Duktiga lilla jag

Hurtbulle numero uno! Idag väckte Linda mig med ett trevligt telefonsamtal som slutade med att jag studdsade in i hennes bil och åkte till Trollhättan med henne och Tove. Tove är sjuk, har öroninflammation, så hon var väldigt tyst och lugn, men lika söt för det. Det var ingen såndär tjej-shoppingrunda vi tof oss, nej då. Vi nöjde oss båda med att uträtta endast de ärendenm vi hade, så som att lämna tillbaka ett ps2 spel (jag) och köpa en ny bh (Linda).

Väl hemma bestämde jag mig för att städa, och nog blev det av. Jag putsade och fejade på toa så länge att det nu glänser. Dammsugaren hann med allt utom sovrummet, av den enkla anledningen att när jag var i vardagsrummet slog det mig hur underbart solen sken där utanför. Jag hade nämligen plockat ner alla stora blommor från fönstret, så ljuset minst sagt flödade in. När det är så fint väder kna jag bara inte med att stanna inne, så jag traskade iväg på en långpromenad i min ensamhet. Jag utgick hemmifrån och gick Åby runt, vilket blir runt åtta kilometer. Jag visste att lillsyrran jobbade (klockan var strax innan fem), Pamela var hos Sofia och Linda hade ingen lust eftersom hon inte mådde helt hundra, så jag bestämde mig för att gå ensam. Jag kunde ringt någon av de andra, men ibland är det skönt med en paus från sina vänner.

Jag tog med min mp3, men satte inte på den under hela promenaden. Med risk för att låta som en romantiker (vilket jag verkligen inte är) så var anledningen till detta att den bästa musiken jag vet är naturens musik. Jag älskar att höra fåglarna som kvittrar, vindens ilande, bäckar som porlar, gruset under mina skor, ja allt! Så där traskade jag på och lyssnade till fågelsång och andades in lukten av vår, för nu är den verkligen påväg, våren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0