Det känns nästan som om det vore en evighet sedan vi lämnade Sverige. Det är det naturligtvis inte, snarare fem veckor. Jag vet inte vad det är som får det att kännas så avlägset, Sverige och den tid då vi sist var där. Kanske är det för att hela Europa var klädda i sommar skrud när vi åkte, och absolut Frankrike. Det var så varmt här att man mitt på dagen helst undvek solen. Men nu är det höst i allra högsta grad, även här. Termometern kryper som mest upp till 15c (i skuggan givetvis) och vissa dagar regnar det till och med.

Kanske är det för att jag varit sjuk så mycket och fått tillbringa mycket tid här inne i huset för att bara vänta ut diverse sjukdomar? För att bara sitta hemma kan få tiden att kännas väldigt långsam, fem veckor kan kännas som fem år.


Franska alperna, ett kort jag tog under vår resa från Sverige till Frankrike

Eller är det kanske det faktum att jag känner mig så hemma här, så trygg och bekväm. Som om detta verkligen är mitt hem och den plats jag borde leva och bo på. Kanske är det därför Sverige känns så otroligt avlägset? Eller är det för allting vi trots mycket snor och hosta har hunnit göra? Bara resan till Zürich var en väldigt stor grej för mig. Eller trippen upp till Callian, där vi bodde ett tag 2007.

Jag vet inte vad det är, men Sverige känns avlägset. Hemlängtan existerar inte just nu. Vist saknar man lite av folket där hemma, men det är saknad det, inte hemlängtan.