Sitter och kollar på ett avsnitt av Sex And The City just nu, det handlar omhur folk verkar undvika och se ner på enamma personer. Jag tror det stämmer till viss del, när man kommit över en viss ålder. Jag märker själv hur folk ibland nästan verkar undvika mig bara för att jag inte kommer i par. Om man nu tvunget måste göra saker två och två, kan man väl bjuda med en till ensam person. Jag har även märkt att jag har vänner som folk inte ringer längre när de blir singlar.

Varför utesluta folk bara för att de inte sitter ihop med någon mer? Jag får citera Carrie i SATC: "När kom singelmänniskor att betraktas som spetälska?"