Nu har de monterat pumpautomater med desinfektionsmedel i på spårvagnarna här i Nice. Ett smart sett att reducera en smittspridning av staden. Det gagnar alla! Har de gjort något liknande i Sverige än? Finns det desinfektionsmedel på allmänna platser?

Tänk hur mycket gott två personer kan proppa i sig på en kväll! Igår när jag kom in i vardagsrummet efter att ha gett Gabriel fria tyglar i frågan av vad vi skulle äta till filmen (He's just not that into you) fick jag mig en smärre chock. Han hade laddat upp rejält.


Chips med smak av kyckling och timjan, paprika snacks, saltade chips, dip till det, coops chocklad kakor, pepparkakor, choritzo extra fort... Varför välja en när man kan ta alltihop?


Ikväll är det ostbricka som står på menyn. Massa goda franska ostar i olika former och smaker ihop med kex. Man får faktiskt vara så här onyttig när man är sjuk tycker jag! Var på apoteket och köpte hostmedicin i eftermiddags, vi får väl se om den fungerar. Det var inte det lättaste att fråga efter slemlösande hostmedicin på franska, men tillslut så lyckades vi. Jag är egentligen väldigt mycket emot att ta mediciner om man verkligen inte måste, men nu har jag fått nog. Jag vill inte vakna en morgon till av att jag knappt kan andas för att luftrören är igenproppade.

Gott folk! Nu åker strax mina joggingpjucks på, jag tänkte ge mig ut på en promenad/ jogging runda. Jag är inte i form, superkass kondis, så jag joggar när jag orkar helt enkelt. Men det är inte vilken runda som hellst, utan rundan upp till Ville Franche, och nu snackar vi verkligen upp.

Förra måndagen började mitt nya liv med min nya kost, och jag har varit jätte duktig. Idag blev det tillexempel en halv tallrik fylld med kokt färsk broccoli och morötter, en halv potatis och en bit nötkött av något slag (det står ju på franska vad för kött det är när jag köper det, och jag har inte helt fått kläm på det där ännu. Sås fick bestå av en grön och svartpepparvariant, men inte för mycket av det goda! Jag åt i ochförsig en bit baguette till detta, men det var en baguette cereal, alltså en liten goding fullspäckad med nötter och frön av alla dess slag.

Beachen 2010 here I come!


Här ska jag ligga och vara smal och snygg 2010. Fast kanske dagtid dock...

Ikväll när jag trillade innanför dörrarna här var hela varadagsrummet belarmat med killar. Det hör väl kanske inte helt till ovanligheterna egentligen, men idag var de fler än de brukar, nämligen sex stycken. just nu sitter de och äter (en av de tre saker de alltid gör när de är här, de andra två är dricker och spelar) upp kakan jag bakade idag. Det som fanns kvar av den jag bakade igår har de sedan länge förtärt. Förutom kaka har de hunnit smälla i sig popcorn och cola, säkert något mer om jag känner dem rätt.



Jag har varit hurtig även idag, känns helt jäkla rätt att leva så här! och att dessutom ha skurit ner på onyttigheterna känns om möjligt, ännu bättre! Jag var ute och gick med Dixie, tänkte ta lilla Bergöstra-Åby rundan, men när jag kom till vägen där man kan svänga av mot Bergöstra kände jag att benen fortfarande var fulla med energi, så jag travade vidare. Det blev stora-Åby rundan deluxe, för går man från mammas lägenhet och runt blir den längre än från Lindas, minst en kilometer mer! Så efter den promenaden, och den korta jag och pam tog med Dixie, så kom jag upp i över en mil idag igen! Dixie går förresten superfint i koppel nu, hon går fot helt utan att bråka och sköter sig helt jäkla exemplariskt! Nästan så man kan tro det är en helt annan hund! Men nu är hon ju inte bebis längre. För att vara rottis har hon mognat ganska snabbt faktiskt, tycker jag.

Läste förresten i Edetposten om det där med en gubbe som påståts ha försökt köra på ett barn. mamman som var med har jag hört ska vara en såndär piller-människa, alltså lyckopiller. Det har en av hennes nuvarande vänner berättat. Så ja, hon kanske inte är den mest trovärdiga i världen? Jag har själv träffat mamma, och nej, jag tror inte hon är frisk i huvudet, varesig hon knaprar piller eller inte.

Tänk vad hurtig man kan vara ibland! jag började dagen med att cykla hem till Linda, för att vi skulle gå ut på promenad. Det blev den sedvanliga Åbyrundan med hundar och ett barn. Nu har amn gått där så många gånger att det inte alls verkar långt, men idag var jag lite mör, att cykla hem till linda tar lite på benen, det är mycket uppför! Tur att det blir mycket nedför på hemvägen då.



jag fixade middagen här hemma idag, spagetti med köttfärssås, inte fy skam! sedan cyklade jag hem till Amanda, var där, cyklade hem igen och kollade i skafferiet, cyklade till Edet och köpte lite bak-saker och satte igång med en surdegskaka som jag jobbat länge på nu. medans den stod i ugnen gick jag "brorundan-light" (gick inte genom edet utan bara mellan broarna). Just det, jag och Amanda tog oss en sväng till fots också.

Detta inneebär att jag cyklat lite mer än 12 kilometer idag, och gått 10,7 kilometer. Inte fy skam om jag får säga det själv! Dock kände jag att det började värka lite fram i smalbenen, så jag kanske får tagga ner lite, så man inte drar på sig en benhinneinflammation eller så.

Tänkte lite på det blogginlägg som låg på blogg.se förstasidan nu i kväll. Det stod om Britney Spears kropp, och hur hon idag ser ut. Blogg ägaren använde sig av frasen "Hon har ju trots allt fött två barn". Suck tänkte jag. Suck, suck, suck. Det är ofta man hör det där "för att ha fött barn är den och den smal" eller "hon har ju faktiskt fött barn". Folk verkar tro att 99% av alla som blivit mödrar borde vara plufsiga eller tjocka, eller i alla fall överviktiga. Det verkar dessutom som om folk som blir mulliga eller så efter att ha fått barn, är mer accepterade än folk som var mulliga innan. Sjukt! De har lika stor chans att gå ner i vikt som de som inte fött barn har, så de borde dömmas lika. nej, jag är så trött på när endel skyller övervikt på barnafödande. Visst går man upp när man är gravid, men det är inte att förglömmas att man faktiskt kan gå ner det sedan också, om man bara har tillräkligt stark vilja. Min kära mor har klämt fram fem ungar, och hon var smal och snygg även efter den femte. Hon hade väl helt enkelt självdisciplin.

Detta sticker säkert i folks ögon. Som så många andra av mina åsikter.







Nåväl, nog om andra bloggar och bortförklaringar till folks övervikt. I dag har jag betalat ansökningsavgiften till Amerikanska ambassaden, på 1050 riksdaler. Sjukt dyrt om ni frågar mig, men nu är jag ett steg närmare svaret på om jag får visum eller inte.

Förresten, hösten är verkligen på ingång här, det är inte alls någon sommarvärme kvar i vindarna, inte ens ett uns.

Denna dag lär bli sen. Jag har nämligen legat på soffan, eller i sängen, större delen av morgonen, förmiddagen och eftermiddagen. Runt åtta ringde jag till vårdcentralen och fick kraxat fram att jag ville ha en tid hos en läkare. Det var alla de där vanliga frågorna, om man hade ont si och om man hade ont så. Det verkade som om hon fixade en tid åt mig. Men så kom den där frågan som gör att jag på en nanosekund friskförklaras av alla sjukvårdspersonal i hela detta avlånga land. "Har du feber eller har haft?". Dum som jag var slank det ur ett Nej, och jag var körd. För det är tydligen så att är man sjuk i sverige och vill få vård, måste man ha feber. Annars är man inte sjuk. Så hon tyckte då genast att jag skulle pallra mig till apoteket och bara köpa lite slemlösande. Grattis!






Så jag gick upp och åt lite frukost i sällskap av min kära mor som var hemma och gästspelade, sedan la jag mig på soffan och sov där tills jag vet inte riktigt när. Och jag vet inte riktigt när, men jag vaknade upp, gick och la mig i mammas säng och sov vidare till efter fyratiden.

Så min gissning är att dagen lär bli sen. Vilken tur att man är så frisk och pigg då! Funderar på att springa en marathon eller så. För jag har ju ingen feber. Jag borde vetat bättre än att säga nej när det frågan kommer. Att jag råkar vara en människa som är skapt på det viset att jag kan vara sjukare än sjukast utan att ha feber, det är inte alltid något positivt. Får hoppas den skiten jag åkt på försvinner snart, annars får jag försöka supa ihjäl bakterierna på Lördag tror jag. Jag var spiknykter och tog det riktigt lugnt i helgen i hopp om bättring, men det fungerade ju inte.

Vilken tur man kan ha då! Nu har jag gått och tappat rösten. Typ. Jag kan få fram ljud, men det är knappt, och de som hör mig får sig ett gott skratt. Jag är verkligen sådär sjukt hes som man nästan inte tror att folk kan bli. Det är inte första gången heller, det är nästan så man kan tro att min röst bestämmer sig för att jävlas, med jämna mellanrum. kanske för att få mig att hålla käft lite, så stackarn får vila. För vila, det får min röst sällan!

Nå väl. Ny vecka nya tag. ? . Det låter ju bra det där, men kommer det bli så då? Förvisso var jag väldigt nyttig och denna veckan. Åt inte alls lika mycket skräp, och var ute och gick en hel del. Men om jag nu är sjuk så får väl motionen vänta kanske. Jag blir ju anfådd bara av att försöka prata idag, eftersom jag måste ta i ända ner till magen för att få fram ljud. Jag skojar inte, jag måste verkligen ta i med hela kroppen, och när jag väl pressat fram två meningar måste jag ta en paus för att andas.

Idag vaknade jag lite senare än jag tänkt mig, vid 09:30. Jag som har försökt satsa på en normalare dygnsrytm får fortfranade kämpa för att upprätthålla mina mål. Men i alla fall, jag åt lite frukost, röjde av lite i köket och sedan letade jag fram regnkläder. Jag hittade bara en regnjacka och dragkedjan var sönder på den, så det blev till att ta min egna nya jacka ihop med ett par regnbyxor. Nu var jag redo för det svenska sommarvädret! En timmes promenad fram och tillbaka till Edet blev det. Jag gick först över nya bron, sedan genom Ellbo/Lunnarberget för att ta gammla bron tillbaka.

Nu sitter jag här hemma framför datorn och sniffar i luften, det luktar lasagne! Mamma förbereder middagen. Jag är otroligt nöjd med mig själv just nu, fy fan vad gött det känns efter en promenad som denna!

Så bjuder jag på en bild från början av Juni:

Idag har jag gjort något som var riktigt längesedan, jag har ätit hembakt bröd! Det är inte varje dag man får sån lyx. Sist jag åt hembakat bröd var faktiskt på samma plats, hemma hos Anita och Roger. Och i morse åt jag hembakade bullar hos Linda som Irene gjort. En riktig gottare-dag! är faktiskt sugen på att baka lite själv någon dag, får släpa med Jonna och Sebbe till boströms och handla inför lite bullbak tror jag! Och jag är faktiskt riktigt grym på kanel och vaniljbullar!

Inte nog med att jag lagt om mina matvanor helt och hållet, jag sla börja dricka ört-te. Idag böd Camilla mig på kopp örtte, och just den sorten smakade gott. Jag har aldrig förr gillat sånadär gröna teer, och absolut inte te utan mjölk och socker. Men nu har jag kommit till insikt. Det finns goda örtteer, och man kan och bör dricka dem utan mjölk och socker. Fan, vad nyttig jag blivit sedan jag flyttade hit.

Gick till och från Camilla idag, inge genvägar eller så, så det blev väl kanske mellan 30-40 minuter per väg. Har i och försig inte motionerat något, men har bara ätit nyttigheter, så det går väl ändå antar jag. Dessutom har jag bara druckit en kopp kaffe, en kopp örtte  och en himmla massa vatten.

Jag ska nog få ordning på den här kroppen! Synd bara att våran våg vi köpte är helt galen. Jag kan inte väga så mycket som den visar. Det går bara inte, för jag kommer i kläder som innan var för små, medans vågen här påstår att jag gått upp kanske 2-3 kilon sedan flytten. Dessutom väger man olika beroende på hur man står, om jag lutar mkig lite frammåt så väger jag ytterligare två kilon.

En kyckling i ugnen, nystädat hus, 27 grader i skuggan, en långpromenad i väldigt varierad terräng och kvällen har nått mig. Ännu en kväll i ensamhetens tecken. Gabriel jobbar stand by nu, och kommer så göra ungefär hela sommaren. Har vi tur kan han smita hit ett par minuter i kväll, men då menar jag verkligen smita och ett par minuter. Han är nämligen på genomresa ikväll. Han är förste chaffis i dag och ska lämna av någon på flygplatsen här i Nice. Annars ligger båten i Cannes för tillfället.

Vi får se när jag får sällskap här hemma. Snart hoppas jag! Men Glen verkar även han ha fullt upp, han har inte ens hunnit kolla om någon vill hyra hans rum.

Åter till min kyckling.

Nej gott folk, nu blir det bingen. Jag försökte somna ganska länge i natt, men sista gången jag kollade på klockan var hon 05:15, så det räknas ju inte ens som natt längre. Jag var uppe runt halv åtta, så runt två timmars sömn blev det för mig.

Och att då ha tagit hand om tre små busiga grabbar under förmiddagen gjorde ju inte att man blev piggare precis. Himmla tur att de är så snälla och söta. Zack råkade hitta mina knall-rosa solbrillor, så vi roade oss med att testa dem och ta kort på varandra. Fast Kyle var inte intresserad av brillorna, bara mobilen.

Jag gick ner till beachen och la mig efter att ha lämnat grabbarna och deras mor. Färg har man fått, näsan är så där Rudolf-röd nu igen. Flår gör jag, som väntat, men inte alls så mycket. Men något som förundrar mig är att färgen i ansiktet försvinner så himmla fort. Såg förrestemn två tanter idag som lika gärna hade kunnat vara två läder-handväskor, så skrynkliga var de. Jag skojar inte, de såg ut som den gamma kärringen i "There's something about Mary" (den där Mary).

jag tog mig en sväng upp längs Jean Medicin, kollade lite i affärer men handlade nästan inget. en ny bikini-underdel blev det, men den kostade runt 6€ tror jag, och jag har en överdel utan underdel, men dessa två matchar, så nu har ja ett par!

Som ni kanske märker e jag väldigt trött, så som jag flumskriver!

Efter min shopping tog jag mig hemmåt, det har vart 26c i skuggan idag, det plus alldeles för lite sömn plus alldeles för lite mat (har kännt mig sådär illamående så jag inte ville äta, troligen för jag var så jäkla trött). Jag tog en nap på 1 timme förut, så det blir ju sokm att ha sovit tre timmar i alla fall.

Nej. Nu måste jag gå och lägga mig. Innan jag däckar på platts.

Gott folk, jag är väldigt glad över att jag har The Sims i mobilen. Vad skulle jag annars gjort alla de gånger jag måste vänta på nogot eller någon när jag befinner mig utanför hemmet? Idag bestämde jag mig för att handla mat, så där mycket så att man inte vill bära det långt. Därav min väntan. på bussen. De går inte så ofta upp till oss, Runt en gång i timmen. Om man inte vill ta 84:an (vanligtvis tar man 80:an som´stannar nästan precis utan för dörren) upp till Col Villefranche. Dt tar runt tio minuter att gå där uppifrån och ner till oss, så det är ju ett alternativ.

Jag fick köpt ganska mycket, revbenspjäll, en hel kyckling, massa grönsaker och lite till. För runt 24€ tror jag det blev.

Jag har gjort det! Jag tog modet till mig och hällde ut colan som fanns i kylen. Det var en öppnad 1,5 litare. Jag tror faktiskt att jag börjar få ett bra grepp om det där med coca cola. Periodvis dricker jag väldigt mycket, men sedan jag flyttade hit har det inte alls varit så. Endel tjatar om sitt "cola beroende", visst, det finns säkert de som är beroende på riktigt. Men många gör sig bara till. Jag är inte beroende av cola. Men jag älskar detta svarta guld, och om det bjuds har jag sjukt svårt att tacka nej. och jag kan lätt få för mig att gå och köpa en cola bara för att.

Cola beroende är egenltigen inte mer speciellt än kaffe beroende. Men folk som dricker mycket cola verkar tycka det är kul att göra en grej av det. Jag tror dock att cola är mycket skadligare för kroppen än kaffe. Men men, skit samma. Jag hällde i alla fall ut cola idag.

Nu ska jag gå till L'eclerc och handla lite mat.

Kan ni gissa vad dessa tre rackare har gemensamt?







Ja, dessa tre, emu, haj och kängru. De har även samma ska gemensamt med får, ko och räkor, inte de där små räkorna man har hemma i sverige, utan de där stora som kallas prawns på engelska (våra räkor är shrimps). Och muslor.

Jo, jag har ätit dem alla nu i kväll. Vi gick ner till Kookabura som ligger i hamnen för att äta middag, eftersom Gabriels boss kommer ombord i morgon så fick det bli en liten kickoff onför säsongen. Restaurangen är specialiserad på australiensk mat, därav det lite udda urvalet. Jag måste säga att godast av allt var kängru. Visst känns det lite konstigt att säga att man ätit kängru när man tittar på den där söta bilden ovan, men jag äter både gris och ko med gott samvete så varför inte testa på kängru.

Tänk att Gabriel lät mig sova så länge osm till halv tolv! Inte bra! Nåväl, jag behöver ju inte ha någon specifik dygnsrytm, men det kunde säkert underlättat lite i vardagen. Som tillexempel när det gäller tider för frukost, lunch och middag. Det är bäst att äta på ungefär samma tider. Igår blev ju min lunch som frukost, eftersom det blev så sent. Middagen blev lunch och mitt i natten påväg hem från jobbet köpte jag en panini som blev till middag.

Gabriel har fortfarande ont i halsen, så det blir en lugn dag hemma skulle jag gissa på, inga strapatser eller långpromenader.

Det blev en lika lugn kväll idag som igår. Teve för hela slanten, eller ja,s rättare sagt, film. Vi har proppat i oss så mycket skräp denna helgen att man säkerligen gått upp fem-tio kilo. Minst. Fast det blev ju så eftersom stackars lilla Gabriel har varit sjuk, han ville minsann ha glass idag, så jag traskade snällt till affären uppe på berget och handlade glass och lite olika påsar med godis som han beställt. Igår blev det pizza framför teven. Suck. Nya tag denna veckan? Är rädd att man kommer skylla på att det är ju Gabriels sista dagar innan bossen kommer ombord. Det innebär i princip att han kommer jobba 24/7 nu. Kanske inte riktigt, men han kommer vara ombord såpass mycket i alla fall.

Varför känns det som om helgerna alltid är mycket mer fullplanerade och stressiga än vad vardagarna är? Det måste helt enkelt vara så att det är så. För mig i alla fall. Om runt en timme är jag påväg till Monaco, jag tänkte att jag skulle ta 18:20 tåget, då rullar jag inte 18:40 på stationen. Inget snabbtåg, men det får duga. Vi tar troligen sista tåget hem i kväll, blir alltså inte så sent, det går innan midnatt.

På tal om natt, igår, eller rättare sagt natten till idag, vaknade Gabriel när jag skulle lägga mig. Han kom på att han minsann var hungrig, gick till kylen och proppade i sig en och en halv youghurt, en banan, en massa mjölk och en hel del vatten. Bara så där, innom loppet av fem minuter. Sedan var det bara tillbaka till sängen och han var nöjd. Hur kan man bara vakna upp så där, gå raka vägen till kylen och smälla i sig lite vad som hellst?





Nej, nu får jag skynda mig om jag ska bli klar.

Nej, det blev då inte mycket till att sitta i solen idag. Tänk vad brun jag vore redan om jag hade haft tålamod! Det blev till att ta sig en tur ner på stan och gå bort till L'eclerc för att handla lite mat. Sedan gick jag hela långa vägen tillbaka, mötte Gabriel vid tågstationen och vi tog oss vidare för en kopp kaffe. Det blev varsin liten espresso.

Nu lagar han mat, söt som han är, det blir en gulsch gryta. Det var bland annat därför jag gick och handlade, för vi hade inget billigt rödvin hemma. Vi hade rödvin, men bara sådana som kostar runt 300-400 € per flaska. Ja, alltså den billigaste av de tre kostar minnst tretusen spänn. För en jäkla flaska vin!
 




Det är inte vi som köpt dem, någon eller några lämnade dem här efter fösta grillfesten. Jag skulle tippa på att de kommer från en båt och har blivit över efter förra säsongen. För vem ger bort så jäkla dyrt vin bara för en grillning? Inte hade då jag gjort det i alla fall.