Nu sitter man åter på McDonalds för att få till¨gång till internet. Uppkopplingen i den nya lägenheten är inte tillgänglig än, då fastighetsägaren precis bytt operatör. Lite jobbigt. Men ganska gött att komma ifrån datorn lite.

Helgen var toppen! Lördagen blev mer än lyckad och vi hade skitkul på det svenska julbordet, där vi även fick se ett mini-luciatåg. När vi kom dit var Tom, John och Si redan där, Bobbey, Guy och Sasha kom lite senare. Sist men inte minst trillade Jimmy in, en mycket kul skotte som faktiskt också ska flytta till Schweiz snart, han har fått kock jobb där.

Vi träffade massa svenska tjejer, och två svenska killar på Slammers. Tre av tjejerna pluggar i Nice, fyra av tjejerna är nannys/au pairer i Monaco. Så nu har man utökat sitt kontakt nät lite till. Jag tror minst tre av tjejerna kom från kära Göteborg dessutom! En var från Stockholm och någon var från Uppsala.

Igår var det svenskt julbord på Slammers. Julbord med luciatåg. Och öl. Mycket öl. Och skoj. Mycket skoj. Och skoj. Mycket skoj. Bilder kommer inno kort!

Har inte tid att uppdatera så mycket idag heller, vilket stör mig. Men vad ska man göra, när man som jag har ett så himla viktigt och avundsvärt liv, och ska dra ut med ett sjujävla gäng och käka svenskt julbord på Slammers i Monaco ikväll!? Då måste man offra lite, och det blir bloggen idag. För jag är ju så viktigt och ska partaja i Europas lyxigaste håla ikväll. Fuck Stureplan och Avenyn, Monaco is the real deal!

Ha en bra fortsatt lördag i den håla och på den lokala krog/pizzeria du väljer att avnjuta din lördag på!

Saffransjakten går vidare... Híttade saffran idag, för 19€ per gram. Alltså runt 190 kronor för ett gram. Det blir härliga 190 000:- per kilo det. Nej tack. Inte för att jag tänkt köpa ett kilo men...

I morgon ska jag ut och kolla saffran priser! Ett gram kostar i kära gamla Svedala ca 70 riksdaler i år, så det ska bli spännande att se vad det kostar här. Får ta en sväng förbi Corse Saleya (mer känt som blomstermarknaden, har dock även frukt, grönt och kryddor) i morgon och kolla om jag hittar lite billig saffran. Gör jag det ska jag posta lite till min kära vän Linda så jag kan få hembakade lussekatter när jag besöker Edet!

Klockan närmar sig elva och jag är dödstrött. Gick upp vid tio, efter många gångers znoosning. Jag försöker verkligen att inte gå upp allt för sent, men hur ska man lyckas med det när man somnar senare och senare för varje gång? I natt var jag helt uppslukad av min bok. Det är livsfarligt när jag börjar läsa en bok, för jag ligger gärna vaken nätterna igenom och läser tills ottan närmar sig


Boken jag är besatt av just nu

Nu ska jag strax ge mig ner mot stan, ska ner till lägenheten i Vieille Ville och möta min tyska lärarinna. Känns inte lockande att plugga idag när huvudet är tungt som en vatten melon pågrund av för lite sömn. Men det kommer nog gå fint ändå.

Precis som i det föregående inlägget blir det musik som tar mig tillbaka till moppe åldern. Musik som jag fortfarande tycker är otroligt bra.







Och så den bästa sparar vi till sist:

Jag minns när Joakim filosoferade om vad denna låt egentligen handlar om.

Musik och minnen hand i hand.

Jag älskar de tillfällen då man stoppar in en okänd CD skiva i bilstereon (enda stället man använder CD skivor nu förtiden, och knappt där ens sedan vi skaffade vår FM sändare som man kan koppla till mp3:n eller mobilen osv) och upptäcker att där finns en låt man verkligen gillar men kanske aldrig hört förut, eller som rentav bara fallit i glömska. Vi har en sådan skiva i vår bil just nu, en skiva med okänd ägare och skapare. På denna skiva är en låt som jag älskar, en ganska gammal låt, En flicka som är stark. Gabriel frågade mig vem som gjort låten och jag sa att det var Mimikry. Han tyckte det lät som Hjalle och Heavy, och jag svarade att om jag inte missminner mig så var de med i Mimikry, men jag var inte säker.



Som den kunskapsnörd jag är gogglade jag Mimikry när jag kom hem och konstaterade att ja, Hjalle och Heavy är stommen i Mimikry. Det lustiga är att jag lyssnade på Mimikry redan 2002, kanske till och med tidigare. Jag minns tydligt alla de kvällar jag och Evelina tillbringade i hennes rum med hennes bror, då vi lyssnade på band som Mimikry, Charta 77 och Dia Psalma. De två förstnämnda upptäckte jag troligen i slutet av 90, början av 2000- talet. Dia Psalma har jag hört spelas så länge jag kan minnas nästan.



Musik kan verkligen väcka själen till liv, och minnen man trodde föralltid var utsuddade kan åter igen få sin skärpa om man lyssnar på vissa låtar. Just Mimikry och Charta 77 får mig att tänka på moppe tiden då allt i livet bara var ett äventyr, och inget kunde plocka ner en från ens drömmar bland molnen.

Sedan Gabriel tog sig an boken El Choco är han onåbar. Han har helt givit sin själ till boken och tar fram den vid varje litet tillfälle som ges. Det är livsfarligt att låta honom ta med den in på toa, då ser jag inte röken av honom på bra länge vill jag lova! Det är ytterst sällan en bok fängslar min bättre häflt så som denna. Jag har lästen, och förstår dess trollbindande kraft. Jag upplevde samma sak. Från första till sista sidan är boken bra. Den som inte läste den har missat något. Vårat exemplar här hemma har lästs av Gabriel, mig och mina två systrar och börjar nu bli ganska sliten. Får köpa en egen upplaga någon gång, denna är ju min yngre systers.


Gabriel med El Choco i högsta hugg

Boken handlar om hur en ung kille vid namn Jonas Andersson, från Kungälv strax norr om Göteborg åker fast i Bolivia för att ha försökt smugglat kokain till Sverige. Man får följa Jonas genom hans tid i det bolivianska fängelset El penal de San Pedro. Det är ingen dans på rosor, och varje dag kan vara din dödsdag på ett bolivianskt fängelse. Men för Jonas blev hans tid i Bolivia vändpunkten i hans liv som tog honom från kriminalitet och droger. Kärleken till en ung boliviansk flicka leder till att han under sin tid som fängslad blir far till en liten tös.


Bilden är lånad här

Nu har de monterat pumpautomater med desinfektionsmedel i på spårvagnarna här i Nice. Ett smart sett att reducera en smittspridning av staden. Det gagnar alla! Har de gjort något liknande i Sverige än? Finns det desinfektionsmedel på allmänna platser?

En låt som tar mig tillbaka till ungdomens glada dagar på Göta:



Kan det varit så att min lillasyster och någon av hennes vänner var förtjust i just denna låt? För jag förnimmer ett minne av henne och någon mer sjungades just denna låt. I lägenheten på Göta. Nåväl, jag gillar låten, den får mig pigg och på gott humör.

På tal om pigg. En av killarna på Gabriels båt har just fått konstaterat idag att hans son nu ligger sjuk i svininfluensan. Så kanske man ligger där själv snart. Om man nu inte redan gjort det, med tanke på hur mycket jag varit sjuk sedan vi kom hit. En av gångerna hade jag ju säkert 95% av alla symptom dessutom. Who cares. Den som lever får se.

När jag stod i busskuren och väntade på bussen upp hit till Mont Boron nu i eftermiddags var det en ung tjej som tände en cigg. Jag gick ut ur busskuren, två äldre människor reste sig från sina sittplatser och gick bort från henne även de. Hon såg nöjd ut, hon stod ju upp innan nu fick hon till och med en sittplats. Jävla rökare. Jag avskyr verkligen de rökare som är som denna tjejen. Det är upp till var och en om de frivilligt vill riskera sin hälsa och slösa bort sina pengar, men på platser där folk väntar, busshållplatser, köer osv borde de fanimig ha vett på att inte röka. Det är ju sjukt jäkla ego att tända en cigg på en plats där människor samlas. Hon kunde lika gärna ha gått ut ur busskuren och rökat bakom den, men nej då. Många rökare är så jäkla ego att jag bara vill ta deras ciggpaket och trycka ner det i halsen på dem. Många rökare är ett folk försig, hänsynslöst och egoistiskt folk. Givetvis finns det hänsynsfulla rökare också, det nekar jag inte till.

Tacka fan för att man inte får röka inne på restauranger och liknande längre.

Jag tycker synd om alla de som var så svaga när de var unga att de föll för rökningen. Men ta er i kragen va fan, vi lever på 2000-talet och vet vad ökningen har för bieffekter. Ni som börjar röka i vuxen ålder. Pinsamt! Och folk som kanske gnäller över sin dåliga ekonomi och är rökare. Räkna ut hur mycket ni skulle spara per år om ni la ner rökningen.

Lätt för dig att säga tänker många nu. Ja, det är jävligt lätt för mig att säga. Men till de rökare som inte gnäller om sin ekonomi, och som väljer att lämna platser som köer och busskurer när de ska röka, tack! Tack för att ni visar hänsyn. Ni andra rökare. Skyll er själva om folk blänger eller inte orkar lyssna på erat gnäll om eran dåliga ekonomi, det gäller att prioritera.

Jag och Gabriel hade precis tänka ta oss ner mot stan för att ta en kaffe eller något annat trevligt när hans telefon ringde. Det var Bobbey, han Tom och Si var på väg till Nice för att äta middag på Ma Nolans, de undrade om vi skulle hänga på. Sagt och gjort, efter en middag i irländsk anda och storbilds fotboll lurade killarna med oss till Monaco. Det blev några öl där, men jag och Gabriel gav oss av hemåt hyfsat tidigt, han ska upp och jobba i morgon. Själv ska jag träffa min tyska lärarinna igen, men inte förens vid ett-tiden. Men jag bestämde mig för att utnyttja lägenheten nere i Gamla stan lite, så jag ska möta henne där. Nu ska jag försöka sova. Vilket inte lär bli helt lätt med tanke på att jag druckit en burk cola nyss. Typiskt.

Helgerna är så härliga! Gabriel är ledig och vi kan göra allt tillsammans! Igår hade vi en lugn förmiddag, packade lite saker på eftermiddagen och lämnade i den nya lägenheten och gav oss sedan av till Monaco för ett par öl med några av killarna från Gabriels gamla båt.


Utsikten från våran nya lägenhet! Visst är det super mysigt!

Det blev en trevlig kväll i Monaco, vi började med att lämna lite saker på Gabbes båt och gick sedan över till Siran istället (hans gamla båt). Bobbey hade vakten, så det blev Tom och Si (Simon, ny kille som tagit över Gabriels plats) som följde med oss ut. Vi gick till ett mysigt litet ställe som hette Slammers, och dit lär vi gå även nästa helg då de ska ha svenskt julbord där! Gabriel blev super exalterad när han fick höra det, och vi pratade med den svenska tjejen som håller i det. Skinka, prinskorv, kål, köttbullar och lite allt möjligt lovade hon oss. Ska bli spännande att se! Hoppas de har julmust, näst viktigast. Viktigast är givetvis skinkan.


Slaktaren ligger i samma hus, som ni ser hörnet av. Det finns en liten färsk-pasta boutiqe lägre ner på gatan.


Mysigt värre!

Undrar ibland vart våran värld är på väg? Såg en artikel på aftonbladet.se om en man som upprepade gånger slog sin tvååring när han var i en MediaMarkt butik. Väktaren som såg detta på sin övervaknings tv fick ingripa och nu står mannen åtalad och nekar till brott. Frun var närvarande men anser inte att mannen gjort något fel. Hur i helaste helvete kan man ens höja handen mot sitt barn? Ett barn som dessutom är så litet som två år, som antagligen inte alls förstår varför pappa blev arg och antagligen inte alls uppsåtligt gjort pappa arg heller. Fy fan säger jag bara. Enligt mig måste mannen vara sjuk i huvudet! Man slår inte ett barn!

Läs om det här

Jävligt cool!



Här hittar ni denna på Youtube!

Sitter och äter frukost i väntan på att min tyska lärarinna ska komma hit. Jag äter Nestles fitness flingor, jag är ingen fling-person, men just dessa är väldigt goda! Lite lustigt att jag tycker det, för familjen jag ska börja jobba för i Schweiz grundade Nestle!

Igår kväll tog vi oss ner till hamnen i Nice, som verkligen är en mysig liten hamn, för att möta upp Glen och vänner till honom för en öl eller två. Vi mötte upp honom, Linda (hans tjej), Sarah och Joe på Ma Nolans, och senare kom även Beth dit med en kille vars namn jag aldrig uppfattade (fransman som inte kunde engelska). Jag har träffat alla tjejerna innan och Glen, men aldrig Joe och fransmannen. Beth är min klara favorit av tjejerna, hon är jätte trevlig. Sara också, men hon sluddrade lite väl mycket emot slutet (det bjöds på gratis vin i hamnen igår eftersom årets Beaujolais släpptes) och ni som aldrig träffat en britt, en britt från London dessutom, kan inte ens föreställa er hur svårt det kan bli att förstå deras engelska om de sluddrar! Den brittiska engelskan är mycket mer avancerad och svår att förstå än den amerikanska Dock föredrar jag den brittiska skarpt, låter mycket artigare och härligare. Amerikanerna låter så ohyfsade om man väl mött en britt!tycker jag. Hoppas bara inte jag får förmycket amerikanskt över min engelska nu när jag ska tillbringa sommaren i New York!



Hur som så hade vi en riktigt rolig kväll, jag skrattade så mycket att jag hade kramp i käkarna när vi gick hemåt Det blev många historier berättade om folks olika upptåg, men roligast var när Joe sa "Bobbey har historian som slår alla, om när han hamnade i Monocanskt fängelse med två andra killar, det är inte många som har gjort det!". Jag bara tittade på Gabriel och vi båda flinade. Gabriel sa "Let's not talk about that now". Sedan berättade han för Joe att han var den där tredje killen som var med Bobbey i finkan. gabriel och Bobbey fick sitta i samma cell, de sjöng Johnny Cash låtar för att roa sig!

Alltså vad är meningen med att skriva till mig på internet när du går runt och snackar om mig och inte till mig? Du får gärna snacka om mig, säga precis vad du tycker och tänker. Om du kan stå för det. Till mig. Men det gör inte du, så då tycker jag du kan hålla käft. Du kan snacka dynga om mig hur mycket du vill, du är ändå känd för att ljuga stup i kvarten, så det är ingen vettig människa som lägger någon tyngd vid dina ord i alla fall. Börja skriva till mig på Facebook och vara hur trevlig som helst? Usch! Jag har för många bra och underbara människor i mitt liv för att orka slösa energi på sådana som dig!

Jag funderar på att boka biljett inför Sverigeresan snart. I morgon rättare sagt. Innan jag bokar måste jag kolla upp så jag kan gå och fixa ett pass, som de sedan kan skicka till Svenska ambassaden i Nice, för jag har inte tid att vara i Sverige så länge som det behövs för att få mitt pass! Ska bli kul att få komma hem en sväng och kackla live med mina tjötrövar där hemma! kul att träffa la Familia igen!


Jag, Linda och Jonna solar hemma hos Lida iväntan på att kaffet ska bli klart...

Fick en kommentar om mitt förra inlägg av en kompis, en kommentar som fick mig att tänka på att jag inte alls har förklarat hur jag och Gabriel ser på det här med jobb i olika länder och att dela livet med leva i sär. Så jag kan ju passa på att göra det!

Så här löd kommentaren:

"Visst är det så att livet blir precis vad man gör det till. Man kan välja att älta allt dag ut och dag in, tycka synd om sig själv eller så kan man välja att njuta, se positivt på saker och ting och förverkliga sina drömma.

Sedan handlar det om att välja sina val också, prioritera. Jag skulle aldrig välja ett jobb framför en vardag med Viktor. Vi dela allt och sedan får allt annat lösa sig på vägen. Men visst beundrar jag dig som vågar välja att sakna Gabriel."


Yes, håller fullständigt med om första stycket! Utan tvekan! Men andra... Ordvalet prioritera fick mig att inte riktigt förstå meningen. Alltså, tror folk att jag bortprioriterar Gabriel kanske? Jag vet inte, men det är änna så jag uppfattar stycket. Den tanken har inte slagit mig innan, att folk kanske tror att det är så.

 Jag ser inte mitt val att flytta långt ifrån Gabriel som ett val att inte prioritera honom. Jag ser det som ett val att göra något i livet jag alltid drömt om, och alltid kommer drömma om, om jag inte utför det. När Gabriel i augusti förra året fick erbjudandet om att flytta ifrån mig i Sverige, till båten i Monaco stöttade jag honom till 100% för jag visste att båtjobb är en av hans livsdrömmar. Han älskar att jobba på båtar, det är en passion han har. Jag har sett hur hans ögon tindrat varje gång vi kommit i närheten av en båt i Sverige. Jag kunde se längtan i hans blick. Det handlade inte om att han inte ville dela sitt liv med mig, för det vet jag att han vill. Det handlar om vem han är, vad han älskar i livet och vad som gör honom lycklig. Jag vet att jag gör honom lycklig, att han skulle kunna leva utan sina andra passioner i livet, om han har mig vid sin sida. Men jag tror inte hans liv skulle vara fulländat. Nu stöttar han mig till 100%, han verkar nästan vara mer exalterad än jag till och med, inför detta jobb och denna flytt. Och det tror jag är för han ser hur lycklig detta gör mig, och eftersom han älskar mig så innerligt, finns det inget som gör honom gladare än att se mig glad.

Jag ser inte detta som om att jag väljer ett jobb framför en vardag med Gabriel. Jag ser detta som en extremt god chans att bygga upp min och Gabriels dröm-framtid. Vi bygger upp vårat liv ihop genom att låta varandra satsa på sina drömmar just nu, så vi kan leva ut dem, och sedan en dag bestämma hur våran framtid ska bli. Vi tänker inte nöja oss med att ha ett liv där vi kanske har ett lagom hus, med lagom bra jobb, lagom bra lön, i ett lagom tryggt samhälle med en lagom relation till varandra. Det är inte vi. Vi vill försöka skapa oss en framtid ihop. Inte nöja oss med vad som idag är oss givet.

Vi båda är väldigt driftiga människor som inte nöjer oss med det som tilldelas oss här i livet. Vi försöker istället skapa våra liv. Carpe diem är inget för mig. Varför nöja sig med det som kommer utav dagen, när man kan Crea diem. Skapa sin egen dag. Om du får ett frö, varför nöja dig med att det är ett frö, när du kan plantera det och låta det växa tillsig till något stort, och kanske väldigt vackert?!

Jag råkar ha turen att jag hittat en kille som delar dessa drömmar och visioner med mig. Jag förstår inte uttrycket "vågar välja att sakna" heller. Vad är det att inte våga? Vad kan vara farligt med att sakna någon? Det finns inget som får en att inse hur mycket en person verkligen betyder för en, som när man är i från denne. Inget. Det kan vara svårt för de som aldrig testat att förstå, men så tror jag stenhårt att det är. Du saknar inte kon förens båset är tomt. Detta bygger givetvis på att man har en relation som båda känner sig helt trygga i, en relation med full tillit. Men om man inte litar på varandra till fullo kan det nog tära mer på en relation än det bygger upp den, att vara ifrån varandra. Men jag tror inte på det där med att kväva din andra hälft. Jag tror man måste låta varandra ha en viss frihet. Inte bara en viss, utan en ganska stor frihet, en stor frihet med vissa gränser. "Love is like a butterfly, hold it too tight, and it'll crush. Too loose and it'll fly."

Tänk er vilka möjligheter som öppnar sig för mig och Gabriel nu! För pengar är verkligen något som skapar möjligheter i livet, sorgligt men sant. När vi har dessa jobb, när jag börjat på mitt och när hans prövotid är slut (december) kommer vi tillsammans ha en så bra inkomst efter skatt (Gabriel är skattebefriad, jag kommer skatta) att vi lätt kan lägga undan mer än någon av er tror. Lätt. Och tänk då vilken bra grund det blir för den dag då vi eventuellt får för oss att "stadga oss" och skaffa ett permanent hem någonstans på jorden. Eller så kan vi välja att båda utbilda oss till något och leva på våra besparingar under studietiden, istället för att ta studielån. Detta är vårat sätt att bygga en framtid ihop. Att låta varandra leva ut sina drömmar, samtidigt som vi kommer tjäna mycket mer pengar än vi någonsin hade kunnat göra outbildade i Sverige.

Detta är alltså så jag ser på det hela. Jag respekterar fullt och helt de som inte alls delar min syn på livet. De som väljer att ha ett "fredagsmys-liv". Men. Det är inget för mig, jag skulle aldrig ha varit lycklig om det var så jag levde mitt liv just nu. Är ni lyckliga av att ha det så är det ju toppen för er, och då borde ni ju också leva så. Jag kan faktisk inte ens förstå hur folk kan bli lyckliga av ett sådan liv. Det måste jag erkänna. Jag kan inte förstå det, inte sätta mig in i hur de resonerar. Men jag respekterar det. Och det är det viktiga. Vi behöver aldrig förstå varför andra är som de är, så länge vi respekterar dem.



(Nu menar jag inte att jag tror att hon som kommenterade inte respekterar mitt liv eller så, inte alls. Det är bara så att jag vill ge er en förklaring om hur jag ser på allt detta, för det var inte förens hon kommenterade som jag insåg att många nog kan ha svårt att förstå hur jag kan vilja ha ett liv som detta. Det är nog många som inte kan sätta sig in i över huvudtaget hur jag tänker. Hon fick mig helt enkelt att inse att det nog kan te sig overkligt för många att leva så som jag och Gabriel gör. Jag vet att denna tjejen verkligen lever sitt dröm liv, för hon lever det liv hon pratade om redan när vi var små. Och detta beundrar och respekterar jag henne för. Att vi har helt, totalt olika syn på livet spelar ingen roll. Jag beundrar alla som lever ut sina drömmar, oavsett om de skiljer sig ljusår från mina eller inte.

Den 28:e december 2009 packar jag min väska och flyttar. Ja, vi ska flytta till den nya lägenhet i morgon också, men den 28:e december flyttar vi ifrån den, Gabriel packar in sitt liv helt och hållet i sin hytt på båten, och jag flyttar till Schweiz.

Japp, JAG FICK JOBBET I ZÜRICH! Det känns så jäkla gött att ha ett riktigt jobb med en riktig lön igen! Jag kan säga som så att jag kommer få ut mer nu varje månad än jag någonsin fått ut innan, och ja, jag har haft heltidsjobb innan.

Jag är alltså en av de lyckliga människor som trots en rådande världsomfattande ekonomisk kris har fått ett nytt och bra betalt jobb. Men sedan har jag ju inte tvivlat på att jag skulle få ett jobb till sist heller. Jag har sett så positivt på livet ett bra tag nu, och försökt att alltid se det bra i alla situationer, och det känns verkligen som om detta synesätt har skapat en spiral av goda händelser. Livet blir vad man gör det till.

Väntar. Kan inte hoppa in i duschen. Kan inte gå ut på stan. Ingen idé att börja äta. Allt detta för att jag väntar på ett telefonsamtal från Schweiz. Vad kan jag göra mer än vänta? Surfa så klart. Tur att vi vaknade sent i morse, annars hade denna väntan blivit olidlig!

Bjuder på mera Metz bilder så länge


Samma fontän med inte samma bild som i inlägget innan.


Hus längs floden


En av många katedraler i Metz


Samma katedral som på bilden ovan


Notre Dame i Metz

Tänkte lägga upp en bild eller ja, två, på mina tjejer!


Svea är en sådan katt som man INTE får hålla fast, man ska helst inte lyfta henne alls. Men hon sitter gärna bredvid en, och kommer gärna till ens knä. Men det måste ske självmant!


Världens finaste kisse, som jag saknar väldigt ofta. Det händer nästan varje gång jag är ensam en kväll att jag kommer och tänka på min lilla tös. Vi har spenderat många kvällar ihop i soffan i Västerlanda. Då var hennes syster också med, men hon är försvunnen sedan i somras.

Nu närmar det sig med storm steg - beskedet! I morgon vid lunch ska LL ringa upp mig, och jag tror det är då hon kommer berätta om jag får chansen att komma och jobba för hennes familj eller inte. Jag hoppas, och håller tummarna! Det är en hel värld av möjligheter som öppnar sig om jag får detta jobbet, och troligtvis en hel värld av upplevelser också. Familjen L-K har hus i inte bara Zürich utan även Schweiziska alperna och New York. I vilket fall så hoppas jag verkligen att jag får jobbet!

Men får jag det inte så är jag lika glad för det, för då får jag vara nära Gabriel istället, och bo kvar här i Nice, vilket är en stad jag älskar och trivs troligt bra i! Så jag anser att nackdelarna med att inte få jobbet är lika tunga som fördelarna med att få det. Det är bra att alltid försöka tänka så, då blir livet mycket lättare!


Min lilla Gabbegubbe!

Det känns nästan som om det vore en evighet sedan vi lämnade Sverige. Det är det naturligtvis inte, snarare fem veckor. Jag vet inte vad det är som får det att kännas så avlägset, Sverige och den tid då vi sist var där. Kanske är det för att hela Europa var klädda i sommar skrud när vi åkte, och absolut Frankrike. Det var så varmt här att man mitt på dagen helst undvek solen. Men nu är det höst i allra högsta grad, även här. Termometern kryper som mest upp till 15c (i skuggan givetvis) och vissa dagar regnar det till och med.

Kanske är det för att jag varit sjuk så mycket och fått tillbringa mycket tid här inne i huset för att bara vänta ut diverse sjukdomar? För att bara sitta hemma kan få tiden att kännas väldigt långsam, fem veckor kan kännas som fem år.


Franska alperna, ett kort jag tog under vår resa från Sverige till Frankrike

Eller är det kanske det faktum att jag känner mig så hemma här, så trygg och bekväm. Som om detta verkligen är mitt hem och den plats jag borde leva och bo på. Kanske är det därför Sverige känns så otroligt avlägset? Eller är det för allting vi trots mycket snor och hosta har hunnit göra? Bara resan till Zürich var en väldigt stor grej för mig. Eller trippen upp till Callian, där vi bodde ett tag 2007.

Jag vet inte vad det är, men Sverige känns avlägset. Hemlängtan existerar inte just nu. Vist saknar man lite av folket där hemma, men det är saknad det, inte hemlängtan.

Har man inte lust att ge sig ut och fota finns det alltid dussintals bilder i datorn som ligger och väntar på att bli ihågkomna


Solnedgång från sovrummet sett

---

På väg hem en kväll...

Och tänk hur annorlunda en bild blir om den är svartvit!

Det blir verkligen en helt annan dimension i bilden!

---

En lite annorlunda T korsning!

Och samma bild i svartvitt!



Alla bilder är oredigerade, har bara lagt till ramar och mitt namn på dem. Och naturligtvis har jag ändrat några till svartvitt. Men jag har inte fuskat med kurvor och färger förövrigt!

11:e November är över och liksaå Remembrance Day, eller som man säger i Sverige, Stilleståndsdagen. I Sverige är denna dagen inte alls särskillt uppmärksammad och jag skulle tro att det är få som vet vad som pågår i många länder denna dag. Dagen är en minnesdag för att fira de som dog i världskrigen, och varför man gör det just denna dag är för att första världskriget tog sitt slut just den 11:e november 1918. Här i Frankrike har mer eller mindre alla butiker och affärer stängt. Vi fick jaga runt halva Nice Riquier igår för att få tag på lite mjölk och dasspapper.

Idag har Gabriel vakten så jag är ensam hela långa dagen. Blir en slappardag, i hopp om att jag ska kunna bli frisk snart. Denna veckan har varit lång. Väldigt lång! Jag väntar på besked från Zürich om hur framtiden bli, och det skulle jag få i slutet av veckan. Hur det än blir så är jag nöjd, för jag har det väldigt bra. Blir det ingen drastisk förändring i min tillvaro gör det inget, för jag kan nästan inte ha det bättre än så som det är nu! Livet leker och jag med det! Blir det så att jag får ett ja från Zürich så ställs hela min värld upp och ner och inget kommer bli sig likt. Och med det följer tusentals möjligheter! Så hur det än blir så är jag nöjd och glad! Det är bara pirrigt att gå och vänta!


Men hur underbart livet än är så saknar man allt sin familj och sina vänner!

Jag tänkte lägga upp lite bilder på en underbar människa!

NO 1.




NO 2.




NO 3.


NO 4.


NO 5.


NO 6.




Berätta gärna vilken ni tycker bäst om, och varför! Min favvo är helt klart den sista bilden!

Helgen som varit har lämnat så mycket olika intryck och känslor i min kropp att jag inte riktigt känner någon lust att blogga, för det är så mycket annat i mina tankar. Det var verkligen en bra och upplevelserik helg. Familjen LK verkar vara en väldigt stabil och jordnära familj, och jag hoppas, hoppas att de vill att jag ska börja jobba för dem. Kommer inte nämna deras fullständiga namn eller så, integritet ni vet. Annars tycker jag det ser lite löjligt ut när man bloggar och bara använder någon (ofta första i namnet) bokstav istället för hela namnet. Ser så avskalat och opersonligt ut. Men. Om man gör det för att man vill lämna personerna anonyma förstår jag det fullt ut. Men jag skulle aldrig benämna Gabriel som bara G.

Zürich var verkligen en vacker stad. LL bjöd mig på en kaffe på Starbucks och jag måste säga att allt tjöt om detta stället är verkligen bara överreklamation! Visserligen var kaffet gott, men jag kan säga att det finns många, många ställen här i Nice som håller minst lika hög, och inte bättre, standard.

Nu är det klappat och klart, jag väntar bara på att min E-ticket ska dimpa ner i inkorgen. I morgon blir det till att gå upp tidigt, rikitigt tidigt, för jag tror Lisa sa att planet skulle lyfta runt sju (!) Men det är det nog väl värt. Kommer vara tillbaka här på söndag mitt på dagen. Detta kommer bli en spännande helg!

Livet är fullt med möjligheter. Varje dag får men en chans att påverka sitt eget liv, och hur det är. Så är det bara. Alla val du gör för dig framåt på ett eller annat sett, frågan är bara om du valde det som var bäst för dig eller inte. Känns ens liv kasst ska man inte skylla det på andra, eller ens tro att de kan påverka eller hjälpa dig. För det är du som bestämmer hur du ska må. Ja det är det. Du. Du mår inte dåligt bara för att ditt liv är svårt eller tungt och du mår inte bra bara för att ditt liv flyter på lätt och smidigt. Du mår som du mår för det är så du valt att se på livet, det är så du valt att må.


Livet blir vad man gör det till. Just nu är detta vyn i mitt liv.


Jag har haft många uppförsbackar i mitt liv, redan tidigt i livet. Många skulle bli väldigt chockade om de visste hur min stig har sett ut, vad jag stött på och varit med om längs vägen. Men jag har inte mått dåligt för det. För jag har alltid valt att må bra. Nu har jag haft tur och haft en otroligt fin mamma, och tre otroligt fina syskon, så jag har haft tur med den delen. Men många andra runt mig har kämpat för att göra mitt liv surt. Men inte har jag valt att fokusera på det, nej, jag har valt att fokusera på det som varit bra i livet.

Hur kom jag att bli så filosofisk helt plötsligt då? Jo, jag var på arbetsintervju igår och fick ett mail om jobb idag, så jag kom att tänka på hur mycket möjligheter man har i livet, det gäller att ta tillvara på dem. Crea diem!

Igår hade jag en vänförfrågan på FB av en tjej jag inte kände igen varken till utseendet eller namnet. Jag försöker att hålla mig till folk jag har någon slags relation till vad det gäller min vänlista, så jag frågade vem hon var innan jag accepterade förfrågningen. Det var inte så konstigt att jag inte visste vem det var, hon har nämligen bytt namn sedan då vi umgicks! Detta var 2005, mest sommaren. Då hette hon Lisa, nu heter hon Saga. Utseendemässigt hade hon också förändrats mycket. Det var väldigt kul att prata med en kompis man inte hört va på många år, till och med mer eller mindre glömt av. Vi hade väldigt roligt den sommaren, och jag tror att alla jag umgicks med då kommer minnas det som just den sommaren. Ungefär som Bon Jovis summer of 69' är våran sommaren 05'. Vi var ett jäkligt tight gäng som hade omåttligt roligt, livet var en fest och varjedag var lika så. Det var dessutom en solig och skön sommar för att vara Sverige. Saga hade lite bilder från vårat midsommarfirande ute på en öde ö, på sin FB. Jag hade ingen digital kamera på den tiden, så mina bilder sitter i album, men nu har jag lånat ett kort av Saga och bjuder på det här, fastän vi ser ganska knasiga ut. Vi var säkerligen inte nyktra heller. Det var ju midsommar!


Saga, jag och Elin fular oss med digitalkameran. Jag var 18år.

Lili Allen gör bra musik, och har ofta ett starkt och tydligt budskap i texterna.



"Friday Night"

Friday night last orders at the pub,
Get in the car and drive to the club,
There's a massive crowd outside so we get in to the queue
It's quarter past 11 now we won't get in till quarter to two.

It's quarter to and we get to the front,
Girl on a guest list dressed like a c***
She asked security to check inside my shoes,
You can play this game with me but you know you're gonna lose.

Looked me up and down,
I don't make a sound,
There's a lesson that I want you to learn,
If you're gonna play with fire then you're gonna get burned,

Don't try and test me cos you'll get reaction,
Another drink and I'm ready for action,
I don't know who you think you are,
But making people scared wont get you very far.

In the club make our way to the bar,
Good dancing love but you should have wore a bra.
Guy on the mike and he's making too much noise,
There's these girls in the corner wanting attention from the boys.

I see these girls and they're shouting through the crowd,
Don't understand why they're being really loud.
They make their way over to me,
They try to push me out the way,
I'll push her back, she looks at me and says,
What you tryna say?

---

---

Jag tänker och reflekterar väldigt mycket på språk och ord. Och reagerar. Något jag nu har märkt är att folk på facebook har börjar referera till deras partner som "älsk". Visst är det gulligt om man har "egna" små saker man kallar varandra. Men det är inte ett dugg gulligt längre när halva facebook är fyllt av älsk. Älsk hit och älsk dit. Det är ungefär som att många unga (de i 13 och uppåt åldern) bloggare (gärna från storstäder och förorter) har börjar använda ordet random helatiden. Det har alltså blivit ett inne ord hos en viss sorts svenskar. Sådant tycker jag kan bli lite tjötigt (ja, jag vet, det heter tjatigt men jag är uppvuxen i en Götborgar familj). Som uttrycker fredagsmys ungefär.

Faktum är att jag tycker "älsk" verkar få ett stadigt fäste i fjortisvärlden. Gabriel kommer aldrig behöva oroa sig över att jag bara ska älska honom halvvägs och ta bort halva ordet. Nej, jag älskar honom till fullo, så han är och förblir älskling, eller älsklingen. Om jag nu vill använda mig av just det ordet i olika sammanhang.


ÄlskLING

Sagt och gjort, ny header! En bild på mig själv och ett latinskt ordspråk som jag tror på väldigt innerligt. "Fortes fortuna adiuvat" betyder "Lyckan står den djärve bi". Man skulle väl även kunna säga, who dares wins. Människan når inga nya oceaner om hon inte vågar släppa land ur sikte. Qui ose gagne. Jag kan hålla på i all veighet att förklara, men jag tror poängen gått in hos er nu.

Det är i allafall ett citat som jag tycker passar mycket bra in på hur jag ser på livet, och försöker att alltid se på livet. Varför sikta mot stjärnorna när man kan satsa på solen istället!?

Slampornas högtid är över och jag borde väl egentligen byta header. Nja, skämt å sido, men ni måste ju erkänna att man kan tro att många tjejer satsar mer på att se slampig, än läskig ut på halloween. Vilket väl får stå för dem, men de missar liksom hela budskapet för själva högtiden. Budskapet är skräck, osaliga andar och liknande. Vill man klä ut sig till en sexig sjuksyster eller skolflicka och så vidare borde man egentligen hålla sig till andra maskerade på andra delar av året. Att vara en hottie djävul eller vampyr däremot känns lite mer aktuellt. Men det är väl få som tar högtiden för vad den är, så ja, man kanske borde skita i det där med tema helt och bara ha maskerad? Själv försöker jag hålla mig till temat skräck, men har inte gjort det alla år.


Att det finns många fontäner i Nice är det ingen tvekan om! Här är jag vid en nära vårat snart blivande hem i december 2008

Idag har jag och Gabbe varit nere på stan och signerat hyreskontraktet, och har nu officiellt en lägenhet i Nice Vielle Ville. Huset här på Mont Boron i Nice har vi kvar månaden ut, så flytten lär inte ske i all hast. Vi passade på att klippa oss båda två, hos en kille som pratar bra engelska, samma som Gabbe alltid brukar gå till. Det var första gången på över tre år som någon annan frisör än Frida satte saxen i mina toppar. Jag måste säga att jag blev nöjd, och Gabriel tyckte det var jättefint sa han, att jag passade bra i denna stilen. Men Frida är Frida, och ingen klipper som hon! Slingor tänker jag minsann vänta med till jag är i Sverige så hon kan göra dem. Hon är delägare i City Salongen i Kungälv, så vill få en garanterat superb klippning, gå dit!

Nu närmar sig vår flytt med stormsteg! Det är lite med vemod man flyttar härifrån. Visst ska det bli dunderskönt att komma närmare centrum och jobbet, men samtidigt så är detta huset nästan som en utopi! Tänk er själva att bo i en villa på runt 80 kvm, med en stor terras och en ännu större takterras, en härlig trädgård som verkligen doftar av blommor, och allt detta med utsikt över nästan hela Nice, och medelhavet. Det finns inte mycket som kan slå det vill jag lova. Jag blir lika förundrad varje gång jag kommer ut i trädgården att det faktiskt kan dofta så mycket av blommor, så mycket att man verkligen känner det. Det är nästan som att sticka näsan i en ny tvättad hög med kläder, då man använt Softlans aroma therapy sköljmedel!

Men som sagt, att komma närmare centrum och stranden är inte helt fel, och att dessutom bo i något eget kan vara skönt för mig och Gabriel. Vi har inte bott ensamma  sedan april 2007. Och inte heller då var vi särskilt ensamma, kompisar och syskon sov allt som oftast hos oss. Detta är inget vi haft något emot, tvärt om så passar vi nog bra som kollektiv människor. Och jag har inga planer på att bli vuxen än på länge, så då kan man ju passa på med sådant!


Vi bor i höjde med vart denna bild är tagen just nu, och ska flytta till en lägenhet precis bakom den gröna kullen, väldigt nära stranden som man ser ovanför där det gröna tar slut!

Foto: CEN/ Europics

"Jag var rädd att han skulle döda mig"

När den äkta mannen kom hem hittade han frun i säng med en älskare. Älskaren tog sig ut genom fönstret och ut på ett luftkonditioneringsaggregat för att undkomma den rasande äkta mannen. Men naken och rädd och hamnade han i stället på en bild som sprider sig över världen i rasande takt.


Så är inledningen på artikeln som jag precis hittade på aftonbladet.se. Uppenbarligen hade den flyende älskaren liten snopp, för så här står det i artikeln:

"– Människor skrattar åt hur jag såg ut naken – men jag vill poängtera att det var en väldigt kall dag, tilllägger Sung Meng."