Jag är ingen sån människa som stressar upp mig och blir helt virrig, nej, jag är snarare den som är kolugn. men ibland kna stressen trotts allt bubbla upp innom mig som en aktiv vulkan. Idag är en sådan dag, det är sista dagen med Gabriel. Han har packat sina väskor och om några fåp timmar kommer vi stå där på Landvetter och säga adjö. Denne gången ska jag inte sminka mig innan, jag misstänker att det är ganska dumt. Förra gången var Linda med när han åkte, så då var man inte ensam, och ingen risk för tårar fanns. Men nu kommer jag gå helt ensam till min lilla bil, och gud vet vad hur det kommer sluta.

Stressen innom mig gör nästan ont, så jobbigt är det. Men nog om detta, nu ska jag mysa den lilla tid vi har kvar, gubben ohc jag!