Det är ju självklart så att man hinner komma alla tjejerna här olika nära, man kan inte gilla alla heller. Jag har hittat två stjärnor som lyser mycket klarare på natthimlen än de andra. Men tyvärr har den ena redan åkt, och den andra ger sig av den 18:e juni. Jag kommer lipa. Yes, I will. Och jag är fan inte den som lipar, det vet alla som känner mig. Tårar är inte min grej, men när Sofie åker kommer jag inte kunna hålla igen! Men, vi har ju Ullared och Barcelona. Min plan är ju inte precis att flytta till Sverige den dag jag tröttnar på Schweiz, så Barcelona är en stad som lockar nu, och om Sofie bara har tålamod att vänta tills jag sparat tillräckligt med pengar så blir det troligen dit jag drar! Annars får vi dra någon annanstans ihop om hon redan avverkat Barcelona!


Solnedgång vid The Andaman bay, Langkawi 2010


Livet är fan underbart när man lever ut sina drömmar! "It's the dream afraid of waking that never takes the chance." Man får inte vara rädd att vakna upp. Att vakna upp är bara nyttigt, då inser man ofta hur bra man egentligen har/hade det. Och är man vettig så lär man sig då att uppskatta saker och ting här i livet. Jag är en livsnjutare, jag kan stanna upp lite då och då och bara tänka "fan vad bra man har det". Det kan räcka med lukten av nyklippt gräs, eller en bra låt på ipoden, höra bäcken utanför fönstret brusa, känna att vindarna är lite mer ljumma.. Fan, jag låter som en hippie! Men. Det är sån jag är, ibland kan minsta lilla grej få mig att tänka på hur sjukt bra man har det. eller, ibland, nej. Ganska ofta! Livet blir vad man gör det till. Jag har valt att vara lycklig.




Jag njuter av livet i fulla drag med en honungsmelon-drink på stranden till The Andaman (hotell)