När man inte har något positivt att säga, är det då man ska hålla käft eller? I så fall borde jag inte fortsätta skriva nu, men vet ni vad, jag har aldrig varit som alla andra och kommer heller aldrig bli. Så jag fortsätter.

Jag är i grund och botten en positiv människa, måhända väldigt cynisk, men jag ser på mitt eget liv som något väldigt bra, och är nöjd med mig själv och allt runtomkring mig. De gånger jag inte är nöjd frågar jag mig själv vad det tjänar till att vara missnöjd. Då brukar jag se allt positivt igen. Man kan vara lycklig och cynisk. Enligt mig är det faktiskt lättaste sättet att behålla sin lycka på, att vara just cynisk och inte så jäkla blåögd. Men men.

Just nu är jag inte positiv.
Jag känner mig helt jäkla slutkörd. Det kanske inte är konstigt, med tanke på hur jäkla intensivt jag jobbat sedan i slutet på december. Och allt annat runtomkring just nu. Dessutom har jag varit sjuk, och är på väg att bli sjuk igen. Jag är dessutom besviken på människor i min närhet, eller ja, en människa. Det känns som om denne glömt hela världen och släpper allt nu för...? Ja, för vad? För Göteborgs getto? Ja, ja. Jag kan ju hoppas på att nästa gång en nyhet ska förmedlas från detta håll, kommer lite mer personligt än via sms/facebook.

Och så känns det jobbigt att vara ifrån Gabriel nu. Men jag visste ju att perioder skulle bli så. Så det är ingen chock. Men men.

Med våren kommer vårväder. Igår var det +11c och strålande sol, idag är det runt +7c och regn. Men jag klagar inte, nej då! Jag njuter av regnet och tycker det är riktigt mysigt att sitta och lyssna på dropparna som faller på mitt fönsterbleck. regn är inget jag fått för mycket av det senaste halvåret, med tanke på att jag inte varit mycket alls i Sverige.


Taget från min ytterdörr förra helgen.

Nu råder lugnet här hemma, men om bara trekvart ska jag bege mig till barnens skola och hämta upp M. A ska med en kompis hem och leka, så henne hämtar jag runt sex-tiden. I morgon ska A på kalas dessutom, så jag och M ska roa oss utan henne. Vi ska bland annat baka pizza! Nästa vecka vid den här tiden är vi alla på väg till St Moritz och bergen och snön igen. Ska bli kul. Hoppas jag. Det känns lite mer instängt där eftersom jag inte har en egen lägenhet där utan bara ett eget rum. Men det är bara två veckor det rör sig om, inte så farligt! sedan blir det en vecka i nice direkt efter det för min del. I april ska vi inte åka någonstans alls, och i maj bär det av till Hongkong.

4 Februari 2002 - 4 Februari 2010. 8 àr av lycka och frihet. Det är 8 àrsedan mitt förra liv avslutades, och det nya började.

För àtta àrsedan vid den här tiden var jag nervös. Mycket nervös. Nàgor stort var pà gàng. Nàgot som blev väldigt bra och lycakt - mitt nya liv. Pernilla vol 2.

Usch, jag lär inte somna i första taget ikväll. Sov ut i morse, och gudarna ska veta att det behövdes. Men jag vaknade inte förens klockan elva, vilket innan jag kom hit till Schweiz var min normala uppstigningstid mer eller mindre. Men då la jag ju mig långt in på småtimmarna också. Jag ska upp 07.30 i morgon och följa barnen till skolan, så det blir väl lite kämpigt kanske.

Idag kom en tjej som heter Heike (tysk) hit och hämtade upp mig, sedan åkte vi in till Zürich centrum och gick runt på stan lite. Hon visade mig ställen som kan vara bra att känna till. Efter det gick vi och åt pizza. Jag måste faktiskt säga att pizzan var riktigt jäkla god, det är inte vanligt att man får en god pizza utanför Sveriges gränser av vad jag erfarit hittills i livet!


Lite kul bara:



Igår mötte jag Janina efter fotbollscupen, och vi två fördrev eftermiddagen med lite shopping. Nu har jag nya träningsskor, två par träningsbyxor (ena par blir nog mysbyxor istället) och en ny tröja. Skorna var de dyraste skor jag någonsin köpt, de kostade runt 130 CHF, vilket blir ca 900 SEK. Jag gillar inte att lägga ut mycket pengar på saker och ting, köper hellre på rea och sådant. Detta var rea. Och det var de absolut billigaste träningsskorna jag kunde hitta längs hela Bahnhofstrasse, som är den största shoppinggatan i hela Zürich. Här är det verkligen inte billigt att handla vill jag lova. Men det var i alla fall ett par adidas, som satt bra. Vi får väl hoppas att de ger valuta för pengarna!

Varför ha tråkigt när man kan youtubea (egenpåhittat ord, ja) lite?







Och så en där Björn visar att han inte har koll:

Tänk att jag inte ens hinner blogga! Igår och idag har det varit fullt upp, imorgon är schemat lika fullspäckat. På lördag ska M spela fotbollscup, och jag ska följa med och titta på. Samlingen är klockan 06.30, så jag lär väl gå upp tidigare än så dags som jag ibland annars lägger mig efter en fredags kväll. Men vad gör man inte för laget liksom? Mr K är inte hemkommen ännu, och Mrs LK är sedan länge uppbokad på lördag. Cupen kom plötsligt så det faller på min lott att vara i publiken.

Idag gick jag och min nyfunne vän Janina till Starbucks (inte samma Starbucks som i tisdags dock) och fikade efter våran tyska lektion. Vi tog en liten promenad innan, och han räkna till fyra Starbucks på bara vår korta vandringsfärd. Jag förstår inte grejen, stället är så sjukt överreklamerat, så varför slå upp det i varje hörn? Kaffet och allt de har smakar precis som det gör på alla andra ställen som har samma grejer. Anledningen till att vi hamnade där idag igen var för att vi faktiskt inte hittade något annat café. Ska jag vara ärlig så tycker jag att McCafé i Frankrike (Mc Donalds eget café) har mer att välja på, och de har en speciell kaffe som jag älskar, Cafe Viennois, som inte finns på Starbucks.

Tyskan var hyfsat kul, men det är en tjej/kvinna (hon kan vara 20 eller 40, svårt att se faktiskt) som inte hängde med för fem öre, vilket gjorde att lektionen inte gick fort framåt precis. Jag hoppas innerligt att hon byter grupp, annars lär jag byta, för det blir ingen valuta för pengarna om man ska läsa ihop med henne. Det var totalt omöjligt att få henne att uttala orden rätt, bara det tog en evighet att gå igenom. Låter kanske elakt, men va sjutton, hur ska hon kunna lära sig tyska i en grupp där vi lär oss genom engelskan, när hon inte ens kan engelska? Jag frågade henne en väldigt enkel fras på engelska, vilket land hon var ifrån. Det tog en bra stund innan hon fattade. Trodde jag. Tills jag insåg att hon inte fattat alls, för hon förklarade för mig på spanska vad hon jobbade med. Min spanska är bättre än hennes engelska, och det vill inte säga lite, för jag har aldrig i mitt liv pluggat spanska, eller ens varit i ett spanskspråkigt land.

Så skulle man då haft sin första tyskalektion idag, men läraren dök aldrig upp. Men det gjorde inte så mycket, för redan innan lektionen började jag prata med en tjej som skulle vara med, hon hette Janina och visade sig vara finlandssvensk. Det kändes riktigt gött att få prata svenska med en ny person. Förvisso har hon lite brytning, men inte alls mycket, med tanke på att hon kommer från en liten kommun utanför Vasa i Finland, och inte alls är uppvuxen i Sverige. Hon var verkligen jätte trevlig, och jag är säker på att vi lär umgås en hel del under den tid då hon är i Zürich. Hon åker tillbaka till Finland i Augusti.

Idag fick mitt självförtroende en rejäl boost. Jag har inte dåligt självförtroende, nej nej, men det kan ju boostas ändå.

Det var så här:

Denna dagen har varit lite tung rodd här i familjen LK's hus. Barnen har avrit otroligt trötta, och saknar sina föräldrar mer och mer för varje dag, det är inte konstigt alls. De börjar nog bli lite små sjuka också, för både jag och Dora har åkt på en rejäl förkylning med huvudvärk och hosta. Så det har varit mycket bråk mellan A och M. De har även varit väldigt trotsiga mot mig och deras mormor. A vägra tillexempel sätta upp håret i morse, trots att hon mycket väl vet att det måste göras. Det tog ungefär 20 minuter innan jag fått i hårbanden. Det var så mycket liv på dem i morse att jag var tvungen att köra dem med bilen till skolan för att hinna i tid. Och vi bor ca tre minuters gångväg från skolan, i en vuxen människas takt.

Så det har alltså varit en tung dag så att säga. Man har fått "skälla" och gnälla mer på dem än vanligt, och vi har haft många diskussioner och argumentationer (små barn, små problem, stora barn, stora problem).

Men så i alla fall.

Nu ikväll när jag precis hade gått in till mig, och stängt dörren, hör jag hur M och A går med mormor utanför, påväg ner till lekrummet. Då säger M helt ur det blå "mormor, du vet, Pernilla är en av de bättre nannysarna vi haft, hon är en av de bästa, hon är så bra mot oss".
Jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen nästan. Jag vet redan att både Mrs K och Mr K är väldigt nöjda med mig hittills, och att de känner att de som de säger "äntligen hittat någon som det känns bra med och som de känner att de kan lita på". Men när jag hörde M 9 år säga så, så var det liksom som att få guldmedalj. För jag är inte den som fjäskar för barnen, eller försöker vinna dem med godis och liknande, som jag vet att många nannys gör. Jag låter dem inte få som de vill om vi har menings skiljaktigheter om hur saker ska göras. Jag kämpar tills de lyder, även om det så kräver att jag är sträng mot dem och måste vara hård ibland. För jag vet att i längden mår vi alla bäst om jag gör så. De får respekt för mig, och inser att jag inte bara är en "kompis" som många nannys kör på att vara, utan att jag faktiskt är en vuxen människa som är där för att ta hand om dem och hjälpa dem, och finnas där för dem när de behöver mig.

Jag har varit lite rädd att jag kanske varit lite väl hård på min sak, men när jag hörde M säga så, så insåg jag att nej, jag är inte för hård. Jag är nog alldeles lagom. För annars hade de inte sagt sådana saker. Och det märker jag ju för övrigt också, som att de gärna kramas med mig och sådant. Men att få höra de där orden var liksom beviset!

Jag är stolt över mig själv!

Det har varit en ganska lugn men informationsrik dag idag. Mrs K åkte till Milano i förmiddags och ska vara borta en vecka. Mr K åker till New York på Tisdag, så efter det är ingen av föräldrarna hemma. Men Mrs K har fixat så att hennes mamma kommer hit långväga från Sverige för att hjälpa mig lite. Mest är det egentligen för att de inte vill att barnen ska bli lämnade så länge med någon som de faktiskt inte känner riktigt än. Både jag och de vet att jag hade klarat mig utan "mormor", men för att barnen ska känna sig trygga så gör vi så här, vilket jag tycker är bra.

Mycket resande i denna familjen, och jag är lycklig som kommer få ta del av lite av detta. Redan i februari ska vi till St Moritz igen, ett helt fantastiskt fint ställe. Dock är allt för lyxigt och för dyrt för oss dödliga människor, men jag älskar vinter och kyla, så jag njuter av naturen till 100% när jag är där! Till sommaren blir det New York i runt fem veckor tror jag, det ska bli spännande! Jag har aldrig varit på kontinenten Nord Amerika.

Att leva i en resväska är inte helt fel, man får se och uppleva mycket. En sak som är väldigt bra är att man kommer ifrån allt det där materiella ganska rejält. Hemma köper folk flashiga saker hela tiden för att impa på varandra eller för att de tror att de behöver dem, eftersom de sett dem på tv eller hört någon berätta om dem. Folk köper och köper och lägger prylar på hög. Konsumerar. Hamstrar. Tävla om vem som har vad, och jämför hela tiden.

Jag fick några frågor av "Total Pink" som jag tänkte att jag faktiskt kan svara på här, för det kanske är fler som är nyfikna!


"Vad har du för sysslor ??? Är du ledig ngn dag ?? Vad gör du på fritiden ??"

Mina sysslor är först och främst att lämna/hämta barnen i skolan då deras mor inte har tid. Även att få upp slashasarna ur sängen på morgonen (morgontrötta barn!) och se till att allt är i sin ordning inför skoldagen. Efter skolan är det olika träningar som de ska lämnas/hämtas på, så som balett, fotboll, kör/sång, tennis, modern dance, hiphop och golf. Detta är en aktiv familj, och barnen verkar tycka att det är väldigt kul att hålla på med så många saker. Är deras mor och far inte hemma blir det jag som gör läxorna med dem (inte lätt när de är på tyska, men när det är engelska går det som en dans!) och fixar middag åt dem. Även får dem i säng. Det är även min uppgift att hålla rent och snyggt efter barnen, alltså plocka i ordning deras leksaker om de sprider dem runt huset (vilket de sällan gör, de har varsitt rum och ett stort lekrum) och gå ner med deras tvätt till tvättstugan, och även ta upp den rena tvätten. Som tur är så behöver jag varken tvätta eller städa, jag behöver inte ens plocka in disken efter dem på morgonen om jag inte vill (vilket jag gör ändå), eftersom familjen har en städerska som kommer varje vardag.

Så det är helt enkelt väldigt mycket kring barnen och inte så mycket mer. Förutom att jag ska handla mat åt familjen en gång i veckan och lämna/hämta kläder från kemtvätten samma dag.




Om jag är ledig beror helt på. Mamman i familjen är operasångerska och har väldigt varierande schema, men ibland kan hon vara borta ett par dagar i rad, ibland en vecka eller så. Hon har sagt att när det är så, så vill hon ha barnen helt själv ett par dagar efter att hon kommit hem.  Men jag kommer ha mer eller mindre varje vardagsförmiddag (fram till 15.15) ledigt, då barnen är i skolan. Detta tack vare att jag inte behöver städa eller så.


Fritiden har inte kommit igång riktigt ännu, jag har ju precis kommit hit, så jag har fått "in skola" mig ganska mycket hittills. Men nu när ledigheten kommer ska jag börja plugga tyska på en språkskola här i Zürich, och jag har fått ett gymkort av familjen, så träning lär det bli framöver. Känner inget folk alls här än, men får väl se till att komma ut bland folk och socialisera mig snart!

Sitter här i min lilla lilla lägenhet på Guggerstrasse och njuter så av att ha ett eget krypin! Det är verkligen guld värt, och jag hade inte pallat med detta jobbet om jag bara haft ett rum hos familjen eller så. Men här har jag det bra, allt jag behöver finns och jag betalar ingenting för det! Mat och hygienartiklar är det jag behöver stå för själv. Det känns verkligen som om jag har hamnat hos en underbar familj, och det enda hinder för att jag ska må bra här är frånvaron av mina nära och kära. Verkar det som hittills i alla fall.

Som tack för att jag klarade av att så abrupt bli inslängd i jobbet som jag blev när jag anlände i Schweiz så ska jag få ett helårs gymkort! Mrs K var jätteglad att jag åtog min ansvaret för barnen redan samma dag som jag flyttade hit, och skötte allt utan hennes hjälp under en vecka, medans hon var och jobbade på en opera. Det var inte alls planerat, utan jag skulle precis som mina företrädare få en mjukstart med hela familjen. Men hon åkte några timmar efter min ankomst, och plötsligt så var jag redan aktivt arbetande.

Det är så skönt att ha ett hem man vet att man kan stanna på ett tag nu. Hem ljuva hem.

12:30 Lyfter flyget i morgon. I morgon, Ja. Fel dag. En dag för sent. Men det lyfter i alla fall. Blev ombokad till ett Air France flyg istället av snälla KLM tjejen. Så i morgon blir det Paris för hela slanten. Kul. Inte. Jul. Fy för julen.

Men en stor eloge till KLM och deras personal som varit otroligt hjälpsamma och förstående när jag fick en lättare panik attack när de sa att nästa flyg jag kunde ta lyfter den 27:e. Efter mycket om och med ordnade de mig en biljett i morgon. Skam den som ger sig.

Åh denna jul! Julstämningen är på hög nivå i år måste jag säga, det känns verkligen i hela kroppen att det är jul. Ingenting kan ändra på det, och det lovar jag.

För allt är å helvete. Precis så som julen alltid är. Det börjar med mys, värme, förväntningar, ja allt det där som inte hör julen till. Lycka sprider sig i kroppen, sakta, sakta. Men så PANG! Så så går det där över, och julstämningen tar över. Myset blir till osämja, bråk och liv. Värmen byts mot regn och rusk, om man har tur kanske snö, och isande kyla. Förväntningarna grusas illa kvickt och kvar står man med besvikelser upp över öronen. Julen är här, och helvetet kan börja. Det bästa med julen är när den är över, och nyår istället nalkas. Fan för julen, åt helvete med den och allt vad den innebär. Detta blir en jul som alla andra. En jul där stjärnan i granen hänger på sne, kulorna är sönder och barren trillar av innan självaste dopparedan.

Om min flight i morgon blir inställd tänker jag bosätta mig på landvetter och stanna där tills de släpper ombord mig på ett annat plan, för här har jag inget att göra i alla fall. Nice är mitt hem (än så länge) och det blir bara tydligare för varje dag jag är här.

Fan för julen.

Nu har man vart hemma ett tag och kallt är det! Tydligen är det snö i Monaco också om jag fattat rätt? Hmm... Ikväll blire party i alla fall! I går var det Thn med systrarna, Nisse, Sofia och Pete. Idag var jag hos Frida och klippte mig och jag är supeer nöjd :D

Det var det

Nu ska jag strax åka ner tyill mitt förra hem i Västerlanda, huset som Gabriel äger. Sist jag var där såg det ut som en svinstia, minst sagt. Det var en familj som hyrde av oss, och varje gång jag var där såg det verkligen hemskt ut. använda blöjor, disk, skräp, leksaker, saker, you name it, över allt både på insidan och utsidan av huset. En sak är säker i alla fall, de som bodde där är INTE noga med att ha det rent runt omkring sig. Tjejen gick hemma hela dagarna, så man akn ju knappast påstå att det var tidsbrist som gjorde att det var så äckligt där. Hon var mamma ledig nämligen. Men men. Nu är det tomt. Ska bli spännande att se om de lämnade kvar allt som är vårat, så de inte tog med sig något. Vi får se. Killen är ju i alla fall en schysst kille så vi får hoppas på det bästa. Kan ju bara hoppas att vi får in sista hyran av dem snart. Om det någonsin händer.

Kommer nog kännas konstigt att komma ner till huset när det är helt tomt.

Igår när Jonna hämtade upp mig på Landvetter stod hon med en julmust i högsta hugg berädd att ge den till mig. De3n tjejen är en bra vän, som vet precis vad amn vill ha när man varit borta från Sverige ett tag. Snacka om att hon känner mig! Och snacka om att lilla Sabina hade växt, och blivit om möjligt än mer lik sin bror Sebaztian!

På tal om lika barn. Åkte hem till Linda idag vid två tiden, och Alice är jätte lik Tove nu! Ser ut som en 6 månaders kopia va så som Tove såg ut när hon var så liten. Fast Alice låter desto mer än vad Tove gjorde. Jag, Linda, Tove och Bella bakade pepparkakor frammåt kvällen. Det blev väl mest att jag och Linda bakade, Tove och Bella smakade. Pepparkakorna blev urtjusiga! Lindas bror Johan kom förbi, så jag hade turen att få skjuts hem till Camilla av honom.

Var även hos farbror Polisen i morse med mamma som sällskap. Så nu är mitt nya pass på G, förhoppningsvis kommer det på fredag. Snabbt som blixten gick det att fixa passet, ingen kö alls hos Polisen. Nu har de mina fingeravtryck i sin databas, eftersom man numera måste lämna fingeravtryck för att få ett pass. Lite Big Brother's watching you över det tycker jag. Nu kan de helt lagligt få alla människors fingeravtryck (för alla behöver väl ett pass nuförtiden).

Helgen närmar sig med stormsteg, och min resa till Sverige likaså. I morgon kanske det blir en tur upp till Isola, och allt går osm vanligt i 200 km/h i mitt liv. Det ska bli kul att få se Camillas nya lägenhet, och att träffa min lilla Svea igen. Och att dessutom kanske få träffa Tiger, min lilla söta Tiger som jag trodde hade vandrat vidare för länge sedan, det känns lite overkligt! Hur ofta är det att en katt dyker upp efter ett halvårs frånvaro?! Inte så ofta skulle jag gissa på. Familjen där hon befinner sig nu vill behålla henne, och jag hoppas att det är en bra familj. Hon behöver defintivt ett hem hon kan trivas i, och hos Camilla skulle hon aldrig trivas. Hon är för skygg för att bli en city-katt. Svea verkar tycka att city livet fungerar fint hittills. Huvudsaken är att hon får gå ut, för att hålla en katt inlåst i en lägenhet är djurplågeri och egosim. Anser man sig inte kunna släppa ut sin katt ska man inte ha katt. Då är man bara ego om man skaffar en pisse och låter den stackarn leva inlåst i en lägenhet hela sitt liv.

Tiger och Svea är båda två registerarde och försäkrade i mitt namn, så om nu Tiger ska bli den andra familjens kisse måste ju även den biten ordnas. Tur för dem att hon är steriliserad (man ska inte låta en honkatt spring runt och bli med kattungar stup i kvarten, det finns redan så många hemlösa katter) redan, det är inte precis gratis. Efter att hon och Svea fått varsin kull fick de båda åka till vetrinären så det inga mer ungar kan bli.

Undrar hur kallt det är i Sverige nu. Det stod 11c på termometern i förmiddags när jag kollade. Den är dock i skuggan, så den jacka jag hade tagit på mig när jag gick ut åkte av fortare än kvickt.

Gabriel tyckte vi skulle ta en tur i prisehjulet de ställt upp vid Place Massena. Jag är inte helt säker på om jag vill sitta i en sån där korg ensam med honom, för han kanske skulle få för sig att gunga den? Vem vet. Jag är i alla fall lite höjdrädd, så en tur med honom där uppe låter jag nog bli. Tror jag. Men ensam hade jag vågat mig på. Vi får se. Det är högt.


Ett parisehjul i Nice, 50 meter i diameter. Ganska stort hjul tycker jag.


Min Gabbegubbe, Promnedae des Anglais, Nice.

Detta har verkligen varit en seg dag hittills. Började med att jag som vanligt sov längre än tänkt. Sedan satt jag och väntade på tyskalärarinnan som aldrig dök upp, för att tillsist pallra mig mot McDonalds och dess generösa wifi. Nu sitter jag här, och mitt emot mig på platsen med eluttaget sitter en kille, som inte alls ser ut att vara på väg därifrån än på länge. Så har jag otur får jag ingen ström och datorn dör om 1 timma och 35 minuter. Jag hade tänkt sitta här tills Gabriel kommer med tåget, vilket betyder att jag har ca 1 timma och 55 minuters väntan framför mig.

Tråkigt tjöt. Igår var det söndag, och i December har affärerna öppet även söndagar här i Nice, vilket känns som en extrem lyx, då mer eller mindre allt vanligtvis har stängt på söndagar i detta land. Nästa söndag sitter jag på ett plan på väg till Sverige. Det ska bli kul. Hoppas jag. Känns som om jag ska vara där i en evighet, hela nio dagar. Jag undrar vad jag ska ha för mig under alla dessa dagar, då de flesta jobbar eller är uppe i sitt. Men eftersom jag måste ordna ett nytt pass hade jag inget val, är tvungen att vara i Svedala så länge att jag hinner med den biten.

Fast ska jag vara ärlig känns det mest jobbigt just nu, tanken på att åka till Sverige. Stressigt. Jag hade nog hellre tillbringat de dagarna med Gabriel, med tanke på hur länge vi kommer vara ifrån varandra framöver. Och det är inte lockande att flyga tre gånger på lite mer än två veckor. Ja, herregud, vad stressigt det låter som om december kommer bli. Om exakt tre veckor från idag bor jag inte längre i Frankrike, då är jag helt plötsligt Schweizare.

Så nu är man en upplevelse rikare! Idag var jag och Gabriel på opera i Monaco, och det var verkligen något utöver det vanliga! Det var väldigt pampigt, och det var häftigt att se och lyssna på denna föreställning. Min arbetsgivare har definitivt en röst utöver det mesta, och hon skulle kanske till och med lyckas med det de gör i tecknade filmer - spräcka glas. Jag tycker absolut att man borde testa på att gå på opera någon gång, även om man inte är ett fan av klassisk musik. Det hela blev så mycket intressantare när man upplevde det på plats!

Efter Monaco trippen mötte vi upp Tom och Si på Waynes för ganska sen frukost. Lunch snarare, men jag åt en english breakfast i alla fall, och gott var det!Vi flummade runt lite i Nice med dem och letade upp den biograf som visar filmer även på originalspråk, vilket innebär att man alltså kan få se dem med engelskt tal! Tom och Si skulle se New Moon/Twilight (har ingen koll på hur allt det där hänger ihop med de där filmerna) men jag och Gabriel avstod. Har inte sett första av filmerna och är inte alls säker på om jag ens vill. Det blev i alla fall en trevlig eftermiddag i goda vänners lag. Strax innan de skulle se filmen gick vi och köpte kaffe. Vi hamnade på något tunisiskt café som luktade så mycket hasch det bara går. Tom köpte tre olika... Bakelser? Ingen av dem var särskilt god, tydligen tunisiska specialiteter