zzZZZzzzZz

I dag är jag - trött! Känns som ett återkommande koncept i min värld just nu. Det är så mycket på G och så mycket nytt så annat vore väl kanske konstigt. Tur är väl att jag är en person som gillar när det är många järn i elden.

Tänkte lite på det där förut med vem vore jag om jag inte hade gett mig ut i världen? För jag kan minnas att jag ända sedan jag var liten har velat ge mig av, komma bort. När jag var yngre tänkte jag att om jag inte hade lämnat tryggheten hemma i Lilla Edet, eller för all del, Sverige, då hade jag varit ingen. En nobody. Då tyckte jag att man var en nolla om man nöjde sig med att bara traska vidare på den stig som så många andra redan trampat upp för en, stigen hemma i ens egna skogar. Jag tycker inte riktigt så längre. Jag tycker inte att man är en nolla bara för att man väljer att nöja sig med det som finns att tillgå i ett Svensson liv. Men. Jag hade känt mig som en nolla om jag hade valt ett Svensson liv. Det är upp till var och en vad de har för drömmar om sina liv. Men jag hade personligen aldrig kunnat nöja mig med att stanna i Sverige. Hur kan man veta att man verkligen trivs i Sverige och vill leva där, om man inte testat på lite andra alternativ?

Jag är en person som verkligen värderar upplevelser framför materiella ting. Så att köpa massa snygga möbler och inredningsprylar har liksom inte varit intressant, eftersom jag vetat att jag en dag skulle ge mig av. Mitt och Gabriels hem var en salig röra av ihop-plock-möbler. Ärvda, köpta begagnade, något nytt. Inget dyrt. Förutom den förbannade tv:n då. Den är förbannad för att den är förbannat stor. Annars är den bra. Men nu står den hemma hos min kära mor och blir väl omhändertagen och säkerligen mer använd än den någonsin varit innan den kom dit. Samma med bilar, vi har haft ett par stycken vid det här laget. Sex stycken om man inte räknar med alla firmabilar Gabriel kört (och det gör man ju änna inte, de är ju inte ens egen). Våra bilar har varit billiga, och prisvärda! Polon lever än, och den lille rackarn har verkligen varit en trotjänare! Men jag måste säga att jag saknar min Mondeo! Den bilen gillade jag verkligen. Att jag fick 4000:- mer för den när den såldes än vad jag gav för den var inte fel!

Massa text och inga bilder. Fy på mig! Får bli bättring framöver!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0