Satt och kollade på "Familjen annorlunda" på fyran förut. Jag beundrar verkligen de som klarar av och orkar med att ha en så stor familj! Dock är den ena inte så jätte stor precis, fem barn, samma som min mamma har uppfostrat. Den familjen fick dessutom tydligen en hel del hjälp av barnens morfar bland annat. Mamma fick inte hjälp av någon, hon och delvis min så kallade far, uppfostrade oss helt utan hjälp. De hade ingen som avlastade dem. Mamma hade oss jsu dagar i veckan, femtiotvå veckor om året.

Jag tyckte ett inslag var lustigt, det var när åttabarnsfamiljen var och skulle bada. Mamman tjatade hela tiden om hur jobbigt det var att bada med åtta barn. Två av barnen är så stora att hon definitivt inte behövde ta hand om dem där. Då återstår sex barn att se efter. Varav ett inte kunde bada eftersom hon har en brännskada. Så den lilla satt hos den största dottern. Då är det bara (eller ja, bara och bara kanske är fel men...) fem barn kvar. Det var mamma, pappan och den äldsta sonen som skulle se efter dessa fem. Det blir två barn på varje vuxen och ett på sonen. Det är inte mer än de flesta andra har att se efter om man delar upp det på det viset. Jag tycker det är lite lustigt att mamman hela tiden klagade på hur jobbigt det var. Jag hade säkert själv inte åkt till ett badhus med så många barn, men hon har själv gjort valet att åka dit, så varför inte göra det bästa av saken?

Själv vet jag inte om jag alls kommer skaffa barn, det är absolut ingen självklarhet för mig. Men om jag gör det blir det definitivt inte så många som i de familjerna! Många av mina vänner har redan barn, endel har två, eller ett andra på väg. Jag vet inte om jag någonsin kommer ha ett liv som passar ihop med små barn. Jag har så svårt för rutiner och fasta punkter. Jag gillar när det händer saker hela tiden, förändringar och så, jag trivs med att flänga runt som en vante.Barn behöver trygghet, och jag vet inte om jag är en person som skulle kunna erbjuda detta. Kanske om man mognar lite? Men det kan jag ju inte veta nu om jag någonsin kommer göra. Sedan så skulle jag vilja ha en utbildning eller vara kunnig innom ett yrke inna jag skulle få barn, så man vet att man har något att falla tillbaka på ekonomiskt sett. det skulle inte räcka för mig med att Gabriel har jobb eller utbildning, Jag vill veta att jag skulle kunna försörja mig själv om det skulle behövas. Hur som hellst är detta inget ämne att stressa upp sig kring, jag är bara 21 och har många år på mig.'

Jag vet i alla fall att jag vill ut i världen och flänga runt, bara driva. Hamna där man hamnar och se lite mer av världen, och det är det som står högst upp på min lista just nu.