Jag är helt färdig och skulle lätt kunna somna här på soffan med en gång. Men det tänker jag inte låta mig göra, jag ska hålla mig vaken tills i kväll, annars lär jag ju inte somna då! Anledningen till min trötthet är väl att vi la oss hyfsat sent igår och jag var uppe tidigt idag. Jag har strosat runt i affärer hela förmiddagen, sällskapad av Kyle. Jag kom hem för inte allt för längesedan, och funderar på att städa här, det behövs minst sagt.

Nu verkar det som om våran gammla hyresgäst flyttat ut och den nya familjen är på plats. Skönt att det börjar bli klart alltihopa! Andrius och Suvi har inte kännt varandra allt för länge, vad kan det vara? Runt fem månader? Fyra? Jag vet inte, jag har i alla afll förmig att de borde varit ihop runt såpass länge nu. Och de flyttar ihop redan. Redan. Ja, det går fort kan man säga. Verkligen fort. Men ja, dem av alla kan jag förstå. För Andrius är bara hemma runt tre dagar i veckan, och att ligga och betala flera, flera tusen i månaden på ett boende som man inte använder mer än kanske 2 timmar, tre dagar i veckan (han är mer eller mindre bara hemma och vänder ibland, eftersom han sover hos Suvi och umgås med henne hela helgen) förstår jag att man inte vill.

Och vårat hus var definitivt för stort och för dyrt för honom, så han hade troligen flyttat förr eller senare, varesig han träffat en tjej eller inte. Suvis nuvarande boende är inte beboligt alls, eftersom hennes hyresvärd inte gör klart huset som lovat. Han sa att huset var som en tvåa, men sovrummet är inte användbart alls, rutor fattas i fönsteren osv. Han lovade henne att det skulle fixas fort som sjutton, det har gått månader och inget händer. Så att hon skulle flytta var även det väntat. Så varför inte flytta ihop? Fungerar det så fungerar det. Skiter det sig så skiter det sig. Vad spelar det för roll, då är det ju bara att flytta isär och börja om på varsitt nytt boende. Man måste våga satsa lite här i livet, annars kan man ju inget vinna!

Kolla bara på mig och Gabriel! Jag flyttade mer eller mindre in hos honom efter bara några månader. Jag tog inte dit alla mina saker, nej, men mina kläder fick en egen garderob väldigt fort och de gånger jag sovit 'hemma' sedan han och jag blev ihop kan jag nog räkna på mina tio fingrar. Och det håller än, efter tre år.

Jag kan tänka mig att folk på byn hemma snackar nu, eftersom de flyttar ihop så snabbt. Men det är bara för att de inte har något vettigare att lägga sin egen tid på, då får man livnära sig lite på andra så ens tillvaro kan bli lite intressantare.



Jag önskar dem i alla fall lycka till med livet ihop och hoppas de kommer trivas som sambos!