Tystnad.

Vilken tur man kan ha då! Nu har jag gått och tappat rösten. Typ. Jag kan få fram ljud, men det är knappt, och de som hör mig får sig ett gott skratt. Jag är verkligen sådär sjukt hes som man nästan inte tror att folk kan bli. Det är inte första gången heller, det är nästan så man kan tro att min röst bestämmer sig för att jävlas, med jämna mellanrum. kanske för att få mig att hålla käft lite, så stackarn får vila. För vila, det får min röst sällan!

Nå väl. Ny vecka nya tag. ? . Det låter ju bra det där, men kommer det bli så då? Förvisso var jag väldigt nyttig och denna veckan. Åt inte alls lika mycket skräp, och var ute och gick en hel del. Men om jag nu är sjuk så får väl motionen vänta kanske. Jag blir ju anfådd bara av att försöka prata idag, eftersom jag måste ta i ända ner till magen för att få fram ljud. Jag skojar inte, jag måste verkligen ta i med hela kroppen, och när jag väl pressat fram två meningar måste jag ta en paus för att andas.


Bilden (t-shirten alltså) talar för sig själv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0