Det blir sällan som man tänkt sig

Jag citerar Suvi: "Ibland känns det som om man tar två steg fram, men tre steg bakåt nästa stund". Just nu är en sådan stund för mig. Det känns som om jag går mer bakåt en frammåt. Jag ska flytta till Frankrike, alla förväntar sig att man ska vara eld och lågor över detta, folk antar att man borde vara nervös och pirrig. Är jag det? Noep. Jag känner just nu att jag egentligen inte vill något hellre än att vara här hemma. Skrev jag just nu? Oj. Jag känner att jag egentligen inte vill något hellre än att vara här hemma. Så. Det blev mer riktigt.

Anledningarna är kanske inte så många, men de väger desto tyngre. Så bra som jag trivs med hela min tillvaro nu förtiden har jag nog aldrig gjort förut. Jag umgås med folk som jag gillar, folk som gillar mig. Jag har "rensat bort" alla kompisar som innan kanske fick mig att egentligen känna mig sämre än jag var. Den enda människa jag saknar i mitt liv är Gabriel, men han finns ju fortfarande här, fast på avstånd. Annars är jag så otroligt nöjd! Jag kunde inte haft bättre relation med mina syskon. Mina vänner är ärliga människor som säger till mig vad de tycker och tänker. Känsn som om jag egentligen bara upprepar mig just nu, men ja, vad behöver man egentligen mer i livet än att omges av människor som man älskar och blir älskad av?

Att nu lämna alla dessa... Det är inte lockande. Att jag som är en extremt översocial människa ska lämna alla mina vänner och bekanta för att flytta till ett land där jag känner bara några få, och av dem är det bara en jag känner mer än bara ytligt. Och att jag nu kommer träffa Gabriel så himmla lite gör det inte lättare... Vi trodde det skulle bli mer men.. Under omständigheterna som råder så blev saker inte som vi tänkt oss. Men så blir det kanske sällan i och för sig. Just nu känner jag mig bara så förvirrad. Förtvivlad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0