Helgen
Ibland uppskattar man verkligen livet lite extra. Eller ja, är man som mig gör man det ganska ofta. Jag försöker verkligen njuta av småsaker, och tycker att jag lyckas ganska bra.
Helgen har varit lugn och skön, igår mötte jag upp Cecilie på stan, vi gick och handlade lite mat som vi skulle tillaga hemma hos mig, tog oss hit och kollade på film och sedan How I met your mother. Det blev aldrig så att vi lagade mat, istället smällde vi i oss både lakrits, smörgåsar och chips. En och annan öl slank också ner. Cecilie sov över här, och i morse återupptog vi How I met your mother tittandet. Den serien är klart världshistoriens bästa hittills. När vi kollar klart på disc två säsong 4 blev det film igen. Vi såg Ned Kelly som var en otroligt bra film!
När Cecilie åkte hem tog jag mig till Flughafen (flygplatsen) för att växla lite Schweizerfranc mot Amerikanska dollar. Jag passade på att ströva om kring och flumma runt lite i affärerna. Köpte mig en kaffe på Starbucks (inte för att jag tycker de är godare än någon annanstans, utan för att det var närmaste kaffestället) och lyssnade på min ipod-musik. Jag kände mig väldigt multikulturell när jag stod där med min Starbucks-mugg som svensk tjej ätandes på en bretzel (väldigt Schweiziskt!!!) och lyssnade på Bob Marley, med plånboken full av dollar.
Jag hoppade på S16 tåget, som går raka spåret från Flughafen hem till Zollikon. Men fick för mig att hoppa av på Hauptbahnhof inne i Zürich för att gå till Stadelhofen och ta ett nytt tåg därifrån. Jag njöt något extremt av varje steg jag tog, såg mig omkring lite extra, insöp all den Schweiziska atmosfären i den gamla delen av stan och bara levde. När jag väl kom till Bürkliplatz kände jag att jag inte ville ta tåget hem. Jag gick. Det tog säkert två timmar, jag stannade och tittade och lyssnade på så mycket längs vägen. Folk som hoppade från det enormt höga tornet i Zürisee, gatumusikanter av olika slag, mimare och sådant. Zürich är en underbart stad, och jag är lycklig som får uppleva allt här. Jag är väldigt lycklig, för jag har minsann allt man kan begära här i livet. Allt och lite till.
Helgen har varit lugn och skön, igår mötte jag upp Cecilie på stan, vi gick och handlade lite mat som vi skulle tillaga hemma hos mig, tog oss hit och kollade på film och sedan How I met your mother. Det blev aldrig så att vi lagade mat, istället smällde vi i oss både lakrits, smörgåsar och chips. En och annan öl slank också ner. Cecilie sov över här, och i morse återupptog vi How I met your mother tittandet. Den serien är klart världshistoriens bästa hittills. När vi kollar klart på disc två säsong 4 blev det film igen. Vi såg Ned Kelly som var en otroligt bra film!
När Cecilie åkte hem tog jag mig till Flughafen (flygplatsen) för att växla lite Schweizerfranc mot Amerikanska dollar. Jag passade på att ströva om kring och flumma runt lite i affärerna. Köpte mig en kaffe på Starbucks (inte för att jag tycker de är godare än någon annanstans, utan för att det var närmaste kaffestället) och lyssnade på min ipod-musik. Jag kände mig väldigt multikulturell när jag stod där med min Starbucks-mugg som svensk tjej ätandes på en bretzel (väldigt Schweiziskt!!!) och lyssnade på Bob Marley, med plånboken full av dollar.
Jag hoppade på S16 tåget, som går raka spåret från Flughafen hem till Zollikon. Men fick för mig att hoppa av på Hauptbahnhof inne i Zürich för att gå till Stadelhofen och ta ett nytt tåg därifrån. Jag njöt något extremt av varje steg jag tog, såg mig omkring lite extra, insöp all den Schweiziska atmosfären i den gamla delen av stan och bara levde. När jag väl kom till Bürkliplatz kände jag att jag inte ville ta tåget hem. Jag gick. Det tog säkert två timmar, jag stannade och tittade och lyssnade på så mycket längs vägen. Folk som hoppade från det enormt höga tornet i Zürisee, gatumusikanter av olika slag, mimare och sådant. Zürich är en underbart stad, och jag är lycklig som får uppleva allt här. Jag är väldigt lycklig, för jag har minsann allt man kan begära här i livet. Allt och lite till.
Kommentarer
Trackback
