Du behöver inte förstå mig, det räcker du respekterar mig.

Fick en kommentar om mitt förra inlägg av en kompis, en kommentar som fick mig att tänka på att jag inte alls har förklarat hur jag och Gabriel ser på det här med jobb i olika länder och att dela livet med leva i sär. Så jag kan ju passa på att göra det!

Så här löd kommentaren:

"Visst är det så att livet blir precis vad man gör det till. Man kan välja att älta allt dag ut och dag in, tycka synd om sig själv eller så kan man välja att njuta, se positivt på saker och ting och förverkliga sina drömma.

Sedan handlar det om att välja sina val också, prioritera. Jag skulle aldrig välja ett jobb framför en vardag med Viktor. Vi dela allt och sedan får allt annat lösa sig på vägen. Men visst beundrar jag dig som vågar välja att sakna Gabriel."



Yes, håller fullständigt med om första stycket! Utan tvekan! Men andra... Ordvalet prioritera fick mig att inte riktigt förstå meningen. Alltså, tror folk att jag bortprioriterar Gabriel kanske? Jag vet inte, men det är änna så jag uppfattar stycket. Den tanken har inte slagit mig innan, att folk kanske tror att det är så.

 Jag ser inte mitt val att flytta långt ifrån Gabriel som ett val att inte prioritera honom. Jag ser det som ett val att göra något i livet jag alltid drömt om, och alltid kommer drömma om, om jag inte utför det. När Gabriel i augusti förra året fick erbjudandet om att flytta ifrån mig i Sverige, till båten i Monaco stöttade jag honom till 100% för jag visste att båtjobb är en av hans livsdrömmar. Han älskar att jobba på båtar, det är en passion han har. Jag har sett hur hans ögon tindrat varje gång vi kommit i närheten av en båt i Sverige. Jag kunde se längtan i hans blick. Det handlade inte om att han inte ville dela sitt liv med mig, för det vet jag att han vill. Det handlar om vem han är, vad han älskar i livet och vad som gör honom lycklig. Jag vet att jag gör honom lycklig, att han skulle kunna leva utan sina andra passioner i livet, om han har mig vid sin sida. Men jag tror inte hans liv skulle vara fulländat. Nu stöttar han mig till 100%, han verkar nästan vara mer exalterad än jag till och med, inför detta jobb och denna flytt. Och det tror jag är för han ser hur lycklig detta gör mig, och eftersom han älskar mig så innerligt, finns det inget som gör honom gladare än att se mig glad.

Jag ser inte detta som om att jag väljer ett jobb framför en vardag med Gabriel. Jag ser detta som en extremt god chans att bygga upp min och Gabriels dröm-framtid. Vi bygger upp vårat liv ihop genom att låta varandra satsa på sina drömmar just nu, så vi kan leva ut dem, och sedan en dag bestämma hur våran framtid ska bli. Vi tänker inte nöja oss med att ha ett liv där vi kanske har ett lagom hus, med lagom bra jobb, lagom bra lön, i ett lagom tryggt samhälle med en lagom relation till varandra. Det är inte vi. Vi vill försöka skapa oss en framtid ihop. Inte nöja oss med vad som idag är oss givet.

Vi båda är väldigt driftiga människor som inte nöjer oss med det som tilldelas oss här i livet. Vi försöker istället skapa våra liv. Carpe diem är inget för mig. Varför nöja sig med det som kommer utav dagen, när man kan Crea diem. Skapa sin egen dag. Om du får ett frö, varför nöja dig med att det är ett frö, när du kan plantera det och låta det växa tillsig till något stort, och kanske väldigt vackert?!

Jag råkar ha turen att jag hittat en kille som delar dessa drömmar och visioner med mig. Jag förstår inte uttrycket "vågar välja att sakna" heller. Vad är det att inte våga? Vad kan vara farligt med att sakna någon? Det finns inget som får en att inse hur mycket en person verkligen betyder för en, som när man är i från denne. Inget. Det kan vara svårt för de som aldrig testat att förstå, men så tror jag stenhårt att det är. Du saknar inte kon förens båset är tomt. Detta bygger givetvis på att man har en relation som båda känner sig helt trygga i, en relation med full tillit. Men om man inte litar på varandra till fullo kan det nog tära mer på en relation än det bygger upp den, att vara ifrån varandra. Men jag tror inte på det där med att kväva din andra hälft. Jag tror man måste låta varandra ha en viss frihet. Inte bara en viss, utan en ganska stor frihet, en stor frihet med vissa gränser. "Love is like a butterfly, hold it too tight, and it'll crush. Too loose and it'll fly."

Tänk er vilka möjligheter som öppnar sig för mig och Gabriel nu! För pengar är verkligen något som skapar möjligheter i livet, sorgligt men sant. När vi har dessa jobb, när jag börjat på mitt och när hans prövotid är slut (december) kommer vi tillsammans ha en så bra inkomst efter skatt (Gabriel är skattebefriad, jag kommer skatta) att vi lätt kan lägga undan mer än någon av er tror. Lätt. Och tänk då vilken bra grund det blir för den dag då vi eventuellt får för oss att "stadga oss" och skaffa ett permanent hem någonstans på jorden. Eller så kan vi välja att båda utbilda oss till något och leva på våra besparingar under studietiden, istället för att ta studielån. Detta är vårat sätt att bygga en framtid ihop. Att låta varandra leva ut sina drömmar, samtidigt som vi kommer tjäna mycket mer pengar än vi någonsin hade kunnat göra outbildade i Sverige.

Detta är alltså så jag ser på det hela. Jag respekterar fullt och helt de som inte alls delar min syn på livet. De som väljer att ha ett "fredagsmys-liv". Men. Det är inget för mig, jag skulle aldrig ha varit lycklig om det var så jag levde mitt liv just nu. Är ni lyckliga av att ha det så är det ju toppen för er, och då borde ni ju också leva så. Jag kan faktisk inte ens förstå hur folk kan bli lyckliga av ett sådan liv. Det måste jag erkänna. Jag kan inte förstå det, inte sätta mig in i hur de resonerar. Men jag respekterar det. Och det är det viktiga. Vi behöver aldrig förstå varför andra är som de är, så länge vi respekterar dem.



(Nu menar jag inte att jag tror att hon som kommenterade inte respekterar mitt liv eller så, inte alls. Det är bara så att jag vill ge er en förklaring om hur jag ser på allt detta, för det var inte förens hon kommenterade som jag insåg att många nog kan ha svårt att förstå hur jag kan vilja ha ett liv som detta. Det är nog många som inte kan sätta sig in i över huvudtaget hur jag tänker. Hon fick mig helt enkelt att inse att det nog kan te sig overkligt för många att leva så som jag och Gabriel gör. Jag vet att denna tjejen verkligen lever sitt dröm liv, för hon lever det liv hon pratade om redan när vi var små. Och detta beundrar och respekterar jag henne för. Att vi har helt, totalt olika syn på livet spelar ingen roll. Jag beundrar alla som lever ut sina drömmar, oavsett om de skiljer sig ljusår från mina eller inte.

Kommentarer
Postat av: j

sv. Nej det trodde jag inte heller. Ville bara förklara en kanske rörig kommentar. men intressant att läsa hur ni löser det.

2009-11-15 @ 20:09:12
URL: http://jencie.blogg.se/
Postat av: TotalPink- J

jaa den är super fin :P har beställt massa vägg dekorer också de borde dyka upp i veckan :)

2009-11-15 @ 20:23:50
URL: http://mizztang.blogg.se/
Postat av: Carina

Jag håller med DIG till fullo!!!!Ni är dessutom så säkra på er kärlek till varandra att ni vågar göra detta som många andra drömmer om men inte vågar!!!! älskar man varandra så kan man leva på avstånd!!! Du ska veta PERNILLA att jag beundrar dig och tycker du gör helt rätt, även om det gör ont att inte få träffa dig så ofta!!! Jag vet ju att detta har varit DIN dröm att få komma ut o pröva dina vingar och jag är jättestolt över dig som vågar göra det som många andra bara drömmer om att göra!!!

2009-11-16 @ 23:20:41
Postat av: carina

Jag beundrar även Gabriel som gör det han drömt om!!!! tänk om alla följde sina drömmar som ni 2 gör!!! "Love is like a butterfly, hold it too tight, and it'll crush. Too loose and it'll fly."

Detta citat är bara så klockrent !!! ÄLSKAR DIG!!!

DIN STOLTA MAMMA!!!! :)

2009-11-16 @ 23:25:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0