Sakta men säkert börjar man komma in i rutinerna som livet i Zollikon medför. Jag är ingen rutin-människa, eller, jag har åtminstone alltid haft extremt svårt för att ha rutiner ett längre tag, och jag får lätt panik om mitt liv känns för inrutat. Men så som livet är här så hinner man knappt vänja sig vid rutinerna innan allt ställs på tvären och hela ordningen kastas om igen. Det är ju bra, om man är som jag. Flexibel sa Mrs LK att man måste vara om man tar detta jobb jag har. Och ja, jag är nog fanimig flexibel.


När ämnet musik är på tapeten ska jag passa på att påminna er om en extremt bra låt. Visserligen har jag lagt upp den tidigare, men den är ju så otroligt klockren, så den är värd en andra omgång:




Nu ska jag koka mig en kopp te och sätta på min nya Michael Jackson skiva. Ja, du läste rätt. Jag har alltså köpt en CD skiva, helt lagligt. Det är nog första gången på säkert... Åtta år eller så, som jag köper en CD. Men tills jag hunnit införskaffa mig en Ipod Nano får denna skiva duga. Min CD spelare är mer eller mindre som en hel mediastation, och man kan trycka ner Ipoden direkt ner i spelare, och musiken spelas genom högtalarna. Man kan även koppla upp apparaten till datorns wifi och spela musik därigenom. Men jag har i ärlighetens namn inte orkat kolla efter hur man gör. Kanske vore något...