Allt går i ultrarapid känns det som just nu, och det är bara bra, för då kommer jag till Gabriel fortare. Inte egentligen om man är realistisk, men det behöver man väl inte vara om man inte vill! Jag saknar honom, min lilla gubbe. Jag måste erkänna att jag är ute och festar mycket mer nu när han inte är hemma, men är det konstigt? Jag är 21, denna tiden kommer aldrig åter, så varför inte passa på och få allt festande avklarat? Eller i alla fall det mesta av det. Så man inte plötsligt bara sitter där med villa, volvo, vove och två ungar på armen halvvägs genom livet och kommer på att man glömde "leka rommen av sig" som mamma brukar säga. Visst har vi redan våran villa, det kan vi inte komma ifrån. Och katterna, men de har Camilla sagt att hon kan hjälpa oss med, vilken ängel va! Och ja, bilen kan man ju alltid sätta ut på blocket. Och ungar är underbara små ting, som jag verkligen gillar. Men jag är helt på det klara med att jag inte är redo för barn än på flera år, om någonsin. Så länge jag känner att jag inte är redo för barn kan jag inte heller säga att jag verkligen kommer bli det heller. Dessutom finns det jobbiga ärftliga sjukdommar på både min och Gabriels sida som gör att man kanske tänker efter inte bara en, två eller tre gånger, utan fyra, innan man skaffar barn.

Skaffar. Så kan man väl inte säga egentligen? Skaffar är ju något man gör med en tv, eller kanske ett wii. Det var ett dåligt ord att välja!

Och nu kan jag äntligen säga det högt! Linda, Dennis och Tove ska utöka familjen, och denna gången är det varken jack russel, höna eller får, det är en liten bebis! Linda har en bulle i sin ugn, och Tove ska få ett syskon! Det är så roligt, och jag tycker verkligen det är bra att Tove ska få en liten bebis, jag tycker alla barn förtjänar att ha syskon. Själv har jag fyra, och tackar de högre makterna för det! Jag blir då aldrig ensam, det finns alltid någon där för en.

tänkte förresten lägga upp en bild med min nya friss!


Det är inte lätt att ta kort på sig själv med en stor systemkamera!