Jag börjar fundera på om jag har lyckats till sist. Känner mig nämligen helt nollställd. Jag skulle kunna vara en digital väckarklocka som någon dragit ur sladden från väggen på. Det blinkar 00.00 i min display och allt är blankt. Eller så är jag som ett papper där man en gång skrivit med blyerts, och nu suddat ut allting. Eller nej, det lämnas ofta väldigt vaga med ack så befintliga tunna linjer kvar även efter det bästa suddgummits försök att radera, så jag är nog mer som ett papper som man kladdat med tippex på. Helt vitt igen.

Jag känner ingenting. Emotionellt alltså. Fysiska känslor är inget jag blivit av med, eller ens försökt bli av med. Har till och med lite magknip just nu. Beror nog på middagen som vi åt på en restaurang nere i centrum. Det låg en stod bit lök på min tallrik, och jag kunde inte med att lämna den. Detta trots att jag vet att min mage inte gillar lök. Men man vill ju inte vara oförskämd när man blir bjuden på middag av familjen man jobbar för. Tackade inte ens nej till vin. Vilket visade sig vara ganska bra i och försig, för rödvinet som vi drack var helt klart godkänt Men sedan så lär ju Mr.K ha koll, han äger säkert en och annan vinodling någonstans, det gör ju många andra i hans släkt.

Funderar på om jag ska ta mig upp på höga höjder i morgon. Befinner mig just nu på ynka 2000 meter över havet, men kan lätt komma upp till 3000. Det tar sin stund, och man måste åka linbana. Vi får se. På fredag ska jag sätta mig på planet till Nice i alla fall.