Detta har verkligen varit en seg dag hittills. Började med att jag som vanligt sov längre än tänkt. Sedan satt jag och väntade på tyskalärarinnan som aldrig dök upp, för att tillsist pallra mig mot McDonalds och dess generösa wifi. Nu sitter jag här, och mitt emot mig på platsen med eluttaget sitter en kille, som inte alls ser ut att vara på väg därifrån än på länge. Så har jag otur får jag ingen ström och datorn dör om 1 timma och 35 minuter. Jag hade tänkt sitta här tills Gabriel kommer med tåget, vilket betyder att jag har ca 1 timma och 55 minuters väntan framför mig.

Tråkigt tjöt. Igår var det söndag, och i December har affärerna öppet även söndagar här i Nice, vilket känns som en extrem lyx, då mer eller mindre allt vanligtvis har stängt på söndagar i detta land. Nästa söndag sitter jag på ett plan på väg till Sverige. Det ska bli kul. Hoppas jag. Känns som om jag ska vara där i en evighet, hela nio dagar. Jag undrar vad jag ska ha för mig under alla dessa dagar, då de flesta jobbar eller är uppe i sitt. Men eftersom jag måste ordna ett nytt pass hade jag inget val, är tvungen att vara i Svedala så länge att jag hinner med den biten.

Fast ska jag vara ärlig känns det mest jobbigt just nu, tanken på att åka till Sverige. Stressigt. Jag hade nog hellre tillbringat de dagarna med Gabriel, med tanke på hur länge vi kommer vara ifrån varandra framöver. Och det är inte lockande att flyga tre gånger på lite mer än två veckor. Ja, herregud, vad stressigt det låter som om december kommer bli. Om exakt tre veckor från idag bor jag inte längre i Frankrike, då är jag helt plötsligt Schweizare.