Leva livet, nu ska jag leva livet!

Har förresten fått värsta grymma nyheten, fick den i morse! Var verkligen en bra början på dagen.

Jag kommer få ledigt lite tidigare än jag trodde. Istället för att få ledigt från och med måndagen den 1:e mars får jag ledigt på morgonen fredagen den 26:e februari! Detta innebär att jag får en hel extra helg med Gabriel! Jag älskar verkligen mitt jobb, och när jag får små "presenter" som denna förstärks den känslan ganska rejält vill jag lova! Mrs LK har dessutom sagt att hon gladeligen står för flygbiljetten då Gabriel kommer och hälsar på, som en liten gåva till oss. Snacka om att man känner sig bortskämd! Men jag antar att de förstår att för att jag ska trivas så måste jag ju må bra på alla plan, och Gabriel är ju en av de största delarna i mitt liv. Så i det långa loppet gynnar det ju familjen LK om jag och Gabriel har det bra!

Fan, vilket år jag har framför mig!

12 - 26 Februari, St Moritz.

26 Februari - 7 Mars, Nice.

2 veckor i Maj - Hongkong.

5 veckor i sommar (juli-aug) - New York (The Hamptons för att vara exakt)

Varför sitta i kalla, regniga Sverige och uggla bort sin ungdom med en medelmåttig lägenhet med ett medelmåttigt jobb med en medelmåttig vardag när man kan slänga sig ut i världen med öppna armar och berika sitt liv med upplevelser man aldrig hade kunnat i Sverige!?

Nej, det är inget fel på medelmåtta. Inte alls. Det är bara så att jag vill få ut mer av den tid jag är tilldelad här på jorden än att alltid nöja mig med vad som är mig serverat. Trampa på redan upptrampade stigar. Det är bara inte min stil, men jag fördömmer inte de som väljer det livet. Jag antar att de flesta människor är vanedjur och mår bäst om de lever i ett hyfsat "inrutat" liv, och ja, alla borde ju leva sitt liv så som det bäst passar dem.



Vill ni veta en väldigt bra sak med Schweiz?! Skatterna är avsevärt lägre än i Sverige. Vilket ni säkert redan vet. Men sen så är det inte lika lätt att få leva på Soc här heller, som det är hemma i Sverige. Det är däremot något jag stör mig på, folk som lever på andra utan att verkligen ge sitt yttersta för att klara sig själva. Blodiglar. Sedan finns det ju de som verkligen behöver hjälp, vilka givetvis så ska få. Men jag tror att de är minoriteten av dem som går på Soc som verkligen borde göra det. Jag hade en gång en vän (ej längre vänner) som verkligen satt djupt i skiten innan hon tillsist gick till Soc. Jag tycker det är bra, när man väntar, och försöker in i det sista, och inte bara springer dit med en gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0