My name is...

Åter igen lever jag i en värld där mitt namn orsakar huvudbry. Alla jag känner i Frankrike/Monaco har mer eller mindre lärt sig att kalla mig någonting som börjar på P, sedan vad resten är, är väldigt olika. Men alla hade de ett namn på mig i alla fall. Allt från mitt riktiga Pernilla (var mer eller mindre bara Tom från London och Glen från NZ som kunde uttala det) till Perl, Vanilla, Penny, Penelope, Perla, Pnila, Pamela (!!! min syrra heter så) and so on and so on... Det var verkligen ytterst få gånger, om det ens någonsin hände, som folk uppfattade mitt namn rätt vid första försöket, hur tydligt jag än artikulerade. Men vet ni vad!? Jag gillar't! Det gör mig lite mer unik, lite lättare att komma ihåg. Dessutom är det ganska lätt att få igång en konversation med folk när du har ett namn som är mer ovanligt, och därav mer intressant än ett "vanligt" namn. Här i Schweiz, i St Mortiz var det en man som sa: "Oh, so your name is Manilla, what a wonderfull name!" och när jag berättade att det inte var Manilla, utan Pernilla svarade han: "Thats even better, never heard it before!"

Jag älskar mitt namn, och har alltid gjort det. Det är inte vanligt ens i Sverige, och jag gillar att vara lite annorlunda innan folk ens kommit längre än till mitt namn! Jag gillar att bli ihågkommen!

Penelope är nog det smeknamn jag vant mig mest vid, det är Bobbeys namn på mig. Har känt honom sedan 2007, men fortfarande lyckas han inte få till mitt riktiga namn!

Kommentarer
Postat av: j

Jag har faktiskt sökt kursen här i Edet, men vi får se hur det går.



2010-01-12 @ 08:18:38
URL: http://jencie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0