Vad ska man säga om dagen som gått? Meningslös? Nej, det är väl egentligen fel, för något har man ju gjort. Jobbat tillexempel. Gått en promenad... Annars då? Inte mycket. Skulle tagit en fika med Jonna, men som vanligt när man planerar något med den virrpannan är det lättare sagt än gjort att genomföra! Nåväl, jag lär ju få min Jonna-Sebbe dos i helgen. Träffade dem en snabbis igår, synd bara att maten stod hemma och väntade, annars hade jag stannat kvar en stund.

Annars då? Förutom allt det där ytliga, eller ja, förutom allt det där "vad har jag gjort det sista tjötet"? Hur är det egentligen i mittl lilla huvud? Inuti min kropp? Tankarna bara yr och far nuförtiden måste jag medge. Det känns onekligen som om jag står och stampar på en och samma plats och inte kommer någon vart i livet. Nu är jag ju här igen. Hemma. Vardag. Jobba. Tvätta. Laga mat. Sova. Äta. Diska. Städa. Umgås. Och så om igen. Och igen. Och igen. Ekorrhjulet när det är som bäst? Nej fan. Det är inte så jag vill leva mitt liv nu i ungdomenas dagar!





Vart tog mina äventyr vägen? Jag är inte bra på att uppfylla allt det där jag pratar om, jag var inte borta länge innan jag kom hem igen. Looser? Nej faan. Men vad väntar jag på då, egentligen? Det finns faktiskt inget försvar till att bara sitta här på röven. Eller jo, just nu, jag jobbar ju. Men när det är över? Jag börjar redan gå som på nålar inför när jobbet är slut. Jag har kollat tusen och åter tusen gånger på en biljett till den franska rivieran. Men väl där då? Hon jag jobbade åt i Frankrike har inte svarat på mitt senaste mail, vilket ger mig huvudbry.





Gabriel, hur går det med honom då? Jo, hela besättningen på hans båt är sjukligt trött på kaptenen, så i den grytan kokar det ganska häftigt. Två av killarna som har högre positioner än Gabriel gjorde bortsig ganska rejält i veckan, och det viskas om eventuella reprimander så som avskedan? Men nja, vi får se. Jag och Gabriel då? Jo, tackar som frågar. Det är som det varit länge nu. Långt. Avståndet alltså. Vad mer kan man egentligen säga? Folk frågar "men är det inte svårt/tråkigt/jobbigt att vara ifrån varandra?". Idiotfråga! Klart som fan att det är, men vill man klara det så gör man det, thats it! Och om man bara litar på varandra så tar man bort säkert 50% av det som andra anser jobbigt. Och jag litar ju på Gabriel. När det kommer till det där med trohet alltså. Jag litar på honom. Hur han gör, det får han stå för. Jag är lite av den sorten som tänker, händer det så händer det. Alltså, om han nu skulle göra något fel, ja då får man ta tag i det då och där. Lite onödigt att oroa sig här och nu. Det hjälper absolut inte ett förhållande på traven att sitta här och tänka "men han kanske gör si eller så".