Sitter och äter frukost i väntan på att min tyska lärarinna ska komma hit. Jag äter Nestles fitness flingor, jag är ingen fling-person, men just dessa är väldigt goda! Lite lustigt att jag tycker det, för familjen jag ska börja jobba för i Schweiz grundade Nestle!

Igår kväll tog vi oss ner till hamnen i Nice, som verkligen är en mysig liten hamn, för att möta upp Glen och vänner till honom för en öl eller två. Vi mötte upp honom, Linda (hans tjej), Sarah och Joe på Ma Nolans, och senare kom även Beth dit med en kille vars namn jag aldrig uppfattade (fransman som inte kunde engelska). Jag har träffat alla tjejerna innan och Glen, men aldrig Joe och fransmannen. Beth är min klara favorit av tjejerna, hon är jätte trevlig. Sara också, men hon sluddrade lite väl mycket emot slutet (det bjöds på gratis vin i hamnen igår eftersom årets Beaujolais släpptes) och ni som aldrig träffat en britt, en britt från London dessutom, kan inte ens föreställa er hur svårt det kan bli att förstå deras engelska om de sluddrar! Den brittiska engelskan är mycket mer avancerad och svår att förstå än den amerikanska Dock föredrar jag den brittiska skarpt, låter mycket artigare och härligare. Amerikanerna låter så ohyfsade om man väl mött en britt!tycker jag. Hoppas bara inte jag får förmycket amerikanskt över min engelska nu när jag ska tillbringa sommaren i New York!



Hur som så hade vi en riktigt rolig kväll, jag skrattade så mycket att jag hade kramp i käkarna när vi gick hemåt Det blev många historier berättade om folks olika upptåg, men roligast var när Joe sa "Bobbey har historian som slår alla, om när han hamnade i Monocanskt fängelse med två andra killar, det är inte många som har gjort det!". Jag bara tittade på Gabriel och vi båda flinade. Gabriel sa "Let's not talk about that now". Sedan berättade han för Joe att han var den där tredje killen som var med Bobbey i finkan. gabriel och Bobbey fick sitta i samma cell, de sjöng Johnny Cash låtar för att roa sig!