Zürifäscht 2010
Helgen kunde helt enkelt inte bli mer lyckad än den var. Precis allt var precis så kul som jag hade hoppats (tänk att jag ens hoppades, jag är inte den som hoppas bara så där...)
Helgen har varit en salig blandning av öl, fest, redbull-vodka, grillad mat, sol, fest, löjlig lite sömn, mera fest, svenska, engelska, danska, fest igen, ömma fötter, tagit fel tåg på fyllan, och fyrverkerier.
Idag ska jag gå och lägga mig så fort jag kommer hem från barnens dansuppvisning. Det är många timmars utebliven sömn från helgen att ta igen. Men det är bara Zürifäscht vart tredje år, så allt är som det ska! Att festa ihop med 2 miljoner pers hör inte till det vanliga.
Zürifäscht närmar sig!!!
Shit, jag känner mig som en helt annan person! Vad har hänt med mig? Börjar bli lite nervös inför helgen, och har sprungit i garderoben halva dagen och provat kläder! Jag planerar ALDRIG vad jag ska ha på mig i förväg. Det sker bara inte. Oftast bestämmer jag mig tio minuter innan jag går hemifrån Det vet mina systrar!
Nu börjar listan på folk som ska med i alla fall fyllas ut lite, trots att de flesta man känner har åkt hem/på semester osv. Hittills vet jag att jag, Rita, kanske Cecile, Henrik och Christian. Även "nya Christian" ville festa och tyckte vi skulle höras av i morgon och bestämma något.
Nu börjar listan på folk som ska med i alla fall fyllas ut lite, trots att de flesta man känner har åkt hem/på semester osv. Hittills vet jag att jag, Rita, kanske Cecile, Henrik och Christian. Även "nya Christian" ville festa och tyckte vi skulle höras av i morgon och bestämma något.
Chuchichäschtli
Längtar!!!
Och mera grym musik:
Chuchichäschtli betyder förövrig "kökslåda" på Schwiizerdütsch. Ett inte allt för enkelt språk vill jag påstå. Och de som tror att Schwiizerdütsch låter som högtyskan har fel. Ett enkelt exempel: heute (= i dag) på högtyska blir hüt på Schwiizerdütsch.
Es ist so ein schöner tag!
Jag måste bara säga att jag verkligen bubblar av energi, lycka och glädje just nu. Jag brukar alltid vara ganska positiv, och försöker alltid se allt från den ljusa sidan, även när det är ganska mörkt och man nästan behöver ficklampa för att inte ta fel steg här i livet. Men nu är jag fanimig ännu positivare, ännu mera nöjd! det känns verkligen som om jag har det oförtjänt bra här i livet! Men, jag uppskattar det verkligen.
Tjejer man har sjukt kul ihop med! Jenni och Maja!
Det har varit lite upp och ner här på jobbet tidigare. Egentligen har jag inte tyckt att det vart så jobbigt, tills jag kom hem till Sverige och "kom bort" från det hela lite. Men nu sedan jag kom tillbaka har det bara blivit bättre och bättre hela tiden! Jag har fått massa cred för "mina insatser" så att säga. Och barnen lyssnar bättre och bättre, och även när de motargumenterar är det lättare nu. Dock har pojken aldrig varit svårt att handskas med, men systern har en vilja av stål. Hon kanske börjar inse att min vilja är snäppet starkare trots allt. Jag hoppas trenden håller i sig, för så som det har varit att jobba nu så är det helt jäkla underbart!
Rita och Jenni igår kväll
Det är sommar, sol och Zürich. Jag känner att detta var verkligen rätt tid i livet att bli singel på, för så jäkla kul som vi tjejer har ihop är oslagbart. Hade man haft pojkvän hade man varit mera bunden, jag hade säkert suttit här de lediga kvällarna och skypat, åkt till honom varje ledig helg. Det är ju absolut inget fel med det, och jag gillade det när det var så. Men. Jag är ung, och denna tiden kommer aldrig igen. Ung är man bara en gång.
Tjejer man har sjukt kul ihop med! Jenni och Maja!
Det har varit lite upp och ner här på jobbet tidigare. Egentligen har jag inte tyckt att det vart så jobbigt, tills jag kom hem till Sverige och "kom bort" från det hela lite. Men nu sedan jag kom tillbaka har det bara blivit bättre och bättre hela tiden! Jag har fått massa cred för "mina insatser" så att säga. Och barnen lyssnar bättre och bättre, och även när de motargumenterar är det lättare nu. Dock har pojken aldrig varit svårt att handskas med, men systern har en vilja av stål. Hon kanske börjar inse att min vilja är snäppet starkare trots allt. Jag hoppas trenden håller i sig, för så som det har varit att jobba nu så är det helt jäkla underbart!
Rita och Jenni igår kväll
Det är sommar, sol och Zürich. Jag känner att detta var verkligen rätt tid i livet att bli singel på, för så jäkla kul som vi tjejer har ihop är oslagbart. Hade man haft pojkvän hade man varit mera bunden, jag hade säkert suttit här de lediga kvällarna och skypat, åkt till honom varje ledig helg. Det är ju absolut inget fel med det, och jag gillade det när det var så. Men. Jag är ung, och denna tiden kommer aldrig igen. Ung är man bara en gång.
La Rambla & Jean Médecin
Hur var det där med att uppdatera oftare? Men jag skyller på att det kom av sig när jag åkte till Sverige. Nu sitter jag i alla fall här igen och dagdrömmer om Rivierans vita stränder. Visst är det ett sjujäkla äventyr att leva så som jag gör nu, Sverige ena veckan, St Moritz en vecka, Hong Kong, Langkawi, snart New York och The Hamptons osv, men jag saknar att bo i staden där ingen är speciellt unik eftersom alla är unika, Nice. Det kan ju bero lite på allt Sofies tjat om Spanien och Barcelona också. Vi har suttit i otaliga timmar och drömt oss bort till pulserande musik, vita stränder, heta latinos, billiga drinkar, soliga dagar och vilda nätter. Vi ska dit. Frågan är bara när. Vart. När kommer nog blir 2011, någon gång. Vart blir Nice eller Barcelona, troligtvis. Hur vi kommer dit är det ingen som vet, men med våra ganska rejäla erfarenheter av barn så är au pair/nanny vara ett hyfsat säkert kort.
Tänk när vi går där på La Rambla eller Jean Médecin i våra lätta sommarklänningar!
Vi ska göra Rivieran osäker!
Tänk när vi går där på La Rambla eller Jean Médecin i våra lätta sommarklänningar!
Vi ska göra Rivieran osäker!
Sweden here I come!
Åhoj! I morgon vid den här tiden är jag i Sverige, och är troligen ganska så onykter! Det ska sitta fint med en fylla med de allra bästa! Mina två underbara, supersöta, oersättliga systrar Pamela och Camilla står högst på festa-med-listan. Jag är så jäkla lycklig som har dem i mitt liv! Det är helt sjukt vad tighta vi är! Så ska jag träffa bästa mamman i hela vida världen innan det festast till! Ska bli spännande att se hur hennes hem ser ut nu! Alltid kul med förändringar! och Tompalompa, skönaste och smartaste lillbrorsan man kan ha! Sedan är listan lång på alla andra goa man vill och ska träffa, Nisse, Linda, Andrius, Vaide, ja, jag skulle kunna hålla på i en evighet, men här nämns bara eliten ;)
Jag borde egentligen sova nu, tänkte gå upp kl 04.00 då taxin jag beställt anländer 05.00. Men jag är en nattuggla utan dess like! Dessutom har jag sovit 9 timmar, två nätter i rad nu, och det är mycket mer än jag är van vid!
Bis später!
Jag borde egentligen sova nu, tänkte gå upp kl 04.00 då taxin jag beställt anländer 05.00. Men jag är en nattuggla utan dess like! Dessutom har jag sovit 9 timmar, två nätter i rad nu, och det är mycket mer än jag är van vid!
Bis später!
Sechseleuten in der Schweiz, 2010
Schweiz är ett förunderligt land. Man har parader som är utav en annan värld, så mycket folk och ståhej som det var! Jag tänkte ge er ett litet axplock av bilder här och nu.
Något Zunft såg ut såhär... Undrar just vad det är för slags Zunft!? (Zunft = skrå)
Snygga färger måste jag säga!
Batlar?
Trammarnas (tram=spårvagn) föregångare?
Det var en del folk ute...
Bööggen står intet ont anande och blickar ut över Bellvue...
... Och så sprängs han i bitar!
Bööggen är huvudpersonen i hela Sechseleuten (Sechseleuten betyder mer eller mindre när klockorna slår sex, typ som i kyrkklockor...) När paraden är över så ska man vara vid Bellvue i Zürich, där tänder man på Bööggen. Hela Bööggen är fylld med sprängladdningar, och meningen är att de ska sprängas så fort som möjligt. Ju snabbare de sprängs, ju bättre sommar kommer man få i Schweiz, sägs det. I år gick det tydligen hyfsat fort, så det är bara att hoppas på att denna sägen är sann!
Tisdag
Inget Thailand på G längre, är för oroligt där just nu. Men det gör mig inte så mycket, dit kan man ju ta en charter när som. Hong Kong var ju the thing. Men vi kanske stannar till någon annan stanns i världen på vägen dit fick jag veta. Inte fy skam.
Nu ska jag trotsa alla mian principer, och gå utanför dörren i mjukisbyxor........ Illa, jag vet. Men det är fuktigt ute, och mian joggingskor är vita, och alla mina jeans är nya. Så det får tyvärr bli så här.
Nu ska jag trotsa alla mian principer, och gå utanför dörren i mjukisbyxor........ Illa, jag vet. Men det är fuktigt ute, och mian joggingskor är vita, och alla mina jeans är nya. Så det får tyvärr bli så här.
My job
Den som tror att vara nanny är ett glidarjobb har noll koll. Förra veckan jobbade jag 74,5 timmar, och veckan innan det 49, veckan dessförinnan 40, och innan det ca 38 (inte så mycket de två sistnämnda men...) Det blir 201,5 timmar. Egentligen är det inte så sjukt mycket, ett normalt heltidsjobb ligger på 160 timmar/4 veckor i Sverige. Men de gånger jag jobbar och har barnen ensam ett par dagar i streck har jag ett otroligt stort ansvar. Det är ju faktiskt två barn man helt ensam ska ta hand om.
Dessa två barnen innebär troligen ganska så mycket mer jobb än vad många svenska barn innebär, eftersom de har otroligt mycket aktiviteter som skall köras till och hämtas från, förberedas in för osv. Det är ju inte så att jag bara hämtar dem efter skolan och sedan låter dem leka här hemma. Nej, det sker bara på fredagar. Än så länge. Det spelas tennis, fotboll, golf, dansas balett, modern dance och hiphop, det sjungs i kör och det spelas piano. Fyra av dessa aktiviteter utför dessutom båda barnen. Men inga av deras aktiviteter ligger på samma tid eller samma plats. De har dessutom mycket mer läxor än svenska barn, och alla här verkar vara besatta av att deras barn ska ha väldigt höga betyg från årskurs ett.
Och till de mammor jag känner som har små barn nu, som tror att småbarnsåldern är den värsta, kan jag bara säga: Ha ha. Kom igen när ni har sett lite mer av hur äldre barn är. Än så länge kan ni lura era barn till det mesta genom att göra det till en lek, och så finns det massa andra knep. Men. Större barn har mycket bättre koll och kan och vet "sina rättigheter". Är de dessutom väldigt intelligenta blir det ännu svårare att styra dem så som man själv vill. Tänk er en nioåring som räknar division i huvudet snabbare än jag räknar ut det på miniräknaren. Och nu snackar jag division med tresiffriga tal och liknande. Typ 476 delat med 68, och tal i den stilen. Det kunde då verkligen inte jag räkna ut i huvudet när jag var nio. Och detta räknar han ut snabbare än jag knappar in det på miniräknare som sagt. Sådana barn lurar man inte i första taget!
Tur att man har bra betalt!
Dessa två barnen innebär troligen ganska så mycket mer jobb än vad många svenska barn innebär, eftersom de har otroligt mycket aktiviteter som skall köras till och hämtas från, förberedas in för osv. Det är ju inte så att jag bara hämtar dem efter skolan och sedan låter dem leka här hemma. Nej, det sker bara på fredagar. Än så länge. Det spelas tennis, fotboll, golf, dansas balett, modern dance och hiphop, det sjungs i kör och det spelas piano. Fyra av dessa aktiviteter utför dessutom båda barnen. Men inga av deras aktiviteter ligger på samma tid eller samma plats. De har dessutom mycket mer läxor än svenska barn, och alla här verkar vara besatta av att deras barn ska ha väldigt höga betyg från årskurs ett.
Och till de mammor jag känner som har små barn nu, som tror att småbarnsåldern är den värsta, kan jag bara säga: Ha ha. Kom igen när ni har sett lite mer av hur äldre barn är. Än så länge kan ni lura era barn till det mesta genom att göra det till en lek, och så finns det massa andra knep. Men. Större barn har mycket bättre koll och kan och vet "sina rättigheter". Är de dessutom väldigt intelligenta blir det ännu svårare att styra dem så som man själv vill. Tänk er en nioåring som räknar division i huvudet snabbare än jag räknar ut det på miniräknaren. Och nu snackar jag division med tresiffriga tal och liknande. Typ 476 delat med 68, och tal i den stilen. Det kunde då verkligen inte jag räkna ut i huvudet när jag var nio. Och detta räknar han ut snabbare än jag knappar in det på miniräknare som sagt. Sådana barn lurar man inte i första taget!
Tur att man har bra betalt!
Globetrotter deluxe!
Okej people! Nu har jag lite mer klarhet i hur min framtid ser ut angående resor. Jag vet till ochmed när det blir köra Svedala nästa gång! Så här ser de närmaste månaderna ut:
April: Zürich - Nice - Zürich
Maj: Zürich - Thailand - Hong Kong - Zürich
Juni: Zürich - Sverige - Zürich
Juli: Zürich - New York - Zürich
Augusti: Zürich - Nice - Zürich
Augusti kan även eventuellt bli Zürich - Sverige - Nice - Zürich, eller samma fast utan Nice... Vi får se.
Det blir lite resor hit och dit, och jag kan väl knappast påstå att mitt liv blir allt för långtråkigt!
April: Zürich - Nice - Zürich
Maj: Zürich - Thailand - Hong Kong - Zürich
Juni: Zürich - Sverige - Zürich
Juli: Zürich - New York - Zürich
Augusti: Zürich - Nice - Zürich
Augusti kan även eventuellt bli Zürich - Sverige - Nice - Zürich, eller samma fast utan Nice... Vi får se.
Det blir lite resor hit och dit, och jag kan väl knappast påstå att mitt liv blir allt för långtråkigt!
Segt
Jag blir galen. Datorn blir segare och segare, något är väldigt fel, annat kan jag inte påstå. Nästa fredag blir det jag som går och köper mig en extern hårddisk och lägger in allt av värde (typ 11 gig musik och 20 gig bilder) på den, för att sedan formatera min lilla pärla. Så här kan jag inte ha det!
Tur att man har en bra lön och superlite utgifter (mat och inget mer), då kan man göra så, springa och köpa vad som faller en in. Så nästa vecka: externhårddsik, ipod och flygbiljett. Har funderat på att köpa nytt objektiv till min kamera också. Får se, kanske väntar lite till med det, måste leta upp ett som passar mina behov först.
Tur att man har en bra lön och superlite utgifter (mat och inget mer), då kan man göra så, springa och köpa vad som faller en in. Så nästa vecka: externhårddsik, ipod och flygbiljett. Har funderat på att köpa nytt objektiv till min kamera också. Får se, kanske väntar lite till med det, måste leta upp ett som passar mina behov först.
Rent mjöl
Det finns så många tragiska människor där ute i världen. Människor som ständigt lever på andra. Människor som aldrig gör något vettigt av sina liv. Människor som aldrig lär sig att se och uppskatta de små glädjeämnena i livet. Ja, listan kan göras lång. Men en av den värsta sorten måste vara människor som är berädda att totalt offra andras välbefinnande enbart för egen vinnings skull. Det finns till och med de som offrar sina egna barns välmående.
Jag är inte religös what so ever, men. Jag tror att what goes around, comes around. Karma.
Men det sköna med dessa människor är att man kan ta bort dem ur sitt liv om man vill.
Det bästa är ju att så länge man själv vet att man kommit så mycket längre i livet både själsligt och ytligt än vad denna sorts människa har, så har man inget att ångra eller sörja över. Mitt liv är, trots många hinder på vägen, väldigt bra, och jag har upplevt och lyckats med mycket som många inte ens hinner med på en hel livstid. Mycket av detta har jag min kära mor att tacka, men även mina syskon och Gabriel. Mina syskon, Pamela, Camilla och Tommie har alltid funnits där för mig, och kommer alltid göra. Vi är en otroligt tight liga.
Jag och Camilla har växt upp väldigt, väldigt nära varandra, med bara 16 månaders skillnad har vi upplevt och gått igenom så mycket ihop. Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer behöva vara ensam, för Camilla är en del av mig. Pamela har jag under hela min uppväxt sett upp till. Hon fanns där för oss när vi var små, lärde oss så mycket och hjälpte mamma att ta hand om och uppfostra oss. Hon skyddade oss även från Kalle Anka, då vi var utsatta. Idag ser jag inte upp till Pamela på samma sätt. Inget negativt menat nu, det är bara så att vi båda är vuxna nu, och våran kontakt idag är mer som den jag har med Camilla, vi är jämlika nu. Vi kan dela allt och kommer föralltid stå varandra ofattbart nära. De senste 2,5 åren har vi umgåtts väldigt mycket, ibland dagligen. När det kommer till Tompa så har jag och han så mycket gemensamt intressemässigt. Det är dessutom väldigt givande att prata med honom, Tommie är definitivt familjens ljushuvud. Av alla de barn min mor fick, så har han lika mycket intelligens som vi övriga fick tillsammans ungefär. Jag är otroligt stolt över att ha honom som lillebror.
Så fort jag vet vilka veckor till sommaren som jag är ledig ska jag boka en lägenhet i Nice, så jag kan få dit min familj på en härlig semester! Stenen är redan i rullning, och lägenheten är hittills ledig. Läget är underbart, mitt i Vieille Ville, 3 minuter till stranden, 3 minuter till spårvagnen och den stora busshållplatsen, Gare Routier, och 10 minuter till tåget. Jag längtar så tills jag ska få visa dem mitt andra hem - Nice! Men, nu ska jag fokusera på lite andra resor innan dess, har ju Thailand, Hong Kong och New York som ligger närmast i tiden.
Jag är inte religös what so ever, men. Jag tror att what goes around, comes around. Karma.
Men det sköna med dessa människor är att man kan ta bort dem ur sitt liv om man vill.
Det bästa är ju att så länge man själv vet att man kommit så mycket längre i livet både själsligt och ytligt än vad denna sorts människa har, så har man inget att ångra eller sörja över. Mitt liv är, trots många hinder på vägen, väldigt bra, och jag har upplevt och lyckats med mycket som många inte ens hinner med på en hel livstid. Mycket av detta har jag min kära mor att tacka, men även mina syskon och Gabriel. Mina syskon, Pamela, Camilla och Tommie har alltid funnits där för mig, och kommer alltid göra. Vi är en otroligt tight liga.
Jag och Camilla har växt upp väldigt, väldigt nära varandra, med bara 16 månaders skillnad har vi upplevt och gått igenom så mycket ihop. Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer behöva vara ensam, för Camilla är en del av mig. Pamela har jag under hela min uppväxt sett upp till. Hon fanns där för oss när vi var små, lärde oss så mycket och hjälpte mamma att ta hand om och uppfostra oss. Hon skyddade oss även från Kalle Anka, då vi var utsatta. Idag ser jag inte upp till Pamela på samma sätt. Inget negativt menat nu, det är bara så att vi båda är vuxna nu, och våran kontakt idag är mer som den jag har med Camilla, vi är jämlika nu. Vi kan dela allt och kommer föralltid stå varandra ofattbart nära. De senste 2,5 åren har vi umgåtts väldigt mycket, ibland dagligen. När det kommer till Tompa så har jag och han så mycket gemensamt intressemässigt. Det är dessutom väldigt givande att prata med honom, Tommie är definitivt familjens ljushuvud. Av alla de barn min mor fick, så har han lika mycket intelligens som vi övriga fick tillsammans ungefär. Jag är otroligt stolt över att ha honom som lillebror.
Så fort jag vet vilka veckor till sommaren som jag är ledig ska jag boka en lägenhet i Nice, så jag kan få dit min familj på en härlig semester! Stenen är redan i rullning, och lägenheten är hittills ledig. Läget är underbart, mitt i Vieille Ville, 3 minuter till stranden, 3 minuter till spårvagnen och den stora busshållplatsen, Gare Routier, och 10 minuter till tåget. Jag längtar så tills jag ska få visa dem mitt andra hem - Nice! Men, nu ska jag fokusera på lite andra resor innan dess, har ju Thailand, Hong Kong och New York som ligger närmast i tiden.
Sjung och var glad
Kollade facebook nyss. Tycker det är kul att folk hemma i Sverige säger år efter år att de ska bojkotta melodifestivalen nästa år. Men så sitter de där året därpå och hejar och hurrar. Och avslutar med att återigen yttrasig om bojkott. Själv minns jag inte senast jag följde detta program.
Life is a book...
Ibland kanske man borde avsluta ett kapitel i sitt livs bok även om man inte vill. Annars kanske det blir så att om man inte avslutar det där kapitlet på egenhand, kanske resten av boken blir oskriven. Det kapitlet kanske blir ens sista, om man fastnar där.
.
Kan någon väcka mig? Det känns som om jag fastnat i en dröm, ett ingenmansland Det är bara svart och tomt. Jag börjar tröttna på det här, måste vakna snart. Men vågar jag vakna, vem vet, då kanske jag faller i ett djupt håll, eller måhända bottenlöst? Eller är det så att jag faller just nu? Hur som, så känns det som om livet står totalt stilla, jag kommer varken bak eller fram och inuti mig huserar känslan av total tomhet.
On a daliy basis
Sakta men säkert börjar man komma in i rutinerna som livet i Zollikon medför. Jag är ingen rutin-människa, eller, jag har åtminstone alltid haft extremt svårt för att ha rutiner ett längre tag, och jag får lätt panik om mitt liv känns för inrutat. Men så som livet är här så hinner man knappt vänja sig vid rutinerna innan allt ställs på tvären och hela ordningen kastas om igen. Det är ju bra, om man är som jag. Flexibel sa Mrs LK att man måste vara om man tar detta jobb jag har. Och ja, jag är nog fanimig flexibel.
När ämnet musik är på tapeten ska jag passa på att påminna er om en extremt bra låt. Visserligen har jag lagt upp den tidigare, men den är ju så otroligt klockren, så den är värd en andra omgång:
Nu ska jag koka mig en kopp te och sätta på min nya Michael Jackson skiva. Ja, du läste rätt. Jag har alltså köpt en CD skiva, helt lagligt. Det är nog första gången på säkert... Åtta år eller så, som jag köper en CD. Men tills jag hunnit införskaffa mig en Ipod Nano får denna skiva duga. Min CD spelare är mer eller mindre som en hel mediastation, och man kan trycka ner Ipoden direkt ner i spelare, och musiken spelas genom högtalarna. Man kan även koppla upp apparaten till datorns wifi och spela musik därigenom. Men jag har i ärlighetens namn inte orkat kolla efter hur man gör. Kanske vore något...
När ämnet musik är på tapeten ska jag passa på att påminna er om en extremt bra låt. Visserligen har jag lagt upp den tidigare, men den är ju så otroligt klockren, så den är värd en andra omgång:
Nu ska jag koka mig en kopp te och sätta på min nya Michael Jackson skiva. Ja, du läste rätt. Jag har alltså köpt en CD skiva, helt lagligt. Det är nog första gången på säkert... Åtta år eller så, som jag köper en CD. Men tills jag hunnit införskaffa mig en Ipod Nano får denna skiva duga. Min CD spelare är mer eller mindre som en hel mediastation, och man kan trycka ner Ipoden direkt ner i spelare, och musiken spelas genom högtalarna. Man kan även koppla upp apparaten till datorns wifi och spela musik därigenom. Men jag har i ärlighetens namn inte orkat kolla efter hur man gör. Kanske vore något...
Bangkok, Hua Hin och Hong Kong, dit ska jag i maj.
Ibland är livet precis så rättvist som det borde vara. Idag fick jag veta att vi inte bara ska till Hong Kong (bara och bara...) i maj, utan vi ska stanna i Thailand på vägen dit, och vara där några dagar. Vi ska tillbringa vistelsen i Thailand på två olika hotell, båda femstjärniga och mycket, mycket lyxiga. Det ena är Intercontinental i Hua Hin, och det andra är The Peninsula i Bangkok. Jag bara måste få skryta lite om denna lyx nu, det är fan inte varje dag jag åker helt gratis över halva världen och bor på snuskigt lyxiga hotell. Eller, helt gratis... Jag menar, med betald lön. Som sagt, måste få skryta lite!
Och i Hong Kong ska vi bo på The Peninsula, som även det är ett otroligt flashigt hotell, ett av världens finaste ska det vara... Känns lite overkligt att lilla obetydelsefulla jag ska få uppleva allt detta! Jag!
Först St Moritz, sedan Bangkok och Hua Hin, sedan Hong Kong, och för att runda av sommaren i New York. Inte illa pinkat va?! Erkänn, lite lyxigt har jag det allt. Men det är ett visst pris jag får betala för allt detta dock, och det är att vara ifrån alla jag älskar och tycker om. Men, vet ni vad?! Det är det fan värt, för jag vill inte leva livet med att aldrig ha sett mig omkring.
Life is a book and he who stays at home reads only one page
Och i Hong Kong ska vi bo på The Peninsula, som även det är ett otroligt flashigt hotell, ett av världens finaste ska det vara... Känns lite overkligt att lilla obetydelsefulla jag ska få uppleva allt detta! Jag!
Först St Moritz, sedan Bangkok och Hua Hin, sedan Hong Kong, och för att runda av sommaren i New York. Inte illa pinkat va?! Erkänn, lite lyxigt har jag det allt. Men det är ett visst pris jag får betala för allt detta dock, och det är att vara ifrån alla jag älskar och tycker om. Men, vet ni vad?! Det är det fan värt, för jag vill inte leva livet med att aldrig ha sett mig omkring.
Life is a book and he who stays at home reads only one page
Borta bra men hemma bäst?
Inläggen har lyst med sin frånvaro ett tag nu, men det är inte så konstigt. Efter tre veckor i en resväska blir det lätt så. Men nu är jag hemma och det kommer bli tätare mellan inläggen.
Hemma. Ja då var det det där med hemma. Vart är egentligen hemma? Zurich kommer aldrig bli som hemma hemma för mig, för jag har redan Lilla Edet och Nice. Jag saknar redan Nice, det är där jag trivs allra bäst.
00.00
Jag börjar fundera på om jag har lyckats till sist. Känner mig nämligen helt nollställd. Jag skulle kunna vara en digital väckarklocka som någon dragit ur sladden från väggen på. Det blinkar 00.00 i min display och allt är blankt. Eller så är jag som ett papper där man en gång skrivit med blyerts, och nu suddat ut allting. Eller nej, det lämnas ofta väldigt vaga med ack så befintliga tunna linjer kvar även efter det bästa suddgummits försök att radera, så jag är nog mer som ett papper som man kladdat med tippex på. Helt vitt igen.
Jag känner ingenting. Emotionellt alltså. Fysiska känslor är inget jag blivit av med, eller ens försökt bli av med. Har till och med lite magknip just nu. Beror nog på middagen som vi åt på en restaurang nere i centrum. Det låg en stod bit lök på min tallrik, och jag kunde inte med att lämna den. Detta trots att jag vet att min mage inte gillar lök. Men man vill ju inte vara oförskämd när man blir bjuden på middag av familjen man jobbar för. Tackade inte ens nej till vin. Vilket visade sig vara ganska bra i och försig, för rödvinet som vi drack var helt klart godkänt Men sedan så lär ju Mr.K ha koll, han äger säkert en och annan vinodling någonstans, det gör ju många andra i hans släkt.
Funderar på om jag ska ta mig upp på höga höjder i morgon. Befinner mig just nu på ynka 2000 meter över havet, men kan lätt komma upp till 3000. Det tar sin stund, och man måste åka linbana. Vi får se. På fredag ska jag sätta mig på planet till Nice i alla fall.
I've done my homework now.
Fick precis en feting knut i magen efter att ha läst ett mail. Suck. Ja ja, tur att man är hungrig som en varg, så man slipper vara lika medveten om andra känslor som snurrar runt i kroppen. Verkligen bra att passa på att försöka gå ner i vikt nu, så man har något att skingra tankar och känslor med. Funderar nästan på att byta mobil numer, och ta bort alla internetsidor man kan bli kontaktad via, för jag äs sjukt trött på att få massa extremt dåliga besked via sms och mail.
Jag har i alla fall lärt mig en läxa. Något som jag egentligen redan visste, men som jag det senaste året eller halvåret, förnekat. Faktumet att man inte ska drömma om framtiden, inte se fram emot saker. För första gången i mitt liv hade jag en känsla av förväntan och drömmar inom mig nu, när man var 22. Mitt 23:e levnadsår påbörjades med att få en knäpp på näsan, som gör att jag lär vänta minst 22 år till innan jag drömmer om framtiden eller låter mig själv ha förväntningar igen. Om någonsin. Hur fan kunde jag vara så dum och gå ifrån alla mina principer om att aldrig hoppas och förvänta?
Ja ja, som sagt, nu vet jag bättre. Har redan ställt in mig på att Hongkongresan säkert inte ens kommer bli av, och om den nu blir det kommer det säkert vara ett helvet där. Lika så med New York. Är helt nollställd inför framtiden, så båda dessa resor som jag nästan såg fram emot, ger mig nu ingen längtan längre. Och nästa fredag? Fuck it.
Ja ja, jag lever för stunden och är lycklig i nuet. Kanske inte just nu, men jag har varit det hela 2009, och ett par år innan det. Och kommer väl hitta tillbaka dit på ett eller annat sätt. Med eller utan stöd.
Jag har i alla fall lärt mig en läxa. Något som jag egentligen redan visste, men som jag det senaste året eller halvåret, förnekat. Faktumet att man inte ska drömma om framtiden, inte se fram emot saker. För första gången i mitt liv hade jag en känsla av förväntan och drömmar inom mig nu, när man var 22. Mitt 23:e levnadsår påbörjades med att få en knäpp på näsan, som gör att jag lär vänta minst 22 år till innan jag drömmer om framtiden eller låter mig själv ha förväntningar igen. Om någonsin. Hur fan kunde jag vara så dum och gå ifrån alla mina principer om att aldrig hoppas och förvänta?
Ja ja, som sagt, nu vet jag bättre. Har redan ställt in mig på att Hongkongresan säkert inte ens kommer bli av, och om den nu blir det kommer det säkert vara ett helvet där. Lika så med New York. Är helt nollställd inför framtiden, så båda dessa resor som jag nästan såg fram emot, ger mig nu ingen längtan längre. Och nästa fredag? Fuck it.
Ja ja, jag lever för stunden och är lycklig i nuet. Kanske inte just nu, men jag har varit det hela 2009, och ett par år innan det. Och kommer väl hitta tillbaka dit på ett eller annat sätt. Med eller utan stöd.
