Åter hemkommen från en frankrike/monaco tripp sitter man här ensam, uppkrupen i soffan med ett stort glas cola. Cola som jag ju hade slutat med. Men återfall är inte helt ovanliga. Förhoppningsvis är det bara ett endagarsåterfall. Hur som hellst så har jag äntligen fått träffa min lilla Gabbe! Det var så skönt att vara tillsammans igen efter exakt sex veckor som åtskiljda. Jag vet dessutom nu att vi kommer ses igen redan i början av december.

På onsdagen gick vi till La Gaffe en sväng och sa hej till Thom, en av killarna på båten Gabriel jobbar på. Men ganska tidigt återvände vi till hotellet och gick och la oss. Torsdagen sov jag länge, länge. Det var den väldigt långa flygresan som tog ut sion rätt antar jag. Gabriel var i Biot på förmiddagen och gjorde sista delen i STCW95 kursen, som de senare slutförde vid Antibes simanläggnigs utomhuspool, som jag klart och tydligt kunde beskåda från våran balkong. Det var lite lutigt må jag säga. Torsadegn blev lugn och vi kollade på film.

I Fredags åkte vi in till Nice, en bussresa på runt femtiominuter. Det hade säkerligen kostat minst 50 - 60 kronor här hemma. Nu gick det på 1 euro per person. Nice var som alltid mysigt och shopping fanns runt varje hörn. Även fredagen blev lugn, och vi sov hyfsat länge på lördagen. Lördage eftermiddag satt vi på tåget till Monaco, och där var vi tills nästan midnatt. Det var en underbar dag, och det var otroligt roligt att se båten Gabriel bor på. Snacka om lyx! Det är helt sjukt vad rika endel människor kan vara. Det var även kul att träffa killarna som bor där, även om jag av alla människor i världen var ganska blyg. Det är otroligt sällsynt, men jag antar att det beror på att de flesta av dem har engelska som modersmål, och jag är rädd för att låta knasig när jag stammar fram mina skolengelskaord. Hur som hellst så var ju Bobbey en av dem, och han är jag inte blyg inför, han är nog en av de softaste människor jag träffat, och eftersom jag redan känner honom var det lätt att prata med honom.

Jag, Gabbe, Bobbey och tre av fillippinarna som jobbar på båten halvsprang till ett slags outlet ställe i Monaco och shoppade lite. Det fanns snuskigt dyra prylar där som hade sänkts ill ett fortfarandeinteallasacceptabelt pris. Och jag var minsan i skohimmlen. Men det hjälper inte att det är rea omhalvapriset startar på runt tusenlappen. Det blev istället en ny skinnväska som var starkt nersatt i pris till 15euro och lite annat kraffs. Kvällen tillbringade jag och Gabbe med Bobbey och två till från båten på Hotel de Paris. Det var det lyxigaste stället jag sett i hela mitt liv, och folk som var där såg ut att komma från en helt annan värld. Det gör de antagligen också. Ett glas vatten gick på 6euro. Jag drack mitt livs dyraste öl, en Calrsberg 33 centilitare för 9euro.

Men sista tåget gick strax innan midnatt så vi gav oss av mot Antibes igen. Söndagen var himmels, vi satt ute i solen hela dagen, på stranden, vid ett cafee på torget, vid hamnen, hela dagen var underbar. När klockan närmade sig sex hade vi tagit oss till flygplatsen i Nice där jag påbörjade min hemresa.





Och nu sitter jag här och längtar tillbaka till min älskling och till värmen från hans hjärt. Och värmen från solen också för den delen!