Jag är ingen tv-freak, och absolut ingen följa-en-serie-freak. Jag tycker nästan det är sorgligt när folk blir så där besatta av serier att de planerar sina dagar (oftast kvällar dock) efter dem. Nåväl, om man följer en serie, eller max två, slaviskt tycker jag det är normalt. Om den går en gång i veckan, max två. Går den oftare har man inget liv om man slaviskt följer serien/serierna. Enligt mig. Summan av kardemumman blir nog att jag tycker att om man mer än två gånger i veckan slaviskt sitter framför tvn för att kolla på en viss serie, är man sorglig. Det finns en grej jag följer just nu, Arga snickaren. Men jag skulle aldrig blir ledsen om jag missade ett avsnitt. Dessutom går det mesta att ladda ner eller ses via webb tv nuförtiden.

Men. Det finns en serie jag faktiskt vill se varje jäkla avsnitt av. En serie som är något utöver allt annat. How I met your mother. Seriernas serie. Komediernas komedi. Jag och Gabriel har köpt de tre första säsongerna på DVD. Men jag kan lova er att om vi hade haft internet i lägenheten hade vi inte köpt dem, då hade vi nöjt oss med att kolla på det som finns på webb tv.