanden som man redan från början kunde dömma ut, förhållanden som verkade vara bara ett desperat försök i att slippa vara ensam. Och det förstår väl vi alla hur det brukar gå!

När jag och Gabriel träffades var jag helt inställd på att leva singellivet. Han var nybilven singel sedan bara några dagar. Vi började umgås i slutet av April 2006, och hade inga förväntningar eller krav alls på varandra. Vi bara lät allt flyta på. Nu är vi här, tre år senare, och njuter av livet mer än någonsin.



Jag och Gabriel på stranden i Port El Kantaui, Juni 2007


Ett annat exempel på kärlek som var meant to be tror jag är den mellan min kära mor och hennes "gubbe" som jag kallar det. De var ihop i två år när de var unga, jag tror mamma var yngre än 17. Efter att det tog slut sågs de kanske några gånger eller så, vad vet jag, men efter några år hade de helt åtskilda liv. Så nu, dryga trettio år senare har de funnit varandra, och jag måste säga att båda två ser ut som nyförälkade femtonåringar. Inget fel med det, nej, nej. Det är urgulligt! Det käns så skönt att se mamma så lycklig som hon är nu, och hon om någon förtjänar en så bra gubbe som denne hon har nu, han verkar vara e riktig jackpot!