Tänk att man kan sova så hårt på morgonen! I morse när Gabriel gick är jag rätt säker på att han försökte prata lite med mig, men jag tror inte han fick något givande svar. När min mobil ringde vid tiotiden var jag helt borta när jag svarade, och inte heller det samtalet lär ha varit givande. Men nu har jag vakant, fått i mig frukost och hunnit bli människa. Får se vad dagen bär i sitt sköte, kanske en resa till Monaco. Kanske ska jag möta en kompis från Sverige nere på stan. Vi får se.


Min prins!