En vimsig liten dam

Jag har gjort mitt bästa i att försöka hålla mig sysselsatt hela dagen, så jag inte tänket för mycket på Gabriel. Det är sån jag är, skjuter bort sånt som är jobbigt, eller kännslor överlag kanske. Hur som hellst så sov jag länge och vaknade lagom tills jag skulle göra mig i ordning för en eftermiddag med pulverförsäljning. När jag skulle åka höll Andrius på med att röja upp på gårdsplanen, så nu ser det lite bättre ut.

Pulverförsäljningen gick bra och var lika trevlig som vanligt. det är alltid kul att se hur folk lyckas med att gå ner i vikt och mår bättre.Cambridekuren är det sättet jag själv lättats gått ner i vikt med, så jag tror blint på den. Det kom en och annan ny kund idag, och många välkända ansikten också. En som kommer farje vecka heter Gunvor, hon vägde 136 kilo första gången vi träffades, nu väger hon närmare 90. Hon började i Juni, så det har gått hyfsat fort.

Efter det åkte jag till Boströms för att inhandla lite mat. Väl där kommer en liten söt tant fram till mig och frågar vart kassan fanns, och sa att hon inte hittade nu efter att de hade byggt om. Det var ganska länge sedan det ändrades något i den affären, så jag tänkte att hon minsann måste vara lite vimsig. Hon gick och betalade sina varor och jag fortsatte handla lite. När jag väl kom till min bil såg jag att den lilla tanten irrade omkring på parkeringen. Jag gick och frågade henne vart hon bodde, Hantverkaregatan svarade hon, men visste inte riktigt hur man kom dit. Jag sa att jag kunde köra henne, men hon ville inte besvära mig svarade hon. Då sa jag att det inte var några problem, att jag skulle till Pilbågsgatan som ligger strax efter hennes gata, vilket var en lögn, men det fungerade.

När vi kom till numret hon sa att hon bodde på konstaterade hon att det inte var hennes hus, men ville inte få skjuts mera, hon ville inte vara till besvär. Så till sist släppte jag av henne, hon påstod att hon skulle hitta hem utan hjälp. Men jag trodde henne inte, så jag körde och ställde mig en bit bort så jag kunde se henne. Jag ringde upp en kompis som kollade upp tantens namn och adress i telefonkatalogen, som tur var hade hon ett namn jag la på minnet. Och så fick jag veta att tanten bodde på ett nummer högre än vad hon angett. Så jag åkte till henne igen och hjälpte henne hitta sin infart. Hon kännde inte igen mig först, men efter en liten stiund såg hon att det var jag igen. När vi hittat hennes infart väntade jag och såg så hon kom in, sedan åkte jag.

Jag fick veta att hon bott i edet i över sextio år, hon ohc hennes man hade byggt huset själva, men han var borta sedan många år tillbaka, tanten skulle fylla nittio om runt en månad sa hon. Jag hoppas hon inte är ensam, hon sa att hon hade en son, men han bodde i Indien.

Det var min dag, tills jag kom hem och satte mig vid teven och datorn.

Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0