Sitter här i min vånvingssäng (undre delen just nu) och filosoferar kring livets allvar. Eller ja, kring livet i alla fall. Bloggar sällan nu, har inte så mycket att skriva om. Mina dagar är så naturliga för mig, men för alla hemma i Sverige hade det låtit som en helt annan värld (vilket det är). Egentligen skulle jag kunna skriva otroligt mycket just nu antar jag, men tiden finns inte riktigt. Då man väl har tid över vill man göra annat. Jag skriver dagbok också, det känns viktigare och mer givande än att blogga. I en dagbok kan man ju skriva precis allt, och den kommer alltid finnas där i konkret form. Detta är bara bokstäver på en skärm, och vem vet, om tio år kanske blogg.se är nerlagt och inget finns kvar?